moonlight

Nu är det kött som gäller.
Doktor Dahlqvist is my woman.
Det har gått finfint i några dagar.
Fläskfilé och bearnaisesås till frukost och lunch och middag.
Nåt ägg då och då med smör. (jag vet... det låter lite urk..)
Några kräftstjärtar med majonnääääääääs.
Stark och fet ost.
En och annan nöt.
Har gått bra som sagt.
Ända tills Mrs Hyde slog till nu inatt.
Skövlade.. bokstavligen s.k.ö.v.l.a.d.e. påskgodis som dottern lämnat obevakat.
Sockeröverdos.
Känner mig som en tung missbrukare.
Tog ett återfall liksom.
Mår nu illa.

Sitter på jobbet och ska klistra etiketter hela dagen lång.
Hade tänkt köpa något kolhydratfritt på ica men dom ASEN öppnar inte förrän kl 10.
ALLT ÄR EMOT MIG!!!

Såhär blir jag av socker!
En otrevlig, förbannad, självömkande, abstinensskakande addict.

Igår var jag och dottern på bio med exkollegan.
Juno såg vi.
Den skulle vara ruggigt bra enligt säkra källor.
Jag tyckte den var bra men inte mer.
Dottern grät och tyckte den var ruggigt bra.
Kanske ska man vara 18 år för att tycka så.
Tjejen var söt i alla fall.
Hon har tydligen varit med i en film som heter Hard Candy.
Låter... hmm... lite barnförbjudet på nåt sätt..

Nu är kaffet klart.

Har fortfarande ingen dator hemma och här på jobbet finns knappt någon möjlighet till privata angelägenheter.
Ska snart gå hem... sitter här och väntar på att tomteblosset ska babbla klart i telefon...
Allt är annars bra.
Jag mår bättre.
Känner mig piggare och inte lika vimmelkantig.
Däremot har jag åkt på ännu en dunderförkylning. Hostar och nyser och snorar så folk skyr mig som pesten på tunnelbanan.

Nu måste jag prata med tomteblosset och sen skynda hem!

Har inget direkt att skriva om.
Känns bara inte så bra att vara tyst i flera dagar.
Har jobbat idag både dag och kväll.
Gick finfint.
Har börjat ta den där medicinen. En halv om dan till att börja med.
En vanlig effekt är ju att dom symptom och obehag man har blir VÄRRE dom första veckorna.
Kul!
Idag har jag mått bra förutom lite såna där dementor-känningar.. sekundsnabba aningar av djupaste, djupaste nattsvarta superdeppångest.
Inte så trevligt men jag biter ihop och så går det över på två sekunder.
Det blir också bättre om man dricker något kallt konstigt nog.
Däremot igår på väg till jobbet så var jag tvungen att hoppa av tunnelbanan innan jag var framme.
Fick akut panik.
Tröstar mig med att det nog är tabletterna som spökar, det gäller bara att härda ut.
Tog en sån där sövande atarax och inbillade mig att det blev bättre.
Kände mig som vanligt sämst på förmiddagen och sen blev det bättre ju längre dagen gick.
Skumt.

Nu är det melodifestivalen men jag orkar inte kolla. Är väl slut snart ändå.
Ska försöka sova snart.
Imorgon jobbar jag bara kväll så jag får sovmorgon.
Wonderbart. Eller vad det kan heta på tyska.
Nu fick jag panik igen!
Av hunger!!
Tack vare findus kan jag snabbt åtgärda det.
5 rätter för 99 kr.
Värsta klippet!

Fick min nya mobil igår.
Den är underbar!
Helt underbar!
I form, färg och funktion.
Jag älskar den helt enkelt även om jag inte lärt mig använda den riktigt ännu.

Visst är det trevligt med små mysiga byar där alla känner alla.
Härligt gemensamt socialt ansvar och trygghet.
Visst.
Men när man inte vill träffa någon man känner.
När man känner sig som en gammal soppåse som någon glömt att slänga.
Typ när man går till vårdcentralen... eller ica för att nödproviantera...
Då är det lite jobbigt att dottern varit där innan och flirtat in sig hos kassapersonalen på båda ställena.
Vårdcentralenkillen är den senaste bekantskapen.
Dottern skulle bara gå och få en vaccination... det var det enda!
Det slutade med att både hon och jag satt och fikade och pratade med kassakillen i TIMMAR.
Det kändes lite obekvämt idag när jag hade tid för panikångest av alla åkommor.

Jag har en depression.
Yes.
Har nu varit hos doktorn och det var vad vi kom fram till.
En depression som yttrar sig i form av trötthet, allmän oro, katastroftankar och panikångest.
Jag har ju inte den allra värsta formen av panikångest.
Jag går ju utanför dörren trots allt.
Jag har inte heller den värsta sortens depression.
Jag fick fylla i en massa papper och skalor där det räknades upp en hel massa kroppsliga symptom och negativa tankar och känslor och då visade det sig att jag hade dom nästan allihopa i varierande grad.
Det är bara det att jag har en massa andra tankar också som är normala och positiva som är blandade med dom här depressionstankarna och därför går jag inte omkring och tycker att jag är deprimerad.
Jag har för mycket tankar helt enkelt.
Jag upplever det som så att om jag bara inte var så in i märgen trött så skulle jag kunna ta itu med en hel del och då skulle jag må bättre.
Jag skulle t.ex. ta itu med mitt sociala liv.
Men det går ju inte.
När jag inte jobbar så orkar jag ingenting.
När jag sitter på tunnelbanan och tröttheten kommer så är det inte normal trötthet.
Det handlar inte om att nicka till lite på tunnelbanan hem.
Det handlar om att störta ner i djupaste komatillstånd. Så känns det.
Vilket känns mycket obehagligt och skrämmer mig.

Nåja.
Det känns bra att vi ringat in problemet.
Ska nu börja käka något zoloft-liknande på prov.

(min depression förvärrades en aning när jag fick veta att den underbara läkaren inte ska vara kvar nu när hon är färdigutbildad specialist.. typiskt när man äntligen fick en vettig husläkare... den förra har åkt hem till Australien)

ojojoj!
Måste kravla mig in i duschen.
Om jag inte vaknar till lite så kommer dagen att bli svår.
Då blir det nödvändigt med tändstickor under ögonlocken.
Dom vill helt enkelt inte vara öppna.
Lite, lite sovmorgon fick jag.
Ska inte vara i alvik förrän kvart över åtta.

VAKNA!


NU!!!!!!!

Det är bra att jag ska gå till doktorn på torsdag.
Har kommit på att jag mår som sämst på förmiddagarna.
Det är då jag tror jag ska trilla ihop och dö. Eller åtminstone svimma.
Känner mig så ostadig och vimmelkantig då.
Overklig på något sätt.
Sen blir det bättre och bättre ju längre dagen går och på kvällen känns det normalt igen.
Hemma mår jag alltid bra. I princip.
Förutom att jag jämt är trött, men det har ju sina orsaker.
Har funderat mycket på det och kommit på att även om jag inte har en allvarlig sjukdom så finns det tillräckligt med förklaringar till min trötthet ändå.

Sitter och inväntar hemvändande dotter.
Har jobbat dubbelpass idag. Det gick bra men jag är trött i kroppen.
Imorgon blir det kontoret om det blir som den optimistiske nya stjärnan tror.
Jag har mina dubier. (kul ord... äntligen fick det användning!)
Nya stjärnan är eld och lågor över att jag ska komma och hjälpa henne.
Hon vet knappt till sig.
Hon har energi så det räcker.
Jag tänker koncentrera mig på att vara en klippa som hon kan luta sig emot lite ibland.
Hon är som ett tomtebloss i människoskepnad.
Jag är som en sten.
Det är lite spännande ändå.
Mest förtjust tror jag att hon är över att hon ska få en arbetskompis.
Hon ringer mig jämt och det sista hon frågade var vad vi skulle äta till lunch imorgon.

Har haft ett långt snack med syrran.
Hon kämpar på med sin son som ev. har adhd.
Han blir så aggressiv och våldsam ibland så hon måste åka med honom till psykakuten.
Han är 5 år.
Ändå kan dom inte komma igång med en utredning på BUP.
Och utan utredning ingen diagnos.
Och utan diagnos i princip ingen hjälp.
Sjukt.

Har varit lite deppig i några dagar eftersom jag varit utan mobil och lidit svår abstinens i avsaknad av bokilur och radio... men nu är ordningen återställd!!!
SIM-kortet kom igår och är inpetat i min nygamla, lite skraltiga mobil (som dock också verkade bli glad och piggnade till lite).
Bokilur är nyinstallerat och allt fungerar.
Prisa herren!
På posten ligger nya telefonen och väntar men den kan jag inte hämta förrän efter jobbet imorgon eftersom jag jobbar kväll idag. Får ge mig till tåls.
Men imorgon!
Då är det julafton all over!

well I say...
Nu har dom kommit på att dom inte klarar sig utan mig på jobbet.
Vad som helst verkar dom kunna ta sig till för att få in mig till kontoret så jag kan backa upp den nya stjärnan.
Jag har sagt det att jag gärna hjälper till men att jag tyvärr inte tål stress längre och att jag är rädd att sugas in i hemskheten igen och inte tänker tillåta det...
... att jag inte kan ansvara något minsta för planering eller scheman...
... att jag vägrar gå till jobbet med ont i magen inför morgonens ev. kriser...
... att om jag känner att blodtrycket ökar det minsta så hoppar jag av...
VISST! säger dom.
Ingenting behöver du göra.
Bara finnas där och stötta nya stjärnan tills hon fått lite ordning.

Så vi ska prova ett tag.
Det är ju bara tillfälligt.
(HA,HA,HA! Låt mig skratta en kvart. Som om det där stället någonsin kommer att komma i sådan ordning att EN person klarar av att hålla i alla trådar! HO,HO!)

Kul med omväxling tycker jag.
Lite dåligt samvete för mina damer och herrar... men villkoret från min sida är också att dom får en fast ersättare för mig och inte en massa strul.
Idag är jag dock ute på fältet som vanligt.
Imorgon... back to the office.
(ska passa på att äta ordentliga luncher... Micro! Vilken lycka!)

Eftersom min mobil la av igår, pga inaktivt simkort eftersom jag håller på och konverterar mitt kontantkort till abonnemang men ännu inte har fått nya kortet...snark..., så fick jag låna en mobil på kontoret som ingen använder.
Bra, bra.
Ställde alarmet på den på 05.55 ifall min gamla mobil skulle lägga av alldeles. Lika bra att ha båda mobilerna inställda på alarm tänkte jag.
Sen sov jag.
Sen satte alarmet igång som vanligt. Kl 05.55.
Jag gick inte upp omedelbart för en gångs skull utan blundade lite och vips så hade det gått en halvtimme.
Panik!
Rusade upp och gjorde mig i iordning, käkade min äckliga gamla omelett på rekordtid och nu skulle jag bara kolla vädret på dn.se.
Satte på datorn och ser att kl är 05.58.
Fattar ingenting.
Har nu kollat min gamla mobil och ringt fröken ur och kollat tv 4 för att vara säker.
Jodå. Jobbmobilen var naturligtvis inställd på sommartid och ringde 1 timme för tidigt.
Så nu har jag väldigt gott om tid helt plötsligt.
Det var ju skönt.
Lite förvirrande och utmattande... men ändå skönt.

Idag ska jag gå på mitt vanliga schema och sen avsluta inne på kontoret om inget annat dyker upp.
Och sen hem och tvätta med kidsen.
Och sen SOOOOOOOVA!!!
Längtar, längtar, längtar efter att få sova ut
På måndag och tisdag ska jag jobba dubbelpass (dag och kväll) och nästa helg ska jag också jobba dubbelpass.
Bra för ekonomin och jag tror jag är såpass återställd att jag klarar av det nu efter min SVÅRA sjukdom (förkylning).

Vet ej hur jag ska klara mig idag utan bokilur eller radio.
Löser sudoku som en galning så fort det går.
Svårt att göra det när man promenerar bara.

Men den som väntar på något gott och allt det där.
Snart har jag en ny mobil!
Det brukar vara kul i 3 dagar, sen har man vant sig.
Bara den fungerar så är jag nöjd.

Den middagen var sanna mina ord god!
Fläskkarré som dottern totade ihop så den blev gudomlig. Vitlök och smör och kryddor. Mums.
Ångkokt broccoli till det och sallad med världens godaste dressing.
Undrar om man inte upplever smaker intensivare när man slutar med socker.
Det verkar så.
Lunchen blev mycket riktigt en endaste liten burk makrill, men till det klämde jag en halv gul paprika.
Tog två chokladbitar på kontoret. Mörka.
Och så har jag druckit en massa kaffe med mjölk.
Mycket bra dag matmässigt.

På jobbet är det intressant för tillfället.
Nya samordnaren vill ha min hjälp.
Nya chefen som jag träffade idag vill också ha min hjälp.
Dom vill att jag bl.a. ska göra en massa skrivarbete i samband med att ett nytt planeringssystem ska införas.
Och så ska jag svara i telefonen.
Hmm.. tänkte jag först om det.
Men sen kom jag på att jag inte har något emot att svara i telefonen om jag bara slipper planera.
Svara på frågor kan jag göra efter förmåga.
Piece of cake.
Känner bara lite dåligt samvete för mina små kunder.
Men, men.
Dom får klara sig ett tag.
Måste tänka på mig själv. Jag gillar omväxling och att ha ett finger med i spelet.
Spelet?
Ja alltså själva verksamheten och organiserandet av denna.
Jag står inte ut i längden med att bara göra.
Jag måste få fixa lite också.
Fast vi kör inte igång direkt.
Imorgon blir allt precis som vanligt och tackålov för det. Jag har haft en erbarmeligt seg och tråkig dag eftersom jag som sagt fick gå på ett annat schema.
LÄNGTAR efter alla MINA tanter!

Nu ska jag gå och lägga mig med lite sudoku.
Min telefon funkar inte så jag kan inte lyssna på någon bok.
Simkortet är inaktivt.
Comviq har stängt av det och skickat ett nytt med nya abonnemanget.
Synd att dom inte sa till i förväg.
Synd att det är fredag imorgon och att nya simkortet i värsta fall inte kommer förrän på måndag.
Så nu kan ingen få tag på mig.

Frukost: Som vanligt 2 ägg ihopvispade med en stor sked cream cheese, micrade i ca 1,5 minuter. Ätes tillsammans med 1/2 tomat i bitar. Lite örtsalt på. Urk. Det går ner men jag har svårt att äta på morgonen.

Lunch: 1 ynklig burk med makrill i tomatsås. Måste köpa fler på konsum i Minneberg.

Middag: Enligt planen ska det bli stekt fläskkarré med ångkokt broccoli och sallad.

Smarrigt värre!!
Men allvarligt... sämre kan det vara!
Visst är lunchen lite trist, men det tar jag igen med middagen.

Tycker inte jag märker någon yttre skillnad på min kropp. Har ju ingen våg så jag kan inte kolla vikten.
Men jag sover bättre och känner mig bättre.

Slutsats: Sugar is not for me!