moonlight

Som sagt.
Semester.
Men det känns inte riktigt så eftersom jag misstänker att jag måste ta mig in till jobbet en del i alla fall för att hjälpa mina kära kollegor.
Söta vovven ska i alla fall komma hit imorgon och semestra tillsammans med mig.
Detta för att försäkra mig om att jag får sol och motion och inte bara ligger alldeles lealös i ett hörn någonstans.
Imorgon åker också den älskade dottern långt, långt bort och ska vara långt, långt borta i tre veckor.
Lite dålig tajming.
But, but.
Midsommar firades hos mamman och farbrorn på Värmdö tillsammans med farbrorns äldste son S med familj och den oerhört söta och charmerande M med lilla dottern J.
Vår familj representerades av mig och sonen.
Den lömska dottern hade gjort upp egna planer för längesen och firade tillsammans med två kompisar, vilket verkar ha avlöpt lugnt.
Vi hade det oväntat trevligt och åt gott och avlutade med att se till att Frankrike fick gå vidare till slutspel.
Idag åkte vi hem vid 10-tiden och nu väntas dottern hem precis när som helst och då ska vi packa och hålla på med allt som man måste hålla på med dan innan man ska resa låååååångt bort.

Och sen är det den hemska matchen.
Jag är redan på dåligt humör för att vi har åkt ut.
Fyra timmar innan det ens har skett.
Å ena sidan känns det inte så omöjligt att slå Tyskland. Egentligen.
Å andra sidan så känns tanken på att Tyskland skulle åka ut redan i åttondelsfinalen i VM på hemmaplan lätt bisarr.
Så jag tror tyvärr att vi ryker så det ryker om det.
Eller...
Jag tror förresten att dom vinner med 1-0.
Jag tror inte att det kommer att hända så mycket.
Jag tror det blir en rätt trist match... jag tror dom kommer att vara ganska jämnstarka men att Tyskland är det lag som till slut petar in bollen.
Och sen går dom ner och försvarar som galningar och så blir det inget mer.
Så tror jag men jag hoppas jag har fel.

För övrigt är jag totalt besatt av textexpress på zylom.com.
Min hjärna håller nu ständigt, under hela min vakna tid och även i sömnen, på med att bilda ord av alla bokstäver som kommer i min väg.

Känner så stark irritation på jobbet nu så jag kan knappt dölja det.
Och den som orsakar mest gallfeber är chefen.
Stackars henne... det är inte riktigt rättvist men jag kan inte rå för det.
Det STORA problemet är som vanligt vår lokal som inte fungerar på nåt håll.
Det finns ingen arbetsro.
Det finns inget utrymme.
Det tar så mycket energi och gör mig på så dåligt humör och jag får inget gjort.
Vill vara ledig NU.

Ikväll är det match och det kommer att bli jobbigt.
Jag är pessimist i såna här sammanhang och tror inte ett dugg om det svenska landslaget.
Borde alltså inte kunna bli besviken.
Men det blir jag om det går dåligt.
Blir asförbannad i så fall.
Är lite irrationell i just denna sak.

Nu ska jag köra en omgång bunny bounce.

Sjukt trött men jag kan stå ut med det idag med tanke på matchen igår.

ÄÄÄÄNTLIGEN!!!

Säger jag som alla andra.
Äntligen blev det kul att se sverige spela fotboll igen.
Åtminstone för en enda match.
Jag har inte så höga tankar om vår förmåga i största allmänhet.
Tycker man har hoppats och blivit besviken för många gånger.

Men det här var så skönt.

Har haft en nervös känsla i magen hela veckan.
Inte p.g.a. fotbolls-vm... mer p.g.a. allmän stress... men det kulminerade igår och var rätt outhärdligt under hela matchen.... ända tills det underbara slutet!

Annars tycker jag allt är så sorgligt.
Treåringen som dog i bilen... som började brinna...
Lilla pojken som dog i skolbussen.
Och nu en treåring som kutade ut i gatan och blev påkörd.

Jag vet.
Sånt händer varje dag.
Ibland går det en förbi... men ibland suger man åt sig allt och det gör jag nu.
Arma människor...
Hur ska dom orka överleva... dessa föräldrar... och andra runtomkring...

Nu är det sommarlov.
I onsdags var det skolavslutning för dottern som går ut nian.
Jag var med i kyrkan och det kändes vemodigt även för mig.
Att hon är så stor.
Att hon kommit så långt.
Obegripligt.
Hon är så duktig.
Mvg i spanska, engelska och svenska... samt i musik av alla ämnen!
Vg i dom flesta övriga ämnen.
Och detta trots att det senaste året mest handlat om killar och kompisar och utveckling av personlig stil.
Jag är imponerad.

Sonen hade avslutning igår men det fick han klara utan min medverkan.
Vilket jag inte tror att han sörjde.
Han och polarna drog in till rålis (där dom tydligen skaffat fram lite större tv-apparater nu... dock fortf. inga storbildsskärmar) där dom grillade och festade tillsammans med alla som kollade in VM där.
Kom punktligt hem kl 24.00 med nya kompisen K som sover över här.
Troligen ska både son och dotter till pappan idag.
Och det är lika bra det eftersom jag är så trött.

Urlakad är rätta ordet för mitt tillstånd.
Det är en kombination av sjuk stress på jobbet, värmen och urspårning av diet och sömn.
Ska dra igång fas 1 så snart som möjligt.
Min mage har flippat.

Men allt går att ordna och allt kommer att fixa sig.
För vi vann matchen!
Allt är bra... åtminstone fram till tisdag och England.

Det är en fröjd att jobba tillsammans med L och H på jobbet.
Dom förgyller mitt liv just nu... trots att så mycket blir fel och att vi knappt räcker till...
Kunde inte ha bättre människor vid min sida!

Inte nog med hallgolvet.
Igår ringde min mobil typ tio över tre.
Det var min tandläkare.
Jag hade en tid där kl tre.
Igår.
Som jag glömt.
Jag visste att jag skulle dit snart, men förlitade mig på att dom skulle påminna mig med ett sms som dom brukar.
Jag är alltid så snurrig när jag vacklar därifrån och jag har ingen aning om var min lilla lapp med nästa inbokade besök tog vägen sist.
Dom brukar alltid sms:a dagen innan.
Nu visade det sig att dom har haft mitt förra mobilnr... det som dottern har nu...
Hon har alltid vidarebefordrat mina sms, så jag har inte tänkt på att dom har fel nr.
Hon fick ett sms igår, men hade inga pengar kvar på mobilen och vi träffades inte eftersom hon sov hos pappan och så glömde hon bort allting... trodde inte att det var viktigt.
Så nu måste jag betala för uteblivet tandläkarbesök... nästan lika dyrt som att gå dit... och dessutom blir tanden inte fixad förrän i juli.
Så onödigt.
Somebody däruppe tycker inte att vi ska ha några pengar i sommar.

Var ändå tvungen att springa förbi Indiska på hemvägen och kolla om dom hade några kläder som man kan ha i värmeböljan.
Köpte en klänning och en tunika.
Tunikan är blekt limegrön/gul med små glittriga diamanter på.
Jättefin.
Jag hade tänkt ha den idag... men vet inte om jag pallar med glitter såhär på morgonen.
Den var fin på mig igår... t.o.m. godkänd av sonen, men mitt morgonhumör kanske inte tillåter att jag ska vara fin...
Fast jag har nog inget val.
Har liksom ingenting att ha på mig.
Livet skulle vara lättare om man fick sova tills man vaknade och göra sig i ordning i sin egen takt.

Ska köra en period fas 1 igen.
Från imorgon tror  jag.
Har en fullkornspaj som jag ska äta till lunch idag.
Det har blivit lite väl mycket choklad på senaste tiden.
Och nattätning.
Jag ligger rätt stabilt på min nya vikt som är ca 6 kg lättare än den ursprungliga.
Men jag vill ner typ 4 kg till.
Eller 5.

Det är den där fördömda ghanas fel... den i mitten.



Brassematchen igår var bra!
Det kändes som att Kroatien verkligen hade en chans... dom förtjänade att få ett mål!
Minst ett.

Läser om Hagamannen och ryser.
Det är fashinerande på nåt sätt... men otroligt obehagligt....

Well.
Nu ska jag göra mig i ordning och gå.
Mycket, mycket att göra på jobbet idag.

Sov inte bra.
Var uppe och käkade macka med smör och nötter.
Drömde att jag tappade alla mina tänder.
Visste inte hur jag skulle dölja det på jobbet.
Vaknade och blev lite lättad.
Kom att tänka på hallgolvet och fick samma känsla som i drömmen att "this is not happening to me".
Vet ej vad jag ska ha på mig idag.
Vad som helst kommer att bli svettigt och det killar i halsen och jag mår illa och känner mig megasunkig.
Tvättstuga ikväll.
Italien vann.
Men Ghana var så bra så jag tyckte såklart synd om dom att dom förlorade.
Alltid är det något som stör.
Har inte så mycket att säga... ville väl bara förmedla mitt sviktande morgonhumör.
Detta bådar inte gott.

Ska försöka tänka goda tankar och programmera om mitt inre.
Är ute på djävligt fel frekvens just nu.

Pisskatten har gjort det igen!
Han har lyckats pissa sönder hallgolvet.
Det är buckligt och söndervittrat på en fläck där han envisats med att markera revir ett bra tag trots motattacker av vinäger, ättika och skålar med mat.
Vill inte tänka på vad det kommer att kosta oss att sanera det.
Deppar ihop av ekonomisk stress.
Denna katt är den mest älskvärda, den tillgivnaste och sällskapligaste... underbart underbar....
Förutom detta.
Jag kan inte bestämma att han ska dö för att han pissar på golvet.
Piss, piss och piss.
Kan man säga om det.
Jävlar.

Trösttittar på Italien-Ghana.
Italien är alltid Italien och dom har så fin blå färg på tröjorna.
Den gör sig så fint emot deras gyllenbruna hud.
Ghana å andra sidan är ju mega-underdogs i detta sammanhang och det är jag ju lite svag för.
Tror ändå att jag innerst inne vill att Italien ska vinna.
Man vet ju att det blir så lyckligt därborta på alla tavernor hemma i Italien.
Det blir nog lyckligt i Ghana också... men jag tror att dom är lika lyckliga bara för att dom är med i VM... bara av att ha tagit sig dit gör ju att dom är hjältar.
Det är ingen skam att förlora mot Italien.
Om däremot Italien förlorar så blir det ju självmordsstämning i hela landet... landsdepression.

Fastnade på jobbet precis när jag skulle gå hem och snackade både länge och väl med N.
En otroligt spännande och  mysig tjej som visade sig ha intressanta åsikter och kunskaper om politik och sånt.
Gav mig hopp om mänskligheten.
Att det finns såna människor som faktiskt bryr sig och som faktiskt gör något.

Dottern är hos pappan.
Imorgon är det skolbal för niorna.
Så då ska hon nog sova hos en kompis.
På onsdag är det avslutning.

Ghanas målvakt gör mig nervös... han verkar inte ha så jättebra koll på bollen...
0-0 än så länge...
Men nu är det italiensk hörna och jag känner att det kommer ett mål snart... dom trycker på rätt bra.

Usch.
Det är för varmt.
Har ingenting att ha på mig när det är såhär.
Då blir jag på dåligt humör.
Helt ok när jag är ledig,men jobbigt när man måste till jobbet.
Man måste ju ha någonting på sig.

För övrigt:
Underbart att se Portugal.
Vill se dom mot bättre motstånd... men det kändes bra.
Synd att inte Deco kunde spela.
Annars:
Känner mig stressad för det mesta just nu.
Orolig i kroppen igen.
Hoppas det bara är dåligt morgonhumör.

En liten tröst:

Ja... det blev ju en helfestlig kväll!!!
När vi väl kom fram till rålis, så visade det sig att dom utlovade storskärmarna var tre st tv-apparater som hängde längst fram... varav en hela tiden verkade drabbad av atmosfäriska störningar.
Solen stekte och det gjorde ju förstås att det var svårt att se något, men utöver det så var det ju ingen volym och som sagt... världens minsta format och framför dessa tre sorgliga små apparater så satt några hundra, visserligen glada och positivt inställda, människor ihopträngda så gott det gick och såg ingenting och hörde ingenting...
Vi tryckte ändå ner oss på en liten fläck som var obemannad, men redan efter en halvtimme så kände sonen att han inte orkade... det var varmt och trångt och man såg inget och han hade ONT.
Insåg att vi måste åka till akuten och kolla upp hans aktuella sternum-status efter studsmatteincidenten.
Lämnade dottern där... hon skulle ju träffa någon kompis.
Mobiltelefontrassel som slutade med att dottern fick min mobil och jag tog hennes som inte går att ringa med p.g.a. tomt kontantkort... men då kunde hon i alla fall få tag på oss... om nu inte batteriet tog slut vilket det hotade med att göra...
Jag och sonen traskade upp till Hantverkargatan och tog trean till Astrid Lindgrens på Karolinska.
Väl inskrivna och informerade om att väntetiden var ca 4-5 timmar, så upptäckte vi att sverige-matchen precis skulle börja och att dom visade den i väntrummet... PERFEKT!!!
Bättre än vår smurf-tv hemma och definitivt bättre än rålis.
Jag har suttit många gånger i det där trista väntrummet, men den här gången var det inte lika trist som vanligt.
Den här gången kom alla skadade och krassliga barn liksom i andra hand.
Jag och ett gäng pappor satt så nära tv:n vi kunde på pyttesmå stolar och övriga föräldrar försökte hålla nere gnällnivån på sina barn så vi andra inte skulle bli störda i detta viktiga.
Måste tillägga att dom flesta barn, åtminstone dom som var över ca 4 år, också var intresserade av matchen... en rätt hög andel av doms om väntade på sin tur hade fotbollströjor på sig...
Hursomhaver.... precis när andra halvlek kickades igång så blev vi inropade och fick gå och sätta oss i ett eget rum.
Det fanns en tv där, men den verkade inte fungera... så jag fick springa ut med jämna mellanrum och kolla läget... och det var ju som vi alla vet idag rätt deprimerande.... typiskt säger jag!
Jag är inte förvånad.
Jag tycker alltid det är såhär när sverige ska spela en viktig match... det blir inga mål!
Enda gången som det har känts annorlunda var väl i vm 1994... det var det som gjorde  det så speciellt...

Sternum då?
Undrar den obefintlige blogg-läsaren.
Jo... vi fick röntga och ta prover och slutligen ca kl 00.30, fick vi besked om att där fanns en fraktur.
Men den gick inte att behandla utan måste självläka.
Doktorn skrev ut smärtstillande och vi tog en taxi hem eftersom dom skurit ner på sjukresor.
300 spänn blev det för den resan.
Och 140 för besöket.
Och 100 för röntgen.
Och typ 100 till kaffe- och godisautomaterna.
Där rök den skatteåterbäringen.

Nu är batteriet i datorn nästan slut så jag ska skynda mig att posta!

Ska alldeles strax bege mig iväg till rålis och kolla in fotbollen på storbildsskärm.
Dottern ska dejta lite kompisar där och sonen är mörbultad efter en liten studsmatteolycka igår.
Vår tv är så värdelös så bollen syns knappt så vi tänkte att vi kunde lika gärna käka middag på en filt i en park som här hemma framför tv:n.
Ev. måste vi åka till sjukhuset med sonen om det fortsätter att göra lika ont.
Han har ont i bröstbenet och ryggen, men har inga problem att andas... vi avvaktar än så länge.
Sommaren är här och solen steker lite väl varmt... klagar inte, men jag står bara inte ut att sitta i solen när det är för varmt... synapserna blir fel i huvudet (har läst om att det faktiskt är så) och jag blir lätt lite stingslig.
Nu är blodsockret dessutom nere på bottennivå så det är bäst att vi kommer iväg snart!
Måste handla lite picknick-käk på vägen.

För övrigt är det bara så härligt att fotbolls-vm har kört igång!
Jag har köpt aftonbladets vm-bilaga (en oumbärlig klassiker) och håller på att lära mig alla namn.
Är inte så jätteintresserad av fotboll annars så jag kan ju ingenting.
Vet att man ska skjuta lågt på Trinidads målvakt för han är sämst på låga skott.
Vet att vi inte kan ställa upp med vår bästa målvakt och vet också att Kim Källström inte spelar från start.
Vet också att på Pressbyrån på t-centralen jobbar det en snubbe som är en exakt kopia av Källström.

Först och främst hejar jag naturligtvis på Sverige... minns nostalgiskt vm 94 och då särskilt kvartsfinalen mot Rumänien som jag såg på Berns där dom delade ut gratis öl varje gång Sverige gjorde mål och av misstag råkade fortsätta göra det även under straffsparkarna (det blev många öl) innan någon chef ingrep...
.... men annars är det Portugal jag gillar bäst när dom är som bäst (om dom inte får till det så kan dom vara otroligt trista att se, som Italien typ) ...
Dom spelar otroligt bra när dom är på det humöret, dom har snygga kläder och dom ser otroligt bra ut!
En fröjd helt enkelt!
Men... jag är väldigt svag för män med benskydd...
Det är nog därför det inte är lika kul med damfotboll.

Nä!
Nu måste vi ge oss iväg, annars svimmar jag!
Vill inte missa så mycket av Englands-matchen heller.

Det slutade relativt lyckligt igår.
Chefen pratade först med T och sen pratade jag och T länge.
Hon tog till sig kritiken och höll med om den, men det är ju ändå jobbigt att komma i fokus sådär på ett negativt sätt så det blev lite tårar inblandade... men vi bestämde att T ska inte behöva ha med personal att göra... hon ska jobba ute på fältet och ev. hjälpa till med enstaka uppgifter på kontoret, men inte som arbetsledare, utan bara rent administrativt.
Well... kändes bra att vi tog det.
Raka puckar... det 'är alltid bäst.
Men som vi konstaterade... T skulle nog inte dömas lika hårt om hon var en man.
Vi girls bedöms efter andra kriterier och är hårdare mot varandra på ett mindre öppet sätt.
Det blir mycket skitsnack under ytan... om ingen vågar ta det öppet så har man ingen chans att bemöta det.
Fattar inte hur heterokillar står ut med oss.

Sen var det personalfest.
Vi var inte så många och som vanligt girls only, men det var rätt trevligt ändå.
Vi käkade italiensk catering och hade en frågesport om våra kära kunder.
Vi var indelade i 4 lag och stämningen blev rätt så exalterad.
Det är intressant att se hur mycket konstiga saker vi vet om alla dessa människor.
Vill bara betona att allt skedde på ett kärleksfullt och respektfullt sätt.
Vi älskar våra panchisar.
Vi skrattar visserligen ÅT dom ibland, men oftast MED.
Vi driver inte med dom på ett elakt sätt och vår lilla frågesport kan på intet sätt jämföras med integrationsverkets tårtfirande.
Jag drack två mycket små glas vitt vin, men det räcker för att jag ska känna mig lite bakis och på nåt sätt undra om jag gjorde bort mig.
Jag tål verkligen inte alkohol och ska inte dricka alls.
Det är inte värt det.
Jag får ont i huvudet och tror att jag gjort bort mig även om jag inte har det.
Känns som att folk skrattar ÅT mig och det gillar jag inte.
Anyhoo.
Dom andra gick vidare till någon bar, men jag åkte hem och blev mött av dottern redan vid 20-tiden.
Så jag borde vara pigg som tusan.
Skönt att det är fredag.
Känner inte lika mycket obehag för jobbet som jag gjorde för några dagar sen, men det känns inte helt bra.
Har svårt för att få något vettigt gjort, det är så rörigt och trångt på stationen och vår enda internetuppkopplade dator är jämt upptagen.
Jag blir irriterad på chefen för småsaker och har svårt att vara trevlig.
Förlåt, förlåt.

Känner en liten oro i magen.
Vet inte riktigt varför... en massa mindre saker och dåliga samveten som tillsammans blir en diffus oroskänsla.
Och ovanpå detta känslan av att vara dagen efter och av att ha gjort bort mig på nåt sätt.
Vilket jag inte har gjort mer än vanligt vad jag vet... men känslan finns där.

Blir trött på mig själv som känner såhär.
Överkänslig.

Dags att ta tag i saker och ting.
Sluta undvika sånt som är lite obehagligt.
T på jobbet är otrevlig mot personalen.
Får folk att må dåligt.
Måste prata med henne idag.
Tycker sånt är jobbigt och pinsamt, men nu är det slut på barnsligheterna.
Det är HON som är barnslig och pinsam.
HON får stå för sitt beteende.
Om hon inte kan göra något åt det eller inte vill förstå problemet så kan hon tyvärr inte vara på kontoret.
Hon kostar för mycket nu.
Trist... för hon är också en som kan bidra med mycket... men...
Mitt ansvar är också att se till att personalen trivs.
T är inte snäll mot vissa.
Idag får hon förklara sig och ta ett beslut.
Hon beter sig barnsligt, men jag ska inte behandla henne som ett barn.
Hon är vuxen och förtjänar att behandlas som en sådan.
Jag är galet konflikträdd och tycker en massa saker är pinsamma.
Det är MITT problem.
Dags att ta itu med det.
Idag.
Yes!

Känner mig ännu mer sänkt idag.
Dags att gå till jobbet igen och mitt självförtroende är nere i skorna.
Allting blir ju fel som jag gör.
Jag tror jag vet vad det beror på men jag vet inte hur jag ska komma till rätta med det.
Jag är förvirrad och trött och less.
Jag måste släppa det där med schema och bemanning till någon annan.
Jag hinner inte göra ett bra jobb.
Tyvärr får jag då så dåligt samvete eftersom jag tycker att det är så förbannat tråkigt att hålla på med alla scheman... vill inte lämpa över det på någon annan.
Men just nu blir det så mycket fel så det är nödvändigt.
Måste få in mer folk så det inte behövs så mycket extrapersonal.
Ska peta in ett hembesök om dagen.
Som rutin liksom.
Hembesök kl 15 varje dag.
Och sen åka hem.
Måste bli en tråkig chef.
Nu förstår jag varför alla chefer är tråkiga.
Eller så blir dom galna som min förra chef H.
Man pallar helt enkelt inte.
Man blir så trött på folk.
Man blir oempatisk och okänslig.
Tål inte alla klena gnällspikar.
Orkar inte lyssna.
Har inte tid och är inte intresserad.
Eftersom man är trött och huvudet håller på att brinna upp inifrån.
Känner mig otillräcklig och blir då deprimerad.
Jag är ju liksom bäst.
Egentligen.
Nu måste ju folk börja ifrågasätta mig och min förmåga.
Jag var inte så bra som dom trodde.
Eller som jag själv trodde.
Jag räckte inte till.
Jag är en medelmåtta och ingen supermänniska.
I KNEW IT!!!

Ok.
Eftersom jag är en praktisk problemlösare så ska jag ta itu med problemet och se vad som kan göras.
Det måste bli bättre annars måste jag ju gå BAKÅT i utvecklingen och det står jag inte ut med.
Problem är till för att lösas.
Ok.

Min dotter ska bli en superhjälte.
Hon och hennes kompisar ska starta en... klubb/rörelse/förening/whatever som ska göra världen bättre.
Det började med att hon fick ett erbjudande om gratis medlemsskap på sajten porrigt.se.
Hon reagerade starkt på det och blev upprörd (tackålov) och snackade ihop sig med någon annan och nu ska dom organisera sig och hitta på fredliga, humoristiska men ändock skarpa protestaktioner av något slag mot sånt som dom anser fel.
Hoppas verkligen att det blir något.
Sånt här gillar jag.
Jag vill också vara med.

Sonen och jag har pluggat så mycket det gick i helgen.
När vi inte bråkade.
Efter ett uppslitande matte-bråk (alltså inte ett tal, utan ett verbalt meningsutbyte i rätt otrevlig ton) så skrek sonen till mig att han tyckte att jag var läskig och arg.
Lyckat!
Vet inte hur det kommer att gå för honom på provet idag, men jag har i alla fall en lite bättre uppfattning nu om vad han behärskar.
Vi kom överens om att han ska räkna ca 10 tal om dagen i sommar, bara för att nöta in det här med prioriteringsregler och ekvationer.
Det SKA bli av.
Vi tänker långsiktigt.
Vi siktar mot betygen i nian och gymnasievalet då.
Things can only get better.
... men LÄSKIG!...
Usch... inget bra föräldrabetyg!
Måste bli mindre läskig.

Och så har vi bestämt oss här hemma för att snöa in på x-men.
Vi ska börja köpa serierna och ev. tecknade filmer.
Vi ska bli experter.
Och apropå det är jag återigen upptagen i Beatles Info Center!
Ännu ett område att snöa in på.
En gång var jag expert... har tappat det mesta.
Och så har jag ju alltid Buffy att fördjupa mig i.
Måste kolla igenom hela serien igen.

Och på min semester runt midsommar så ska hunden R komma hit.
Hon och jag ska gå under jorden och träna och meditera.
Dottern kommer ju att vara i Thailand och jag ska se om jag kan skicka bort sonen någonstans så jag och R kan koncentrera oss på inner peace och yttre åtstramning.
Har ätit socker i helgen.
En hel massa.
Blev genast dålig i magen så det var def. inte värt det.

Nu ska jag tvätta håret.

Halvligger på balkongen och passar på lite när solen är framme.
Känner mig deppig.
Beror troligtvis på stress.
Är så trött på mig själv.
Känner mig otillräcklig.
Vill bara gräva mig en liten grop och krypa ner och omslutas och vara ifred.
Saker hänger över mig och slår mig i huvudet och jag hinner inte med.
Måste ringa dotterns kompis föräldrar som ska ta med henne till Thailand vid midsommar.
Allt bestämdes hastigt och i samspråk med pappan... jag hängde inte riktigt med.
Kompisens familj verkar ha obegränsat med pengar och dom ville att dottern skulle följa med på deras årliga resa (eller en av deras årliga resor) till Thailand.
Dottern sa bestämt nej eftersom hon vet att vi inte har råd.
Då sa kompisens föräldrar att dom kan LÅNA dottern pengarn och så kan hon betala tillbaks när hon är vuxen.
Det kan vi ju inte låta henne göra utan nu blev det liksom så att dom lägger ut och vi ska på nåt sätt skrapa ihop pengarna i efterskott.
Jag vill inte att min dotter ska ha skulder innan hon ens börjat arbeta.
Väldigt snällt och generöst av stenrika familjen, men rätt så tanklöst också.
Försatte oss i en omöjlig sits.
Hade vi sagt nej, så hade vi liksom förstört något som dottern redan ställt in sig på.
Så nu måste det vaccineras och förberedas och jag har inte ens pratat med stenrika föräldrarna.
Känner mig dum och otacksam, men samtidigt lite arg för hela situationen.
Vidare är det hela pluggsituationen med sonen.
Naturligtvis är det något special-jippo på konstskolan just den här helgen så han måste gå på det både idag och imorgon.
Konstskolan är det enda jag inte vill säga nej till.
Vill att han ska få utveckla sin kreativitet inom ramar som är ok.
Så då blir det mindre tid till plugg.
Vidare så ska dotterns nya kärlek, den 18-årige N, komma hem hit imorgon eller i övermorgon.
Betyder att det måste städas och röjas (behövs alltid).
Men det får dottern ta itu med.
Jag kan hjälpa till, men hon får bossa.
Och så är det förstås hela jobbsituationen där jag känner mig totalt ofullkomlig.
Ingenting blir rätt allt blir fel.
Inte en sekund över till att tänka lugnt och sansat och försöka fundera ut lösningar.
ALL tid går åt till att lösa omedelbara småkriser som beror på att man aldrig hinner sitta och planera i lugn och ro.
Känner mig senildement.
Och så mamma som ringer hela tiden och undrar när vi kan komma och hälsa på.
Och så ekonomin som är helt urflippad.
Och så är det sommarlov snart och då behövs pengar.

Det är helt enkelt för mycket nu.
Då är det inte så konstigt att man blir deprimerad.

Drömde stressdröm om att jag tappade en framtand.
Limmade fast den med superlim.
Det funkade.

Äntligen fredag och äntligen kväll!
Alla har gått och jag sitter ensam kvar på kontoret.
Men jag sitter inte kvar för att jobba utan för att jag väntar på att dottern ska ta sig från söder till fridhemsplan så vi kan ha sällskap hem.
Allt var helt galet idag också.
Panik och panik och så lite panik.
Folk som vi trodde var inbokade som inte var det.
Folk som var sjuka.
Kunder som krånglade.
Vi löste allt och jag fick faktiskt en hel del gjort också.
Och nu är jag ledig i fyra dagar och det ska bli helt underbart!!!
Visserligen ska jag och sonen plugga, men även om inte han tycker det så tycker jag att det är rätt mysigt.
Först ska vi läsa ut Skriet från vildmarken och sen blir det matte.
Hoppas solen skiner så man kan pressa lite på balkongen och få lite färg på kinderna... dom är sorgligt bleka och helvetesperioden gör inte det hela bättre... jag är lika anemisk som Melanie i Borta med vinden...
Vill bli lite mer som Scarlett!!
Lite GO!!!
Lite:
"As Goood is my witness... I shall NEVER be hungry again!!!!!!"

Nu blev jag sugen på att se Borta med vinden bara för det!
Det är den enda film jag sett där karaktärerna stämt på pricken med boken.
Visserligen har dom ju fått ta bort en massa i handlingen, men som sagt... karaktärerna är perfekta!
Och jag visste ingenting om filmen när jag läste boken... hade ingen aning om vilka skådisar som var med...
Jag läste boken när jag var... typ 13 eller nåt...
Inte hade jag koll på Vivien Leigh då... eller Clark Gable.

Nåväl, nåväl.
Dags att packa ihop och ääääääääntligen få gå härifrån!!!

Som vanligt är jag slut i huvudet.
Som vanligt är jag förvirrad och ofokuserad.
Allting blir bara fel och alla måste bara tycka att jag har tappat greppet och lost the touch.
Jag får liksom ingen ro till att sitta och göra nåt vettigt.
Jag hinner inte göra hembesök.
Akuta nödlösningar och paniksopning efter alla misstag.
Som jag gör hela tiden.
Mitt huvud brinner och är lika överhettat som den här datorn blir efter en dag.
Jag vill bara gråta och säga förlåt till alla för att jag gör ett så dåligt jobb.
Jag försöker verkligen att hinna, orka, räcka till.
Jag börjar med en sak, blir avbruten, gör nåt annat, glömmer det första och blir aldrig klar med någonting.
Igår var en hemsk dag.
Kanske blev den värre av att helvetesperioden drog igång mitt i allt.
Jag skyller på det.
Jag gör inget bra jobb, men jag undrar vem som skulle kunna göra det under dom här förutsättningarna.
Min förra chef kanske?
Alla kunder tror att alla försämringar beror på att hon har slutat.
Men... det är så mycket annat det beror på... vet inte riktigt varför det har blivit så här...
Men det beror INTE på att min förra chef gjorde ett bättre jobb.
Situationen var annorlunda då.
Det är så trist att arbeta när allt blir fel.
Det är pinsamt.
Jag skäms.

En kul sak dock.
Jag och J kom på att vi har jobbat på samma ställe.
Hemtjänsten på söder.
Vi kommer inte ihåg varandra, men har haft samma arbetskompisar och kollegor.

En sak till som jag inte vet om den är kul.
Dottern har en ny pojkvän.
N som är 18 år.
Hon tror att hon är kär nu!
Om hon går the whole way med varenda pojkvän så har hon snart passerat mig i antal.
Men jag är inte den som dömer någon för det.
Bara hon inte gör nåt hon inte själv vill och bara hon har koll och skyddar sig mot det ena och det andra och bara ingen dåre kommer i hennes väg.

Och sonen och jag ska plugga i helgen.
Muntert som tusan.
Just nu läser vi Skriet från vildmarken.
Sen ska det skrivas en recension av den och så ska det pluggas till matteprov.

Hoppas det blir sol.
Jag vill sola näsan på balkongen.

Usch.

Allmänt trött och risig.
Pissdag igår på jobbet.
Femtielva sjuka och en massa saker glömda och jag var virrig och värre blev det allteftersom dagen gick.
När ingenting funkar så tappar jag the edge liksom.
Tror jag har lyckats knåpa ihop dagen.
Men sen är det ju inte säkert att det får bli så eftersom det kanske är femtielva sjuka idag också.
Är missnöjd med hela situationen och även med min lön.
Den här månaden är vi barskrapade och får leva på kredit trots att jag skjutit upp  en massa räkningar.
Nu visade det sig att dom betalat ut för lite lön eftersom dom dragit mina sjukdagar en gång till, så det får jag tillbaks, men det handlar inte om så överdrivet mycket pengar.
Räcker väl till en eller annan räkning till.
Goldie är deppig och längtar bort.
H har fått jobb i Brasilien.
T vill jobba på stationen och tror att hon ska få göra det.
Jag har sagt till chefen att no-no... jag pallar inte jobba sida vid sida med henne.
När jag blir överstressad så snackar jag för mycket med fel personer om sånt jag borde hålla tyst om.
Och sen ångrar jag mig.
Måste skärpa mig på den punkten.
Är man typ chef så får man inte prata med fel personer om vissa saker.
Skärpning!
Jag och sonen pluggar hårt.
Han ligger sorgligt efter och nu är det inte långt kvar av terminen.
I helgen blir det plugg varje dag och inga nöjen för den unge mannen och det kommer att betyda att han kommer att bli rätt så komplicerad att umgås med.

EN positiv sak.
T ska köpa sockerfri jello till mig från usa.
Hon är åter nästa vecka... jag hoppas att hon kan jobba då för jag saknar henne och hennes energi.
Nu ska jag tvätta håret.

Things can only get better!