Skyldig: Gigantisk Smula
Åhhhh.... X-men 3 var SÅ bra!!!
Jag älskar verkligen dom filmerna.
Så häftiga actionscener och så coola karaktärer.
Kändes som om jag hade lite mer att skriva om, men nu minns jag ingenting.
Mysteriet med u-tangenten är löst.
Det satt en gigantisk (i smulmått mätt) smula inkilad under.
Åtgärdat.
Nu är det jobb igen... blähä!
Det har varit så skönt att vara ledig i fyra dagar.
Skönaste ledigheten på år och dar.
Siktar nu in mig på att vara ledig även den 5 juni... nästa måndag, dan före nationaldagen... då blir det fyra dagar igen!
Pappan har beklagat sig över att ungarna aldrig är hos honom.
Det har ju sina orsaker...
... dels har vi aldrig praktiserat delad vårdnad i praktiken p.g.a. pappans oordnade tillvaro...
... dels bor dom så trångt så att det inte finns möjlighet till privatliv där enligt dottern...
Mitt inre, egoistiska JAG vill gärna säga att "hallå! dags att komma nu och snacka om varannan vecka! glöm och dröm ditt pucko! JAG har alltid tagit hand om våra barn och du har förverkat alla dina chanser och rättigheter för tusen år sen!!!".
Mitt förnuftiga JAG inser dock att det är positivt att pappan sent omsider har mognat och börjat känna ett litet ansvar... att detta faktiskt är positivt för BARNEN som det ju trots allt handlar om.
Så jag föreslog att dom skulle åka till honom idag och vara där i en vecka.
Jo... det gick väl bra... fast dom kan inte komma förrän imorgon för idag skulle han visst bort...
Och det är ju det som brukar vara hindret...
Pappa är liksom inte hemma.
Någonsin. Ever.
Han har så mycket viktiga möten.
Med kompisar.
På krogen och så.
Men skam den som ger sig... jag går honom till mötes... vill han vara pappa på riktigt så tänker inte jag stå i vägen.
Nu ska jag tvätta håret.
Jag älskar verkligen dom filmerna.
Så häftiga actionscener och så coola karaktärer.
Kändes som om jag hade lite mer att skriva om, men nu minns jag ingenting.
Mysteriet med u-tangenten är löst.
Det satt en gigantisk (i smulmått mätt) smula inkilad under.
Åtgärdat.
Nu är det jobb igen... blähä!
Det har varit så skönt att vara ledig i fyra dagar.
Skönaste ledigheten på år och dar.
Siktar nu in mig på att vara ledig även den 5 juni... nästa måndag, dan före nationaldagen... då blir det fyra dagar igen!
Pappan har beklagat sig över att ungarna aldrig är hos honom.
Det har ju sina orsaker...
... dels har vi aldrig praktiserat delad vårdnad i praktiken p.g.a. pappans oordnade tillvaro...
... dels bor dom så trångt så att det inte finns möjlighet till privatliv där enligt dottern...
Mitt inre, egoistiska JAG vill gärna säga att "hallå! dags att komma nu och snacka om varannan vecka! glöm och dröm ditt pucko! JAG har alltid tagit hand om våra barn och du har förverkat alla dina chanser och rättigheter för tusen år sen!!!".
Mitt förnuftiga JAG inser dock att det är positivt att pappan sent omsider har mognat och börjat känna ett litet ansvar... att detta faktiskt är positivt för BARNEN som det ju trots allt handlar om.
Så jag föreslog att dom skulle åka till honom idag och vara där i en vecka.
Jo... det gick väl bra... fast dom kan inte komma förrän imorgon för idag skulle han visst bort...
Och det är ju det som brukar vara hindret...
Pappa är liksom inte hemma.
Någonsin. Ever.
Han har så mycket viktiga möten.
Med kompisar.
På krogen och så.
Men skam den som ger sig... jag går honom till mötes... vill han vara pappa på riktigt så tänker inte jag stå i vägen.
Nu ska jag tvätta håret.
varför är det så ont om U?
Det har varit alldeles underbart att vara hemma dom här fyra dagarna.
Man borde alltid ha fyra dagar på sig till återhämtning och rekreation.
Igår fick jag ett ryck och körde igång med pilates.
Jag gjorde inte hela programmet vilket är 1 h långt, men jag testade lite för att se om det över huvudtaget är möjligt för mig att genomföra (jag tror liksom ingenting om min egen kropp).
Det var möjligt... några obehagliga magövningar men dom kan man ju ta det lite lugnt med i början.
Sen käkade jag lunch med kidsen.... fullkornswrap med köttfärs och alla tacotillbehör.
Varpå jag diskade och hejsanhoppsan skurade hela köket inklusive under och bakom spisen.
Sen svängde jag på italienskt husmorsvis ihop en tomatsås på färska tomater och diverse örter och käkade till middag med fullkornspasta och färskriven parmesan.
Sen gick jag och dottern en kvällspromenad.
En bra dag helt enkelt.
Idag är det mors dag.
Det uppmärksammar vi genom att gå på en bio vald av mor (a.k.a. jag själv).
Kl kvart över tre ska vi se X-men på Astoria Kungsgatan.
Ett perfekt slut på en perfekt helg!
(för övrigt fattar jag inte vad som hänt med min u-tangent... man måste trycka upprepade gånger och väldigt hårt innan det kommer nåt u... tur att u inte finns i så många ord... vilket jag aldrig tänkt på förrän nu)
Man borde alltid ha fyra dagar på sig till återhämtning och rekreation.
Igår fick jag ett ryck och körde igång med pilates.
Jag gjorde inte hela programmet vilket är 1 h långt, men jag testade lite för att se om det över huvudtaget är möjligt för mig att genomföra (jag tror liksom ingenting om min egen kropp).
Det var möjligt... några obehagliga magövningar men dom kan man ju ta det lite lugnt med i början.
Sen käkade jag lunch med kidsen.... fullkornswrap med köttfärs och alla tacotillbehör.
Varpå jag diskade och hejsanhoppsan skurade hela köket inklusive under och bakom spisen.
Sen svängde jag på italienskt husmorsvis ihop en tomatsås på färska tomater och diverse örter och käkade till middag med fullkornspasta och färskriven parmesan.
Sen gick jag och dottern en kvällspromenad.
En bra dag helt enkelt.
Idag är det mors dag.
Det uppmärksammar vi genom att gå på en bio vald av mor (a.k.a. jag själv).
Kl kvart över tre ska vi se X-men på Astoria Kungsgatan.
Ett perfekt slut på en perfekt helg!
(för övrigt fattar jag inte vad som hänt med min u-tangent... man måste trycka upprepade gånger och väldigt hårt innan det kommer nåt u... tur att u inte finns i så många ord... vilket jag aldrig tänkt på förrän nu)
daller både här och där
Sov gott inatt igen!
Inga inbrytningsförsök i köket.
Dottern och jag promenerade till Vällingby igår och handlade käk för drygt tusen spänn.
Sen pysslade jag i köket och experimenterade bl.a. med att göra egen sockerfri jello.
Det gick väl sådär.
Jag kokade upp stark fun-light jordgubb och blandade i gelatinpulver och lite jordgubbar och så hällde jag det i en skål och så fick det stå i kylskåpet över natten.
Det blev konsistensmässigt väldigt bra, men jag tror man måste ta ännu starkare saft... smaken försvinner på nåt sätt i fast form.
Vid halvtolv gick vi och mötte den hemvändande sonen vid tunnelbanan och sen var det godnatt för mig.
Jag har verkligen inget mer att rapportera.
Jo förresten.... jag TITTADE på pilates-dvdn igår... bara för att se vad det är frågan om.
Det verkar jobbigt.
Men jag kan ju alltid prova.
Visst är det mysigt när saker och ting är lite mjuka, men min kropp är så mjuk så den blir hård eftersom det inte verkar finnas några muskler mellan fettet och skelettet.
Sorry... det där lät verkligen äckligt... men det ÄR ju just det!
Men så illa som i min dröm härom natten är det inte än.
Då stod jag och tittade på mig själv från sidan i spegeln och såg till min fasa att fläsket på baksidan av låren liksom HÄNGDE ner över knävecken...
Såg förresten att X-men 3 har kommit nu.
Funderar om vi ska ta och gå och se den idag eller imorgon.
Den ska tydligen vara den bästa och jag som verkligen älskar dom andra två!
Ska se om jag kan boka biljetter...
Inga inbrytningsförsök i köket.
Dottern och jag promenerade till Vällingby igår och handlade käk för drygt tusen spänn.
Sen pysslade jag i köket och experimenterade bl.a. med att göra egen sockerfri jello.
Det gick väl sådär.
Jag kokade upp stark fun-light jordgubb och blandade i gelatinpulver och lite jordgubbar och så hällde jag det i en skål och så fick det stå i kylskåpet över natten.
Det blev konsistensmässigt väldigt bra, men jag tror man måste ta ännu starkare saft... smaken försvinner på nåt sätt i fast form.
Vid halvtolv gick vi och mötte den hemvändande sonen vid tunnelbanan och sen var det godnatt för mig.
Jag har verkligen inget mer att rapportera.
Jo förresten.... jag TITTADE på pilates-dvdn igår... bara för att se vad det är frågan om.
Det verkar jobbigt.
Men jag kan ju alltid prova.
Visst är det mysigt när saker och ting är lite mjuka, men min kropp är så mjuk så den blir hård eftersom det inte verkar finnas några muskler mellan fettet och skelettet.
Sorry... det där lät verkligen äckligt... men det ÄR ju just det!
Men så illa som i min dröm härom natten är det inte än.
Då stod jag och tittade på mig själv från sidan i spegeln och såg till min fasa att fläsket på baksidan av låren liksom HÄNGDE ner över knävecken...
Såg förresten att X-men 3 har kommit nu.
Funderar om vi ska ta och gå och se den idag eller imorgon.
Den ska tydligen vara den bästa och jag som verkligen älskar dom andra två!
Ska se om jag kan boka biljetter...
faran är över!
Är uppe med tuppen eftersom jag inte visste om jag skulle behöva åka in och jobba idag.
Tar ut lite komptid men sa att jag kunde jobba om det var kris... ute på fältet alltså.
Men puh!
Faran är över.
Jag har sovit extremt gott.
Drömde ovanligt mycket och konstigt.
Var uppe på toa vid 4-tiden och då hade jag drömt att jag varit på en massa toaletter i dom mest skilda miljöer, bl.a i Fribergaskolan i Danderyd där tydligen dottern gick.
Inget ätande, inte ens försök till ätande!
Åt bra middag igår.
Stekt laxfilé med ugnsbakade grönsaker och sallad.
Så allt känns bra för tillfället.
Ska ta en promenad med dotter sen men hon lär väl sova ett kvarts dygn ytterligare innan dess.
Åh!
Nu kom jag på att min jello måste vara klar!
Har äntligen hittat sockerfri jello på Klippet.
Dyr som tusan... ca 25 kr för en liten ynklig påse.
Men det är ju så kul med jello.
Man blir barnsligt glad av det!
Tar ut lite komptid men sa att jag kunde jobba om det var kris... ute på fältet alltså.
Men puh!
Faran är över.
Jag har sovit extremt gott.
Drömde ovanligt mycket och konstigt.
Var uppe på toa vid 4-tiden och då hade jag drömt att jag varit på en massa toaletter i dom mest skilda miljöer, bl.a i Fribergaskolan i Danderyd där tydligen dottern gick.
Inget ätande, inte ens försök till ätande!
Åt bra middag igår.
Stekt laxfilé med ugnsbakade grönsaker och sallad.
Så allt känns bra för tillfället.
Ska ta en promenad med dotter sen men hon lär väl sova ett kvarts dygn ytterligare innan dess.
Åh!
Nu kom jag på att min jello måste vara klar!
Har äntligen hittat sockerfri jello på Klippet.
Dyr som tusan... ca 25 kr för en liten ynklig påse.
Men det är ju så kul med jello.
Man blir barnsligt glad av det!
I min mediaspelare
Lånade några skivor av B på jobbet.
Neil Young- Harvest moon
Sheryl Crow- wildflower
Rufus Wainwright- want two
Nu har jag lagt in dom i mitt library och jag fattar inte varför jag aldrig lyssnat på Rufus W förut.
Jag missar så mycket här i livet!
Och nu när jag googlar på honom så förstår jag att jag är en av väldigt få som har lyckats missa honom.
Han är ju inte okänd direkt.
Ja, ja... bättre sent än aldrig.
Annars lyssnar jag mest på Harry Potter and the half blood prince...
Total regression och myspys.
Fast den är ju rätt sorglig förstås.
Men farbrorn som läser är så bra... bättre än filmerna!
Neil Young- Harvest moon
Sheryl Crow- wildflower
Rufus Wainwright- want two
Nu har jag lagt in dom i mitt library och jag fattar inte varför jag aldrig lyssnat på Rufus W förut.
Jag missar så mycket här i livet!
Och nu när jag googlar på honom så förstår jag att jag är en av väldigt få som har lyckats missa honom.
Han är ju inte okänd direkt.
Ja, ja... bättre sent än aldrig.
Annars lyssnar jag mest på Harry Potter and the half blood prince...
Total regression och myspys.
Fast den är ju rätt sorglig förstås.
Men farbrorn som läser är så bra... bättre än filmerna!
wind of change
Har tagit ett återfall.
Så heter det i alla fall när nyktra alkoholister halkar tillbaka tillfälligt.
Min klarsynta dotter spårade återfallet till i lördags.
Då fick jag nämligen en ask exklusiv belgisk choklad (inhandlad i Bryssel... Leonidas... rekommenderas för dom som inte är sockerolister som jag...).
Jag tänkte som så att "hur ofta får man en ask högkvalitativ choklad direkt från Bryssel?"
Det är väl, om något, ett giltigt skäl till att göra ett litet undantag.
Jag åt och njöt.
Det smakade sötare än vanligt och jag tyckte att dom mörka bitarna var godare än dom ljusa.
Omedelbart bums nästföljande natt var jag uppe och åt ostbågar i sömnen.
Sen har det fortsatt.
Eftersom jag inte bor ensam här hemma så är det tyvärr så att det ibland finns olämpliga livsmedel såsom ostbågar och kakor i skafferiet.
Min reptilhjärna, som alltså styr mig när jag går i sömnen, vet omedelbart var den ska leta.
Detta har lett till, förutom en allmän känsla av illamående, att jag dels inte ätit någon frukost eftersom jag inte kunnat förmå mig till det så kort tid efter nattätandet, vilket sen lett till att jag blivit tokhungrig kl halvelva, vilket lett till att jag ätit mindre bra lunch vilket lett till en konstig trötthet vilket lett till att jag efter jobbet inte orkat laga någon vettig middag vilket lett till att mitt reptiljag troligtvis reagerat på låg blodsockernivå och därmed klivit upp och ätit olämpligheter på natten...
Och så vidare.
Man ser ju hur det hänger ihop.
Och det är sånt man lär sig av.
Nu ska jag vara ledig i fyra dagar och då ska jag komma till rätta med det här.
Vidare är min ekonomi inte bra.
Min sjukfrånvaro i början av april påverkar även denna lön och bostadsbidraget har krympt och jag har varit tvungen att inhandla en del på kortet... det ser inte så bra ut.
Det värsta som kan hända är väl att jag får skjuta upp en eller annan räkning, men annars är det helt enkelt att ligga jäkligt lågt som gäller.
Ovanpå detta har jag problemet med den eviga tröttheten samt ett alltmer akut behov av att träna min kropp som pockar på uppmärksamhet.
Jag har gått ner en del i vikt och nu gäller det att shejpa upp det som är kvar.
Slår man ihop allt detta så blir resultatet det att nu är det sparsamhet, träning och sömn samt god kosthållning som gäller.
Om man tänker sig som så att jag skulle ägna juni, juli, augusti och september åt att fokusera på träning, sömn och kost....
Som ett projekt.
För skojs skull liksom.
Inte för att jag ska snåla och ha det tråkigt eller späka mig och lida.
Utan ett shape-up-your-body-experiment.
Det kostar liksom ingenting att ägna sig åt det.
Pilates-dvd.
Promenader.
Jag känner att jag kanske har den rätta viljan nu.
Känner också för att ligga lågt med mig själv på alla sociala arenor.
Är trött på mig själv och mitt beteende och andras reaktioner på mig.
Inte för att dom är negativa.
Men jag känner att jag ofta blir missuppfattad.
Jag är lite av en blandning mellan fruktansvärt seriös, djup, duktig, ansvarsfull och ett barnsligt naturbarn.
Jag glömmer fortfarande i denna ålder ibland bort att andra kan se och höra mig lika mycket som jag kan se och höra dom.
Jag är spontan och barnslig... på gott och ont.
Det är både min charmiga och min påfrestande sida och bidrar ofta till att jag blir feltolkad och missbedömd av folk som inte känner mig.
Jag har en hög social kompetens när jag vill... men kan lika fort tappa den och bli omedveten om vad jag sänder ut för signaler.
En del tycker att det är charmigt som sagt... en del tycker att jag är konstig.
Jag vill inte vara konstig.
Jag vill smälta in i mängden och inte märkas.
Det är dags för inre rannsakning och det passar ju utmärkt bra ihop med att träna fysiskt.
Jag måste jobba på att hantera stress... här hemma när bara ungarna kan se mig så kan jag lätt förvandlas till en urflippad tre-åring när saker går mig emot... åtminstone när jag är pressad... vilket jag är rätt ofta...
Stackars älskade barn.
Men jag är också sån... att jag måste komma till en viss gräns... innan jag gör något åt mina fel och brister...
Innan jag kan klättra upp på nästa platå på vägen mot fulländning...
Inte för att jag tror att man någonsin når dit... hoppas inte... men det är ju en riktning att sträva åt...
Vi får väl se hur det går.
Så heter det i alla fall när nyktra alkoholister halkar tillbaka tillfälligt.
Min klarsynta dotter spårade återfallet till i lördags.
Då fick jag nämligen en ask exklusiv belgisk choklad (inhandlad i Bryssel... Leonidas... rekommenderas för dom som inte är sockerolister som jag...).
Jag tänkte som så att "hur ofta får man en ask högkvalitativ choklad direkt från Bryssel?"
Det är väl, om något, ett giltigt skäl till att göra ett litet undantag.
Jag åt och njöt.
Det smakade sötare än vanligt och jag tyckte att dom mörka bitarna var godare än dom ljusa.
Omedelbart bums nästföljande natt var jag uppe och åt ostbågar i sömnen.
Sen har det fortsatt.
Eftersom jag inte bor ensam här hemma så är det tyvärr så att det ibland finns olämpliga livsmedel såsom ostbågar och kakor i skafferiet.
Min reptilhjärna, som alltså styr mig när jag går i sömnen, vet omedelbart var den ska leta.
Detta har lett till, förutom en allmän känsla av illamående, att jag dels inte ätit någon frukost eftersom jag inte kunnat förmå mig till det så kort tid efter nattätandet, vilket sen lett till att jag blivit tokhungrig kl halvelva, vilket lett till att jag ätit mindre bra lunch vilket lett till en konstig trötthet vilket lett till att jag efter jobbet inte orkat laga någon vettig middag vilket lett till att mitt reptiljag troligtvis reagerat på låg blodsockernivå och därmed klivit upp och ätit olämpligheter på natten...
Och så vidare.
Man ser ju hur det hänger ihop.
Och det är sånt man lär sig av.
Nu ska jag vara ledig i fyra dagar och då ska jag komma till rätta med det här.
Vidare är min ekonomi inte bra.
Min sjukfrånvaro i början av april påverkar även denna lön och bostadsbidraget har krympt och jag har varit tvungen att inhandla en del på kortet... det ser inte så bra ut.
Det värsta som kan hända är väl att jag får skjuta upp en eller annan räkning, men annars är det helt enkelt att ligga jäkligt lågt som gäller.
Ovanpå detta har jag problemet med den eviga tröttheten samt ett alltmer akut behov av att träna min kropp som pockar på uppmärksamhet.
Jag har gått ner en del i vikt och nu gäller det att shejpa upp det som är kvar.
Slår man ihop allt detta så blir resultatet det att nu är det sparsamhet, träning och sömn samt god kosthållning som gäller.
Om man tänker sig som så att jag skulle ägna juni, juli, augusti och september åt att fokusera på träning, sömn och kost....
Som ett projekt.
För skojs skull liksom.
Inte för att jag ska snåla och ha det tråkigt eller späka mig och lida.
Utan ett shape-up-your-body-experiment.
Det kostar liksom ingenting att ägna sig åt det.
Pilates-dvd.
Promenader.
Jag känner att jag kanske har den rätta viljan nu.
Känner också för att ligga lågt med mig själv på alla sociala arenor.
Är trött på mig själv och mitt beteende och andras reaktioner på mig.
Inte för att dom är negativa.
Men jag känner att jag ofta blir missuppfattad.
Jag är lite av en blandning mellan fruktansvärt seriös, djup, duktig, ansvarsfull och ett barnsligt naturbarn.
Jag glömmer fortfarande i denna ålder ibland bort att andra kan se och höra mig lika mycket som jag kan se och höra dom.
Jag är spontan och barnslig... på gott och ont.
Det är både min charmiga och min påfrestande sida och bidrar ofta till att jag blir feltolkad och missbedömd av folk som inte känner mig.
Jag har en hög social kompetens när jag vill... men kan lika fort tappa den och bli omedveten om vad jag sänder ut för signaler.
En del tycker att det är charmigt som sagt... en del tycker att jag är konstig.
Jag vill inte vara konstig.
Jag vill smälta in i mängden och inte märkas.
Det är dags för inre rannsakning och det passar ju utmärkt bra ihop med att träna fysiskt.
Jag måste jobba på att hantera stress... här hemma när bara ungarna kan se mig så kan jag lätt förvandlas till en urflippad tre-åring när saker går mig emot... åtminstone när jag är pressad... vilket jag är rätt ofta...
Stackars älskade barn.
Men jag är också sån... att jag måste komma till en viss gräns... innan jag gör något åt mina fel och brister...
Innan jag kan klättra upp på nästa platå på vägen mot fulländning...
Inte för att jag tror att man någonsin når dit... hoppas inte... men det är ju en riktning att sträva åt...
Vi får väl se hur det går.
back on the sugartrack
Måste beklaga mig lite bara.
Har snärjts in i kolhydrat/socker-träsket igen.
Äter som jag ska på dagarna... kanske lite för lite ibland p.g.a. dålig planering..
Är uppe som en sockermålsökande scudmissil på nätterna.
Natten till igår var det ostbågar.
Nu inatt var det maryland cookies.
Går fram som en dammsugare.
I sömnen alltså.
Halvvaken men uppenbarligen helt utan förnuftigt tänkande.
Idag kommer dottern hem och då ska hon få låsa köket.
I'm clearly a danger to myself.
Mår piss nu när jag vaknar och så blir det ingen frukost och så mår jag piss sen och så blir hela dagen fel.
Viktmässigt är det ingen fara än.
Verkar ha stabiliserat mig på en ny nivå som alltså är ca 6 kg lägre än startvikten (ca 10 kg övervikt).
Vill ner mer, men det får gärna gå långsamt, har ingen brådska.
Vill ju inte panikbanta, utan lära mig äta rätt så kroppen automatiskt rensar bort överflöd och kommer i balans.
Det värsta med nattätandet är att jag mår så dåligt av det rent fysiskt.
Känner mig som en soptunna när jag vaknar på morgonen.
Och sömnen blir ju störd när jag ska upp och riva i köket hela tiden.
Well.
Har inte skrivit på ett tag och det beror på att jag som vanligt är en periodare.
Plötsligt lägger jag bara av med något och märker det först inte själv... det är inget som är medvetet.
Har varit väldigt, ovanligt trött.
Rörigt på jobbet... det är ju som vanligt... men jag har haft lägre tolerans för stress.
Vill bara hem efter jobbet och krypa ner i säng och sova.
När jag inte har gjort det så har jag ägnat en hel del tid åt att plugga med barnen.
Dottern går ju sista terminen i nian och det är rätt mycket nu på slutet som kan påverka betygen.
Sonen ligger allmänt risigt till... riskerar att inte uppnå målen i en drös ämnen och har tydligen inte bättrat sig sen förra mötet med lärarna, så där är det sträng disciplin som gäller.
Har pluggat andra världskriget och judendomen.
Otroligt intressant.
Äntligen fattar jag hur det hänger ihop med patriarkerna och Mose och dom andra grabbarna.
Äntligen fattar jag lite mer hur det egentligen ligger till med hela Israel/Palestina-konflikten, och hur jäkla långt tillbaka i tiden den går.
Och som vanligt blir jag konfunderad över hur mycket här i världen (särskilt då elände) som har sitt ursprung i religionen... i bibeln...
För mig är det så svårt att förstå.
Jag har nog min egen form av religion.
Den är mer en känsla och blir bara larvig när jag försöker förklara den i ord.
Den är privat och finns inom mig.
Den har nåt med naturen och helheten och historien att göra... men den har inget med enskilda individer som levde för tusentals år sen att göra och den har heller ingenting med förnumstiga, begränsande, förbjudande, fördömande levnadsregler att göra.
Det man ger får man tillbaks.
(a.k.a. "som man sår får man skörda", a.k.a. "what goes around comes around").
Gäller både gott och ont.
och
Gör vad du vill, men skada ingen (inkl. dig själv, djur, natur).
Live and let live.
Alltså... försök inte förändra andra människor... predika inte en massa skit, rannsaka dig själv istället... låt folk få ha sin egen sexualitet, religion etc. så länge dom mår bra och inte skadar någon annan.
Varför ska man lägga sig i sånt?
Ja, ja...
Nu ska jag göra mig i ordning.
Ledigt imorgon... och sen jobba fredag och sen ledigt i helgen.
Jag ska nog klara av det.
Har snärjts in i kolhydrat/socker-träsket igen.
Äter som jag ska på dagarna... kanske lite för lite ibland p.g.a. dålig planering..
Är uppe som en sockermålsökande scudmissil på nätterna.
Natten till igår var det ostbågar.
Nu inatt var det maryland cookies.
Går fram som en dammsugare.
I sömnen alltså.
Halvvaken men uppenbarligen helt utan förnuftigt tänkande.
Idag kommer dottern hem och då ska hon få låsa köket.
I'm clearly a danger to myself.
Mår piss nu när jag vaknar och så blir det ingen frukost och så mår jag piss sen och så blir hela dagen fel.
Viktmässigt är det ingen fara än.
Verkar ha stabiliserat mig på en ny nivå som alltså är ca 6 kg lägre än startvikten (ca 10 kg övervikt).
Vill ner mer, men det får gärna gå långsamt, har ingen brådska.
Vill ju inte panikbanta, utan lära mig äta rätt så kroppen automatiskt rensar bort överflöd och kommer i balans.
Det värsta med nattätandet är att jag mår så dåligt av det rent fysiskt.
Känner mig som en soptunna när jag vaknar på morgonen.
Och sömnen blir ju störd när jag ska upp och riva i köket hela tiden.
Well.
Har inte skrivit på ett tag och det beror på att jag som vanligt är en periodare.
Plötsligt lägger jag bara av med något och märker det först inte själv... det är inget som är medvetet.
Har varit väldigt, ovanligt trött.
Rörigt på jobbet... det är ju som vanligt... men jag har haft lägre tolerans för stress.
Vill bara hem efter jobbet och krypa ner i säng och sova.
När jag inte har gjort det så har jag ägnat en hel del tid åt att plugga med barnen.
Dottern går ju sista terminen i nian och det är rätt mycket nu på slutet som kan påverka betygen.
Sonen ligger allmänt risigt till... riskerar att inte uppnå målen i en drös ämnen och har tydligen inte bättrat sig sen förra mötet med lärarna, så där är det sträng disciplin som gäller.
Har pluggat andra världskriget och judendomen.
Otroligt intressant.
Äntligen fattar jag hur det hänger ihop med patriarkerna och Mose och dom andra grabbarna.
Äntligen fattar jag lite mer hur det egentligen ligger till med hela Israel/Palestina-konflikten, och hur jäkla långt tillbaka i tiden den går.
Och som vanligt blir jag konfunderad över hur mycket här i världen (särskilt då elände) som har sitt ursprung i religionen... i bibeln...
För mig är det så svårt att förstå.
Jag har nog min egen form av religion.
Den är mer en känsla och blir bara larvig när jag försöker förklara den i ord.
Den är privat och finns inom mig.
Den har nåt med naturen och helheten och historien att göra... men den har inget med enskilda individer som levde för tusentals år sen att göra och den har heller ingenting med förnumstiga, begränsande, förbjudande, fördömande levnadsregler att göra.
Det man ger får man tillbaks.
(a.k.a. "som man sår får man skörda", a.k.a. "what goes around comes around").
Gäller både gott och ont.
och
Gör vad du vill, men skada ingen (inkl. dig själv, djur, natur).
Live and let live.
Alltså... försök inte förändra andra människor... predika inte en massa skit, rannsaka dig själv istället... låt folk få ha sin egen sexualitet, religion etc. så länge dom mår bra och inte skadar någon annan.
Varför ska man lägga sig i sånt?
Ja, ja...
Nu ska jag göra mig i ordning.
Ledigt imorgon... och sen jobba fredag och sen ledigt i helgen.
Jag ska nog klara av det.
struktur
Japp.
Nu ska det bli struktur och ordning på mitt liv.
Har hittat Google Calendar.
Det är väl samma princip som alla såna här kalendrar men nu ska jag försöka använda mig av den.
Huvudsaken är ju att man har tillgång till dator och det har jag ju på jobbet och hemma och det är ju typ bara där jag är.
Inte förrän KVART I SJU dök människan upp igår.
Men det var en upplevelse som var värd både tråkig väntan och låg blodsockernivå.
En mycket kort, mycket rund, delvis flintskallig man med leopardväst i något slags teddy/plysch-tyg, som talade på det allra gayigaste sätt jag någonsin hört... om han inte var en väldigt fjollig fjolla (förlåt alla som tar illa upp, men vi snackar stereotyper) så var han en skicklig parodi på en sådan.
Hans uppträdande var lätt forcerat och samtidigt på nåt sätt barnsligt.
Han skulle bara överlämna en nyckel, men den levererades tillsammans med en lätt flåsig historia om elaka rektorer (han jobbar på en skola) och hans egen vimsighet som yttrade sig i extremt dåligt lokalsinne.
Önskar jag hade haft en spionkamera så jag hade kunnat föreviga honom och dela med mig till någon.
En underbart spännande människa... totalt fascinerande.
Sen åkte jag hem, sur som ättika p.g.a. ovan nämnda låga blodsockernivå.
Dottern mötte snällt upp vid t-banan och vi gick och handlade.
Röjde upp hemma eftersom svenska bostäder ska komma idag och kolla på ventiler när vi inte är hemma. Samlade ihop alla papper till bostadsbidragsansökan.
Stupade i säng.
Sov HELA natten!
Utan att gå upp en enda gång.
Fantastiskt!
Men tyvärr känns natten kortare då.
Hoppas att Guldlock kommer idag.... vill höra allt om hennes resa.
Dagens dilemma:
Om du får välja... vad föredrar du... storlek 18 i fötter, eller storlek 81?
(vi har fnittrat som tusan åt "Pest eller kolera"-boken på jobbet... den är underbar!)
Dom flesta föredrog strl 18... trots att foten då troligtvis skulle vara mindre än själva vristen... men vi resonerade så att man skulle kunna dölja fötterna i en normal sko och på så sätt få tillräckligt med stadga att stå på.
Nu ska det bli struktur och ordning på mitt liv.
Har hittat Google Calendar.
Det är väl samma princip som alla såna här kalendrar men nu ska jag försöka använda mig av den.
Huvudsaken är ju att man har tillgång till dator och det har jag ju på jobbet och hemma och det är ju typ bara där jag är.
Inte förrän KVART I SJU dök människan upp igår.
Men det var en upplevelse som var värd både tråkig väntan och låg blodsockernivå.
En mycket kort, mycket rund, delvis flintskallig man med leopardväst i något slags teddy/plysch-tyg, som talade på det allra gayigaste sätt jag någonsin hört... om han inte var en väldigt fjollig fjolla (förlåt alla som tar illa upp, men vi snackar stereotyper) så var han en skicklig parodi på en sådan.
Hans uppträdande var lätt forcerat och samtidigt på nåt sätt barnsligt.
Han skulle bara överlämna en nyckel, men den levererades tillsammans med en lätt flåsig historia om elaka rektorer (han jobbar på en skola) och hans egen vimsighet som yttrade sig i extremt dåligt lokalsinne.
Önskar jag hade haft en spionkamera så jag hade kunnat föreviga honom och dela med mig till någon.
En underbart spännande människa... totalt fascinerande.
Sen åkte jag hem, sur som ättika p.g.a. ovan nämnda låga blodsockernivå.
Dottern mötte snällt upp vid t-banan och vi gick och handlade.
Röjde upp hemma eftersom svenska bostäder ska komma idag och kolla på ventiler när vi inte är hemma. Samlade ihop alla papper till bostadsbidragsansökan.
Stupade i säng.
Sov HELA natten!
Utan att gå upp en enda gång.
Fantastiskt!
Men tyvärr känns natten kortare då.
Hoppas att Guldlock kommer idag.... vill höra allt om hennes resa.
Dagens dilemma:
Om du får välja... vad föredrar du... storlek 18 i fötter, eller storlek 81?
(vi har fnittrat som tusan åt "Pest eller kolera"-boken på jobbet... den är underbar!)
Dom flesta föredrog strl 18... trots att foten då troligtvis skulle vara mindre än själva vristen... men vi resonerade så att man skulle kunna dölja fötterna i en normal sko och på så sätt få tillräckligt med stadga att stå på.
absolutely fabulous!
Sitter kvar på jobbet och väntar på en snubbe som ska komma och leverera ett par nycklar som vi behöver imorgon.
Lite segt.
Annars var det en bra dag idag för GULDLOCK dök upp igen.
Hon landade 09.30 på arlanda imorse och ska egentligen inte komma och jobba förrän imorgon, men hon kunde inte hålla sig utan kom och hälsade på redan idag.
Det var absolutely fabulous!
Tyvärr var det sorgliga saker som hände också.
En nära anhörig till Goldielock gick bort imorse och hon fick veta det precis när hon kom hem... så hon är såklart både ledsen och chockad.
Vi får se om hon kommer imorgon.
Men hon är i alla fall tillbaks i landet och det känns bra.
Avmagrad (fast på ett sunt sätt) och brun som en pepparkaka och kär i en TYSK!
Nu ska jag fixa och trixa med mitt bostadsbidrag när jag ändå måste sitta här och vänta.
Skulle inte förvåna mig om han inte dyker upp alls.
Lite segt.
Annars var det en bra dag idag för GULDLOCK dök upp igen.
Hon landade 09.30 på arlanda imorse och ska egentligen inte komma och jobba förrän imorgon, men hon kunde inte hålla sig utan kom och hälsade på redan idag.
Det var absolutely fabulous!
Tyvärr var det sorgliga saker som hände också.
En nära anhörig till Goldielock gick bort imorse och hon fick veta det precis när hon kom hem... så hon är såklart både ledsen och chockad.
Vi får se om hon kommer imorgon.
Men hon är i alla fall tillbaks i landet och det känns bra.
Avmagrad (fast på ett sunt sätt) och brun som en pepparkaka och kär i en TYSK!
Nu ska jag fixa och trixa med mitt bostadsbidrag när jag ändå måste sitta här och vänta.
Skulle inte förvåna mig om han inte dyker upp alls.
sick
Blir äcklad av det här.
Jag kan diskutera dödsstraff hur mycket som helst... jag kan tappa argumenten, bli omkullpratad av en skickligare debattör och nästan glömma bort vad jag tycker i själva sakfrågan.
Jag vinner verkligen inte alla diskussioner i ämnet... jag är inte särskilt bra på debatt.
Men... jag behöver bara blunda en sekund och känna efter och magkänslan... eller rättare sagt känslan i hela kroppen, alla mina instinkter tycker att det är FEL med dödsstraff.
Det kan ALDRIG vara rätt att döda.
Aldrig.
Jag kan visst tycka att någon gjort sig förtjänt av att dö.
Att någon förbrukat sin rätt att leva.
Men det ger inte någon annan rätt att verkställa.
Dödsstraff som hämnd är så lågt.
Det är primitivt.
Det är mänskligt på så vis att vi människor ibland låter känslan gå före förnuftet.
Men samhället, som vi menar är civiliserat, ska agera på just samhällsnivå.
Det ska aldrig sjunka ner på primitiv individnivå.
Inte när det gäller liv och död.
Liv går alltid före död.
Döden är oåterkallelig.
Att samhället ska agera bödel är på samma låga nivå som t.ex. hedersmord eller stympning, sånt vi annars gärna ser ner på i andra mer "primitiva" kulturer (enligt oss).
Vi har kommit längre än så.
Om någon mördade mina barn skulle jag inget annat vilja än att den personen fick dö.
Självklart.
Det är väldigt mänskligt att känna så.
Men samhället och rättssystemet finns ju där för att agera rationellt och sakligt.
Annars kan vi ju lika gärna gå tillbaks till något slags medeltida lagstiftning.
Skulle kunna skriva mycket om detta... hinner inte nu.
Livet är heligt... onda och olagliga handlingar ska självklart sanktioneras och ha konsekvenser.
Men dödsstraff är så lågt, så fel.
Det är inhumant och dessutom otroligt kostsamt.
Det straffar dessutom alla människor runtomkring den som avrättas.
Och det kan aldrig göra ett brott ogjort.
Det har ingen avskräckande effekt och ibland blir oskyldigt dömda avrättade.
Är som sagt ingen bra debattör.
Men jag mår fysiskt illa av ord som avrättning och dödsstraff.
Jag kan diskutera dödsstraff hur mycket som helst... jag kan tappa argumenten, bli omkullpratad av en skickligare debattör och nästan glömma bort vad jag tycker i själva sakfrågan.
Jag vinner verkligen inte alla diskussioner i ämnet... jag är inte särskilt bra på debatt.
Men... jag behöver bara blunda en sekund och känna efter och magkänslan... eller rättare sagt känslan i hela kroppen, alla mina instinkter tycker att det är FEL med dödsstraff.
Det kan ALDRIG vara rätt att döda.
Aldrig.
Jag kan visst tycka att någon gjort sig förtjänt av att dö.
Att någon förbrukat sin rätt att leva.
Men det ger inte någon annan rätt att verkställa.
Dödsstraff som hämnd är så lågt.
Det är primitivt.
Det är mänskligt på så vis att vi människor ibland låter känslan gå före förnuftet.
Men samhället, som vi menar är civiliserat, ska agera på just samhällsnivå.
Det ska aldrig sjunka ner på primitiv individnivå.
Inte när det gäller liv och död.
Liv går alltid före död.
Döden är oåterkallelig.
Att samhället ska agera bödel är på samma låga nivå som t.ex. hedersmord eller stympning, sånt vi annars gärna ser ner på i andra mer "primitiva" kulturer (enligt oss).
Vi har kommit längre än så.
Om någon mördade mina barn skulle jag inget annat vilja än att den personen fick dö.
Självklart.
Det är väldigt mänskligt att känna så.
Men samhället och rättssystemet finns ju där för att agera rationellt och sakligt.
Annars kan vi ju lika gärna gå tillbaks till något slags medeltida lagstiftning.
Skulle kunna skriva mycket om detta... hinner inte nu.
Livet är heligt... onda och olagliga handlingar ska självklart sanktioneras och ha konsekvenser.
Men dödsstraff är så lågt, så fel.
Det är inhumant och dessutom otroligt kostsamt.
Det straffar dessutom alla människor runtomkring den som avrättas.
Och det kan aldrig göra ett brott ogjort.
Det har ingen avskräckande effekt och ibland blir oskyldigt dömda avrättade.
Är som sagt ingen bra debattör.
Men jag mår fysiskt illa av ord som avrättning och dödsstraff.
A day in the life (en bra låt som flippar ur lite på slutet)
Blev kvar på jobbet till kl 18 och eftersom jag då kände mig svag och hungrig och fortfarande inte hade klurat ut vad vi skulle äta till middag, så ringde jag sonen och bestämde träff med honom på det exklusiva Vällinge Hus i Vällingby.
Det är ett sånt där restaurangtorg där man kan köpa mat från en massa olika restauranger men ändå äta vid samma bord... som dom har i t.ex. Kista Centrum och Heron City.
Kanske inte den mysigaste miljön men faktiskt god mat.
Jag åt oxfilé med ugnsbakade grönsaker och sallad... perfekt och helt i enlighet med sb.
Lite slösigt förstås... men, men... armare tider kommer och då får vi anpassa oss och leka robinson och leva på palmhjärta eller nåt liknande... märkligt nog brukar vi alltid klara oss på nåt sätt.
Nu ligger jag här i sängen med en spinnande katt (sjuklingen som dock repat sig rätt bra) som ligger vid min högra axel med en tass ömt runt min hals... lite stickigt men det får man tåla när man får den äran...
Alldeles strax ska jag läsa deckaren... har kommit lite längre och börjar bli engagerad.
Har som vanligt inget spännande att berätta.
An ordinary day.
A day in the life (I read the news today... oboy... about a lucky man...).
En lite halvkul sak förresten.
Chefen sa att vi nog måste vara två till personer på kontoret förutom mig.
Det finns alltså plats för både L och H.
Chefen vill nämligen ge mig andra arbetsuppgifter. Hon vill att jag ska fakturera bl.a. Hon vill inte att jag ska sitta och peta med scheman och sånt. Vilket gläder mig för jag hatar det. Får bara lite skuldkänslor när jag tänker på att någon annan ska behöva göra det skitjobbet.
Men chefen bestämmer och ibland måste man väl få vara lite egoistisk och glädjas för sin egen skull.
Inte för att fakturering är något jag går och drömmer om...
Det som lockar mig är att få jobba med något utan att bli störd precis hela tiden.
Att få göra en sak i taget... att känna att man räcker till.
Det skulle vara trevligt.
Nu gick katten.
Jag ser det som ett tecken.
Här ska läsas deckare!
Det är ett sånt där restaurangtorg där man kan köpa mat från en massa olika restauranger men ändå äta vid samma bord... som dom har i t.ex. Kista Centrum och Heron City.
Kanske inte den mysigaste miljön men faktiskt god mat.
Jag åt oxfilé med ugnsbakade grönsaker och sallad... perfekt och helt i enlighet med sb.
Lite slösigt förstås... men, men... armare tider kommer och då får vi anpassa oss och leka robinson och leva på palmhjärta eller nåt liknande... märkligt nog brukar vi alltid klara oss på nåt sätt.
Nu ligger jag här i sängen med en spinnande katt (sjuklingen som dock repat sig rätt bra) som ligger vid min högra axel med en tass ömt runt min hals... lite stickigt men det får man tåla när man får den äran...
Alldeles strax ska jag läsa deckaren... har kommit lite längre och börjar bli engagerad.
Har som vanligt inget spännande att berätta.
An ordinary day.
A day in the life (I read the news today... oboy... about a lucky man...).
En lite halvkul sak förresten.
Chefen sa att vi nog måste vara två till personer på kontoret förutom mig.
Det finns alltså plats för både L och H.
Chefen vill nämligen ge mig andra arbetsuppgifter. Hon vill att jag ska fakturera bl.a. Hon vill inte att jag ska sitta och peta med scheman och sånt. Vilket gläder mig för jag hatar det. Får bara lite skuldkänslor när jag tänker på att någon annan ska behöva göra det skitjobbet.
Men chefen bestämmer och ibland måste man väl få vara lite egoistisk och glädjas för sin egen skull.
Inte för att fakturering är något jag går och drömmer om...
Det som lockar mig är att få jobba med något utan att bli störd precis hela tiden.
Att få göra en sak i taget... att känna att man räcker till.
Det skulle vara trevligt.
Nu gick katten.
Jag ser det som ett tecken.
Här ska läsas deckare!
små reflexioner på morgonkvisten
Men... börjar inte detta bli liiite... eh... too much???
Föda i ett badkar låter väl superfiiint.
Så länge allt går bra.
Utan bedövning säkert för det ska ju vara natuuuurligt.
Smärta är ju så naturligt och jag bara väntar på att den naturliga trenden ska sprida sig till resten av sjukvården.
En liten hjärtoperation... utan bedövning... bara att gå in i sig själv och fokusera... andas rätt och vara duktig!
Hoppas bara att Angelina verkligen är en superkvinna som inte har väldigt starka förlossningssmärtor.
Hoppas inte moderkakan lossnar för tidigt (det gjorde den på mig när sonen föddes och det orsakade mycket stark smärta vilket till slut fick personalen att fatta att något var fel vilket ledde till akut kejsarsnitt (med bedövning) i sista sekunden) eller något annat går snett och sätter en käpp i hjulet.
Men... i och för sig... det kanske skulle vara så rätt!?...
... höjden av politisk korrekthet... om Brad och Angelina fick en förlossningsskadad bebis... ett cp-skadat barn...
Förstå vilken statushöjning det skulle vara för andra i samma sits!
Men obs!
Jag hoppas verkligen att det går bra. Såklart.
Så att lilla Africa föds frisk och välmående.
För det kan man behöva vara om man ska representera en världsdel.
Och inte en världsdel vilken som helst.... nä... vi snackar om hela världens dåliga samvete...
.... vi snackar slavhandel, utsugning, svält... stamkrig, ebola och do they know it's xmas...
Och såklart hur mycket vackra och positiva saker som helst, men, lets fejs it, det är inte det som man associerar till först...
Jag BEUNDRAR Brad&Angelina och ALLA andra som lyfter på baken och GÖR något för att världen ska bli en smula bättre och mer rättvis...
Men... hela den här grejen med att adoptera ungar på löpande band som en annan Mia Farrow och sen, medans dom barnen fortfarande är hur små som helst, producera en biologisk som dessutom ska heta Africa...
(vad ska nästa barn heta? Afghanistan? Palestina?)
Det känns liksom... lite överambitiöst... möjligen också över PRETENTIÖST...
Och hur ska Brad&Angelina räcka till?
Visst har dom cash enough, men dom är trots det bara TVÅ föräldrar...
Som ska räcka till åt två adopterade små barn, med gud vet hur mycket i bagaget, och en biologisk som ska heta Africa.
Well... jag önskar dom förstås lycka till!
Hoppas dom prioriterar kvalitet (vilket inkluderar stabilitet i form av inte alltför mycket kringflackande samt mååånga sängkantssamtal) och inte kvantitet.
.... fast... what the f.... vad vet jag om någonting??... jag bara tycker lite spontant såhär på morgonkvisten...
Sen kan man väl konstatera att det var väl ganska bra att sonen inte var här.
Han hade garanterat blivit nertrampad.
Men när man läser om detta så tycker man att precis vilken protest som helst är bättre än ingen... till och med såna som inte ens riktar sig mot just denna fråga.
Något är sjukt med vårt samhälle.
Det är så jag känner för att gå ut och slänga upp en piece nånstans.
Eller skära upp ett säte.
Or something.
Nu måste jag skynda mig!
Föda i ett badkar låter väl superfiiint.
Så länge allt går bra.
Utan bedövning säkert för det ska ju vara natuuuurligt.
Smärta är ju så naturligt och jag bara väntar på att den naturliga trenden ska sprida sig till resten av sjukvården.
En liten hjärtoperation... utan bedövning... bara att gå in i sig själv och fokusera... andas rätt och vara duktig!
Hoppas bara att Angelina verkligen är en superkvinna som inte har väldigt starka förlossningssmärtor.
Hoppas inte moderkakan lossnar för tidigt (det gjorde den på mig när sonen föddes och det orsakade mycket stark smärta vilket till slut fick personalen att fatta att något var fel vilket ledde till akut kejsarsnitt (med bedövning) i sista sekunden) eller något annat går snett och sätter en käpp i hjulet.
Men... i och för sig... det kanske skulle vara så rätt!?...
... höjden av politisk korrekthet... om Brad och Angelina fick en förlossningsskadad bebis... ett cp-skadat barn...
Förstå vilken statushöjning det skulle vara för andra i samma sits!
Men obs!
Jag hoppas verkligen att det går bra. Såklart.
Så att lilla Africa föds frisk och välmående.
För det kan man behöva vara om man ska representera en världsdel.
Och inte en världsdel vilken som helst.... nä... vi snackar om hela världens dåliga samvete...
.... vi snackar slavhandel, utsugning, svält... stamkrig, ebola och do they know it's xmas...
Och såklart hur mycket vackra och positiva saker som helst, men, lets fejs it, det är inte det som man associerar till först...
Jag BEUNDRAR Brad&Angelina och ALLA andra som lyfter på baken och GÖR något för att världen ska bli en smula bättre och mer rättvis...
Men... hela den här grejen med att adoptera ungar på löpande band som en annan Mia Farrow och sen, medans dom barnen fortfarande är hur små som helst, producera en biologisk som dessutom ska heta Africa...
(vad ska nästa barn heta? Afghanistan? Palestina?)
Det känns liksom... lite överambitiöst... möjligen också över PRETENTIÖST...
Och hur ska Brad&Angelina räcka till?
Visst har dom cash enough, men dom är trots det bara TVÅ föräldrar...
Som ska räcka till åt två adopterade små barn, med gud vet hur mycket i bagaget, och en biologisk som ska heta Africa.
Well... jag önskar dom förstås lycka till!
Hoppas dom prioriterar kvalitet (vilket inkluderar stabilitet i form av inte alltför mycket kringflackande samt mååånga sängkantssamtal) och inte kvantitet.
.... fast... what the f.... vad vet jag om någonting??... jag bara tycker lite spontant såhär på morgonkvisten...
Sen kan man väl konstatera att det var väl ganska bra att sonen inte var här.
Han hade garanterat blivit nertrampad.
Men när man läser om detta så tycker man att precis vilken protest som helst är bättre än ingen... till och med såna som inte ens riktar sig mot just denna fråga.
Något är sjukt med vårt samhälle.
Det är så jag känner för att gå ut och slänga upp en piece nånstans.
Eller skära upp ett säte.
Or something.
Nu måste jag skynda mig!
Uppföljning
Middagen var god.
Recept nr 2 ur south beach-boken således godkänt.
Verkar lovande.
Nu ska vi se vad det ska bli imorgon.
I morgondagens lunchlåda ligger det 1st kycklingfilé från ikväll (marinerad i färsk ingefära, citron, vitlök=MUMS), ett gäng haricot verts, krispig sallad bestående av isbergssallad, rödlök, paprika samt rädisor OCH en liten klick hoummus.
Ja... i två separata lådor förstås.
Kycklingen och bönorna ska ju värmas.
Tror jag tar med lite vinegrätt också... har lite färdigblandad i en burk och den var väldigt lyckad.
Nu ska jag bläddra lite i boken och bestämma vad det blir imorgon till middag.
******hold on*******
Nä... kan inte bestämma mig nu.
Får ta med boken imorgon och kolla i den när jag är hungrig.
Nu har jag krupit isäng.
Imorgon ska jag slå rekord i att vara tidig på jobbet.
Måste fixa med alla scheman och orkar helt enkelt inte nu... men om jag är där tidigt imorgon bitti och sätter på kaffe så grejar det sig.
Kämpar på med George-deckaren.
Jag älskar ju henne och vet att det kommer att vara lönt mödan men just nu är det seeeeeegt... det har absolut inte lossnat än...
Svårt att läsa då när man är trött eftersom ögonen trillar igen hela tiden.
Men som sagt... jag kämpar på!
gonatt... dröm nåt bra!
Recept nr 2 ur south beach-boken således godkänt.
Verkar lovande.
Nu ska vi se vad det ska bli imorgon.
I morgondagens lunchlåda ligger det 1st kycklingfilé från ikväll (marinerad i färsk ingefära, citron, vitlök=MUMS), ett gäng haricot verts, krispig sallad bestående av isbergssallad, rödlök, paprika samt rädisor OCH en liten klick hoummus.
Ja... i två separata lådor förstås.
Kycklingen och bönorna ska ju värmas.
Tror jag tar med lite vinegrätt också... har lite färdigblandad i en burk och den var väldigt lyckad.
Nu ska jag bläddra lite i boken och bestämma vad det blir imorgon till middag.
******hold on*******
Nä... kan inte bestämma mig nu.
Får ta med boken imorgon och kolla i den när jag är hungrig.
Nu har jag krupit isäng.
Imorgon ska jag slå rekord i att vara tidig på jobbet.
Måste fixa med alla scheman och orkar helt enkelt inte nu... men om jag är där tidigt imorgon bitti och sätter på kaffe så grejar det sig.
Kämpar på med George-deckaren.
Jag älskar ju henne och vet att det kommer att vara lönt mödan men just nu är det seeeeeegt... det har absolut inte lossnat än...
Svårt att läsa då när man är trött eftersom ögonen trillar igen hela tiden.
Men som sagt... jag kämpar på!
gonatt... dröm nåt bra!
söndagssur och lite martyr
Dottern skulle ju komma hem lagom till att tvätten skulle kånkas hem.
Men nixpix... ingen dotter när kl var femifem...
...mutter, mutter... fick kuta iväg själv...
Väl i tvättstugan upptäckte jag att jag inte hade nyckeln till torkrummen.
Nämenjustdet!
Den har ju sonen lagt beslag på eftersom det även är portnyckeln som vi bara har ETT exemplar av.
Suck, suck.
Stod och spanade utanför tvättstugan efter dottern eller den person som hade passet efter oss som ju borde dyka upp närsomhelst och förvänta sig att torkrummen var tomma..
Till slut kom en kvinna som jag känner igen och hon låste upp åt mig.
Hon var också förbannad på det här med nycklar för hon hade precis smällt igen dörren till sin lägenhet och varit tvungen att ringa efter låssmed... vips så rök 800 spänn!
Hon var glad att hon kunde jämna ut det hela med att hjälpa mig.
Dottern dök upp när jag var nästan klar med att vika alla lakan och vi släpade hem allting.
Hemma satt det två gängliga ynglingar (från Danderyyyyyd) i min säng/soffa och höll på med min dator.
Dom hälsade artigt men jag kände mig lite liten och tafatt, troligtvis p.g.a. att dom liksom tagit över mitt revir (samt att dom var väldigt låååånga), så jag drog mig tillbaks till köket.
Passade ändå ihop med den känsla av martyrskap som jag arbetat upp i tvättstugan.
Vilket späddes på ytterligare när dottern informerade om att hon inte skulle äta hemma för hon hade redan bestämt med kompisar att äta ute.
Vem är jag att spoliera såna planer?
Men... här har man stått och marinerat och allt!
Visserligen har man ju en son också... men är man en familj på tre personer så känns det lite halvhjärtat när man bara är två.
På en söndag!!! (fast det är ju måndag, men ÄNDÅ)
Sonen är dock på hemgång efter den läskiga upplevelsen att ha (förhoppningsvis) blivit drillad i läxläsning av den hemska T (som är stentuff på både gott och ont).
Så nu ska jag steka kyckling.
Och skära en sallad.
Bönorna står redan på ångkokning.
Morgondagen ser hur rörig ut som helst... jobbmässigt alltså.
Femtielva sjuka och bara en massa folk från bemanningsföretag.
Det är måndag idag, men jag är söndagssur.
Sur för att ledigheten är över... stressad för morgondagen...
Det är så typiskt att det just nu kommer upp såna frågor som:
VAD VILL JAG EGENTLIGEN MED MITT LIV????
Now is liksom not the time att besvara den frågan.
Now is the time att steka kyckling och äta och gå och lägga sig med den braiga boken!
Men nixpix... ingen dotter när kl var femifem...
...mutter, mutter... fick kuta iväg själv...
Väl i tvättstugan upptäckte jag att jag inte hade nyckeln till torkrummen.
Nämenjustdet!
Den har ju sonen lagt beslag på eftersom det även är portnyckeln som vi bara har ETT exemplar av.
Suck, suck.
Stod och spanade utanför tvättstugan efter dottern eller den person som hade passet efter oss som ju borde dyka upp närsomhelst och förvänta sig att torkrummen var tomma..
Till slut kom en kvinna som jag känner igen och hon låste upp åt mig.
Hon var också förbannad på det här med nycklar för hon hade precis smällt igen dörren till sin lägenhet och varit tvungen att ringa efter låssmed... vips så rök 800 spänn!
Hon var glad att hon kunde jämna ut det hela med att hjälpa mig.
Dottern dök upp när jag var nästan klar med att vika alla lakan och vi släpade hem allting.
Hemma satt det två gängliga ynglingar (från Danderyyyyyd) i min säng/soffa och höll på med min dator.
Dom hälsade artigt men jag kände mig lite liten och tafatt, troligtvis p.g.a. att dom liksom tagit över mitt revir (samt att dom var väldigt låååånga), så jag drog mig tillbaks till köket.
Passade ändå ihop med den känsla av martyrskap som jag arbetat upp i tvättstugan.
Vilket späddes på ytterligare när dottern informerade om att hon inte skulle äta hemma för hon hade redan bestämt med kompisar att äta ute.
Vem är jag att spoliera såna planer?
Men... här har man stått och marinerat och allt!
Visserligen har man ju en son också... men är man en familj på tre personer så känns det lite halvhjärtat när man bara är två.
På en söndag!!! (fast det är ju måndag, men ÄNDÅ)
Sonen är dock på hemgång efter den läskiga upplevelsen att ha (förhoppningsvis) blivit drillad i läxläsning av den hemska T (som är stentuff på både gott och ont).
Så nu ska jag steka kyckling.
Och skära en sallad.
Bönorna står redan på ångkokning.
Morgondagen ser hur rörig ut som helst... jobbmässigt alltså.
Femtielva sjuka och bara en massa folk från bemanningsföretag.
Det är måndag idag, men jag är söndagssur.
Sur för att ledigheten är över... stressad för morgondagen...
Det är så typiskt att det just nu kommer upp såna frågor som:
VAD VILL JAG EGENTLIGEN MED MITT LIV????
Now is liksom not the time att besvara den frågan.
Now is the time att steka kyckling och äta och gå och lägga sig med den braiga boken!
obehagligt
Satt i godan ro på balkongen med bok, filt och katt på magen.
Plötsligt stördes friden av någon som vråååålade... trodde först det var normalt vrål (sånt förekommer här i Hässelby), men sen urskiljde jag orden "JAG SKA DÖDA DIG, JAG SKA DÖDA DIG"... och det lät verkligen inte som ett skämt, det lät som någon som var djävligt förbannad och som verkligen i stundens hetta menade det.
Oj, tänkte jag.
Någon som bråkar på någon annan.
Vrålandet fortsatte och mina fantasier gick igång... tänk om det var värsta familjebråket och någon stackars kvinna verkligen var hotad... eller barn...
... och där satt jag på balkongen och hörde allt och gjorde ingenting...
Till slut stod jag inte ut så jag gick ut för att kolla var det kom ifrån.
Det var inte ens från det närmsta huset utan från ett som är ett halvt kvarter bort.
På tredje våningen stod en balkongdörr öppen och därifrån kom vrålandet.
Nu vrålade människan, troligtvis en karl, en massa som inte gick att höra och varje mening avslutades med "FATTARU!"...
Jag stod där som ett litet fån och undrade vad jag skulle göra.
Vad GÖR man i en sån situation?
Han vrålade och vrålade men man hörde ingen annan.
Han var uppenbart inte helt nykter.
Han var väldigt, väldigt arg.
Ringer man 112?
Till saken hör att det gick inte att gå in i porten eftersom dom är låsta och inte har kod.
Det ska ju mycket till för att man ska ringa SOS Alarm.
Man vill ju inte vara till besvär.
Men tänk om någon verkligen blev misshandlad eller hotad?
Jag har ju själv varit i såna situationer... vill inte att någon annan ska vara det om jag kan hindra det...
Sen är det ju så att här där jag bor så bor det en hel del trasiga människor... missbrukare av olika varianter... och ibland när dom umgås så kan det bli väldigt högljutt och det kan låta lite otrevligt fast det inte är så allvarligt menat...
Till slut sprang jag upp till min granne och frågade vad dom tyckte att jag skulle göra.
De två männen i familjen följde med mig ut för att höra, men då hade givetvis vrålaren lugnat ner sig.
Han gormade fortfarande, men han skrek inte besinningslöst längre...
Vi stod där och trampade ett tag och grannarna verkade tycka att jag överreagerade lite.
Gick hem till sist, och nu sitter jag här och funderar på hur långt det ska gå innan man ringer efter hjälp.
Jag vill inte vara en sån som inte gör något.
Men det är svårt att lägga sig i.
Och ännu svårare att trycka in siffrorna 112 på telefonen.
Plötsligt stördes friden av någon som vråååålade... trodde först det var normalt vrål (sånt förekommer här i Hässelby), men sen urskiljde jag orden "JAG SKA DÖDA DIG, JAG SKA DÖDA DIG"... och det lät verkligen inte som ett skämt, det lät som någon som var djävligt förbannad och som verkligen i stundens hetta menade det.
Oj, tänkte jag.
Någon som bråkar på någon annan.
Vrålandet fortsatte och mina fantasier gick igång... tänk om det var värsta familjebråket och någon stackars kvinna verkligen var hotad... eller barn...
... och där satt jag på balkongen och hörde allt och gjorde ingenting...
Till slut stod jag inte ut så jag gick ut för att kolla var det kom ifrån.
Det var inte ens från det närmsta huset utan från ett som är ett halvt kvarter bort.
På tredje våningen stod en balkongdörr öppen och därifrån kom vrålandet.
Nu vrålade människan, troligtvis en karl, en massa som inte gick att höra och varje mening avslutades med "FATTARU!"...
Jag stod där som ett litet fån och undrade vad jag skulle göra.
Vad GÖR man i en sån situation?
Han vrålade och vrålade men man hörde ingen annan.
Han var uppenbart inte helt nykter.
Han var väldigt, väldigt arg.
Ringer man 112?
Till saken hör att det gick inte att gå in i porten eftersom dom är låsta och inte har kod.
Det ska ju mycket till för att man ska ringa SOS Alarm.
Man vill ju inte vara till besvär.
Men tänk om någon verkligen blev misshandlad eller hotad?
Jag har ju själv varit i såna situationer... vill inte att någon annan ska vara det om jag kan hindra det...
Sen är det ju så att här där jag bor så bor det en hel del trasiga människor... missbrukare av olika varianter... och ibland när dom umgås så kan det bli väldigt högljutt och det kan låta lite otrevligt fast det inte är så allvarligt menat...
Till slut sprang jag upp till min granne och frågade vad dom tyckte att jag skulle göra.
De två männen i familjen följde med mig ut för att höra, men då hade givetvis vrålaren lugnat ner sig.
Han gormade fortfarande, men han skrek inte besinningslöst längre...
Vi stod där och trampade ett tag och grannarna verkade tycka att jag överreagerade lite.
Gick hem till sist, och nu sitter jag här och funderar på hur långt det ska gå innan man ringer efter hjälp.
Jag vill inte vara en sån som inte gör något.
Men det är svårt att lägga sig i.
Och ännu svårare att trycka in siffrorna 112 på telefonen.
protestera mera
Usch... jag är trött.
Funderar på att sova en liten stund... passa på när jag är hemma och ledig... ladda lite inför veckan kanske...
Inget demonstrerande blev det idag heller.
Mina tråkiga kompisar tycker inte sånt är särskilt kul eller för den delen viktigt.
Dottern är ju borta och sonen är väl måttligt intresserad av att gå i nåt tåg med morsan.
Han ville åka och kolla på reclaimen på odenplan, men tyvärr startar det 16.00 vilket är samtidigt som han ska dejta T för att bli lite coachad i skolarbetet.
Så det blev inget med det... kanske lika bra med tanke på bråkrisken.
Annars är jag ju lite upprorisk innerst inne och tycker det är bra att det finns unga människor som orkar sätta sig upp lite mot rådande etablissemang.
Metoderna kan förstås alltid diskuteras... men det är ju så att om alla nöjde sig med att demonstrera och protestera på sådana sätt som är godkända av samhället så skulle ju liksom ingen märka det...
Det är på nåt sätt hälsosamt att unga människor inte bara köper rådande ordning rakt av... och det är väldigt naturligt att ungdomar över huvud taget vill göra sina stämmor hörda och att dom har en hel del att protestera emot...
(om dom inte är hjärntvättade och då börjar det ju likna Hitler-jugend.)
Våld är däremot aldrig rätt... det är så FEL det kan bli... men ofta brukar ju polisen ha en liten batong med i spelet när det gäller det....
... och även om dom har en viktig och svår uppgift så kan jag väl inte säga att jag alltid tycker dom gör rätt... tycker väl kanske att dom sätter in krutet på fel ställen ibland...
Nä... jag är nog en liten upprorisk, radikal typ innerst inne och jag får ibland bita mig rätt ordentligt i tungan för att inte säga vad jag tycker om vissa saker så mina barn hör det... självklart vill jag inte att DOM ska råka illa ut eller bryta mot lagen på nåt sätt.
Egoistiskt jomenvisst!
En väldigt irriterande sak:
Det går inte att komma in på www.gymnasieintagning.se!
När vi äntligen letat fram dotterns lösenord så kan vi inte se om hon kommit in där hon vill.
Så störande.
Hoppas dom fixar det väldigt snart.
Man vill ju veta.
Nu ska jag slumra lite.
Funderar på att sova en liten stund... passa på när jag är hemma och ledig... ladda lite inför veckan kanske...
Inget demonstrerande blev det idag heller.
Mina tråkiga kompisar tycker inte sånt är särskilt kul eller för den delen viktigt.
Dottern är ju borta och sonen är väl måttligt intresserad av att gå i nåt tåg med morsan.
Han ville åka och kolla på reclaimen på odenplan, men tyvärr startar det 16.00 vilket är samtidigt som han ska dejta T för att bli lite coachad i skolarbetet.
Så det blev inget med det... kanske lika bra med tanke på bråkrisken.
Annars är jag ju lite upprorisk innerst inne och tycker det är bra att det finns unga människor som orkar sätta sig upp lite mot rådande etablissemang.
Metoderna kan förstås alltid diskuteras... men det är ju så att om alla nöjde sig med att demonstrera och protestera på sådana sätt som är godkända av samhället så skulle ju liksom ingen märka det...
Det är på nåt sätt hälsosamt att unga människor inte bara köper rådande ordning rakt av... och det är väldigt naturligt att ungdomar över huvud taget vill göra sina stämmor hörda och att dom har en hel del att protestera emot...
(om dom inte är hjärntvättade och då börjar det ju likna Hitler-jugend.)
Våld är däremot aldrig rätt... det är så FEL det kan bli... men ofta brukar ju polisen ha en liten batong med i spelet när det gäller det....
... och även om dom har en viktig och svår uppgift så kan jag väl inte säga att jag alltid tycker dom gör rätt... tycker väl kanske att dom sätter in krutet på fel ställen ibland...
Nä... jag är nog en liten upprorisk, radikal typ innerst inne och jag får ibland bita mig rätt ordentligt i tungan för att inte säga vad jag tycker om vissa saker så mina barn hör det... självklart vill jag inte att DOM ska råka illa ut eller bryta mot lagen på nåt sätt.
Egoistiskt jomenvisst!
En väldigt irriterande sak:
Det går inte att komma in på www.gymnasieintagning.se!
När vi äntligen letat fram dotterns lösenord så kan vi inte se om hon kommit in där hon vill.
Så störande.
Hoppas dom fixar det väldigt snart.
Man vill ju veta.
Nu ska jag slumra lite.
så duktig så
Idag har jag varit huslig.
Jag har gjort hoummos, jag har gjort någon slags aubergineröra och jag har lagt kycklingfiléer i en smarrig marinad bestående av citron, färsk ingefära och vitlök.
Jag har även ätit en näringsriktigt korrekt lunch.
Den utgjordes av isbergssallad, orange paprika (min senaste passion), salladslök, salsakyckling från igår samt en utsökt vinegrätt.
Och så lite hoummos till det.
Och så en c-vitamin&järn-brustablett samt en multivitamintablett.
My sweet lord vad jag känner mig duktig.
Jag åt all-bran till frukost, men tog mycket mindre än igår.
Det vore så bra om jag kan äta det eftersom det verkligen gör att magen mår bra och fungerar som den ska.
Det har sms:ats och ringts en massa från jobbet... tydligen lite krisigt där... en massa personal som är sjuka och problem att få in folk som vanligt.
Vill inte tänka på hur veckan kommer att bli... men det får bli bemanningsföretag så är det bara.
Problemet är att J är sjuk och sen ska hon ha semester i två veckor och hon går ju till kunderna O och dit kan man inte skicka vem som helst. Just nu har vi faktiskt akut brist på folk som kan gå dit och jag vet inte hur det ska gå... måste prata med chefen om det imorgon.
Ointressant för alla utomstående men det bekymrar mig en hel del.
Får ta itu med det imorgon!
På torsdag kommer Goldie tillbaks och det känns ju rätt overkligt.
Det ska framförallt bli KUL att se henne igen, men också spännande att höra vad hon har för framtidsplaner. H vill ju gärna jobba på kontoret och .... jag vet inte... det känns nästan som om hon skulle göra ett bättre jobb än Goldielock. Nästan som att jag skulle vilja att Goldie säger att hon snart ska åka tillbaks till Thailand... äsch... jag vet inte... det känns bara så overkligt att hon ska komma tillbaks och inta stabstjänst tillsammans med mig.
Jag vill ha en Goldielock som VILL jobba med mig på stationen, inte en motvillig och seg Goldie...
Hon kanske inte alls har lust med det egentligen men känner någon slags skyldighet gentemot mig...
Vi får se!
Kul ska det bli hursomhelst att få träffa henne IRL. Det var ju ett tag sen.
Nu ska jag och sonen gå och hänga tvätt i tvättstugan.
Jippiho.
Jag har gjort hoummos, jag har gjort någon slags aubergineröra och jag har lagt kycklingfiléer i en smarrig marinad bestående av citron, färsk ingefära och vitlök.
Jag har även ätit en näringsriktigt korrekt lunch.
Den utgjordes av isbergssallad, orange paprika (min senaste passion), salladslök, salsakyckling från igår samt en utsökt vinegrätt.
Och så lite hoummos till det.
Och så en c-vitamin&järn-brustablett samt en multivitamintablett.
My sweet lord vad jag känner mig duktig.
Jag åt all-bran till frukost, men tog mycket mindre än igår.
Det vore så bra om jag kan äta det eftersom det verkligen gör att magen mår bra och fungerar som den ska.
Det har sms:ats och ringts en massa från jobbet... tydligen lite krisigt där... en massa personal som är sjuka och problem att få in folk som vanligt.
Vill inte tänka på hur veckan kommer att bli... men det får bli bemanningsföretag så är det bara.
Problemet är att J är sjuk och sen ska hon ha semester i två veckor och hon går ju till kunderna O och dit kan man inte skicka vem som helst. Just nu har vi faktiskt akut brist på folk som kan gå dit och jag vet inte hur det ska gå... måste prata med chefen om det imorgon.
Ointressant för alla utomstående men det bekymrar mig en hel del.
Får ta itu med det imorgon!
På torsdag kommer Goldie tillbaks och det känns ju rätt overkligt.
Det ska framförallt bli KUL att se henne igen, men också spännande att höra vad hon har för framtidsplaner. H vill ju gärna jobba på kontoret och .... jag vet inte... det känns nästan som om hon skulle göra ett bättre jobb än Goldielock. Nästan som att jag skulle vilja att Goldie säger att hon snart ska åka tillbaks till Thailand... äsch... jag vet inte... det känns bara så overkligt att hon ska komma tillbaks och inta stabstjänst tillsammans med mig.
Jag vill ha en Goldielock som VILL jobba med mig på stationen, inte en motvillig och seg Goldie...
Hon kanske inte alls har lust med det egentligen men känner någon slags skyldighet gentemot mig...
Vi får se!
Kul ska det bli hursomhelst att få träffa henne IRL. Det var ju ett tag sen.
Nu ska jag och sonen gå och hänga tvätt i tvättstugan.
Jippiho.