gud så segt

kunde inte baka för det finns inte tillräckligt med potatismjöl och vi hade inga mandlar hemma.
Gjorde istället konstig tysk pannkaka med russin.. hittade nämligen någon skum mix som jag köpte förra sommaren i Hamburg. Det var inte så gott men lite kul.
Har nu skrivit shoppinglista för imorgon och gjort en liten planering inför veckan.
På torsdag ska det göras sillsallad och inlagd sill.
På fredag kanderade äpplen vilket tydligen är ett måste för sonen.. hela hans julupplevelse hänger på det.
Tänk på det ni som ännu inte har barn!
Man vet aldrig vad man skapar för obskyra begär.
Så nu tänker jag istället gå och lägga mig så jag är riktigt utsoven imorgon.
Nyårsafton tänker jag fira någon annan dag!
Det finns fler nyårsaftnar här i världen så det blir nog bra med det.
Är det Thailand eller Kina som firar nästa gång??
Får ta reda på den saken.
Nu går jag och kryper ner med gosigaste katten i världen.
Det är rätt ok.

baka kaka

Jag ska baka kakor.
Tänkte att mamman och farbrorn skulle få en fin burk med biscotti och så en flaska vino santo till det att doppa dom i så kan dom sitta där och känna sig italienska och kontinentala.
Och så lyssnar jag på uppesittarkvällen på P1 från 23/12 för att få till den rätta julstämningen.

Åhh.
Nu kom jag att tänka på söta mannen på jobbet som hade med sig presenter till bästa kollegan i fredags..
Åhh... jag vill också sluta så jag får presenter av honom...

Kollade på systembolaget på vin santo och hittade en för 1570 kr och en för 56 kr.
Jag tror det blir den för 56 kr.

Tänkte också baka strasskakor och till det behöver man en sprits.
Va bra! tänkte jag för då kan jag äntligen få användning för den där TUPPERWARE-spritsen jag köpte 1998 den måste ju vara ovanligt bra eftersom den är TUPPERWARE och redan 1998 kostade ca 250 spänn.... men jag kan inte för mitt liv förstå hur delarna ska sitta ihop för att det inte bara ska bli en massa komplicerat kladd...
strasskakor Kollade på deras hemsida för att se om det fanns någon förklaring där men SWISCH så var jag tillbaks i den amerikanska medelklassen på 50-talet (passar ju i och för sig bra ihop med mitt irak/bush-tema idag) och inte ett ord om själva produkterna stod det.
Synd.
Tror jag gör ett försök ändå.
För övrigt har jag inga andra grejer från tupperware.
Får lite obehagliga knutby-rysningar av dom.

Sektvarning.

KD.

Tror att om man gjorde en empirisk undersökning och jämförde mängden tupperwareprylar i de politiska partierna så skulle man se att den största mängden fanns i KD och den minsta i miljöpartiet.
Jag tror att pingstkyrkan och tupperware tillhör samma konspiration.


where is the fire?

Vad gör man då en dag som denna som känns rätt värdelös redan vid uppvaknandet och som ju råkar vara nyårsafton när man egentligen borde ha det väldigt glittrigt och glammigt och klirrande festligt.
Jo.
Man bestämmer sig för att sätta sig in i problematiken i Irak-konflikten.
DN har en alldeles särskild websida om just detta och nu har jag läst och läst och försökt sätta mig in i alla begreppen och alla parter ända tillbaks till slutet av första världskriget.
När man läser om allt detta så kan man inte låta bli att fundera lite över sitt eget liv.
Var är glöden?
Frågar man sig.
För hur förkastligt det än är så måste man ju säga att dom har glöd... dom där fanatiska sunnimuslimerna som vill införa fundamentalistiska styren i alla muslimska länder.
Dom tror på något.
Dom tror så mycket på det att dom tillochmed kan dö för det.
Jag vet... dom är galna..
men jag kan inte låta bli att bli lite, lite avundsjuk
För dom är livet bokstavligen en kamp på liv och död.
Det känns som att deras liv måste vara enklare.
Dom behöver inte fundera över banala saker som "vad ska jag sätta på mig idag?" eller "nu har vi inte råd att åka på semesteri år heller.. buhu!".

Nej.
Jag är inte avundsjuk på deras livssituation såklart.
Men jag saknar något att brinna för.
Ska det bli mitt nyårslöfte?
Att hitta något som jag brinner för.
För det är mitt största problem... att jag känner mig likgiltig för så mycket.
Likgiltig och uttråkad.
Långsamt självmord... det tror jag faktiskt.

Ok.
En bra sak med idag.
Nu begriper jag äntligen vad som händer i Irak.
Finally!

day spoiled

Ungarnas idiotpappa ringde fjorton gånger på mobilen och väckte mig och till slut svarade jag och han var på sitt dr jekyll-humör (se rättelse här nedan), dvs totalt oresonlig och klanglös i rösten och tjafsade om dagar hit och dit som ungarna ska vara hos mig resp. honom och jag sa att för min del så är dom alltid välkomna härhemma och eftersom det är så viktigt för honom så kan han väl se till att norpa åt sig några extra dagar så det blir plus på kontot för hans del eftersom det är det som är det viktiga här i världen och inte huruvida barnen mår bra eller inte... jag tänker INTE tjafsa med honom om det det enda jag begär är att dom kommer hem nästa fredag så vi kan fira jul på lördag och då skriker han att men det är ju typiskt mig att hålla på och ändra hit och dit och dom var ju hos mig veckan före jul fast det var HANS vecka och nu kommer jag här och säger att dom ska komma hem två dagar tidigare och jag skriker att det är ju jul för gudsskull kan han inte sluta vara så jävla RIGID och så skriker vi lite till fast ingen lyssnar på den andre och sen stänger jag av mobilen och nu vill jag bara sova så det kan bli en ny dag.

Jag längtar inte tills barnen är vuxna.. vill inte att tiden ska gå så fort.. men det ska bli så skönt att slippa ha med den idioten att göra. Han är faktiskt sjuk i huvudet och jag gör knappt nåt annat än lägger mig på rygg och låter honom få som han vill och han bråkar ändå.
Varför låter jag honom bestämma?
Jo eftersom jag tycker det är viktigt för ungarna att dom får en chans att bygga upp en normal (??!) relation med en pappa som varit alldeles för frånvarande under deras liv även om jag tycker att hans syften verkar helt snedvridna eftersom dom mest verkar handla om makt och kontroll.

Nu är det terapi med barna i bullerbyn.
Hoppas alla andra får ett gott nytt år!

Rättelse ett dygn senare: Det var ju Dr Jekyll som var normal och Mr Hyde som var galen. Fast egentligen är det ju samma person och poängen med det hela är ju att han har en multipel personlighet och det är ju det som är problemet även i detta fall.

väderleksrapport

Det regnar i stockholmstrakten.
Eftersom det gör så att tunnelbanetrafiken på den gröna linjen kraftigt försenas eftersom dom måste köra så långsamt eftersom det regnar så kan man förvillas att tro att det är frågan om riktiga störtskurar men det är det inte... det är frågan om ett stilla strilande vinterregn...
Vinterregn.
Ett ord som inte borde få finnas.
Snart blir jag lika vilse i tillvaron som den där tussilagon som dom hittade nånstans som hade trott att det var vår.

Jag hittade inte mycket av värde i Vällingby.
Det verkar inte som det är någon riktigt mellandagsrea.
Dom kanske har fattat att folk är smarta men desperata även då.
När ska man fira jul egentligen om man ska vara smart???
I slutat på april?
Köpte i alla fall en julskinka för 19.98 kr/kg.
Ett kap.
Och jodå.. jag kollade på bäst-före-datum och det var inte förrän 22/1.
Resten av julklapparna får jag inhandla i veckan inne i stan.

Ska gå på bio någon av dom närmsta dagarna.
Andra vill se Happy feet.
Jag skulle vilja se Marie Antoinette eller den där nya med Michael Nyqvist.

Annars tycker jag det är jobbigt med all rapportering om Saddam Hussein.
Han skulle gärna ha fått glömmas bort i någon liten unken håla för min del, men dödsstraff... orkar inte tjata om det, men det är ALDRIG rätt. Det är vidrigt.

Nu käkar jag chokladlackerade skumbilar.
Det är inte så gott, men jag var tvungen att prova.

är jag sandra bullock nu?

Har sovit ut och eftersom jag somnade med tv:n på så vaknade jag till barna i bullerbyn.. mysigt!
Nu tänkte jag försöka ta mig till Vällingby och julklappshandla lite och spana in priserna på julmat... man tycker ju att dom borde ha gått ner lite.. vem vill ha julskinka nu liksom förutom jag??
Jag har sovit gott och tack och lov stängde jag av ljudet på mobilen eftersom en viss person som vänligen erbjöd sig att göra scheman till nästa vecka har smsat och frågat osjälvständiga frågor... sånt som hon kan ta reda på själv genom att titta i papprena...
Jag ringer henne sen när jag gett mig iväg.. vill liksom inte dra in det i mitt hem..

Känner mig glad men melankolisk.
Det melankoliska har fortfarande att göra med paradigmskiftet på jobbet... att vår värld är trekantig fast vi trodde den var rombformad och vi bara behöver en samordnare men två chefer istället för tvärtom...
Jag ser mig nu som en rollfigur i en sorglig amerikansk film där jag ensam men stark till slut står som segrare!
Men först ska det se ut att gå riktigt illa innan det vänder och kanske behövs det också att någon ny rollfigur dyker upp eller att någon i bakgrunden plötsligt kliver fram...
Jag känner mig lite som Sandra Bullock i "Medan du sov".
Jag jobbar visserligen inte i tunnelbanan men den tillhör min dagliga miljö... och jag släpar mig i min ensamhet fram och tillbaks till jobbet och när jag kommer hem så utfodrar jag katter iklädd stor stickad tröja.
Men jag dricker inte mjölk ur deras skål!
Hu!
Det gör Sandra i den filmen och det är nästan det jag med fasa minns mest.

Det värsta med att bästa kollegan slutat tror jag är att jag nu när jag är på väg till jobbet på morgonen VET att hon inte kommer att dyka upp... att jag inte har dom två trevliga komponenterna HON och KAFFET att se fram emot utan nu endast KAFFET.
Jag menar... hur många har det så bra att dom faktiskt tycker om sina arbetskamrater???
Jag menar VERKLIGEN tycker om dom?
såna arbetskamrater växer inte på trän... dom är OERHÖRT sällsynta...
såna brukar man kalla VÄNNER och umgås med på ledig tid.
Nu är mitt jobb bara ett jobb med vanliga arbetskollegor som jag aldrig i mitt liv skulle umgås med någon annanstans.
Kanske kommer jag nu att bli mer effektiv och få mer gjort?
Kanske. Fast isåfall utan någon större glädje.
Men grejen var ju den att vi faktiskt kunde samarbeta.. vi gjorde lika mycket och kunde lika mycket.. det var jämlikt.. den ena drog inte den andra..
Och hur vanligt är det egentligen när det kommer till grupparbeten?
Inte särskilt.

trött men rastlös

Sitter kvar på jobbet.
Har plockat undan allt och rensat och fejat lite för att få lite bättre feng shui nästa år.
Nu ska det bli ordning och reda!
joho!
Idag har det börjat gå upp för resten av personalen att bästa kollegan avvikit för gott.
Dom har irrat omkring som en flock vilsna kor och sett alldeles ledsna och övergivna ut.
HA!
Kan dom gott få!
Ingen insamling har dom lyckats fixa... maken till tafatta och handfallna individer har sällan skådats.
Passade på att käka middag nu.. köpte en matlåda som blev över.
Gravad lax med dillstuvad potatis.... gott!
Så nu blir det hem och sova.
Hostade inatt igen vilket jag väl nämnde här nedanför.. kan det kanske vara mykoplasma???
usch.. det var ju sånt som gick upp i huvudet på dottern.. men det var ju rätt extremt förstås..
Tog lite hostmedicin imorse och kände mig något lullig idag.
Det har i alla fall kommit in lite nytt folk och det känns kul.
Manligt nytt folk också som omväxling.
Bra när det är blandat.

håhåjaja

får väl ta och släpa hem mig själv nu

nyårsaftonsproblemet löst

Usch.. jag har hostat inatt.
Ska detta aldrig ta slut???
Har nu sörplat i mig  hostmedicin och hoppas nu att jag inte ska drabbas av vimmelkantigt illamående under dagen.
Jag är ju hypokondrisk och skulle kunna tolka denna långvariga hosta som något väldigt malignt men eftersom den går fram och tillbaka och beter sig rent allmänt på ett förkylningsvirusaktigt sätt så känner jag mig inte orolig... bara uppgiven..
Nu finns ingen bästa kollega som kan hålla ställningarna om jag däckar igen.
Nu hänger allt på mig.
Idag är det fredag och det betyder att MASSOR måste fixas idag.
Jag tänker INTE ta med mig jobb hem över helgen.
Och i och med hostan så löstes allt bry inför nyårsafton också eftersom jag känner att jag ska ta det lugnt och vårda mig själv tills det här eländet har försvunnit på riktigt.
Inte för att jag hade så mycket bry.. men nyårsafton är en sån där helg när man känner att man BORDE göra något hur mycket man än inte har lust till det.

En personal är sjuk idag.. MINST.. så jag måste se till att komma tidigt till jobbet och fixa det..
Jag ska väl inte säga något om det.. men rätt ofta så känns det faktiskt som att folk inte är sjuka på riktigt utan bara lite trötta..
Nåja.
Idag är det jag och sötaste hunden mot resten av världen.
Vi ska gå promenad på lunchen och jag köpte en sallad igår som jag ska ta med.
Fick förresten en fin vas i rött glas som man ska ha ett värmeljus i, igår av en tysk dramaqueen som hotade att kasta ut vasen genom fönstret om jag inte tog emot den..
Eftersom hon bor på 6:e våningen och är rätt impulsiv så gjorde jag som hon ville.
Jättefint var det med den på mitt röriga skrivbord.

Kanske hinner jag kika in här under dagen.
Troligen inte.


sentimental så till den milda grad

Känner mig fortfarande sorgsen.
Och faktiskt lite deprimerad.
Kan inte riktigt fatta att bästa exkollegan inte kommer att jobba hos oss mer.
Fyihelvete.
Kände mig gråtfärdig på jobbet och undrar om detta på något sätt sammanfaller med lite pms??
Gråtmild är rätta ordet.
Är ju egentligen glad för exkollegans skull och jag har klarat mig utmärkt utan henne förut men nu så VET jag ju att det är definitivt och då känns det som om det aldrig kommer att bli kul på jobbet igen.
Fast när jag tänker efter så har jag skrattat en hel del idag.
Kommer inte ihåg åt vad men jag är säker på att det skrattades åtminstone vid några tillfällen.
Om det nu inte var panikskratt förstås.
En pytte,pytteliten tröst i eländet är att kanske, kanske så kommer söta H att jobba lite hos oss när hon kommer hem från Brasilien.
Jag får luta mig emot den trösten så länge och även om det inte blir så så kanske det inte gör så mycket när den dagen kommer för då har jag kanske vant mig.
Imorgon är det fredag och sen är det helg och då ska jag sova och ev. gråta ut.
A good cry skulle göra susen.
Det är ju så  med mig att när jag blir såhär gråtmild av mig så suger jag åt mig ALLT elände jag på något sätt stöter på... allt jag läser om och hör talas om..
Ibland lägger jag till lite saker från mitt eget liv som hände för åratal sen och så ältar jag det några gånger till.
Och så saknar jag farmor och morfar.
Och det som är lite häftigt med det är att då brukar jag ofta drömma om dom..
Inga vanliga overkliga drömmar utan det är mer som att dom, oftast farmor, kommer till mig i drömmen och tröstar mig.
Och så, av någon konstig anledning, brukar jag också drömma om Calle Westerberg.. en gammal klasskompis som dog när han var 18 år i en bilolycka..
Har funderat på att skriva ett brev till hans mamma och berätta att han fortfarande finns för mig och dyker upp ibland.. inbillar mig att det kanske skulle betyda något för en mamma som förlorat sitt enda barn.
Men det har inte blivit av.

Usch.
Läskig skräckfilm på tv.
Eller nej.. tv-serie är det.. Afterlife.
Hu.. fattar ingenting men gud vad dom skriker!

Lunchade i alla fall med bästa exkollegan idag och det var trevligt och kändes normalt men gjorde det inte mindre tomt på kontoret.
Sen kom dottern och vi skulle hämta ut medicin till henne på apoteket och sena var vi som vanligt och så hade dom såklart inte hennes medicin på Scheelegatan men den fanns på fridhemsplan... så vi rusade ut och hann precis med bussen och så in på apoteket vid fridhemsplan och efter låååååång väntetid var det dotterns tur men då var receptet plötsligt borta! Dottern var säker på att hon lagt det i väskan så den tömdes upp och ner på golvet och dottern gick igenom allt SKRÄP som hon hade där och alla väntande människor på apoteket följde intresserade med i dramat... inget recept... katastrof och förtvivlan, dottern behöver medicinen när hon ska sova borta och det skulle hon idag... vi gick ut på gatan och kollade runt och sen kom vi på att det kanske gick att hämta ut medicinen ändå eftersom det från början var ett elektroniskt recept så vi vacklade in på apoteket igen och tog en ny nummerlapp och den snälle apotekaren gjorde vad som stod i hans makt men TYVÄRR det gick inte att få ut någon medicin utan det gula pappersreceptet... vi gick ut igen.. uppgivna... hann gå nästan ända till västermalmsgallerian innan jag bad dottern ringa min mobil för att hon skulle få höra min supercoola ringsignal och eftersom hon hade så mycket SKRÄP i väskan så fick hon leta ett tag efter telefonen och då fiskar hon fram receptet ur ÄRMEN... vi raglade tillbaks och tog en tredje nummerlapp och äntligen fick hon sin medicin...
Dagens happening på apoteket vid fridhemsplan.
Sådan moder sådan dotter.

separation

Nu har bästa kollegan slutat och det känns sorgligt.
Det är väl inte så överraskande egentligen att jag känner så... men jag har vetat så länge att hon faktiskt ska sluta så jag har ju vant mig vid tanken..
Men så blev jag sjuk  och missade dom tre sista veckorna och därför känns det så abrupt.
Hon skulle egentligen jobbat idag och imorgon också men hon hade lite komp att ta ut och whats the point liksom att dra ut på det...
Men igår när jag såg andra som sa hejdå till henne så förstod jag plötsligt vidden av det hela och det kändes väldigt sorgligt... och när vi sa hejdå vid tunnelbanan så kände jag mig plötsligt jätteledsen.. så vi sa bara kort hejdå och så kilade jag ner i tunnelbanan med julhunden och så grät jag en liten skvätt i hissen (tur att den tar lång tid vid rådhuset) och sen ringde jag dottern som förstod...
Vi kommer väl att ses, bästa kollegan och jag... man säger ju alltid det men det blir inte alltid så.. vi ska i alla fall försöka ses nästa vecka och gå på bio.

Så idag är jag ensam med chefen från helvetet...
eller..
inte helvetet förresten.. henne har jag ju haft förut och det var en heeeelt annan sak..
..chefen från the cuckoo´s nest är mer deskriptivt..
Nästa vecka kommer nya chefen som bästa kollegan säger är ok... men det känns inte som att det spelar någon roll just nu för det sorgliga är ju att bästa kollegan är borta..
Jag kommer säkert att göra ett bättre jobb.
Men jag måste gå en promenad på lunchen och jag måste sluta i tid.
Och så ska jag äta och sova rätt.

to be continued

Härligt!
Sov hela natten utan att irra omkring eller äta en massa strunt.
Är såklart ändå trött och kommer säkert att vara det idag men det är ju en bra start...
.. på resten av mitt liv..
Idag är det vardag och det betyder att chefen är på jobbet och att jag måste kasta mig in i allt igen.
Ska sätta mig i ett hörn med alla scheman.
En sak i taget!.. det ska bli min melodi!!
Åtminstone delvis.
MItt jobb består ju mycket i att kunna hålla på med flera saker samtidigt.. men ibland måste man få ägna sig ostört åt EN sak för att bli klar med den.
Tre dagar kvar med bästa kollegan =(
Det är sorgligt men samtidigt overkligt.
Hon har försvunnit förut och kommit tillbaks.. jag har klarat mig då..
Det känns som att det är samma sak nu fast jag vet att det egentligen inte är det.. den här gången kommer hon INTE tillbaks...
Hur ska jag stå ut rent mentalt?

Det får vi se.
Fortsättning följer...

fördömda knäck

Har sovit som en julgris inatt... om det inte vore för den fördömda knäcken som jag varit uppe och glufsat i mig vid x antal tillfällen under natten så skulle jag vara så himla utsövd nu, men istället har alla knäckarna samlat sig till en enda jätteknäck i min mage och jag känner mig inte så fräsch..
Somnade nog redan vid 20-tiden och det behövde jag verkligen.
Min kropp är inte van att jobba efter ca 3 veckor hemma i sjuksängen.
Men det har ändå varit trevligt att jobba!
Jag och bästa kollegan har kört gemensamt schema och sett till att dom vi har gått till har fått en bra jul.
Kalle Anka lyckades vi se hemma hos en farbror som är alldeles ensam här i världen och jag tror vi lyckades se till att han fick en riktigt bra julafton.
Julaftonskvällen tillbringades som sagt hos mamman och farbrorn och där var även syrran och hennes son som kallade mig MOSTERN med stark och skärande 4-åringsröst.
Jag fick julklappar fast jag inte skulle få det och det var ju kul att få öppna lite paket trots allt.. fick lite småtjafs från mamman som t.ex. strumpor, en märklig vas och en julbrosch som glittrade helt i min smak.
Maten var god men tyvärr blev jag mätt ögonblickligen och vi intog även lite starkare grejer såsom vodka och tequila rose strawberry cream (bubbelgumsrosa likör).
Kul.
Sen stupade jag i säng redan vid 21-tiden och igår tog jag med mig julhunden till jobbet och nu är hon här hemma hos mig och ska inte åka hem till Värmdö förrän på torsdag.
Förtydligande: Julhunden är mammans hund och ska alltså inte förväxlas med sötaste hunden som firar julen tillsammans med åtminstone den ena av sina mattar.
Julhunden kallas annars mest bara Hunden och hon är också söt och rent relationsmässigt lite av en syster till mig eftersom man kan säga att vi har samma mamma.
Måste hinna tvätta håret nu på morgonen eftersom det är alldeles stelt av glitterhårspray och det känns inte så bekvämt.

Fördömda knäck!
Som en sten i min mage!

God fortsättning!
ska man säga nu... tycker det låter fjantigt... kan man inte få säga GOD JUL tills det blir dags för GOTT NYTT ÅR???
Man tycker att julen kan få bestå någon vecka efter att ha laddats inför i en hel månad.
(även om jag inte deltagit i år)

så jag säger:

GOD JUL!

och till dom som känner sig ensamma kan jag säga det att ni är inte precis ensamma om att vara ensamma... det är en rätt utbredd åkomma sorgligt nog...

julaftons morgon

Det är nåt speciellt med just julaftons morgon.
Något åt det magiska hållet..
Jag är uppe och ska försöka göra mig i ordning med blixtens hastighet.
Problemet är inte att göra mig i ordning.. problemet är att vakna ordentligt så jag gör mig i ordning på rätt sätt...
Jag hade tänkt var lite julaftonsfin med kjol och allt.. det såg bra ut igår.. men då måste jag definitivt vakna lite till för annars går det inte.. annars blir det fula jeans och t-shirt..

Det är första gången på eviga tider som jag ger mig iväg såhär tidigt.

Grattis Pernilla Wahlgren!
(HA, HA!! Hon är äldre än mig!!!)

merry xmas!

Känner mig mycket bättre och tur är väl det eftersom jag ska jobba imorgon.
Följde med dottern på en sista desperat julklappsrunda (för henne alltså) till Vällingby idag och blev lite vimmelkantig bland alla människor.
Köpte lite småprylar till några av våra söta kunder som jag ska gå till imorgon och lite glitter som jag och bästa kollegan ska ikläda oss för att sprida lite julglädje förhoppningsvis.
Väl hemma har jag nu kokat knäck och det var inte lätt att få i smeten i dom pyttesmå knäckformarna.. hade glömt vilken KONST det faktiskt är.. men det blev rätt bra till slut.
Nu ska jag gå och lägga mig.. måste ju upp synnerligen tidigt imorgon bitti.. ska försöka anlända till jobbet kl sju.
Sen kommer farbrorn och hämtar mig efter jobbet och så bär det av ut till mamman på Värmdö.
Och där finns systern och nevön och så blir det förstås massor med god mat.
Inga julklappar för min del dock.
Det spar vi till trettondagen.
Och sen på juldagen så tar jag med mig mammans hund till jobbet och så får hon följa med och tomta runt till dom små gubbarna och gummorna..
Så ser det ut.

Hoppas att ALLA får en bra jul!
Jag vet att det tyvärr inte är så.. hoppas dom som vill strunta i julen verkligen lyckas göra det också..

Nu ska jag sova!

God Jul!

next x-mas

Usch.. nu börjar jag lida lite av att jag inte hittills på något sätt har deltagit i JULEN i år.
Ungarna ska ju fira med pappan och jag ska jobba och dessutom har jag varit sjuk så jag har liksom kopplat bort hela konceptet.. trots att jag maniskt lyssnat på P1 och där blivit påmind om att julen alldeles strax är här i så gott som varje program (stackars alla som mår dåligt av julen.. det går ju inte att komma undan..).
Och jag har ju bestämt att vi ska fira litegrann på trettondagen så visst blir det lite, lite jul för mig också, men det är ju inte det som är det mysigaste med julen!!!
För gudsskull!!!
Det mysigaste med julen är ju allting innan!
Och det är det som jag har missat.

Så nu har jag bestämt mig för att om jag lever nästa år (och alla andra inblandade också) så ska det banne mig bli ett stökande och julfirande av det allra storslagnaste slaget!
Jag ska börja planera redan nu och för en gångs skull se till att få en jul precis så som jag vill ha den!!!
Det är ju sista julen innan dottern fyller 18 år och kanske sista julen som jag kan tvinga henne att fira ihop med mig.. vem vet...
Hela det här året ska bli en enda lång förberedelse!
Fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert att glömma bort det här och så blir det samma visa nästa år som det alltid blir...
Men kanske kan jag chocka mig själv..
Jag sitter här och känner mig lite sentimental och tänker på när ungarna var små och dom jularna jag fixade då..
Jag tror dom har ganska bra barndomsminnen när det gäller julen.
Det kanske är dumt egentligen.
Då kommer dom också att vilja fira överdådiga jular och så för man vidare den här konsumtionshysterin och potentiella orsaken till hjärt- och kärlsjukdomar till kommande generationer.

Fast..
Jag lyssnar ju på den suveräna august-vinnaren "Svinalängorna" som går som radioföljetong i P1 och det handlar om en tjej som växer upp med sina alkoholmissbrukande föräldrar..
Att det finns barn som har det så NU.. idag och imorgon och att det ofta blir ännu värre just på julen...
Det är så hemskt.
Men så är det.

Förresten.
Welcome back to earth Christer "Starman" Fuglesang!!!
Hoppas landningen går bra!

skepnad med illröd nästa

Om man beger sig till Grimsta-fälten så kan man få syn på en raglande skepnad i rock, solglasögon och illröd näsa.
Lägg till detta slitna gympadojor och is på marken samt en hund som drar.
Då och då stannar skepnaden och vecklar ut något som ser ut som en större bordsduk och snyter sig.

Denna sorgliga.. kanske en smula tragikomiska.. figur är jag.

Och NEJ jag kom inte iväg till jobbet igår eftersom det dumma viruset då tog tre steg bakåt i sjukdomsutvecklingen och försåg mig med en hackande rethosta som förstörde hela dagen.
Fick droga mig med hostmedicin igen.
Idag är rethostan nästan borta.

I förrgår var jag och sonen och såg Borat.
Bland det sämsta jag har sett.
Eller..
Det var nog det sämsta jag sett när jag tänker efter.. kommer inte på nåt sämre.

jag ser ett ljus i tunneln

Nu har jag bestämt mig för att försöka gå till jobbet imorgon.
Jag känner mig bättre även om jag snorar och nyser och har mig en massa.
Jag måste liksom komma igång annars kommer jag att fastna här hemma.
Idag ska sonen och jag gå på bio.
Borat ska vi se även om jag har agg emot den filmen utan att veta någonting egentligen.
Det är ett under-cover-uppdrag som jag skulle ha gjort förra veckan men som blev uppskjutet pga sjukdom.
Dottern kan tyvärr inte följa med för hon måste vara hemma med sötaste hunden annars kanske sötaste hunden blir ledsen och börjar yla.
Men först ska vi alla ses och festa loss med lite hamburgare i Vällingby.

Nu går Lantz över till P1 och det känns bra.
Alla bitar faller liksom på plats i mitt liv.
Ungefär samtidigt med att Fuglesang återkommer till jorden.
Coincidence?
I don't think so!

Och apropå det!
Dagen efter att jag hade övertygat dottern om att Tingsek är bland det bästa man för tillfället kan lyssna på så vann hennes pojkvän hans senaste cd i en tävling och den ska dottern få!!!

Allt hänger ihop.
Utsidan är insidan och början är slutet och jag tror att jag fortfarande är lite påverkad av den där hostmedicinen.
Värsta drogen.
Man kanske kan sälja det som är kvar på sergels torg!

Allt kommer att bli bra.
Bara jag inte glömmer näsdukar!

uppgiven

Nu har jag gett upp och inser att jag aldrig mer kommer att bli frisk.
Hostan har försvunnit men istället mår jag illa och är konstig i magen och igår hade jag migrän och spydde och var allmänt snurrig.
Idag vaknade jag med illamående och konstiga känningar i halsen!
Hallå!
Har vi inte passerat det stadiet???
Man kan ju inte gå tillbaks ett steg för gudsskull!!!
Vet inte vad jag ska äta för att få i mig någon näring för att inte bli ännu mer illamående och snurrig av näringsbrist...
Jag mår ju illa av allt.
Naturell yoghurt funkar rätt bra hittills.
Nu sitter jag och sörplar på lite grönsaksbuljong.
Pressade i en vitlöksklyfta också.
Lite risky jag vet men jag måste ju försöka slå tillbaks mot viruset med något vapen i alla fall.

Allt detta gör mig deprimerad.
Ingenting blir ju som man tänkt sig.
Inte med jobbet och inte med julen och inte med någonting.

Jag vet.
Sånt är livet.
Inte blev det någon knäck kokt igår heller eller lussekatter bakade.
Inte orkade jag det.
Datagubben kom och vi hade ett intressant samtal om Turkiets ev. framtida medlemsskap i EU och att dom i så fall nog måste ge upp sina nationalstatsprinciper som är väldigt odemokratiska men att dom faktiskt fått ta lite väl mycket skit i Cypern-frågan.
Vi pratade om annat också men det har jag glömt.
Sötaste hunden är här och han verkar känna sig som hemma.
Han vågade dock inte hälsa på datagubben.. inte ens nosa..
Perro lindo.

Nu ska jag lyssna på radioföljetongen!


sömnsjuka

Måste tyvärr beklaga mig lite till när det gäller min hälsa.
Hostan är visserligen nästan bra nu hux flux, men istället har jag drabbats av någon slags sömn- och illamåendesjuka.
Jättejobbigt.
Hoppas det beror på hostmedicinen. Har slutat med den nu och hoppas att det ska bli bättre.
Så jag tror inte att jag går till jobbet imorgon.. vill förvissa mig om att jag mår bra först.
Idag är en rolig dag om jag nu mår bra.
En kul juldag.
Har precis släpat mig upp.
Ska julstöka lite med ungarna.. dvs koka knäck och baka lite lussekatter.
Sötaste hunden kommer någon gång framemot kvällen och vid 20-tiden dyker även datagubben upp.
Så snälla!
Låt mig inte må illa!!!
Eller bli konstigt vimmelkantig av trötthet!!!

Eftersom jag befunnit mig mestadels i dvala sedan i fredags kväll så har jag inget mer att rapportera.
Förresten har jag precis beslutat mig för att ungarna ska få sina julklappar av mig på trettondagen.
Det är då man ger varandra julklappar i Spanien för det var då dom tre vise männen kom fram till jesusbarnet och gav honom sina gåvor.
Bra med tanke på mellandagsrean!
(ungarna ska ju ändå fira jul med pappan)

just nu i denna stund mår jag inte illa
snälla, snälla låt det hålla i sig!!!

it's a wonderful life

Konstigt men den där hostmedicinen hade omedelbar effekt.
Jag är mycket bättre och har sovit gott hela natten.
Sov även halva dagen idag och känner mig fortfarande helt seg men det är väl som det ska.
Nu har halva december gått och allt den här bloggen har handlat om denna månad är mitt eländiga sjukdomstillstånd så nu är det verkligen på tiden att det vänder.

Upplevde fullkomlig lycka igår kväll.
Inget speciellt egentligen... men det är ju just det som är lycka..
Lätt påverkad av hostmedicinen.
Båda ungarna hemma.
Relativt utvilad och ostressad och dessutom rätt mysigt här hemma... jag har ju kunnat pyssla lite nu när jag gått hemma och skrotat...
Mysig middag.
Trevlig stämning.
Tända ljus.
Alla i köket tillsammans.
Sonen läsandes manga.
Dottern pysslandes med sin dator.
Några katter på köksbordet.
Och jag (best-mom-ever) putsandes på skåpluckor och bänkar.
Och så den
här i högtalarna på repeat.
Och stjärngossen på rymdpromenad och alla hisnande tankar det leder till...
Existensiella funderingar.
Vad är meningen med livet?
Och för en gångs skull har jag svaret.
Det här är meningen med mitt liv.
Just nu.
Som sagt.
Lycka.

Och förresten.
Det här är också en favorit för tillfället.

var är närmsta sanatorium?

Jo det gick ju fint det där med att börja jobba igen!
Åkte till jobbet i måndags men insåg rätt snart att det gick ju inte att jobba när man närsomhelst fick kikhostattacker som i värsta fall leder till kaskadkräkningar.
Uthärdade i alla fall hela måndagen och åkte även hem till lilla damen som jag skulle lämna igen grejer till och åkte sen och kollade in dotterns feministiska teater (mycket bra!) och gick sen och fikade med stora T, dottern, dennes pojkvän och sonen. Trevligt!
Men sen har jag varit hemma.
Och det har inte blivit bättre.
Och eftersom all befintlig hostmedicin tagit slut så kravlade jag iväg till doktorn idag som skrev ut ännu mer hostmedicin och sjuskrev mig till nästa fredag!!!
Jag får sån ÅNGEST!!!

Inte nog med att jag blir ruinerad, dessutom ska ju bästa kollegan sluta och om jag är borta nästa vecka också så är det bara en vecka kvar sen!

Fruktansvärt!!!


Mitt nästa projekt ska helt klart bli att bygga upp mitt immunförsvar.

Jag har inte tagit hand om mig själv som man ska.

Jag har blivit klen.


Försöker att hitta positiva saker med det här och en sån skulle väl i så fall vara att jag röjt en del här hemma.

Jag är ju rätt pigg mellan hostattackerna.

Dessutom verkar det som om det är någon slags maktomfördelning på jobbet eftersom bästa kollegan är alldeles själv nu och eftersom det är så gott som omöjligt så kom vi överens om att hon skulle prata med nya chefen om hur vår arbetssituation är... vilket betydde att hon var tvungen att tala klarspråk om gamla chefen (vi har ju TVÅ chefer nu) och så som situationen utvecklar sig så tror jag inte gamla chefen är kvar så länge till... man kan ju önskedrömma i alla fall....
Tyvärr är jag blödig och tycker synd om henne.
Hon är snäll och vill väl men hon är inkompetent.
Nya chefen är proffsig och enligt bästa kollegan kommer jag att få det jättebra med henne.
Om jag någonsin blir frisk förstås.

Just nu känner jag mig konstigt seg i kroppen för jag överdoserade lite hostmedicin.
En rätt skön känsla.

Nästa vecka kommer sötaste hunden och bor hos oss hela veckan nästan... åtminstone till fredag.
Alltid något att se fram emot.
När det gäller julen så verkar jag inte ha fattat att den snart är här.
Inte en endaste julklapp har jag införskaffat och inte ens planerat.
Just nu kan jag ju ändå inte gå i affärer.
Jag har lite funderingar när det gäller ungarna men det kan jag ju inte skriva om här... man vet aldrig vem som ser..
redribbon Annars tänkte jag helt enkelt enkelt köpa ett gäng såna här röda rosetter.
Det är symbolen för
världsaidsdagen. Jag köper mina rosetter från sötaste hundens mattar och då går pengarna till ett särskilt projekt i... tror att det var Rwanda... men eftersom jag går på hostmedicin så är jag tillfälligt glömsk... pengarna går i alla fall till just detta projekt som är helt beroende av alla bidrag dom kan få.. går ut på att utbilda ungdomar och sprida kunskap.
En bra sak och dessutom ser rosetten riktigt julig ut!
Såna tänker jag ge till alla jag känner.

Inte en endaste lucia har jag sett, men ikväll ska vår alldeles egna lilla stjärngosse gå på ännu en rymdpromenad och det tänker jag kolla in på Nasa-tv!
Ju mer man tänker på det desto läskigare är det.
I´m with you Christer!


this too shall pass

Känner mig deppig för att jag aldrig blir riktigt frisk.
Jag hostar som en galning mellan varven och spottar läskiga saker.
Snuvig.
Konstig i magen.
Måste till jobbet idag hursomhelst.
Det värsta är tunnelbaneresorna.
Hatar att få hostattacker mitt bland folk när man inte kan komma undan.
Efter jobbet ska jag först hem till en dam och lämna tillbaks lite prylar som jag lånat och sen är det dotterns teateruppvisning.
Det är bra att det händer lite grejer men jag kännar mig så extremt ur form.
Och det blir jag deppig av.
Ska det alltid vara såhär???

Jag vet.
Det brukar gå över.
Men jag skulle bara vilja stänga in mig nånstans tills det gjort det.
Slippa beblanda mig med folk.

Fuglesang kommer förresten från Bromma.
Som om vi vore grannar.
Som om det kunde varit jag...
Först gröna linjen och sen... rymden!
Hoppas det inte blir signalfel.
Eller vagnfel.
Fast i såfall är ju Christer van.

Och Pinochet har kolat vippen.
Det var på tiden.
Fast han borde ha fått stå till svars för vad han gjort.
Han borde ha fått stå ansikte mot ansikte med varenda en som drabbats direkt av hans gärningar.
Varenda en.
Los todos.

exalterad existensiell ångest

Jag missade uppskjutningen.
Jag sov för ovanlighetens skull en hel lång natt.
Vet inte varför men jag blev alldeles jättekänslig när jag läste om uppskjutningen och kollade in den på svt.se....
Jag t.o.m. grät en skvätt.
Och igår hörde jag en intervju på radion med hon som vann august-priset med "Svinalängorna" och då hade dom ringt upp hennes gamla lärare m.fl och hon blev så rörd så hon kunde knappt prata...
Jag grät floder.
Det måste vara hormoner inblandade.
Det är väl inte längre  världens största grej att någon åker ut i rymden en sväng.
Även om själva grejen i sig är otrolig.
Men det har ju ändå gjorts några gånger vid det här laget.
Att en svensk nu ligger i omloppsbana runt tellus känns nog lite speciellt eftersom det liksom är lättare att relatera till helt plötsligt i och med närhetsprincipen.
Det blir mer verkligt och man funderar på hur det skulle vara att uppleva det själv och vilka risker det faktiskt innebär.
Jag känner inte Fuglesang men eftersom han är svensk så känns det som om man vet lite hur han tänker och resonerar och framför allt KÄNNER.
Plötsligt blir det så VERKLIGT.
Jag blir exalterad samtidigt som jag får existensiell ångest.
Jag blir avundsjuk samtidigt som jag vill gå ut och gräva ner mig i en liten grop så jag är riktigt säkert förankrad och jordad.
Och samtidigt blir jag ledsen för att Fuglesangs tid i rymden är så begränsad.
Det kommer att gå så fort och sen är det över.
Hur blir det då?
oj, oj
det måste vara hormoner inblandade

jag och fuglesang

Igår var en bra dag fast jag var tillbaks på jobbet.
Jag jobbade utifrån min förmåga och överansträngde mig inte ett dugg.
Bästa kollegan fick slita istället men det kompenserade jag med lite frukost och grejer.
Sen kom big T och lilla P och käkade lunch med oss och det var trevligt och dessutom kom sötaste hunden och var med oss några timmar.
En bra dag som sagt.
Jag mådde ok och det var inte förrän på hemresan som den eländiga hostan kom.
En torr hosta som inte verkar leda någonstans.
Sörplade i mig den sista hostmedicinen och somnade slutligen i sittande ställning.
Nu idag är det hittills ok med hostan men jag är riktigt äckligt trött.
Vi snackade igår om att gå på hundutställning i Älvsjö imorgon men jag vet inte om det är så bra.
Jag är inte riktigt bra än.
Jag behöver vila, vila, vila.

Usch vad jobbigt.
Nu kom jag på att jag ska ju på bio på tisdag.
snälla, snälla!
låt hostan vara bättre då!!!
Jag ska ju gå som undercover-agent.
Very important mission.
För nationens säkerhet.
Det är jag och Fuglesang nu.
Hoppas inte han har hosta.
Fast en ordentlig uppskjutning kanske skulle bota den!
vem vet, vem vet

jag önskar jag kunde vara djup och lite politisk i den här bloggen
men det känns inte som att jag har förmågan
visst tycker jag en massa saker... mer eller mindre underbyggt...
men det känns jobbigt på nåt sätt att omsätta det i ORD på PRÄNT
tänk om man bara kunde bluetootha dom rätt in på bloggen
så kunde man peta dit lite kommatecken och sånt

det mesta jag tycker är förresten baserat på känslor
det mesta jag tycker är egentligen sånt jag känner
och då kan det ibland bli lite irrationellt
det blir lätt svamligt
lite rörigt
inte alltid så sammanhängande
som synes
tjoho

do you need space?

Och förresten så gick jag aldrig till jobbet igår och det var nog bra för jag är inte riktigt bra än.
Bästa kollegan ringde när jag precis var på väg och sa att det var kaos och avrådde mig från att komma.
Den lilla energin jag lyckats uppbåda rann omedelbart av mig och sen sov jag hela dan.
I princip.

Inatt hade jag satt klockan på väckning 03.30.
Vet inte riktigt vad jag egentligen tycker om den där Fuglesang (skumt namn).
Å ena sidan är det coolt med infriade pojkdrömmar och en sådan stoisk uthållighet (man kan säga att det är ett helt kontinuum mellan mig och mr F).
Å andra sidan får man en känsla av ... vet inte varför men en känsla av någon slags pinsamhet...
förlåt
lite "ge upp nu för guds skull och get on with your life!!!"
fast den verkar ju löna sig för Fuglesang denna tjurskallighet
om nu bara vädret....
orkar inte tänka på hur det blir om vädret trilskas och det inte blir något av
hu!
Men det är coolt med rymden!
Jag förstår faktiskt att det är en stor grej för Fuglesang himself.
Fattar bara inte varför det skulle vara så stort för Sverige.
I såna här kosmiska sammanhang känns begrepp som nationalstater på nåt sätt inte så värst relevanta.
Jordgubbar är vi allihopa!

Well, well.

Idag ska jag i alla fall till jobbet.
En endaste dag ska jag väl klara av.
Önskar någon kunde ge mig ett intressant och utvecklande jobberbjudande.
Det enda jag begär är att man kan andas och att jag kan ha en kopp kaffe vid min sida.

spejsigt

förresten

Måste bara säga det att det bara MÅSTE finnas ett samband mellan nivå av psykisk obalans och elektriciteten i mitt hem.
Alltså på så sätt att ju mer obalanserad psyk-nivån hemma hos oss blir desto sämre fungerar elektriciteten.
Jag skrev ju för några inlägg sedan att glödlampor har en tendens att paja i perioder av allmänt (psykiskt och materiellt) förfall hemma hos oss.
Vilket ytterligare spär på förfallet.
I synnerhet då man INTE SER någonting eftersom det är KOLSVART ute. Man är ju aldrig hemma i dagsljus den här tiden på året.
Vilket gör det svårt att:
a. hitta en glödlampa som funkar
och b. rent praktiskt stå och balansera på en vinglig pall för att byta lampan

MAN HAR JU INGEN LAMPA ATT TÄNDA SOM KAN GÖRA DET HELA LÄTTARE

Jag har alltså tyckt mig se ett verkligt samband mellan dessa två fenomen.
Psykisk ohälsonivå stiger.
Lampor går sönder.
Psykisk ohälsonivå stiger ytterligare.
Fler lampor går sönder.
Man blir TOKIG men försöker andas djupt och funderar på att införskaffa bettskena.
och då händer det
det som trots allt händer så sällan att man har noll beredskap för det
tingen slår tillbaka
EN PROPP GÅR

Och vad är en propp egentligen?
Och varför är dom så ologiska?
vi har tre proppar i vårt proppskåp..
En går till spisen.
En går till vardagsrummet, kylskåpet och frysen, hallen och badrummet.
Och en går till köket, barnensrum och klädkammaren.
Alltså det vore väl bättre om en propp gick till HELA köket.
Och varför är inte alla proppar likadana?
Varför ska mina tre proppar allihopa vara olika?
Och varihelvete har jag lagt dom där proppdjävlarna nu igen.. dom som legat på hatthyllan under proppskåpet i ettochetthalvtår sen en propp gick sist och trillat ner hundratals gånger i huvudet på mig tills jag fick nog och la dom på ett SMART ställe????
VAR ÄR DOM NÄR MAN BEHÖVER DOM???
Och varför händer sånt här kl 16 en eftermiddag i december?
Hur lätt är det att leta reda på en ask proppar i totalt mörker i en lägenhet där förfallet redan brett ut sig?

Jag kan säga det att det var inte ett dugg roligt just då det utspelade sig i måndags kväll.
Nu är iallafall proppar av alla sorter inhandlade och dom har fått en egen plats i städskåpet som kan lokaliseras även med förbundna ögon.
Får se om jag kommer ihåg det när nästa propp går om typ ettochetthalvt år.

Och fanns det ingen psykisk ohälsa från början så utbryter den ju garanterat då en propp går.
Så man kan säga att elektricitet som pajar är både en orsak och en konsekvens i det här fallet.
Intressant.

on the road again

Inte riktigt frisk men ska ändå till jobbet idag.
Mår riktigt risigt nu på morgonen, men baserat på gårdagen förväntar jag mig att må bättre framåt tiosnåret.
Bästa kollegan öppnar butiken så jag behöver inte vara där tidigt utan kan dyka upp lite senare thankgod.. annars hade jag fått stanna hemma idag också..
Det är ju som så att alla rör och ledningar verkar slagga till under natten.
Tar ett tag att hosta upp sig och snyta till sig.

Min senaste last: stenhårda, bruna päron med valfri mögelost samt en clementin på det.

Ovanligt hälsosam last.
Det jobbiga är att päronen måste inhandlas dagligen eftersom dom är en färskvara.
Minsta lilla tendens till att mjukna och dom förlorar ALLT i smakupplevelse.
Lasten skulle kunna kombineras med lite rödvin förstås, men det behövs verkligen inte.

Idag ska jag ut på
hemligt uppdrag.
Det är mitt första och jag är laddad som tusan.
Gick en övningsrunda igår på ett snarlikt målobjekt.
Det är mycket man ska tänka på.
Det är guidelines och oändliga checklistor och sen ska det rapporteras inom ett dygn.
Hoppas radiofrekvensen till Moskva funkar inatt och att hembiträdet inte märker nåt.
(obs! ETT SKÄMT! Med wennerström-anknytning.)
Kan inte avslöja några detaljer eftersom sekretessen är på säpo-nivå.
Men det verkar inte vara så svårt att bli anställd och även om man inte tjänar några större summor så får man ju ändå en del gratisgrejer som man ändå skulle ha betalat för själv...
Och det är inte varje dag man verkligen ÄR en hemlig agent.

Vid sidan av det har jag börjat lyssna på radioföljetongen i p1.
Det är Sannamari Patjas som läser med härlig finsk brytning.
Jag känner att jag för en gångs skull verkligen hänger med i det senaste eftersom den här boken i måndags belönades med august-priset.
Boken är säkert bra att läsa själv, men då missar man ju hela språk-grejen.. som liksom gör boken..
Vet inte om hon skriver i talspråksform, men det skulle aldrig kunna bli såhär bra i mitt huvud..
Har aldrig tidigare förstått hur alldeles underbart det är med finlandssvenska!

hemma idag

Är hemma från jobbet idag och ska vara det imorgon också.
Har dåligt samvete för det men det är dumt.
Tyvärr är det bästa kollegan som får det mest jobbigt.

Det var myspysigt hemma hos bästa vännen och hennes familj igår.
Det var bara vår familj som var där.. tidigare år har det ju varit ett jättejippo med hur mycket folk som helst, men i år kände vi allihopa att vi inte orkade det.
Vi käkade julkola, knäck, pepparkakor och lussebullar.
Drack glögg, julmust och espresso.
Och pratade om stort och smått.
Trevligt, trevligt.

I lördags rensade vi ut kläder.
Minst 7 svarta sopsäckar blev det.
Måste nu kontakta grannen så hon kan köra iväg allt till läkarmissionen eller nåt liknande.

Idag låg jag och dåsade till kl ett.
Sjukt skönt.
Nu ska jag ta en dusch och sen ska jag sortera tvätt eftersom vi har tvättstugan ikväll.
Imorgon försvinner ungarna till pappan.
Det är supertråkigt när dom är där.
Men det säger jag inte till dom förstås.
Bättre sent än aldrig med delad vårdnad.

Julmässigt sett har jag inte ansträngt mig så mycket än.
Har hängt upp min megastora, vita julstjärna i vardagsrumsfönstret.
Har ställt fram den elektriska adventsstaken i köket.
Samt hängt  upp en verkligt ful tomteljusslinga i köksfönstret.
Kitchen-kitsch.
Jag har plockat fram adventsljusstaken men inte köpt några ljus eller någon mossa.
Jag har spelat lite julmusik.
Ungarna har fått varsin chokladkalender.
Och så har jag letat fram min lilla julbrosch.
Så långt har jag sträckt mig.

klen

Vet inte om jag kan gå till jobbet imorgon.
Halskillet har krupit neråt och jag hostar upp diverse läbbiga saker.
Har fortfarande ont i halsen, men ingen akut smärta.. tror inte det kommer att bli värre.
Ska leta fram dom där slemlösande brustabletterna jag fick i våras när jag var däckad sist.
Usch vad klen jag är!
Skulle nog kunna gå och jobba om jag hade ett normalt jobb där man kan ta det lugnt... men så är ju inte fallet...
Då är det kanske bättre att jag stannar hemma i några dagar och låter kroppen ta det lugnt och immunförsvaret få jobba i fred.
Vi får se.

Idag ska vi till bästa vännen och fira första advent.
Själva har vi inte tagit fram en endaste julpryl.
Jag känner mig inte riktigt redo för julen än.
Jag älskar trots allt julen.. men det är för kort tid emellan.
Jag tycker att vi borde firra jul vart 4:e år.
Som OS.
Då kunde ekonomin få återhämta sig och man kunde få frossa ordentligt i det bästa med julen nämligen alla förväntningar, allt stök och alla förberedelser.

Utmärkt idé,
Jag tror jag ska starta ett parti.
Jul vart fjärde år och avskaffa kungahuset!
Det skulle man nog kamma hem lite röster på.

romantiken är död

Läste lite gamla inlägg av mig själv och snubblade över A-mannen...
Det var ju en kort men intensiv period på ca 4 dagar som jag fick för mig nåt..
(som sagt.. once en periodare, always en periodare)
Vill bara följa upp detta med att klargöra att det tyvärr endast verkar ha handlat om min livliga fantasi.
Jag ÄLSKAR verkligen A-mannen.
Men inte på det sättet.
Inte ett dugg.
Tyvärr.
Jag ÖNSKAR att jag kunde tycka om A-mannen på ett lite mer romantiskt sätt för han är verkligen speciell på sitt alldeles egna och speciella vis.
men, men
Han är tillbaka i sverige nu, men jag måste säga att det är nästan roligare när han är borta.
Han gör sig bäst i mail.

Så.. nu skippar jag alla tankar på något annat än ett evigt singelliv..
det verkar inte vara någon idé
och skulle man råka träffa någon så är väl det bra, men det verkar onödigt att hålla på och leta
för mycket energi som går åt
bättre att ha det så kul och bra som möjligt och inte inbilla sig att det är något som saknas hela tiden... då blir det ju svårt att uppskatta allt annat..
och barn har jag ju redan tackålov

jag ska gå in för att bli en excentrisk tant

det blev som det skulle

Vad skönt.
magiskDet blev som det skulle.
Markus vann och jag sov.. inget att bli upprörd över.
Vaknade tidigt och kollade in hur det hade gått eftersom jag somnade innan det var avgjort.
Men jag hann se Sebastian och jag tycker att han var fin i sin nya frisyr.
Daniel påminner om nåt.
Ett penntroll kanske.
Han är också bra men låten var lite tråkig.
Agnes låt var ännu tråkigare.
Fast hon är duktig.
Darin är Darin.. på gott och ont.

Jag mår vare sig bättre eller sämre idag.
Hostig.
Tjock i halsen, men inte så ont.

Ingen honung hemma.
Tusan.

Jaha.
Vad ska man göra nu då?
I sin ensamma vakenhet..
Kanske kolla in mord i sinnet?!!
Det brukar få mig att somna om hur bra det än är.
Så blir det.


ÄNTLIGEN är veckan slut!

kort, kort lägesrapport

vaknade med mer ont i halsen än igår... synnerligen illavarslande... men ändå inte så farligt så jag inte kunde gå till jobbet, vi snackar inte om rostiga knivar i halsen.. det är mer obehagliga känningar..
tycker att om det är meningen att jag ska bli sjuk så går det väldigt långsamt.
Viruset alt. bakterien borde ha slagit till vid det här laget.
så jag åkte till jobbet
och fortsatte trycka i mig diverse dunderkurer
nu är jag hemma igen och det enda jobb jag har med mig hem är lönerna som jag borde kolla igenom så slipper jag det nästa vecka, men det är inte så ansträngande
och jag är trött
så har jag ju också jobbat 12 dagar i sträck
inte så konstigt då

nu stundar middag och idol-final..
oj, oj, oj..
känns inte så spännande eftersom Markus borde vinna
men gör han inte det DÅ  blir jag nog lite upprörd
om jag inte har somnat då
vilket jag troligen har

och det ska bli så skönt att få sova
och imorgon är det klädrensning och på söndag är det adventsfirning

om jag vill kan jag gå på cocktailparty imorgon
är bjuden men jag tror inte att jag orkar hur trevligt det än vore
måste ta vara på helgen och återfå lite krafter och kurera mig ordentligt


synnerligen rekommendabel annars håller jag för tillfället på och läser en mycket rekommendabel bok.. nämligen Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
Författaren är fransk så tyvärr kan jag inte läsa den på originalspråk vilket troligen skulle göra läsupplevelsen ännu mer underbar..
men ändå
LÄS!

nu står en katt och trampar på min axel jag tror han är hungrig
så jag måste sluta