något urlakad

En vecka skulle jag behöva för att hinna vila, röja och ha kul innan det är dags för ännu en måndag.
Är trött och sliten rent fysiskt och känner mig lite killig i halsen.
Mår bra rent mentalt trots allt men orkar inte göra allt jag vill eftersom jag är trött.

Idag ska jag och sonen vara hemma hela dan och jobba/plugga, städa och kolla på 24.
Imorgon blir det morgonpromenad med ebs och sen kommer kanske syrran och lilla nevöen och hälsar på en stund.

Jobbet är fortfarande kaos.
Gestapo (överchefen) var där i torsdags och knäppte nyachefen och mig på näsan med en massa självklarheter som vi redan visste... varför måste överchefer alltid vara så värdelösa???
Resultatet av det hela blev iallafall att jag nu har fått plocka in en av tjejerna på fältet till kontoret så jag får lite avlastning.. det bästa hade varit om det hade kommit en kompetent människa utifrån men det är tydligen omöjligt..
Ska inte klaga.. det är bättre än ingenting.. känns dock fortfarande som att allt hänger på mig..
Elli.. tjejen som ska hjälpa mig,, är en smart tjej.. så jag hoppas att hon snart kan jobba självständigt.. men tills dess blir det dubbelt jobb för mig..
Vapendragaren är ett kapitel för sig.
När han inte kommer med konstiga kommentarer som känns lite sliskiga men som ändå är alltför implicita för att kunna bemötas på ett avspisande sätt.. så är han ynklig och needy och smsar och mailar mig efter jobbet om att han inte vet hur han ska orka och att jag är någon slags klippa och att vi måste prata med varandra... bla,bla,bla...
Har precis slängt iväg ett uppfostrande mail till honom om att han får skärpa sig... orkar inte släpa på honom också..

Sonen ska inte till doktorn förrän i februari.. men i min stressade hjärna var det den 22 februari i torsdags.. jag har även varit på väg upp och trott att det varit morgon vid 01-tiden, TVÅ nätter den här veckan..
Överstressad?
Troligen.

Satt kvar på jobbet ett bra tag igår och  mötte sen sonen vid brommaplan.
Vi käkade middag där och sen tog vi tunnelbanan hemåt vid 21.30-tiden.
Det var förseningar i trafiken och vi kom inte längre än till Vällingby.. istället för att stå och vänta på en iskall perrong så övertalade sonen mig att vi kunde gå hem.. han kunde bära min dator..
Synd bara att jag inte litar på mitt lokalsinne och att sonen tvärsäkert sa att vi skulle gå till HÖGER..  (helt fel)..
Vi irrade omkring runt Vällingby i över en timme innan vi totalt nedfrysta nådde hemmet.
Jobbigt... men otroligt skönt att krypa ner i sängen med en kopp te och kolla på "kalla fötter" sen.

socialt umgänge

Träffade F igår efter jobbet och hon bjöd mig på middag på ett litet hak på Hantverkargatan.
Vi diskuterade våra tilltagande ålderskrämpor såsom extremt torr hy, prasslande påsar under ögonen, sviktande minne, ökad överkänslighet för alkohol, energibrist m.m.m.m.
Kommer tyvärr inte ihåg alla ålderskrämpor just pga det sviktande minnet.. har för mig att det var fler dystra tecken på att vi nu slutligen blivit gamla tanter...
Kanske lite oklokt av mig att tacka ja till att dela en flaska vin med tanke på ovanstående.. men jag kände att det ändå var något som jag behövde i stunden..
Och det var det värt även om det just nu idag känns segt.

(och förresten F! Tack för maten och hälsa J! Glömde liksom säga det! Och tack för julklapparna till ungarna din GALNING! Sonen vill följa med nästa gång vi ses om det är ok för dig!!?)

Imorgon har jag ett läkarbesök med sonen på förmiddagen som jag måste följa med på.
Pga stressen på jobbet har jag inte kommit ihåg att förvarna chefen i god tid.. men det MÅSTE gå..
Idag kommer det alltså att handla om det synbart omöjliga uppdraget att förbereda inför morgondagen så att inte hela verksamheten stannar upp och går under bara för att jag inte är där och sätter igång allt på morgonen... vet dessutom att chefen inte kommer att vara där imorgon bitti...

Idag hoppas jag att bästa exkollegan kommer förbi och drar ut mig på promenad!
Det verkar alldeles omöjligt för mig att ta mig ut på egen hand.
Situationen är fortsatt galen på jobbet... igår fick jag gråtskrattpanikattack när jag upptäckte att jag missat en tants morgonbesök... samma tant som jag lyckades missa förra veckan...
Det löste sig och vi skyllde på kollektivtrafiken så hon blev inte alltför upprörd men jag var ett vrak!
Det är så på vippen hela tiden att det händer såna här incidenter och allt hänger på min överbelastade och begränsade hjärna..
Diskuterade med F igår varför jag har en tendens att hamna i såna här situationer..  och kom fram till att jag måste börja SÄTTA GRÄNSER! Det var ju inget nytt men det kanske är som med kolhydraterna.. något jag aktivt måste NÖTA in och som jag har en tendens att glömma så fort det blir lite för mycket och jag omedelbart återfaller i gamla destruktiva mönster..
Jag jobbar på saken iallafall.

Om jag kan fixa det här med morgondagen och sonen så betyder det att jag får sovmorgon imorgon!
Det vore ju alldeles, fullkomligen underbart!


ARG!!!

AAAAARRRRRRGGGHHHH!!!!!

Var är min woodoo-docka???
Jag min nöthjärna var lite desperat igår och behövde personal tills idag... och just då ringde den här IDIOTEN som jag bestämt mig för att ALDRIG NÅGONSIN boka in igen...
just därför att hon visat en aning nonchalanta och opålitliga drag..
Men är man desperat så är man och därför bokade jag henne idag och tänkte att hon får en chans till...

OCH SÅ FÅR JAG VETA AV KVÄLLSPATRULLEN KL 23.10 ATT HON HAR RINGT OCH SAGT ATT HON INTE KOMMER!!!!

Jomen tack så JÄTTEMYCKET för att du sabbade hela den här dagen!!!
Jag tror inte att hon är sjuk.. det här är ju inte första gången och jag förbannar mig själv för att jag gick på samma nit IGEN.
Schemana är späckade redan så det blir till att avboka städningar... vilket bara är att skjuta upp dom på okänd framtid..
Alla blir jätteglada på mig som vanligt.

så fort jag har omorganiserat den här dagen ska jag ELDA upp hennes telefonnummer på toaletten
Vad är det för vits med att boka in sig kl 11.00 och sen 12 timmar senare boka av sig... igen och igen...????
Vad är det för fel på en del människor????

Visst... det har löst sig bra på jobbet på så sätt att jag iallafall fått besked om att pruseluskan ska sluta... men annars har det ju inte hänt någonting än... jag sitter fortfarande med minst TVÅ personers jobb.. ofta mer.. och det är omöjligt att prioritera rätt.. jag har hela tiden känslan av att jag egentligen borde göra något annat...

Positivt idag:
Ska träffa F efter jobbet.
Och bästa exkollegan kommer troligen förbi en sväng.. inte för det känns som att jag kommer att ha tid med henne...
Kanske kommer sötaste hunden.

Beträffande vapendragaren och hans sliskiga drömmar så är det ingen fara för jag har knappt hunnit prata med honom... vare sig igår eller i fredags..

Mysig kväll igår med dotter och son.
Först lagade dottern supergod middag och sen kollade jag och sonen på "kalla fötter".

Nu måste jag skynda så jag hinner lösa alla kriser på jobbet!!!

(men det är mysigt med all snö)


feeling good

Har sovit SÅ gott... förutom att jag vaknat flera gånger och undrat om det inte är dags att gå upp eftersom natten kändes så lång...
Både kul och lite småskrämmande är att jag har träningsvärk i baken.
Två promenader (ok.. rätt raska och med snömotstånd) var tydligen mer än vad min kropp var van vid.
Och.. det stämmer ju... jag flänger fram och tillbaks till tunnelbanan... det blir väl sammanlagt en halvtimme om dagen.. och sen har jag ju ett stressigt jobb så det KÄNNS inte som att jag sitter still men det gör jag nog rent kroppsligt..
Idag ska jag försöka komma ut på lunchen.. en halvtimme iallafall.. både för kroppens och för huvudets skull!

Bäst av allt är iallafall att ungarna kommer hem idag!
så man känner sig komplett igen
jag vet..
navelsträngarna  måste klippas.. men det måste ske successivt...
Jag tycker jag klarar mig rätt bra varannan vecka.. men det är ju mycket ROLIGARE när dom är hemma!

have a nice day!

tough duck

Nyheter från fågelvärlden:

Hemskt men också fascinerande... ganska makabert men det verkar som det fick ett, för ankan, lyckligt slut... man kan väl inte få för sig att ÄTA  en så SEG anka..???!!

Och det här kan väl få slut på alla fåniga diskussioner om vad som är naturligt och inte!

rosor på kinderna

Härlig promenad med ebs idag igen och idag blev det verkligen träning på riktigt eftersom vi fick pulsa fram i blötsnö i sega uppförsbackar utan att få fäste under fötterna.
Hade jag upplevt samma sega motstånd på ett gym så hade jag gett upp men nu var man ju tvungen att åtminstone ta sig hem igen... och så vill jag ju inte förstöra för ebs... så vi stretade fram i över en timme..
Och sen gick vi hem till ebs och käkade frukost och nu har jag precis kommit hem igen och nu är dagen snart slut...
Snackade med dottern och dom kommer hem imorgon.
Efter en lat och skön men ändå alltså inte helt inaktiv helg så måste jag nog röja lite här hemma inför kommande vecka.
Förra veckan var ju så galen så allt bara förföll..
Nu har någon sprungit och spridit ut allt skräp i hela lägenheten igen.
Det är därför man ska vara ledig tre dagar.. så man kan städa den första dagen och sen ha det skönt i två dagar..
Kanske ska jag träffa F på tisdag.. om hon orkar ta sig till kungsholmen.. hoppas hon orkar det! Vi har inte setts på bra länge och jag vill träffa henne NU!
Snackade förresten med ebs om att ha en harry potter-kväll med utvalda inbjudna.. alltså såna som brinner lite extra för hp.. vi tror vi kan skrapa ihop några stycken..
Isåfall skulle vi äta stek och yorkshirepudding och trifle till efterrätt.
Sonen är självklart inkluderad men jag är lite tveksam när det gäller dottern.
Hon älskar visserligen Harry men inte riktigt med den rätta fanatismen.. hon kanske kan vara husalf och arbeta i köket..
Men.
Vi får väl se om vi lyckas bättre med det än med beatles-träffen som ännu inte blivit av.. (och det pga att jag inte kan hitta min kokbok med beatles-recept som är spårlöst borta sen alla nya möbler kom och jag organiserade om alla mina böcker..).

Men åhhhh! vad glad man blir när man tittar ut och allt är alldeles inbäddat i snö..
Som en saga.
sagolikt

manisk igen

då är man tydligen inne i en sån där hoppifnattmanisk fas
gick upp kl SJU och sen mötte jag ebs i blackeberg och så powerwalkade vi i drygt en timme
(bl.a. gick vi förbi söta P:s gata och jag kollade in hans hus... stalkervarning??? Neeeeeej då han är ju i indien... jag har bara inte tänkt på förut hur nära mig han bor.. vi är ju i princip grannar.. lättare att tänka sig honom i indien än i blackeberg!)
Ebs och jag avhandlade ämnen såsom borat, gamla konstiga minnen och personer från förr som vi nästan glömt bort (vi är så gamla nu så det finns många såna), svenska humorprogram, engelska deckare, söta P (försökte beskriva honom men det går ju inte), jobbproblem och sexuella trakasserier...
sen bestämde vi oss för att ses imorgon också
och sen köpte jag en macka och en kaffe och en trisslott (nit) på Brommaplan och tog tåget hem och sen fick jag verkligen hålla i mig för att inte skutta hela vägen hem... kände att jag längtade efter ett hopprep... det blir roligare att springa om man samtidigt liksom hoppar.. och det ser inte lika tokigt ut om man har ett hopprep..
fast när jag tänker efter så skulle det nog också se lite konstigt ut
önskar jag var fem år ibland

nu är jag hemma och har städat lite och ska nu se mer "kalla fötter"..
men eftersom mina fötter faktiskt är kalla på riktigt så ska jag först ta en dusch

usch vad jag känner mig positiv och energisk
om jag skulle träffa någon med lite dåligt morgonhumör nu så skulle jag få en smäll på käften..
garanterat

linssoppa och semla

Jo... det kommer att bli bra på jobbet.
Det är bekräftat nu.
Gäller bara att hålla allt flytande nu och inte gå in i någon vägg innan vi fått ordning på allt.
Det känns jättebra men samtidigt är jag så trött och uppe i varv och min dagliga arbetssituation kommer ju inte att bli bättre nu på momangen... det kommer ju att ta sin tid...
Och just NU är jag helt slut i huvudet.
Men det är klart att det känns bra att VETA att allt kommer att ordna sig.
tycker pyttelite synd om pruseluskan bara... men det är bara för att jag är en sån blödig människa... det blir nog bra med henne.. hon kommer att få en annan tjänst som förhoppningsvis passar henne bättre..

Dumma vapendragaren snackade en massa skit om att han hade DRÖMT om mig.. och han sa det på ett så konstigt sätt så jag blev lite illa till mods.. hoppas jag feltolkade pga stress!!
Kommer det nåt mer sånt så får jag säga åt honom att skärpa sig.
Han ska hålla sig till sina nätdejter och inte blanda ihop saker och ting.
Vet inte varför men HU! är min spontana reaktion på det.
Och det beror inte bara på att jag är inne i en relationsfri fas i mitt liv som är långt ifrån slut...
Att vapendragaren för mig skulle vara något annat än en vapendragare i tjänsten är en sån omöjlighet att tidsresor och återuppståndelse efter döden är rena barnlekarna i jämförelse...
Så är det.
Men som sagt.. jag kanske feltolkade.

HU!

nu ska jag hem och gå och lägga mig och se resten av "kalla fötter" och imorgon ska jag upp tidigt och gå ut och promenera med ebs.

Och förresten... Big T kom förbi och körde bort mig idag kl 10 och vi åkte ända till scheelegatan i kvarteret bredvid och lunchade på café negro.
Jag käkade linssoppa och baconinlindad getost och till det en dubbel espresso samt en halv semla.
Mums filibabba och trevligt var det också!

...

en tiny, tiny rapport:

nya chefen var inte inne på kontoret idag.. men hon ringde och berättade att hon pratat med gestapo och att jag ska vara lugn och hålla ut för allt kommer att bli som vi vill...
vet inte när bara
annars var gårdagen helt cra-a-a-a-a-a-zy och vi missade tre kunder...
vi och vi det var ju jag som missade men det var inte med flit och jag är förtvivlad över det hela men ingen kom till skada och alla mår bra
träffade rar dam som tog mig i handen och tittade mig djupt i ögonen och sa "du ska ta hand om dig själv! du får inte bränna ut dig! lova det!"
jag hade såklart inte suttit och berättat något för henne om min arbetssituation men hon verkar vara en klok dam och jag såg väl som vanligt ut som en vålnad
ungarna är hos pappan så när jag kom hem bäddade jag ner mig under dubbla täcken och en katt och somnade till "kalla fötter".

antiklimax... jäkla skitdag!

Ja... rubriken säger ju det mesta.
Förutom att det var sjukt stressigt idag... förutom att sonen kom inlommande vid 9-tiden med huvudvärk och illamående och fick ligga och sova på soffan hela dan mitt i allt kaos... förutom att sötaste hunden var där och följde varje steg jag tog så jag snubblade på honom femtielva gånger (alltid mysigt med sötaste hunden men idag var allt så rörigt och jag var så vimsig)... förutom vissa NÖTHJÄRNOR....
förutom detta så kom pruseluskan in på kontoret vid lunchtid som om inget hade hänt...
hon pratade på som vanligt om ingenting och jag och nya chefen fattade ingenting...
Sen hade vi personalmöte och då sitter hon och kläcker ur sig den ena idiotgrejen efter den andra och jag sitter bara där och fattar ingenting....
SKA HON VARA KVAR??????

Nya chefen ska ta reda på hur det ligger till imorgon.
Jag måste veta.
Jag har sagt till henne att om pruseluskan är kvar på kontoret så tänker inte jag vara kvar som samordnare... då går jag ut på ett schema även om det blir mindre lön.
Jag har bestämt mig och vill ha besked snarast för som det är nu orkar jag inte ha det.
Ingen människa kan jobba så det är en omöjlighet.
Man kan inte göra mer än vad man hinner på en viss tid... man kan inte prata med flera människor på samma gång... man kan inte ringa ett telefonsamtal med ena handen och faxa ett fax med den andra... man kan inte planera morgondagen och helgen och kvällen och nästa vecka på en och samma gång...
Jag räcker inte till åt alla... jag skulle inte göra det om jag fick dubbelt så mycket betalt heller.
Vi får inte ta in en samordnare till för det finns det inte budget för.
Men TVÅ verksamhetschefer måste vi ha eftersom den ena, pruseluskan, inte gör någonting.

Så på ett eller annat sätt kommer det ju att bli en förändring.
Men det kommer att kännas väldigt tråkigt om jag måste lämna kontoret för det skulle kunna bli så bra med den nya chefen om vi fick göra som vi vill.

Några bra saker idag trots allt:

Bästa exkollegan satt utanför dörren när jag kom till jobbet imorse... jag var så stressad så jag hade knappt vett att uttrycka min glädje men glad blev jag och bra kändes det att ha henne mittemot mig vid skrivbordet i några timmar.

Dottern kom förbi och käkade lunch på jobbet... det är väl nästan lika bra att hela familjen flyttar dit.. vi skulle spara en massa tid och troligen ha mer tid tillsammans..

Datafarbrorn kom med dotterns nya dator så nu råder frid härhemma.

Fortsättning följer kanske imorgon.


scary bunnies

Har sovit gott men tyvärr för lite.
Blev kvar på jobbet igår eftersom jag hade så många lösa trådar att knyta ihop som jag för min egen skull inte kunde lämna tills idag.
Sen åkte jag hem via korvkiosken i Hässelby där jag mötte upp dottern och på något sätt missade sonen (som är ovanligt hopplös för stunden... både nyckel-, mobil- och busskortslös....) och sen gick vi hem och så blev jag sittandes i köket med en kopp te alldeles för länge...
Var tvungen att analysera läget med dotterns hjälp.

Drömde läskigt.
Om en galen kanin (vad är det med mig och kaniner på senaste tiden???) och en viss person på jobbet som jag fick ett tokutbrott på och så tyckte alla att det var JAG som var knäpp.
Kanske inte låter så läskigt.. men ni vet hur det är med drömmar.. handlingen är en sak och STÄMNINGEN är en annan.. vad som helst kan kännas som en mardröm...
Det här var en mardröm.

Idag är det som sagt avgörandets dag.
The Day.
D-day.
Vad som än händer så får vi förhoppningsvis i alla fall VETA åt vilket håll det bär av.
Sen är det personalmöte kl 16 och om inte det drar ut alltför länge på tiden så tänker jag sola på hemvägen.
Jag har slutligen kapitulerat.
Efter att ha varit ett solariefreak på det gamla härliga 80-talet då bara gaykillar hade hiv (htlv3) och ingen hade hudcancer så har jag bestämt mig för att aldrig sola solarium mer och öch helt enkelt strunta i att jag är sjukligt blek och färglös till min natur.... men nu står jag inte ut längre!
Jag känner mig så trött och sliten och får skrämselhicka varje gång jag går på toaletten och råkar se vålnaden i spegeln som tydligen är jag... så jag måste helt enkelt få lite färg på kinderna igen!
För mitt psykiska välbefinnandes skull.

Kanske kommer bästa exkollegan idag förbi och tar en kaffe och imorgon har Big T lovat att titta in.
Big T heter hon inte för att hon är särskilt BIG utan för att det rimmar på Little P... som emellanåt är kodordet för min dotter (som ju också till volymen är något mindre än Big T... vilket alltså INTE innebär att Big T är anmärkningsvärt stor...)...

Och sötaste hunden ska också komma idag och dessutom har jag ju vapendragaren på andra sidan skrivbordet...
Det borde bli en bra dag.
Det borde bli det.

Imorgon smäller det...

... kanske...
här på jobbet.
Avgörandets dag.
Antingen stannar jag kvar och jobbar tillsammans med världens bästa chef (tror och hoppas jag) och bygger upp något som fungerar tillsammans med ytterligare två personer (wow vilka planer vi har!)...
...eller...
eller så slutar jag här på kontoret och går ut på ett schema och ner i lön men får mindre stress i mitt liv och på så sätt mer energi över till annat...

Det beror alldeles på vad bigbossen har bestämt sig för och vad som ska hända med pruseluskan

Om det första händer så blir jag gladast för då blir det bara förändringar till det bättre.. men samtidigt kommer det att kännas lite olustigt och jag kommer att tycka synd om pruseluskan..
Om det andra händer så kommer jag att bli arg och upprörd först.. men sen kommer jag att anpassa mig och gilla läget... orkar inte bränna ut mig som jag gör nu något mer.

Vi får se imorgon.
Kl 11.

another day

Bra och dålig dag igår.
Vet inte om det har med sockeravgiftningen att göra... tycker inte att det borde märkas riktigt än... men jag var ett vrak igår och jag såg ut som ett vrak.
Nog för att man åldras och och att det är naturligt... inte så kul men sånt är livet... men igår var det som att jag hade åldrats rent fysiskt ca 15 år över en natt...
Av någon konstig anledning var jag extremt torr i ansiktet och dessutom hade jag inget cerat med mig (jag som brukar ha hela väska skramlandes av såna...)
Jag hade påsar under båda ögonen, men särskilt under vänster öga... det var så jag praktiskt taget kände hur den hängde och dinglade.. eller snarare prasslade.. under ögat...
Ögonen var tröttare än någonsin och jag kände mig som 57 år när jag råkade få syn på mig själv i spegeln.
Det var en dag när det hade känts bekvämt med en burka.

Jag härdade ut och såg folk i ögonen fast jag helst ville krypa ihop under skrivbordet.
Jag och vapendragaren åkte på ett hembesök hos en person som jag tyvärr inte kan nämna vid namn men som varit en mycket offentlig person och som dessutom var god vän med Astrid Lindgren.
Tyvärr visade det sig att denne person inte behöver hjälp från oss för tillfället (eller tyvärr och tyvärr... det är ju positivt att personen ifråga mår bra! trist för oss dock..) men vi fick en trevlig pratstund och några anekdoter om Astrid och sånt kan ju förgylla den glåmigaste av dagar.

Sen dejtade jag  bästaste vännen Ebbs och vi käkade på mamas och tapas och dottern anslöt sig till oss och vi hade det synnerligen trevligt.
Bestämde att vi ska börja promenera med start på lördag kl 9 i Blackeberg.

Åkte hem med dottern (sonen sov hos kompis) via Åkeshov där vi studerade stjärnhimlen och jag imponerade på okänd medresenär med mina enorma astronomiska kunskaper (orion, cassiopeja och karlavagnen).
Medresenären pekade mot himlen och frågade om jag visste "vad den där nålen som var som ett krotter var" och jag log vänligt och tänkte att varför ska jag alltid stöta på weirdos men sen förklarade dottern att han hade sagt "ser du dom där stjärnorna som är som en grupp" eller nåt liknande och jag insåg att jag nog måste tvätta öronen lite mer grundligt eller gå och kolla upp hörseln eller sluta utgå från att alla jag möter är potentiella nöthjärnor (uttryck jag lärde mig på jobbet i förrgår då jag själv blev kallad för det av en kollega... på allvar...)... det är en arbetsskada enär jag känner mig idel omgiven av .... just nöthjärnor (bra uttryck)...

Somnade relativt tidigt och sov mycket bra!
Synd bara att dottern nu när jag vaknade omedelbart informerade mig om att hon dumpat pojkvännen =(
Detta har tydligen skett via telefon inatt.
Trist.
Stackars pojkvännen och fy fabian för att vara ung och olyckligt kär.
Vi snackade lite om det och nu ska jag hoppa i duschen.

stresspress

Usch.
Känner mig deppig och det började redan igår.
Tror det beror på stress.
Känner att mitt lilla huvud inte räcker till.
Tror det skulle funka om jag tilläts hålla på med en sak i taget men jag har svårt att koncentrera mig eftersom det ständigt är ett jäkla surr i skallen av allt annat jag ska och borde göra.
På jobbet ringer telefonen hela tiden eller så är det folk som ska fråga och meddela och påpeka och konfirmera och få uppmärksamhet HELA tiden.
Jag vet att jag längtade efter ett eget rum innan vi flyttade till vår nuvarande lokal och det fick jag ju... men nu känner jag att jag skulle behöva ytterligare ett litet rum innanför mitt rum... ska jag kanske flytta in i duschen???
JAG VILL BARA VARA IFRED!!!
Jag har tappat förmågan att få något gjort i lottodragningsmaskinen!
Om jag ska få nåt gjort så måste jag bli så fruktansvärt bister och målmedveten och totalt associal så det går helt emot min natur.
Jag kan helt enkelt inte säga "hej, hur är det?" till varenda kotte.
Jag har inte tid att säga det och jag har definitivt inte tid att lyssna på något svar.
Jag vet att vi är inne i någon slags mellanperiod... något slags limbo i avvaktan på vad som ska ske...
Det är bara att bita ihop och härda ut för inte ens chefen kan tala om för mig hur det ska vara just nu.
Jag är sjukt stressad och känner mig inkompetent.
Jag kommer inte ihåg saker och ting.
Jag kommer inte ens ihåg vad det är jag inte kommer ihåg.
Har glömt att köpa sl-kort till sonen.
Han har plankat i en vecka!
Har aldrig hänt förut.

Jag måste helt enkelt coola ner mig och stanna upp några gånger om dan.
Jag MÅSTE lära mig att ta en titt i min kalender.
Och kolla min mail.
Och mina sms och svara på dom jag inte hunnit svara på direkt.

Allt blir ju bara fel när man är stressad... det gör inte att något blir bättre...
Det är SÅ tvärtom.

leda

Jag och sonen sitter och kämpar i köket.
Han med matte och jag med ett schema.
Jag har ont i huvudet och känner mig ynklig och får inget bra gjort.
Dottern kommer hem vid 18-tiden och då ska vi äta.
Köttfärssås och pasta.
Dottern kommer med vitlöken.

Jag har ätit pecannötter och fikon.
Var ju tvungen eftersom julen ska ut.

Känner mig väldigt pms:ig.
Konstigt eftersom jag är så opms:ig som jag kan bli rent cykliskt.
Men p:et kanske betyder post.
Då stämmer det ju.

avgiftning pågår

Måste sockeravgifta mig igen.

IGEN!!
knark
Tredje gången inom loppet av ett år.
Skam den som ger sig.
Vid det här laget ser jag sambandet glasklart...

Befriad från sockereländet  är jag pigg och full av energi och sover gott på nätterna och magen funkar som den ska och huvudet är bättre och jag är helt enkelt klarare i huvudet och mår allmänt bra.
Nere i sockerträsket mår jag illa, är sjukt trött, sover hur dåligt som helst och dessutom för det mesta på dåligt humör.

Nu är mitt problem att jag har det lite svårt med aptiten.
Sen jag var sjuk så mår jag så lätt illa.
Vet inte vad jag ska äta och stoppar till slut i mig något dumt i ren desperation när jag blir alltför skakig.
Oftast något mindre bra.
Nu har jag återupptäckt havregrynsgröt och det verkar funka bra.
Inte det bästa ur sockersynpunkt om man ska vara strikt med kolhydraterna, men jag tror jag börjar med att försöka utesluta allt explicit socker... om man kan säga så... men jag fattar iallafall vad jag menar...

Det är inte lätt det här med mat.
Jag har väl någon störning och det är ju inte så konstigt eftersom jag kommer från en ätstörningsfamilj.
I mitt fall är det inte lika ångestrelaterat dock som det är för syrran.. men ändå jobbigt.
Så fort jag inte anstränger mig och tänker efter så hemfaller jag åt destruktiva vanor.
När jag blir rik ska jag anställa kökspersonal och se till att dom låser köket och sen får dom se till att jag äter det jag ska.

Drömmer konstigt.
Mest obehagligt.
Inatt drömde jag att jag låg på en säng i något obebott hus där jag var i smyg för jag hade ingenstans att ta vägen och lamporna var trasiga men jag såg ändå att på golvet sprang en katt omkring och jagade en liten kanin som var helt skadad och jag var rädd för jag trodde kaninen skulle skutta upp i sängen och springa på mig.

kämparnas konung

Råkade läsa det här  och har nu gråtit så det skvalat.
Det är så mycket med det som får mig att gråta.
Hur hans liv blev.. hur han kämpade.. hur hans familj kämpade.. hur det gick...
Och såklart vetskapen om hur det känns att sitta vid sitt barns sida på intensiven och hela tiden se hur alla värden stiger och sjunker och hur larmen piper och inte veta hur det ska gå..
Ska inte tjata om det.. men jag tror att det är något jag kommer att ha inom mig så länge jag lever... och varje gång jag hör talas om något liknande så är det som att allt kommer tillbaks..
Så jag gråter dels för den här killens skull.. men också för min egen och min dotters och hur det kunde ha gått.. och även om det slutade lyckligt så visste man ju inte det just då.. under dom veckorna när det bara fanns ett enda NU när allt hela tiden svävade mellan liv och död...
Och det var en såpass lång period.. alldeles för lång för att kunna hålla andan hela tiden.. man var tvungen att ta hand om sig själv.. sova och äta och fungera... hela tiden i något slags skräcktillstånd..

Det sätter sina spår.


nu ska julen ut!

Håller fortfarande på och diskar.
Sen ska jag slänga all gammal julmat och plocka bort allt juligt.
För nu är det slut för den här gången.
Nästa jul då ska det firas... hela december!
Nästa gång det är extrapris på lax ska jag köpa så jag kan öva på att grava!

Nu blev jag plötsligt akut sugen på havregrynsgröt med äppelmos!
Vilken tur att vi har micro igen!

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Lite senare:

Disken är klar och kylskåpet rensat.
Julsakerna är nästan alldeles bortplockade och jag känner att jag gjort nog nytta för idag.
Ska nog lägga mig och kolla på vänner.
Och sen är det sleepless in seattle kl 21.
Den kan jag nästan utantill.. det var länge min tröstfilm..
Nu känns den kanske lite halvmossig.. men ändå.. its like MAGIC!

Och apropå MAGIC så har jag äntligen bränt en dvd med alla harry potter audiobooks så jag kan lyssna även på min jobbdator!
Tjo!
tröstfilm

kraftigt motstånd

Sonen ska plugga och städa rummet.
Jag har gjort ett strängt schema styrt av äggklockan.
Jag solidariserar genom ett alldeles eget strängt och genomtråkigt schema bestående av diska, städa och sortera tvätt.
På en vecka har vårt hem fullkomligen förfallit.
Med flit hällde jag i skållande hett vatten i diskohon så jag blev tvungen att ta en paus medans det svalnar.
Sonen är på dåligt humör och jag med!
En tråkigare dag har sällan skådats!


plånboken

Har precis fått veta att sonen INTE gjort plånboken i slöjden.
Han har gjort den på sin FRITID!
Den är tillverkad av svart tejp och har en massa fack.. t.o.m. ett genomskinligt.
I TVÅ TIMMAR har han suttit och tejpat.

Där steg värdet några tusentals procent.

Modershjärtat är i gungning och jag ska genast möblera om i handväskan och flytta över alla gamla kvitton till den nya plånboken!

oväntat!

Vilken bra jul det har varit julklappsmässigt sett!
strumpor Från dom mest oväntade håll har jag kammat in hela TRE beatlesrelaterade tingester utan att ens uttalat önska mig något.

Jag har fått dom här strumporna till höger.
Dom är vita så dom syns inte så bra på bilden.
Dom fick jag från en kollega som jag inte alls hade väntat mig att få nåt ifrån och allra minst något sånt!


Sen, helt oväntat, damp det ner en originalmeny från Star Club direkt från Hamburg, i brevlådan några dagar före jul!
en menyJag har inte hittat någon bild på just den menyn som jag fick och jag fattar inte hur man scannar men här är i alla fall en bild på själva Star-Club.
Ett ställe som beatles spelade på innan dom slog igenom när dom fortfarande var okända.. jag och dottern var ju där och kollade förra sommaren när vi var i Hamburg.




Och så sist men långtifrån minst rariteten från söta P som jag nämnde här nedan!
raritet
Nämligen den här lilla ep:n direkt från 1964!

WOW!

Säger jag bara.

trots allt en BRA dag

Igår var det söta P:s sista dag på jobbet innan han drar iväg till Indien och ser till att det inte begås några brott mot mänskliga rättigheter i fängelserna där...
Alltid tråkigt när han försvinner men den här gången kommer han bombsäkert tillbaks i april för nu är han fast anställd och har bara tagit tjänstledigt.
Det känns tryggt.
Hursomhelst så kändes det som att han borde ha fått någon liten grej efter avtackningen av bästa kollegan i onsdags.. men jag sa till honom att han inte får nåt eftersom han ju ska komma tillbaks.. så det inte blir nåt missförstånd med det och han får för sig att han är definitivt avtackad..
Då halade han upp en present till MIG ur den där väskan han släpar omkring på och som verkar innehålla någon slags portabel konstutställning (han visade också en massa andra foton i onsdags förutom nakenfotot)..
Jag fick en äkta vinyl-EP med Beatles från 1964!!!
En RARITET som jag kan vifta omkring med på nästa konvent i Hägerstensåsen!
Jag blev väldigt glad och rörd.
Så även om gårdagen var en av dom jobbigare sorterna så var det en BRA DAG nu när jag ser tillbaka!
Sen kom dottern både på lunchen och efter skolan och hon och jag och söta P hade ett spännande och intressant samtal om diverse innan han avvek till Indien.

Väl hemma proppade jag och dottern i oss junkfood från korvkiosken framför lets dance (var dom lika MÅNGA förra gången? HEJA BRANDEBY! Jag älskar pingviner! I alla former!) och sen en massa godis och chips och läsk.
En ren knarkarorgie var det framför tv:n.
Vilket ledde till att jag somnade och sen irrade omkring i sömnen och var arg på dottern och sonen och dom två stackars kompisarna till sonen som hängde med honom hem.. jag kanske var otrevlig men dom var faktiskt rätt hänsynslösa och lät mig inte sova ifred vilket jag behövde efter den längsta veckan på länge.

Nu sover dom hela högen och jag samlar mig inför uppdraget att köra upp dom och sen tillbringa helgen med sonen som ska plugga och städa för DET ÄR INGEN ORDNING PÅ NÅGONTING MED HONOM!!!
Det verkar inte finnas några boot-camp i sverige så nu ska jag starta ett själv.
Jag fick min julklapp av honom igår minns jag lite suddigt (eftersom jag ju sov)... han slängde den på mig när jag bråkade med dom om att dom måste gå och lägga sig och att dom inte fick sitta framför datorn hela natten... EN PLÅNBOK!!! fick jag.
Som han gjort själv!

Vilken höjdardag!
En plånbok och en raritet!
(och alldeles för mycket socker för mitt eget bästa)


nakenchock

Igår var vi några som bjöd ut bästa kollegan på lite käk efter jobbet.
Kubanskt blev det eftersom mamas och tapas som ligger inte så långt från jobbet inte hade några platser åt oss och det kubanska stället ligger alldeles bredvid.
Jag och bästa kollegan beställde in 8 smårätter.
Kul att prova på nåt nytt men det var inte så jättegott så det blir nog att se till att RESERVERA bord nästa gång på rätt ställe.
Jag och vapendragaren och en annan söt damkollega gjorde oss till och köpte en flaska otroligt fint vin som present till bästa kollegan... kanske lite fantasilöst men som vapendragaren påpekade... vi har ju dessutom en RELATION med bästa kollegan...
En annan damkollega gjorde sig till ännu mer och kom dragandes med en egen present nämligen något slags frihetsljus vilket ju passade bra.
Men söta P bräckte oss alla.
Han halade ur en guldpåse upp smycken från Indien som han tyckte passade till iron maiden och cannabisrökelse och en väldigt fin flaska (själva flaskan var väldigt elegant) vitt vin.
Sen när vi trodde att det inte var nåt mer.. vi var redan alldeles tagna å bästa kollegans vägnar.. så rotade han runt lite i djupet av sin väska och så drog han upp ett nakenfoto på sig själv med alla sina mailadresser på baksidan!
Inramat dessutom!
Bara han kan komma undan med en sån sak utan att det blir läskigt.

Hela tillställningen var lyckad och trevlig och därmed är det bevisat att det gör inget om maten inte är perfekt bara man är i rätt sällskap!

Pratade även med Big T som hade tillbringat en natt i ensamhet på ett slott där det ev. spökade i Skåne.
Jag har inget mer att säga om det (förutom att det var kul att prata med Big T och att hon förhoppningsvis kommer förbi jobbet nästa vecka och hälsar på) men det lät så udda så jag var tvungen att nämna det här ändå.

Idag har jag suttit ytterst sammanbiten och gnetat med en massa scheman.
Prusiluskan blev utskälld av vapendragaren och jag pratade knappt med henne och nu känner jag mig väldigt otrevlig och elak.
Men jag har ju liksom räknat ut henne nu.
Jag sitter bara och väntar på att hon blir förflyttad någon annanstans så vi kan kavla upp ärmarna och jobba ifred.
Det är ju ingen idé att prata med henne om nåt eftersom hon ändå inte ska vara kvar... så känns det..
Men tänk om dom inte tar bort henne!
Tänk om nya chefen ger upp och slutar och så blir jag kvar med pruseluskan!!!
Det är en outhärdlig tanke.
I min värld har hon redan slutat.

Dottern är på rockbjörnen med pojkvännen och sonen dejtar flickvännen och kommer hem vid 21-tiden.
Jag vill bara sova men måste hålla mig vaken tills dess annars kommer han inte in genom porten.
Så därför sitter jag här ett litet tag till.

och förresten

så är jag lycklig för jag har beställt första säsongen av "Kalla fötter" och den kostade bara 99 kr på ginza och dessutom beställde jag två till filmer som var löjligt billiga på vhs.
Jag och sonen har kommit på att vi båda gillar kalla fötter och nu ska vi se alla avsnitt från början och även inviga dottern.

Bästa exkollegan kom förbi jobbet idag med sin gulliga lilla bebis som hon jobbar med och det var den sötaste lilla tårtsmula jag träffat på länge..
Blev sentimental och nostalgisk men mest förtjust.
Så söt!!!
Och det positiva graviditetstestet är fortfarande positivt men kanske blir det abort.. imorgon ska det beställas tid hos doktorn och sen får vi se.. jag hjälper till med vad jag kan.
Jag känner mig inte så himla gammal men det känns som att alla andra är väldigt unga.

I två nätter har jag drömt dom mest konstiga drömmar.
En massa olika handlingar varje natt men den drömmen jag kommer ihåg mest är en dröm jag drömde igår natt och den handlade om ett par byxor jag ägde för säkert 10 år sen... jag tyckte inte ens särskilt mycket om dom.. använde dom en period och sen skänkte jag bort dom till uff som fanns på den tiden..
HALLÅ!
UNDERMEDVETNA!!!
Det måste finnas viktigare saker att bearbeta!
Att dom byxorna ens fanns kvar i min hjärna är ju helt meningslöst... ligga där och ta plats och hindra mig från att få en kvalitativ sömn!
WHATS THAT ABOUT???

kul i tvättstugan

Idag blev det tvättstuga i alla fall tjoho vad duktigt av oss!!!
Jag och dottern blev först lite sura när vi anlände punktligt på vår bokade tid för tvättmaskinerna var i fullgång och det var människor i tvättstugan som såg exotiska och för oss främmande ut... men det var världens trevligaste par som vi genast blev förälskade i och dom ursäktade sig hela tiden och skyndade sig allt vad dom kunde och innan dom gick förenades vi i lite gemensamt missnöje beträffande kvinnan som bor omedelbart ovanför som tror att tvättstugan är hennes när hon har lust och därför ständigt har små högar med tvätt som folk har slängt ut eftersom hon dels aldrig bokar en tid och dels aldrig hämtar tvätten när den är klar... men framförallt blev vi betagna i själva paret som det var lite samba över på nåt sätt.. kan inte beskriva det bättre..
Sen passade vi också på att skaka om våra inre organ genom att trycka oss mot den jättestora tvättmaskinen när den centrifugerade och dessutom samtidigt sjunga forever young.. man får så fint vibrato då och sen känns det som att kroppen vet att den lever.
Är jag barnslig?
Jaa.. rätt så.
Iallafall när ingen ser och när jag gör något så tråkigt som att tvätta.
Men allvarligt talat tror jag att det är lite nyttigt att bli lite bokstavligt omskakad ibland.. om inte annat är det nog bra för blodcirkulationen..

Så nu sitter vi här och väntar på att tvätten ska torka så vi kan hämta den.

Jag har meddelat dottern att hon är uppbokad lördagen efter hennes födelsedag.. jag har ju hittat på en grej som jag inte kan avslöja här..
Nu kom sonen och berättade att dottern försökt luska ur honom vad vi ska göra.. hon gissade på bowling, cybertown eller en föreläsning om dödsstraff!
Jag tror hon kommer att bli glatt överraskad för lite bättre än så är det ju.. hi, hi!

att det ska vara så svårt

att gå hem i tid!
Nu hinner jag inte med tvättstugan och det är ingens fel utom mitt!
Det är redan försent så jag kan lika gärna slänga in några rader här innan jag susar iväg.
Det har varit en si och så dag här på jobbet.
Jag mådde riktigt dåligt i förmiddags av att behöva fejsa pruseluskan och kallprata med henne samtidigt som jag bara ville dra in nya G på mitt rum och stänga dörren så vi skulle kunna dra upp lite planer för framtiden...
Jag kunde ju inte göra det men jag lyckades väsa lite till henne över diskbänken att nu slutar ju J så då måste vi ha in någon annan som kan göra samma jobb.. oavsett om behovet finns inne på kontoret eller ute på fältet.
Hon nappade direkt och fattade läget och tyckte som jag att det enda som gäller är att få in någon utifrån så blir det inget tjafs i gruppen.
Någon som anställs på dom premisserna.. att det blir jobb både ute och inne alltefter behov.
Jag älskar denna G mer och mer för varje dag och hon är nu den livboj jag desperat klänger mig fast vid samtidigt som jag försöker att inte vara alltför otrevlig mot pruseluskan.
Och hon går fortfarande omkring och tror att det är hon som är chefen fast det inte är någon endaste bland personalen som vänder sig till henne längre... hon fattar inte att hon är utspelad... hon går omkring och säger att "vi måste det och det... och vi måste bla, bla , bla..." och alla bara himlar med ögonen bakom ryggen på henne..
Det är inte kul.
Det känns elakt och hemskt och jag mår dåligt av hela skiten.
Gestapochefen kommer hit nu i veckan och jag hoppas verkligen att hon lyssnar på G och att det illa kvickt händer något.

Usch ja.
Och så fick jag vara lite socialarbetare idag igen.
Det var lite positiva graviditetstest inblandade.
Vi vet inte om det är positivt eller negativt att det var positivt än.
Det måste smältas och ältas först.

Nu ska jag hem.
Och jag tänker käka choklad på vägen för gud vad sugen jag är på det!

lite oroligt idag

Fick ju veta nu i helgen att en kollega kommit in på en skola och därför kommer att ta tjänstledigt inom någon vecka.
Just denna kollega råkar vara den person som tagit över efter bästa exkollegan som min sidekick... vilket innebär att jag återigen kommer att stå ensam och det ganska snart...
Ser ingen naturlig ersättare.
Ska prata med G om det idag.. alltså den nya chefen.. det är ju hennes sak att lösa.. men jag blir ändå orolig för att det kommer att bli sådär kaosigt igen för mig..
Jag orkar inte hålla i allting själv.. så är det bara..
Jag har ingen lust att offra allt för jobbet.. jag tror inte ens jag kan..
Det kommer att bli outhärdligt och jag känner att jag orkar inte ha det så.
Prusilusk-chefen är tillbaks idag också vilket också känns som en börda.
Hon gör INTE ETT RÄTT.
Allvarligt talat kan jag inte komma på en enda sak hon lyckats åstadkomma dom senaste månaderna förutom kaos... det känns som att ha ett jättestort barn som springer omkring och rör till allt..
Hoppas verkligen övercheferna kan komma på ett sätt att få bort henne för hon drar ner oss på alla sätt.
Hade ju ett bra snack med G i förra veckan och fick då hopp inför framtiden... men vi är ju inte där än och nu handlar det om att få NU att fungera och jag har nått min toleransgräns för längesen och nu när jag vet att det finns hopp så känner jag att jag inte tål någonting från pruselusk-hållet.

Hade som sagt en omåttligt skön dag igår.. mestadels med dottern i horisontalläge framför olika filmer.
Bl.a. såg vi den
här som jag verkligen rekommenderar om man känner för att gråta lite lyckotårar.
Det gör inget att den är dansk.. något som hade en avstötande effekt på dottern innan jag lyckades övertala henne att se den... den är BRA!
Har sen sovit sådär och drömt otroligt mycket och varit uppe i omgångar och käkat pepparkakor med smör på. Fy mig!

Men ändå.
Känner mig oväntat utvilad med tanke på all stress förra veckan och att det egentligen bara var igår jag fick vila ut.
Idag kommer sötaste hunden och det är ju en liten tröst.
Då kan han och jag ta en promenad på lunchen.
Önskar jag kunde visa upp hur söt han är men dels vill jag inte hänga ut honom i en blogg och dels ser han ut som en get på alla foton... en lömsk get dessutom som sneglar i ögonvrån...
Så det går då rakt inte.
Men om man tänker sig världens sötaste hund så får man en ungefärlig bild av hur han ser ut!

Usch!
Hur ska det bli på jobbet?
Har faktiskt lite ont i magen nu =(

den bästa dagen

Den bästa dagen är den som kommer EFTER julafton.
Då har man en massa god mat och kanske någon kul julklapp att pyssla med.
Stressen är över, ev. gäster har avlägsnat sig och man kan bara slappa och njuta av allt.
Underbart!
Man skulle önska att man kunde planera in en sån här dag utan att behöva gå igenom stressen och paniken och sömnbristen som julafton innebär... men det går ju inte... det är ju just p.g.a. det som den här dagen blir så himla skön och det är ju p.g.a. allt det där jobbiga som man har kylskåpet fullt med mat.
Idag har jag sovit ut och sen käkade vi lite julmatsbrunch samtidigt som vi kollade på vänner och sen släpade vi oss in till min säng och nu ligger vi här och kollar på X-men två.
Vi, det är dottern och jag och pisskatten.
Dottern har somnat och därför tog jag en liten paus i filmen.
Sonen pluggar förhoppningsvis matte i sitt rum.

Nu ska jag fortsätta och kolla på filmen!

något labil idag

Nu är det så bra det kan bli. juläpplen
Gäster anländer kl 15.
Skinkan är griljerad och äpplen kanderade.
Prinskorv och köttbullar ligger i stekpannan och snart kokar potatisen.
Dottern har hackat sallad och jag har gjort dressing.
Lagt upp lax med citronklyftor och skivat korv.
Hängt glitter på mig själv och skulle vara käck med glittereyeliner men vet inte vad som hände för det kom ca 1 cl eyeliner i ögat och jag var för några smärtsamma minuter förblindad och efter mycket gnuggande med allt utom aceton är nu själva eyelinern borta men glittret sitter som etsat som en blåtira runt mitt högra öga som också går åt det svagt rosaaktiga hållet av allt gnuggande.
Man skulle kunna tro att detta skulle få mig att slutgiltligen lämna hemmet men manodepressiv light som jag är så fnissade jag bara åt det hela och har sen sjungit högt i 40 minuter i sträck till
den här.

Så det blir nog bra.

fan också!

Martyrmorsan har anlänt!
Och jag menar inte min egen mamma utan jag menar tyvärr mig själv.
Just nu är jag sjuk av stress och eftersom det är så ont om tid kvar och så mycket att göra så har jag nu spårat ur lite.
Jag är otrevlig och ynklig.
Vill gå hemifrån.
Allt är fult och jag har inte hunnit göra det jag ville och dessutom lyser alla skavanker här hemma i mina ögon på det värsta pms-aktiga sätt.
Jag har inte heller hunnit göra i ordning mig själv och jag har svårt att tänka mig att jag ska kunna det eftersom jag är i atomupplösningsstånd.
Kan inte skärpa mig.
Blev nu utkörd ifrån köket eftersom dottern dammsuger.
ÖVERALLT ligger det grejer på fel platser.
Det är som om någon sprungit och strött ut gamla tidningar, pennor, upprivna kuvert, viktiga papper, kvitton, smink, teckningar och annat tjafs och verkligen ansträngt sig för att det ska bli jämnt fördelat och nå absolut varendaste vrå.
Jag misstänker att jag själv är en av de skyldiga.
Och sonen.'
SONEN!!
Han bara sover och sover och är den segaste jag nånsin har träffat förutom.. förlåt man ska inte jämföra men ibland är det oundvikligt.. hans pappa.
Och sen blir han sur.
Bootcamp?
Finns dom bara i usa?
Och stackars dotterns pojkvän ligger inne i hennes rum med allergiska reaktioner.
Och dottern är sur på mig för att jag har spårat ur.

Nog för att jag har julstressat förut men det här tar priset.
Det är inte det minsta kul eller mysigt.

Skinkan verkar ok förresten.
Ska griljera den nu.

julaftonsmorgon

Nu ska jag tippelitipptappa ut i köket och:

kolla om skinkan är ätbar (termometern pajade ju) (kl 10.40)
griljera skinkan om den är ok
svänga ihop en jansson (kl 10.40)

sen ska jag:

städa badrum
städa hall
slänga återvinningssopor
städa kök
städa vardagsrum


och tillbaks in i köket och:

kandera äpplen
göra marsipangodis.... nix blev inget av med det den här gången heller!

samt slutligen:

skicka iväg nån att köpa julmust

is that it?

just det.. slå in en julklapp

Köpte Carolina Gynnings "Ego girl" till syrran i ren desperation och eftersom den vrakreades ut.
Kompenserar genom att samtidigt ge henne
"flickan och skulden".
Mamman och farbrorn ska få dokumentären "Plötsligt i Vinslöv".
Pojkvännen får en bok om allt han ska hinna göra innan han blir gammal och tråkig.
Så alla får presenter.. åtminstone något litet.
T.o.m. jag kommer att få.. iallafall av ungarna och det är alltid det bästa.
Sonen har gjort något i slöjden och det brukar faktiskt vara nåt användbart.
Har tidigare fått en tröja (mycket skeva sömmar och ingen halslinning, men tänk vad mycket av hans energi som är insydd i den.. kan bara bli en turtröja..) och en påsautomat.. och en massa annat som jag inte kommer på nu..

Har nu också fixat en liten grej till dotterns födelsedag men kan inte skriva vad här eftersom hon tyvärr vet att denna blogg existerar... men jag tror jag kom på den perfekta grejen!

Dear, dear vad jag ska sova när denna dag är över!

Och konstigt nog ser jag fram emot att gå till jobbet på måndag.
Bästa exkollegan är inte så glad över hur saker och ting utvecklat sig... och jag tycker precis som hon!
Vi kunde fortfarande ha suttit och druckit morgonkaffe tillsammans om saker och ting kommit upp till ytan tidigare.. åtminstone i någon månad till..
Men samtidigt är jag en anpassningsfreak och utifrån hur läget är nu och om jag inte grubblar på hur det kunde ha varit om inte om... DÅ känner jag att det kanske kan bli  uthärdligt trots allt... och det är skillnad det mot den framtid jag såg framför mig förut..
Den framtiden var grå och jobbig.
Nu känns det som att nya chefen och jag skulle kunna få det att fungera på ett sätt som även tillåter att man har ett liv utanför jobbet.
Jobba i medvind tillsammans med någon för en gångsskull.
Jag och bästa exkollegan jobbade ju tillsammans och åt samma håll men förutsättningarna var emot oss.
Vi fick hela tiden kämpa mot vansinnet och inkompetensen hos vår omgivning.

MERRY XMAS!!!

Sitter som på nålar för jag ska alldeles snart rusa iväg och bege mig till Vällingby där jag ska möta dottern och pojkvännen och så ska vi handla den sista maten och sen ska jag hem och göra sillsallad och jansson och julskinka och marsipangodis och kanske nåt mer och så ska vi storstäda.
ALDRIG mer ska jag vara så här sent ute med något!
Det är rätt olidligt.. jag känner  mig sjuk av stress och vill bara lägga mig ner och sova.
Tur i oturen så ringde syrran och var lite ynklig för att hon var pank.
Jippi sa jag för jag har verkligen inte hittat något bra att ge henne och hon har ju dessutom fyllt år.
Så nu kan vi skippa henne.. hon får nöja sig med det lilla hon får.
Är däremot väldigt nöjd med biscottisarna som jag bakat och ska ge mamman och farbrorn tillsammans med en liten flaska vin santo.
Och ungarna får inte mycket  men jag tror dom blir lite glada ändå för dom får sånt dom önskat sig.
Skulle gärna vilja ge dotterns pojkvän något men har inte hunnit med det.
Han får en aidsrosett precis som dom andra men det är ju inte så väldigt kul egentligen.
Han kommer dock att ha glädje av sonens julklappar så det är trots allt inte så synd om honom.

Det här med fokus är jobbigt.
Att det aldrig kan befinna sig på samma plats som man själv.
Nu har det ju varit extremt pga tidspressen men jag har funderat och kommit på att mitt fokus alltid ligger före mig.. jag är sällan där jag befinner mig.. jag är redan framme dit jag är på väg..
Ska bättra mig på den punkten.

GOD JUL ALLA!!!!!!!

det dummaste jag hört!

Förresten måste jag dela med mig av det dummaste jag hört!
Det finns falanger som påstår att DET ÄR ONÖDIGT ATT GRILJERA JULSKINKAN!!!
Man kan lika gärna rulla den i ströbröd och sen petar alla ändå bara bort griljeringen.
Va!
Hörde detta löjliga påstående på radio.. det var den där kock-Boris som hävde ur sig det...
Han har ju missat poängen.

Griljeringen av julskinkan är ytterst nödvändig för julbordet och faktiskt för hela julfirandet.
Griljeringen utgör slutpunkten för förberedelserna.
Det är en RITUAL.
Det som sedan kvarstår är egentligen bara påsättningen av potatisen och framplockning av sillsallad m.m.
När doften av griljeringen... som i sig själv är ren terapi då man varsamt gnider in julskinkan med senap och strör på ströbröd.... sprider sig så VET MAN... då VET MAN ATT NU ÄR DET JUL!

Man kan återgå till normalandning igen.

Samma status som Kalle Anka.

senaste nytt: fokus passerar ljudvallen

Det är mitt eget fel som skjutit upp allt till sista sekunden men nu får jag ligga i om jag ska hinna julstöka klart till på lördag.
Idag måste jag köpa julklappar.
Funderar på att smita iväg på någon slags lunch på förmiddagen.
Rusade runt igår men hittade INGENTING som jag ville köpa.
Det får väl bli presentkort.
Sen måste jag spöktransferera mig hem... nej förresten.. till ica först och köpa smör och mjöl och ev. nåt mer.... och så måste jag baka biscottis och kakor och lägga in sill och STÄDA...
Imorgon kommer dottern och hämtar mig och sen ska vi hem och göra sillsallad och griljera skinkan och göra janssons och nu är jag så paralyserad av stress så jag kommer inte ihåg vad det var mer men något var det...
Slå in julklappar.
Och städa ännu mer.
Tur att det är fullmåne.
Varför kan jag inte bara bege mig till åhléns och köpa något... det finns ju hur mycket som helst... varför måste jag vara så kräsen och miljömedvetet politisk just nu... vill ju inte bidra till konsumtionshysterin...
Folk blir ju glada bara dom får lite paket... det måste inte vara så himla märkvärdigt...
FÖR GUDS SKULL!!!
Jag har inte tid att vara petig.
Jag får göra raketen med mig själv innan jag rusar ut idag och se till att slutklämmen på den liksom varar tills jag hittat det jag ska...
Skjuta ut mig själv och sikta på västermalmsgallerian och försöka undvika att hamna i omloppsbana... har inte tid med onödiga omvägar runt jordklotet... och hoppas att rörelseenergin håller i sig tills jag är tillbaks vid utgångspunkten och att jag får med mig något på vägen...
Om ni befinner er på Kungsholmen vid 11-tiden och hör ett vinande ljud och lite smällar så kan det vara jag.
Ni kommer inte att se något eftersom ljudet kommer efteråt då man passerat ljudvallen.
Kanske bäst att ni håller er inne... nu har jag vänligen förvarnat...

Fick förresten julklappar från Hamburg igår!
legendariskt ställe Från barndomskompisen.
Det var paket till både mig och ungarna och jag slet upp mina omedelbart.
Helt otroligt!
Jag fick en laminerad originalmeny från Star Club!!!
Klubben som Beatles spelade på innan dom slog igenom på riktigt!
En rarietet!!!
Jag är både rörd och skakad!
Fick också en samlingscd med Winnerbäck.
Det blev jag också glad för men det var inte lika oväntat eftersom barndomsvännen jobbar på sony bmg.
Nu är jag lite spänd på vad ungarna fått för skivor

Ber om ursäkt i förväg om jag är frånvarande och ofokuserad idag.
Jag är egentligen inte ofokuserad... men mitt fokus kommer hela tiden att befinna sig någon annanstans än där jag är... mitt fokus kommer hela tiden att ligga före mig själv... det kan i värsta fall drabba min omgivning vilket jag inte kommer att märka eftersom jag inte kommer att vara där... mentalt..
Alla klagomål kan tas upp med mig nästa vecka då jag får ta igen mitt missriktade fokus och rikta det bakåt..
Det kanske är mitt fokus som kommer att vara snabbare än ljudet och själva JAG är kanske den som smäller..
ja, ja
vi får se vem som smäller

Märks det att jag är en aning panikslagen???

djupt andetag

andas med magen

in

in

in

håll

och ut

och in igen... inte glömma det...

ointressant dag men nu är det panik

Inget speciellt med idag.
Allt har flutit på som vanligt och jag har lyckats jobba undan lite högar på jobbet.
Lunchade med bästa exkollegan och det var ju förstås lite speciellt.
Diskuterade Saddam m.m. med söta P på jobbet.
Bestämde med några damer och herrar att bjuda ut bästa exkollegan på lokal nästa onsdag som avskedsgrej.
Sötaste kvällspatrullen irrade runt som vilsna flipperkulor och verkade ha drabbats av kollektiv urblåsning... ingen fattade vad någon annan sa och alla såg helt tomma ut i blicken...
Men stämningen var god och hjärtlig!
Det är man inte van vid med kvällspatrullen men jag blev lite orolig att dom ska fladdra iväg och bli överkörda så ofokuserade som dom var.

Näe... verkligen inget speciellt med idag.
Men imorgon ska jag prata allvar med nya chefen.. hade tänkt göra det idag men hon kom aldrig in.

Måste baka nya kakor till mamman.
Åt upp hälften inatt (kanelbullens fel.. satte igång sockersuget) och bjöd på resten här på jobbet.
Usch.
Nu fick jag panik.
När ska jag fixa allt????
Har ju inte köpt julklappar och inte gjort någonting och på lördag kl ett ska vi ha julafton.
Hjälp!

ett ljus i tunneln

Jag tycker mig efter en dag med nya chefen ana ett litet ljus i tunneln.
Vi hann inte prata så mycket idag och jag måste ta det lite försiktigt men det kändes positivt.
Precis som bästa exkollegan lovat.
Kanske kommer allt att ordna sig i alla fall...
Känner mig inte så inibomben trött som jag trodde att jag skulle göra konstigt nog.
Men så har jag också tagit det ganska lugnt idag.
Kunde det eftersom en kollega hjälpte till på kontoret och grejade med alla scheman.
Sen köpte hon kanelbullar.
Förbaskat.
Historien upprepar sig.
Det var samma kollega som lurade ner mig i träsket den gången.
Men idag klämde jag bara i mig EN bulle... den var lite torr...

Sonen kom förbi och var söt.
Nya fina skor, ny fin jacka och ny fin väska.
Han ville ha pengar men jag blev förtjust och smickrad ändå av att han kom ihåg min existens.
Det är mycket annat  nuförtiden.
Man är inte prioritet nr ett.
Tur man har lite pengar så man har nåt att komma med.

Vapendragaren och jag åkte och tvättade bilen i hundra år.
Tur att han finns även om man får vara lite försiktig och hålla distansen.

Jodå... jag överlevde utan bästa exkollegan idag också men trist är det.
Nu ska jag åka hem och sova.

sömnbrist, bubbelplast och ett tufft beslut

Idag blir det jobbigt.
Jag har sovit högst TVÅ timmar.
Kunde bara inte somna igår och dottern har ju vänt på dygnet och gjorde inte saken bättre med sin klarvakna och trevliga närvaro.
Jag bakade ljuvligt goda strasskakor och sen kollade jag in två avsnitt av cold feet och sen vänner.
Har ont i fingrarna idag eftersom jag in i det sista klämde bubbelplast.
Frenetiskt.
Vår nya micro var inlindad i några kvadratmeter.
Jag skulle aldrig kunna jobba på en bubbelplastfabrik... skulle inte få nåt vettigt gjort.
Fick en ny och kul mobil på jobbet runt jul men har nu efter allvarligt övervägande bestämt mig för att ha kvar den gamla (samma ericsson-modell som jag för mitt liv inte kommer ihåg vad den heter... fast lite äldre) eftersom den har radio och det har dom obegripligt nog tagit bort på den nyare varianten.
Den nya har istället ett spel som är gravt beroendeframkallande och som också är orsak till mina ömmande fingrar... nämligen quadropop... ett tetrisliknande spel... men jag har ju bestämt mig för att år 2007 ska gå i allmänbildningens tecken och all min sjuktid hemma har ju gjort mig till en P1-junkie... och därför är det mer angeläget att ha en radio.
Lite trist.. för det är ju kul med nya, fräscha grejer.

Tufft med såna här beslut.
But somebody has to make them.

lite ont i hjärtat

Just när jag satt mig ner med ett glas rödvin, ett päron och lite stilton så ringer dottern.
Hon är på väg hemåt.
Pappan fattar tydligen inte poängen med att vara förälder.
När dottern ringde från pojkvännen idag och sa när hon skulle komma hem så frågade pappan om hon kom för att hon måste eller för att hon ville vara där,för om det var så att hon inte ville det så behövde hon inte komma eller då skulle hon åtminstone betala för sig eftersom hon är stor nog att skaffa ett jobb!
Om hon är stor nog att bestämma själv vad hon ska göra så kan hon bidra till försörjningen.
Och som sagt.. om hon bara är hos pappan för att hon måste och inte för att hon själv vill det så kan det lika gärna vara...
Snacka om att inte kunna bestämma sig.
Ena stunden gapar han om att han är föräldern och han bestämmer och ungarna ska lyda och nästa så börjar han spela på känslor.
Snacka om att verkligen göra det tydligt att hans hem inte är hennes hem... att hon alltid är "hemma hos pappa" när hon är där och inte hemma hos sig själv.
Och där är hon inte välkommen om hon inte kan vara den gulliga dottern som vill umgås med pappa.
Låt mig spy!

Nåväl.
Hon är på väg hem och jag ska möta henne om 10 minuter.
Det ska bli mysigt att träffa henne men det gör ont i hjärtat att jag inte kan hjälpa till att få den där tokdåren att bete sig rätt nån gång.
Jag tänker inte ens försöka eftersom det är meningslöst och bara leder till mer otrevligheter.
Ibland är det nästan som att han behandlar henne som om hon vore jag.
Spooky.

Då kanske det blir kakbak i allafall.
Jag prioriterade bort handling idag och städade istället men om affären är öppen nu så kan vi ju handla lite.

Nu måste jag rusa!

potatismjöl

Jag är så tacksam idag att jag inte gjorde nåt speciellt igår för jag hade inte pallat med att vara bakis.
Inte för att jag sovit så mycket eftersom jag blev konstigt pigg fast jag egentligen var jättetrött.
Fick hostattack vilket ledde till att jag spydde... behövs inte så mycket hosta för det eftersom jag verkar ha en überkänslig kräkreflex.
Men trots det envisa viruset som klänger sig kvar så mår jag faktiskt mycket bättre.
Jag behöver inte snyta mig riktigt lika ofta och jag är allmänt piggare.
Mycket tacksam för det.

Undrar om affärer har öppet idag??
Jag måste ju handla lite potatismjöl m.m.
Tänker inte ge en massa specifika nyårslöften eftersom det är meningslöst men OM  jag skulle ge ett så skulle det vara att jag ska bli en DOER istället för en PLANNER...
Jag tror jag förbrukar rätt mycket energi på att fundera på vad jag ska göra.. tar liksom ut det i förskott och sen blir det inget av och så blir jag helt trött och missnöjd på  mig själv..

Ho,ho.
Fick mail från vapendragaren.
Det är väl ok och lagom opersonligt.
Han var lite pissed för att någon hade smsat honom igår och väckt honom kl 9..
Och så undrade han om jag har msn.. men där går gränsen.. aldrig i mitt liv att jag tänker sitta och småchatta med honom varje gång jag sätter på datorn..
Jag gillar inte msn.. det stör och jag får prestationsångest.. så jag brukar inte ha på det.. men även om jag hade det så skulle jag inte bjuda in vapendragaren.

Får jag tid över idag så ska jag sätta mig in i
kriget i mellanöstern.
Möjligen är det också ett nyårslöfte.. att jag ska bli mer allmänbildad och insatt i saker och ting!