lite motvilligt bitter

Helgen har varit lång men ändå bra.
Är trött men det är bara att köra på.
Sovmorgon på onsdag.
Min digipass har ju pajat... den där obegripliga grejen man har för att sköta sina bankaffärer på nätet.
Måste ringa banken idag så dom kan skicka en ny så jag får den i tid till räkningarna.
Måste också ringa svenska bostäder som vill komma in i lägenheten imorgon och installera bredband.
Jag kan omöjligt vara hemma och eftersom vi har husdjur så måste någon vara hemma.
Måste ringa. Blä. Som om jag har tid att ringa en massa privata samtal.

Jag mår oförskämt bra av att ha sluppit ut från kontoret på jobbet.
Har massor av mer energi och slipper allt negativt och får bara en massa positiv feedback dagarna i ända.
Men ändå.
Ett uns av bitterhet (denna förhatliga och destruktiva känsla) poppar upp ibland inom mig.
Nu när jag har försvunnit håller dom på och styr upp allting.
Nu plötsligt ska dom införa ett nytt planeringssystem.
Dom är en till på kontoret.
Det är en tydligare arbetsfördelning.
Det känns så orättvist.
Jag förstår att det kanske var mitt avhopp som utlöste denna utveckling.
Så länge jag var kvar så höll jag ändå ställningarna.
Fast jag tycker att jag signalerade att det var ohållbart.
Känslan är att dom bara gick och väntade på att jag skulle ge upp så dom kunde förändra allting.
Varför kunde dom inte göra det när jag var kvar?
Det var ingen som sa att jag gjorde fel... men känslan är att dom drog en lättnadens suck när jag frivilligt försvann.
Det var ingen som bad mig att hålla ut, att stanna kvar, att vara med och förändra.
Det känns otacksamt och emellanåt bittert... även om det tar emot att skriva det.
Men en blogg är väl till för att vara ärlig.

Så tänker och känner jag.
Sen kommer jag på att vinsterna för mig av att slippa eländet är enorma.
Att oavsett hur mycket dom förbättrar systemet så handlar det ändå om att effektivisera mera hela tiden och att förmå personalen att göra det orimliga under omöjliga arbetsförhållanden.
Att ljuga så näsan växer gentemot kunder, anhöriga och biståndshandläggare om kvalitet och sen dra ner på tider i alla fall.
Någonting som jag inte vill vara delaktig i.
Och sist men inte minst... att personalstyrkan består till 95% av idioter... emptyheads....

Jag undrar bara vad jag ska bli när jag blir stor.
Mina möjligheter är begränsade p.g.a. ålder och redan förbrukade studielån.

Nåväl.
Har hittat
detta.
Som gjort för mig.
Så fort jag får min nya digipass ska jag beställa så det visslar i öronen.
Hur lång tid kan det ta att gå igenom sortimentet om man skippar dom ekonomiska böckerna och språkkurserna????
Jag ska jobba, promenera och sova.
I sommar ska jag vara i form!
Finally.

Snö!!!

Jag har inte vågat titta ut genom fönstret än men det står i tidningen att det har kommit snö i Stockholm!!!

Ve och fasa!!!

Älskar snö när det är ordentligt.
När allt är magiskt inbäddat och det blir liksom vadderat så att allt ljud dämpas.
Narniasnö.

Men hatar verkligen snöblask!

Finns det någon som älskar snöblask???

satans pack

Apropå den här Nicola Clase som ska ersätta Schenström som Reinfeldts personliga assistent (nåja... statssekreterare kanske..)....
Hon är nu ångerfull och säger själv att det var himla dumt av henne att anlita svart arbetskraft och att det borde inte ha skett.

Som om hon NÅGONSIN skulle ha erkänt detta och ångrat sig om hon nu inte var tvungen att klämma fram med det.
Det handlar ju inte för fem öre om att hennes personliga moral plötsligt har förbättrats.
Det handlar ju bara om att hon vill förekomma eventuella avslöjanden av rotande journalister.

För det första tror jag inte att det är många överhuvudtaget som skulle komma helskinnade ur en rejäl granskning.
Inte ens jag.
Något gem har man väl alltid snott på någon arbetsplats.
Men.
Det riktigt, riktigt fula är ju ändå att det här handlar om folk som av ren snålhet och girighet myglar med systemet.
Folk som faktiskt har råd att betala.
Folk som representerar ett parti som vill ta KRAFTTAG mot det utbredda fusket bland deras misstrodda undersåtar.

Det gnisslar så fult i min själ.

kom ihåg

Får inte glömma:

  • Ringa arbetsterapeuten om dobby-farbrorn och lämna hans personnummer och telefonnummer på hennes telefonsvarare. Jag kontaktade henne akut igår eftersom läget är lite risky hemma hos honom. Han  har diagnosen alzeimers och det har satt sig i kroppen så att han liksom vill tippa framåt hela tiden. Han har en gammal duschkabin med hööög kant och ingen duschpall och  han duschar själv. Jag ryser vid tanken. Han borde inte bo ensam hemma men så länge han gör det måste han i alla fall få lite hjälpmedel så olycksrisken minskar. Dokumentera.
  • Titta igenom religiösa tantens beslut och jämföra med hennes arbetsplan. Hon tycker det är oklart med vad hon egentligen ska ha hjälp och hur mycket tid hon har. Misstänker att hon inte riktigt får den tiden hon har rätt till.
  • Skriva upp i almenackan på kontoret att gulletanten på stagnelius ska till tandis på tisdag och att den som ska följa med måste var kl 12.30 hos henne.
  • Signera allt jag gjort senaste veckan och dokumentera vissa saker.

tjing

Idag är det heroes på tv heeeeeela långa dagen.
Men först ska jag åka in till Bokslukaren och betala en liten skuld.
Kanske ta en kaffe med sonen om han orkar pallra sig dit.
Det gör han nog eftersom han ska få pengar av mig.
I reklampauserna ska jag planera maten för några veckor framåt och imorgon ska jag handla och tillaga och frysa in.
Det är helt nödvändigt eftersom vi är i ekonomisk knipa.
Dom älskade ungarna ska ju vara hos mig i två veckor i rad (jippi!!!) och då måste det för gudsskull finnas käk!
En lasagne ska jag göra.
Och tjockpannkaka.
Eller vanliga pannkakor i stora lass.
lite soppor.
Baka bröd.
Kanske något smarrigt långkok på någon gammal seg köttbit.
Det är ju så inne med långkok nu och det är ju förbålt gemütlich!

Frågan är dock.
Vad ska jag äta idag???
Jag kommer inte att ha tid att stå och hänga i köket.
Gjorde en coleslaw i förrgår som blev oerhört smarrig.
Kanske inte så nyttig... innehåller både socker och majonnäs och creme fraiche av den onyttigare sorten... men billigt blev det!
Vitkål och morötter... så gott som gratis!
Om jag köper lite grillad kyckling och äter till det.... hm....
Får ekonomisk ångest bara jag tänker på att spendera.
LIte godis och glass måste jag också ha förstås.
Jag avbokade tandläkaren på tisdag.
Av ekonomiska skäl.
Där tjänade jag kanske in den grillade kycklingen.
Skulle också gärna vilja gå på bio med  ungarna under deras lov.
Råttatiouille vill vi se.
Men vi får se.

Jag tror att den store allmighty eller vem det nu är som ligger bakom allting vill att jag ska ligga lågt som tusan och tänka många kloka tankar.
Den som ligger bakom allting vill inte att jag ska lyssna på radio eller musik t.ex.
I förrgår så pajade radion på min mobil oförklarligt.
Och när jag kom hem från jobbet så tappade jag omedelbart min ipod för 2500 kr i skurhinken!
Den är nu DÖD.
Jag biter ihop och tar stoiskt detta som ett tecken på att jag ska lyssna på min egen inre röst istället för på något annat.
Eller som jag läste i någon käck självhjälpsbok.
Jag kan gå på bio i min inre biograf.

Nu måste jag rusa!!!!
Annars spricker schemat direkt!
TACK OCH LOV att man får en extratimme den här helgen!
GRATIS!!!!

utsövd och utfattig och fortfarande förkyld

Känner mig lite såsig.
Somnade framför tv:n igår lååååångt före heroes och har sovit större delen av natten.
Missade därmed den enda serien jag följer men vaknade å andra sidan av mig själv kl halv fem.
Tyvärr lever förkylningen fortfarande i min kropp och främst då i hals och svalg.
Är lite hostig.
Fick lönebesked igår och det såg mycket dystert ut.
Var ju sjuk två dagar i september och har dessutom gått miste om mitt lönetillägg för att jag satt på kontoret.
Vet ej hur vi ska klara oss nu.
Därför tänker jag inte rusa iväg och köpa dyra förkylningspreparat.
Inte förrän jag betalt alla räkningar i alla fall.
Och snart är det jul.
Det blir inga julklappar att tala om i år.
Bara till ungarna och även det blir ransonerat.
Har inga reserver kvar att ta av och jag tänker verkligen inte ta några mer lån.
Ska planera mat nu i helgen och storhandla lite.
Laga och frysa in.
Problemet för mig är vad jag ska ha med mig för lunch till jobbet.
Jag har ju ingen lokal att äta i och ingen micro att värma maten i.
Mackor är inte det hälsosammaste i längden.
Sallad blir rätt dyrt.
Jag får äta kall mat helt enkelt.
Men budgetalternativet soppa är ju inte att tänka på.

Idag ska jag:
1. Skicka iväg toffelgubben till dagvård.
2. Bädda hos snurrtanten.
3. Bädda hos sötaste smurftanten.
4. Städa och fixa hos norrländskan.
5. Hämta matlådor.
6. Dela ut matlådor.
7. Svänga ihop en soppa och städa hos matlagningstanten.
8. Ta emot toffelgubben när han kommer hem från dagvården.
9. Handla med snurrtanten.

Rätt späckat schema.
Det gick bra igår med psyktanten.
Vi lyckades rentav slänga två kassar med sopor.
Framsteg.
Inte för att det gjorde någon skillnad men allt är relativt.
Man skulle behöva lastbilar och containrar för att tömma hennes hem på sopor.

Igår pratade jag också med exxet (barnens pappa).
Han biktade sig för mig och jag fick höra saker som jag kanske helst inte hade velat veta.
Han vet att jag aldrig kan skvallra för någon av hänsyn till våra barn.
Hans hemligheter är säkra hos mig.

Men nu känner jag ett behov av att bikta mig!

Det är inget kriminellt eller så... bara besvärande personligt.

ännu en dag!

....känner jag lust att leeeeeeva!!!!
Hör jag Carolas röst skråla i huvudet... plötsligt ser jag Runar för mitt inre och var jag inte vaken innan så gör det susen!

Utvecklingssamtalet gick bra igår.
Sonen har en ny handledare eftersom den förra lämpligen gick och blev föräldraledig lagom till det sista viktiga året.
Ja,ja.
Jag önskar henne bittert lycka till och menar det verkligen.
Hon var bra och brydde sig på riktigt.
Den här nya...
Sonen sa innan att hon är den tråkigaste människan han någonsin har träffat.
Det sa mig inte så mycket.
Men han hade rätt.
Tråkigare, färglösare och segare människa har jag sällan mött.
Det var ett extremt långtråkigt utvecklingssamtal även fast det var det första någonsin där det bara fanns positiva saker att säga om sonen. Nästan.
Det borde ha varit en jubel- och feststund.
Herregud.
Vi är iallafall såklart glada ändå såhär efteråt.
Som vanligt tyckte lärarna att sonen underpresterar men han riskerar iallafall inte att få icke godkänt i något.

Sonen följde sen med hem vilket gjorde att mina planer på drogsömn kraschade.
Plockade lite hemma, surfade lite och tittade på tv och vips så var klockan jättemycket och nu har jag inte sovit så mycket som jag borde.
Hostade lite inatt också. Usch.

Idag ska jag:
1. Göra iordning toffelfarbrorn och skicka iväg honom till dagvården.
2. Bädda hos snurrtanten.
3. Bädda hos sötaste smurftanten.
4. Duscha, rulla papiljotter och handla hos Tanten med stort T (modell Klassisk Tant).
5. Hämta femtielva matlådor.
6. Dela ut dessa matlådor.
7. Steka fisk hos matlagningstanten (blev lamm igår).
8. Åka med psyk-tanten till bank m.m. Det blir dagens äventyr! Hon är galen. Brukar hota med att slå barn som kommer i hennes väg med käppen.

Sen blir det kanske drogsovning!
Jag siktar på det.

whats up with the universe?

Har sovit som en drogad gris.
Kom hem tidigt igår.
Gav efter för glass-sug och köpte en ben & jerry (strawberry cheesecake... absolut inte i närheten av haägen daaz eller hur tusan dom nu stavar det påhittade ordet).
Kröp ner med den i sängen.
Åt.
Slocknade.
Alarmet ringde nästan en timme nu imorse innan jag fattade vad det betydde.
Och nu är datorn helskum.
Känns som att det är min hjärna som smittar av sig.
Tog lite morfinhostmedicin i förrgår... världens minsta slurp... men det känns som att det är den som spökar...
Vill minnas att man blev ofantligt seg.
Idag ska jag i alla fall sluta tidigare för jag ska på utvecklingssamtal med sonen.
Och sen blir det väl hem och drogsova igen.
Jag har ju något virus i kroppen.
Lika bra att låta kroppen jobba med det ifred.

Men först!
Iväg och duscha toffelgubben.
Min dag:
1. Bädda hos snurrtanten.
2.Duscha toffelgubben.
3. Bädda hos sötaste smurftanten.
4. Hämta matlådor till femtielva panschisar.
5. Dela ut matlådor.
6. Steka fisk hos mattanten.

Och sen fort som katten åka till aba-skolan och träffa sonen.

bredarslade tanter och fantastiska möten

Har sovit i hundra år och allt skulle kännas finfint om det bara inte var för att jag varit uppe  ett otal ggr inatt och käkat en massa onyttigheter. Förbaskat! Känner mig som en soptunna.

Idag ska jag duscha en dam och sen handla och sen hämta femtielva matlådor och sen hoppas jag att dom inte har hittat på nåt mer för isåfall så får jag det ganska lugnt idag.
Igår var det strålande väder... dvs. solen sken... strålande i det här fallet är kanske inte bara positivt när man tänker efter...
Det känns lite för varmt för oktober tycker jag.
Jag hade en kvart över och lyckades nästan somna i en rutschkana där jag lagt mig med ryggsäcken som huvudkudde.
Hade en fantastisk pratstund med en av mina kunder igår, en liten herre som ser ut som dobby i harry potter.
Denne herre är tysk jude och kom till sverige under andra världskriget efter att först ha lyckats ta sig till Danmark 1938.
Han berättade om hur det var att vara ung och judisk i Tyskland under 20- och 30-talet.
Om terrorn och skräcken.
Om varför ingen vågade protestera.
Om hur det kändes att buntas ihop med alla andra som råkade vara judar i en enda grupp fast man inte hade någonting gemensamt utom det.
Om goda vänner och grannar som plötsligt kom hem från jobbet i ss-uniform.
Om hur han lyckades rädda sig själv och sin yngre syster genom en judisk organisation som såg till att judiska ungdomar kom ut ur landet innan kriget satte igång.
Om hur hans föräldrar var för gamla för att få hjälp.
Om hur dom gasades ihjäl i Auscwitz.

Det är såna här stunder som gör mitt arbete till det bästa jobb som finns.
Dessa möten med människor som levt så länge och som faktiskt var där.

Men idag blir det som sagt mest tanter.
Bredarslade tanter som Robban Broberg sjöng om på 80-talet.
Jag älskar mina tanter.

Nu ska jag tvätta håret!

heartbreak

Usch för helvetesperioden.
Igår vinglade jag omkring i Minneberg som om jag gick på en båt.
Mådde piss. Lite panikångestkänningar.
Ville bara gå hem och krypa ner i en grop.
Idag ska jag städa på två ställen och fasar lite för det... för hur jag ska hinna och orka när jag inte är i så bra form.
Men jag ska försöka iallafall.

Söndagen ägnades åt att vårda dotterns krossade hjärta.
Samt hennes tillintetgjorda självkänsla.
A berodde på att pojkvännen dumpat henne. Iochförsig klokt av honom... han har problem med sig själv och mår inte så bra och vill inte dra in dottern i det. Dom ska bara vara vänner (jo,jo).
B berodde på att en galen ex-kompis till dottern flippat ur fullkomligt och skrivit en massa skit på sin blogg.
Den här exkompisen, vi kan kalla henne E, är en av dotterns äldsta kompisar. Dom gick i samma klass i grundskolan och hängde i flera år. Hon var dock inte dotterns bästis.. utan mer ett påhäng (hur grymt det än kan låta).... en sån där kompis som har svårt att få kompisar och försöker lite för desperat..
Vi pratade mycket om det här på den tiden och jag har alltid uppmuntrat dottern att se till att alla ska få vara med och bla, bla, bla...
Men det är klart... E kände väl att hon aldrig hade bästis-status.
Sen hängde dom lite i början av gymnasietiden fast dom gick i olika skolor...
Dottern drog med E till tjejzonens teatergrupp bl.a.
Pojkar kom in i bilden och fester och alkohol.
Internetdejter.
Minns att dottern var väldigt orolig för E när hon åkte iväg till Örebro för att träffa okänd kille utan hennes föräldrars vetskap. Hon såg till att ha kontakt med E så hon skulle märka om något hände.
Vi sa aldrig något till hennes knäppa föräldrar.

Anyhoo.
Plötsligt utan förvarning så spyr den här E ur sig ett riktigt HAT-inlägg på helgon.
Riktat till dottern.
Och sen dess har hon ägnat sitt liv åt att sprida falska rykten och snacka skit om vilket monster min dotter är.
Naturligtvis kan det ligga saker bakom det här som jag inte vet något om.
Jag vet ju inte ALLT som min dotter gör och vill inte veta heller.
Och jag misstänker att det här hatet har legat och grott under alla år som second-best... jag kan förstå dom känslorna på sätt och vis...
Nu är hon bitter och avundsjuk.
I helgen kulminerade det med ett helt rubbat inlägg på hennes offentliga blogg om vilken hänsynslös mansslukerska min dotter är och hur hon, E, minsann vet hur min dotter fungerar och tänker och hur hon utnyttjar alla oskyldiga pojkar i sin omgivning och hur mycket hon HATAR henne...
Jag kunde inte hålla mig utan skrev en anonym kommentar om att det faktiskt är mobbing hon håller på med och att hon kanske ska fundera lite på 1. vad det kan leda till och 2. vad det gör henne till.
Vips så hade hon lösenordsskyddat bloggen.
Kanske gick något in... kanske inte...
Ska kanske tillägga att dottern har legat lågt och försökt att tiga ihjäl hela historien... påhejad av mig...
Jag tycker inte att E förtjänar någon uppmärksamhet.
Sonen vill åka dit och spöa upp henne.

Så det ägnades söndagen åt.
Det åts dyr glass och tittades på tröstfilm och snöts i balsamerade näsdukar.
Jobbigt.
Förbaskade olyckliga tonårstid!

Vimmelmingel och örsprång

tjotjo!
Helvetesperioden har oerhört regelbundet anlänt och jag funderar lite på hur det ska gå nu när jag inte kommer att ha tillgång till en toalett på samma sätt som när man sitter på ett kontor.
Får proppa i mig sånadära cyklo-f helt enkelt.
Tur att jag inte har så ont iallafall.

Ont har jag däremot i ena örat emellanåt.
Det skär till med jämna mellanrum nånstans mittemellan örat och halsen.
Hittills är det bättre idag än igår.
Jag får sådär ibland men det brukar aldrig gå så långt som till öroninflammation.
Lets hope.

Igår swischade jag och sonen in till Bokslukaren där dottern mötte upp.
Vi trängdes och minglade ett tag.
Det var full rulle och utrymmet begränsat och ebs med kollegor hade naturligtvis fullt upp med att hålla ordning på allt och samtidigt hälsa på alla.
Vi tog en latte och pressade ner oss i en av de två röda sammetssofforna och lyssnade på lite bra livemusik innan vi gav upp.
Egentligen var det meningen att åtminstone jag skulle stanna kvar och deltaga i efterfesten för vännerna men det skärande örat gjorde att jag avstod från det.
Jag och ungarna letade upp en indier och käkade middag innan vi åkte hem.
Rätt dålig, men lite komisk, indier.
Han vägrade tända lampor så vi satt i dystert eftermiddagsdunkel.
Korman var god men allt annat smakade ingenting.
Lassin var sjukt söt. Tillochmed sonen som är sockerknarkare tyckte att det smakade skit.
Men klagade vi för det?
Nej.
Vi bara beslöt oss för att aldrig mer gå dit. Sååå kul var det inte för 300 kronor.

Åkte hem.
Sonen avvek vid hässelby gård för att tillbringa natten med vänner.
Dottern och jag gick hem.
Segade, käkade choklad, diskuterade Botswana och såg hip,hip hora.
Pinsamt dålig film.
Dom vuxna karaktärerna är så orealistiska så jag får ont. Hoppas jag iallafall.
Och att den tjejen ska föreställa 12 år som fyller 13 är fullständigt osannolikt. Värre än Olivia Newton John i Grease.
Somnade till vänner.

Idag måste jag åka till ett apotek och inhandla helvetesperiodtabletter.
Tvättstuga 16.00.
Plugga Botswana med dotter.
Kanske baka något.
Bestämma vad jag ska ha på mig imorgon. Är trött på paniken som uppstår VARJE morgon när jag inte hittar något.

Thats it.

lite imperialism

Skön och avkopplad helg.
Vi har fortsatt projektet att äta oss ur huset och det har gått bra.
Vi har inte behövt handla en enda gång under helgen men ändå varit mätta och relativt belåtna.
Jag har t.o.m. en matlåda med mig idag.
Dotterns pojkvän har varit här i omgångar och igår hade sonen en "brud" på besök.
Fast henne fick vi endast en skymt av och det var mest som ett blont parfymmoln.
Jag och dottern har pluggat Afrikas historia och det är bra för den har jag aldrig fått läsa om.
Intressant men fruktansvärt torrt skrivet.
Imperialism och kolonialism.
Vi har tvättat (hata,hata,hata vår tvättstuga) och röjt en smula.
Jag har avverkat lite pappersjobb.
Det var väl det.

Jag har i princip inte varit utanför dörren.
Inte rört mig särskilt mycket...
Men jag känner fortfarande av den flängiga fredagen i min otränade kropp.

Lite trist.
Jag har inget vettigt att skriva här.
Så jag avviker nu.

Tror jag ska leta reda på gamla klassikern Rötter.
Apropå imperialism och slavhandel och sånt.
Allmänbildande.
image85

halvfart

Trött och snuvig idag.
Skönt att slippa kontoret igår men det var tufft.
En tant behövde oförutsedd hjälp flera gånger  så jag sprang som skållad råtta och fick ingen lunch alls.
Alla var glada och nöjda dock.
Åkte sen raka spåret till
bokslukaren vid mariatorget.
Hjälpte ebs att packa upp lite grejer.
Sen gick vi till en mysig liten bar och tog en mellanöl innan vi åkte hem.
Vi försökte kartlägga vad vi egentligen höll på med hösten 1989.
Känns oerhört avlägset.
Blev lite nostalgiska eftersom tv:n stod på i baren och dom sände från davis cup.
Vi var av outgrundlig anledning tennisgroupies och kungliga tennishallen var vårt andra hem.
Jag var dödligt förälskad i John McEnroe.
Väl hemma satt jag och snackade lite med dottern och dotterns kompis innan jag stöp i säng.

Nu är det röja och rensa som gäller.
Ska slänga tusen sopor.
Tvättstuga kl 19.
Baka och laga mat.

Allt går dock med halvfart eftersom jag är lite hängig.

those were the days...
image84

dålig planering

Det ska bli kul att vara ute idag men just nu känner jag mig inte så överdrivet entusiastisk.
Imorgon blir det ordentlig utsovning!

Åker som sagt raka spåret till Mariatorget från Minneberg och hjälper ebs med det jag kan.
Får väl köpa middag på nån krog i närheten.
Lunch idag har jag inte heller tänkt på.
Det får bli dyr köpelunch helt enkelt.
Min plan framöver är att bli såpass bra kompis med en av tanterna så jag kan sitta hos henne och äta lunch.. men det känns lite fräckt att ta det för givet när vi aldrig har träffats.
Så jag har dålig framförhållning som vanligt och det får dåliga ekonomiska konsekvenser.

hmm....
Om jag lyckas skrapa ihop energin så ska jag nog göra en massa sånadära grekiska köttbullar och frysa in i helgen.
För dom var extremgoda och dessutom billiga eftersom man drygade ut köttfärsen med massor av bröd.
Ska baka bröd också.

Nu måste jag tvätta håret!

plötsligt populär

Egentligen borde man lite oftare gå ut med att man ska sluta på sitt jobb och sen ändå vara kvar för alla blir så glada när dom ser en.
Jag berättade ju för några i fredags att nu är det bara måndag kvar... för jag ville inte bara försvinna utan ett ord... det finns ju några som jag trots allt står ut med...
Och så sitter jag där som vanligt när dom kommer till jobbet och då blir dom så glada!
Men det gulliga är att samtliga jag har pratat med ändå tycker att jag har tagit världens bästa beslut.
Dom är glada för min skull men tycker det är trist för sin egen.
Positiv feedback.
Inte varje dag.

Igår kväll var dotterns nya boyfriend här.
Vi bakade pizza och av alla som har fått den stora äran att komma hem och laga mat hos oss så verkar han vara en av dom bättre,
Duktig OCH trevlig.
Fick ett lite dåligt intryck på demonstrationen men igår var han hur social som helst.
Kul.

Såg sen heroes utan att somna.
Spännande.
Idag kommer det igen!

Är sjukt trött men hoppas kunna gå hem vid lunch.
Måste göra scheman.
Imorgon ska jag inte vara på kontoret utan ÄNTLIGEN få  åka ut till mina små damer herrar på fältet.
Bara för en dag men ändå.
Och i helgen har vi inga planer.
Jo.
Jag och sonen ska tillbringa lördagen tillsammans hemma.
Diskutera livet och framtiden.
Ta lite beslut.
Röja lite.
Plugga.
Men annars inget.

Nu bråttom.

blähä

zzzzzzzzzömnig!
Måste muntra upp mig lite!

livet är en musikal

Nu har jag bråttom.
Vill bara hälsa denna nya förbannade dag välkommen.
På ett sätt är det värdelöst att jag har 40 minuters resväg till jobbet.
40 minuters extra sömn skulle öka min sovtid rätt rejält rent procentuellt.
Å andra sidan hinner man lyssna på rätt många låtar under 40 minuter vilket har en mycket balsamerande efffekt på humöret.
Man kan alltid inbilla sig att man är med i en musikal.
Man får dock bita sig i tungan så man inte helt plötsligt brister ut i sång.
Komma ihåg att alla andra inte hör samma sak. Det är synd.
Tyvärr är jag inne i en period när jag inbillar mig att jag är trött på all musik jag har.
Jag behöver ny musik som kan göra mig glad.
Var hittar man den?

Den här är trots allt inte helt fel en grå och stressig höstmorgon.
Tung.

solidaritet

Då har man protesterat lite och det känns bra.
Ca 5000 var vi som tågade från plattan till mynttorget.
Allt gick så lugnt till. Inget bråk.
Orkar inte ge mig in i något politiskt resonemang.
Men vad det handlar om för mig är begreppet solidaritet.
Ett ord som säkert för många fått en negativ klang i och med att det oftast förknippas med allt som är vänstervridet och extremt.
Men solidaritet för mig är att bry sig om.
Att göra andras sak till sin.
Att bry sig om fast man egentligen skulle kunna låta bli.
Att engagera sig för sina medmänniskor fast man själv har sitt på det torra.
Och att förstå och ta till sig att alla inte har samma förutsättningar.
Att allt inte går bara för att man vill.
Man måste ha tur också.
Tur att födas i rätt land t.ex.
Och gärna av rätt föräldrar.
Tur att vara frisk och hel.
Att ha tillräcklig förmåga.
Solidaritet handlar om ödmjukhet.
Att inte ta för givet.
Att inte döma.
Att fatta att det kunde lika gärna ha varit jag.
image82

pest och pina...

... och helvetes skit!
Förbannade morgonjävel.
Bara för att man har en trevlig kväll i all sin vardaglighet så kommer man försent i säng.
Har sovit ca 5 timmar för lite.
Och idag som man ska vara pigg och taggad.
Åtminstone kl 18 för då ska det
demonstreras.
Hoppas det kommer fler än dom drygt 800 som har anmält sig på deras sajt.

Och jag som ville vara politisk och vacker!
Nu blir jag bara politisk.
Så är det när man, arbetare som man är, måste släpa sig upp i okristlig tid.
Jag kanske ska gå in för politisk och farlig istället.
Det beror väl på hur dagen blir.
Lutar nog mer mot politisk och urvriden som en disktrasa är jag rädd.
Tusan också.
Vill inte framstå som en martyr.
Skulle verkligen vilja vara politisk och vacker.
Som en ung Jane Fonda ungefär.
image81

separationsångest

Har tillagat och intagit hiskeligt goda grekiska köttbullar med citronsås och pasta.
Gjorde detta i gemytlig samvaro med dottern.
Tänkte inom mig att det här varar inte för evigt.
En dag... ganska snart... så kommer vi inte att ses varje dag.
Sen såg jag sonens skitiga strumpor på köksgolvet och tände först till och svor inombords... men sen kom jag på att en dag... rätt snart (allt är ju relativt) så kommer det aldrig att ligga skitiga strumpor slängda på mina golv om jag inte slänger dom själv...
Jag håller alltså på och tar ut ungarnas framtida flytt hemifrån några år i förskott.
Kanske är bra att förbereda sig.
För gud vad TRÅKIGT livet kommer att bli.
Hur kommer man att stå ut?
Utan dom.
Inte tänkte jag på det när jag fick barn att det inte skulle vara för evigt.

Nu är det verkligen dags att sova.

Vi ses väl på Sergels Torg imorgon kl 18?

Tidigare inlägg