ingen lazy sunday
Lyckades faktiskt knåpa ihop schemana igår.... lite hjälpligt.
Massor av grejer som jag inte lyckades få ut.
Men.
Det är just sånt jag inte klarar av att göra längre.
Jag klarar inte av att hitta lösningar som inte verkar finnas där.
Någon annan får göra det.
Jag kan gå ut och städa hela dagarna om dom vill.
Vad som helst.
Torka skit.
och piss
Bara inte spyor.
Jag kan gå till dom argaste och suraste och mest missnöjda.
Dom ocharmigaste och tråkigaste.
Jag kan åka kors och tväts och gå och gå och gå.
Jag kan skippa lunchen och jag behöver inte sitta i hundra år på morgonen innan jag ger mig iväg ut.
Jag är som en dröm.
Ett vårdbiträdesdröm.
Men jag pallar inte att sitta på det fördömda kontoret och glo i alla papper och försöka lösa problemen och ta en massa jobbiga telefonsamtal.
Nu ska jag iväg till bokslukar-ebs och se om jag kan hjälpa till med något.
Kl 13 ska jag infinna mig.
Får se om jag hinner diska lite först.
Känner mig lite sugen på kaffe.
Vaknade med migränkänning både igår och idag.
Försvann hjälpligt med treo... men det ligger och pyr där i bakgrunden det känner jag allt.
Älskade ungarna kommer hem imorgon.
Snubblade över sonen i fredags när jag var på väg hem från jobbet.
Älskade son!
Han har aldrig haft problem med att krama och pussa mig inför alla dom tuffa kompisarna.
Han är den som är mest omtänksam.
Han är den som smyger in till mig när jag har somnat och stänger av tv:n och plockar av mig glasögonen.
Han är också omtänksam eftersom han har listat ut att det är den bästa taktiken gentemot mig om man ska få det man vill.
Dummare är jag inte än att jag fattar det.
Jag är löjligt svag för hans omtänksamhet.
Dottern är också omtänksam förstås... men på ett annat sätt.
Hon har ett drag av snålhet i sig... men det är inte så konstigt... hon har alltid varit tvungen att skydda sina saker och tillgångar från andra familjemedlemmar som tycker att allt är allas...
Dottern är också tonårstjej på 17 år.
När ska man vara barnsligt egocentrisk om man inte är det då?
Då är det värre när JAG är barnsligt egocentrisk.
Sådana personlighetsdrag kan ju lockas fram av andra orsaker än tonårsfrigörelse.
T.ex. trötthet och stress.
Nu dör batteriet.
Tvätta hår.
Kaffe.
Disk.
Bokslukaren!
Massor av grejer som jag inte lyckades få ut.
Men.
Det är just sånt jag inte klarar av att göra längre.
Jag klarar inte av att hitta lösningar som inte verkar finnas där.
Någon annan får göra det.
Jag kan gå ut och städa hela dagarna om dom vill.
Vad som helst.
Torka skit.
och piss
Bara inte spyor.
Jag kan gå till dom argaste och suraste och mest missnöjda.
Dom ocharmigaste och tråkigaste.
Jag kan åka kors och tväts och gå och gå och gå.
Jag kan skippa lunchen och jag behöver inte sitta i hundra år på morgonen innan jag ger mig iväg ut.
Jag är som en dröm.
Ett vårdbiträdesdröm.
Men jag pallar inte att sitta på det fördömda kontoret och glo i alla papper och försöka lösa problemen och ta en massa jobbiga telefonsamtal.
Nu ska jag iväg till bokslukar-ebs och se om jag kan hjälpa till med något.
Kl 13 ska jag infinna mig.
Får se om jag hinner diska lite först.
Känner mig lite sugen på kaffe.
Vaknade med migränkänning både igår och idag.
Försvann hjälpligt med treo... men det ligger och pyr där i bakgrunden det känner jag allt.
Älskade ungarna kommer hem imorgon.
Snubblade över sonen i fredags när jag var på väg hem från jobbet.
Älskade son!
Han har aldrig haft problem med att krama och pussa mig inför alla dom tuffa kompisarna.
Han är den som är mest omtänksam.
Han är den som smyger in till mig när jag har somnat och stänger av tv:n och plockar av mig glasögonen.
Han är också omtänksam eftersom han har listat ut att det är den bästa taktiken gentemot mig om man ska få det man vill.
Dummare är jag inte än att jag fattar det.
Jag är löjligt svag för hans omtänksamhet.
Dottern är också omtänksam förstås... men på ett annat sätt.
Hon har ett drag av snålhet i sig... men det är inte så konstigt... hon har alltid varit tvungen att skydda sina saker och tillgångar från andra familjemedlemmar som tycker att allt är allas...
Dottern är också tonårstjej på 17 år.
När ska man vara barnsligt egocentrisk om man inte är det då?
Då är det värre när JAG är barnsligt egocentrisk.
Sådana personlighetsdrag kan ju lockas fram av andra orsaker än tonårsfrigörelse.
T.ex. trötthet och stress.
Nu dör batteriet.
Tvätta hår.
Kaffe.
Disk.
Bokslukaren!
inte så bra
Allt rasar på jobbet.
Den här veckan har chefen varit sjuk och överchefen har som sagt sagt upp sig.
Ingen lösning finns i sikte och alla verkar räkna med att jag håller ställningarna och det finns ju ingen chef att protestera hos för gudsskull!!!
Chefen som har sagt upp sig, dvs gestapo/reptilen, var hos mig onsdag och torsdag för att hjälpa till. Det var inte mycket hon kunde hjälpa till med eftersom hon inte vet något om något hos oss så det var rätt meningslöst... men hon sa att jag måste hålla ut...
Visst.
Det är bara det att min hjärna har lagt av att fungera.
Jag FÖRMÅR inte längre göra mitt jobb.
Vilket jag ska säga till min chef som är tillbaks på måndag.
Jag blir sjuk av att vara på kontoret men jag är inte sjuk på så sätt att jag inte kan gå ut och jobba.
Men jag kanske måste sjukskriva mig i alla fall (och förlora en massa pengar) för att dom ska fatta att det är allvar.
Dumt, dumt, dumt.
Nu måste jag sitta och jobba hela dan idag med nästa veckas scheman och en massa pappersjobb som hopat sig.
Och imorgon ska jag nog hjälpa ebs om hon har något uppdrag åt mig. Har ju lovat det.
Usch.
Nu dör batteriet.
Hoppas det är riktigt skitväder idag.
Buhu.
Den här veckan har chefen varit sjuk och överchefen har som sagt sagt upp sig.
Ingen lösning finns i sikte och alla verkar räkna med att jag håller ställningarna och det finns ju ingen chef att protestera hos för gudsskull!!!
Chefen som har sagt upp sig, dvs gestapo/reptilen, var hos mig onsdag och torsdag för att hjälpa till. Det var inte mycket hon kunde hjälpa till med eftersom hon inte vet något om något hos oss så det var rätt meningslöst... men hon sa att jag måste hålla ut...
Visst.
Det är bara det att min hjärna har lagt av att fungera.
Jag FÖRMÅR inte längre göra mitt jobb.
Vilket jag ska säga till min chef som är tillbaks på måndag.
Jag blir sjuk av att vara på kontoret men jag är inte sjuk på så sätt att jag inte kan gå ut och jobba.
Men jag kanske måste sjukskriva mig i alla fall (och förlora en massa pengar) för att dom ska fatta att det är allvar.
Dumt, dumt, dumt.
Nu måste jag sitta och jobba hela dan idag med nästa veckas scheman och en massa pappersjobb som hopat sig.
Och imorgon ska jag nog hjälpa ebs om hon har något uppdrag åt mig. Har ju lovat det.
Usch.
Nu dör batteriet.
Hoppas det är riktigt skitväder idag.
Buhu.
lite imperialism
Skön och avkopplad helg.
Vi har fortsatt projektet att äta oss ur huset och det har gått bra.
Vi har inte behövt handla en enda gång under helgen men ändå varit mätta och relativt belåtna.
Jag har t.o.m. en matlåda med mig idag.
Dotterns pojkvän har varit här i omgångar och igår hade sonen en "brud" på besök.
Fast henne fick vi endast en skymt av och det var mest som ett blont parfymmoln.
Jag och dottern har pluggat Afrikas historia och det är bra för den har jag aldrig fått läsa om.
Intressant men fruktansvärt torrt skrivet.
Imperialism och kolonialism.
Vi har tvättat (hata,hata,hata vår tvättstuga) och röjt en smula.
Jag har avverkat lite pappersjobb.
Det var väl det.
Jag har i princip inte varit utanför dörren.
Inte rört mig särskilt mycket...
Men jag känner fortfarande av den flängiga fredagen i min otränade kropp.
Lite trist.
Jag har inget vettigt att skriva här.
Så jag avviker nu.
Tror jag ska leta reda på gamla klassikern Rötter.
Apropå imperialism och slavhandel och sånt.
Allmänbildande.
Vi har fortsatt projektet att äta oss ur huset och det har gått bra.
Vi har inte behövt handla en enda gång under helgen men ändå varit mätta och relativt belåtna.
Jag har t.o.m. en matlåda med mig idag.
Dotterns pojkvän har varit här i omgångar och igår hade sonen en "brud" på besök.
Fast henne fick vi endast en skymt av och det var mest som ett blont parfymmoln.
Jag och dottern har pluggat Afrikas historia och det är bra för den har jag aldrig fått läsa om.
Intressant men fruktansvärt torrt skrivet.
Imperialism och kolonialism.
Vi har tvättat (hata,hata,hata vår tvättstuga) och röjt en smula.
Jag har avverkat lite pappersjobb.
Det var väl det.
Jag har i princip inte varit utanför dörren.
Inte rört mig särskilt mycket...
Men jag känner fortfarande av den flängiga fredagen i min otränade kropp.
Lite trist.
Jag har inget vettigt att skriva här.
Så jag avviker nu.
Tror jag ska leta reda på gamla klassikern Rötter.
Apropå imperialism och slavhandel och sånt.
Allmänbildande.
halvfart
Trött och snuvig idag.
Skönt att slippa kontoret igår men det var tufft.
En tant behövde oförutsedd hjälp flera gånger så jag sprang som skållad råtta och fick ingen lunch alls.
Alla var glada och nöjda dock.
Åkte sen raka spåret till bokslukaren vid mariatorget.
Hjälpte ebs att packa upp lite grejer.
Sen gick vi till en mysig liten bar och tog en mellanöl innan vi åkte hem.
Vi försökte kartlägga vad vi egentligen höll på med hösten 1989.
Känns oerhört avlägset.
Blev lite nostalgiska eftersom tv:n stod på i baren och dom sände från davis cup.
Vi var av outgrundlig anledning tennisgroupies och kungliga tennishallen var vårt andra hem.
Jag var dödligt förälskad i John McEnroe.
Väl hemma satt jag och snackade lite med dottern och dotterns kompis innan jag stöp i säng.
Nu är det röja och rensa som gäller.
Ska slänga tusen sopor.
Tvättstuga kl 19.
Baka och laga mat.
Allt går dock med halvfart eftersom jag är lite hängig.
those were the days...
Skönt att slippa kontoret igår men det var tufft.
En tant behövde oförutsedd hjälp flera gånger så jag sprang som skållad råtta och fick ingen lunch alls.
Alla var glada och nöjda dock.
Åkte sen raka spåret till bokslukaren vid mariatorget.
Hjälpte ebs att packa upp lite grejer.
Sen gick vi till en mysig liten bar och tog en mellanöl innan vi åkte hem.
Vi försökte kartlägga vad vi egentligen höll på med hösten 1989.
Känns oerhört avlägset.
Blev lite nostalgiska eftersom tv:n stod på i baren och dom sände från davis cup.
Vi var av outgrundlig anledning tennisgroupies och kungliga tennishallen var vårt andra hem.
Jag var dödligt förälskad i John McEnroe.
Väl hemma satt jag och snackade lite med dottern och dotterns kompis innan jag stöp i säng.
Nu är det röja och rensa som gäller.
Ska slänga tusen sopor.
Tvättstuga kl 19.
Baka och laga mat.
Allt går dock med halvfart eftersom jag är lite hängig.
those were the days...
dålig planering
Det ska bli kul att vara ute idag men just nu känner jag mig inte så överdrivet entusiastisk.
Imorgon blir det ordentlig utsovning!
Åker som sagt raka spåret till Mariatorget från Minneberg och hjälper ebs med det jag kan.
Får väl köpa middag på nån krog i närheten.
Lunch idag har jag inte heller tänkt på.
Det får bli dyr köpelunch helt enkelt.
Min plan framöver är att bli såpass bra kompis med en av tanterna så jag kan sitta hos henne och äta lunch.. men det känns lite fräckt att ta det för givet när vi aldrig har träffats.
Så jag har dålig framförhållning som vanligt och det får dåliga ekonomiska konsekvenser.
hmm....
Om jag lyckas skrapa ihop energin så ska jag nog göra en massa sånadära grekiska köttbullar och frysa in i helgen.
För dom var extremgoda och dessutom billiga eftersom man drygade ut köttfärsen med massor av bröd.
Ska baka bröd också.
Nu måste jag tvätta håret!
Imorgon blir det ordentlig utsovning!
Åker som sagt raka spåret till Mariatorget från Minneberg och hjälper ebs med det jag kan.
Får väl köpa middag på nån krog i närheten.
Lunch idag har jag inte heller tänkt på.
Det får bli dyr köpelunch helt enkelt.
Min plan framöver är att bli såpass bra kompis med en av tanterna så jag kan sitta hos henne och äta lunch.. men det känns lite fräckt att ta det för givet när vi aldrig har träffats.
Så jag har dålig framförhållning som vanligt och det får dåliga ekonomiska konsekvenser.
hmm....
Om jag lyckas skrapa ihop energin så ska jag nog göra en massa sånadära grekiska köttbullar och frysa in i helgen.
För dom var extremgoda och dessutom billiga eftersom man drygade ut köttfärsen med massor av bröd.
Ska baka bröd också.
Nu måste jag tvätta håret!
hur stressigt kan det vara?
Snart är det dags för hjältarna igen.
Mysigt att följa en serie.
Idag gick jag hem vid lunch och så har jag suttit hemma vid köksbordet ända tills nu och gjort nästa veckas scheman.
Imorgon slipper jag kontoret för en dag och är ute på fältet.
Det ska bli så skönt.
Sen är det bara en vecka kvar innan jag är helt fri.
Lite småjobbigt känns det att det inte finns någon som ska ta över.
Jag blir orolig för min chef.
Hon får inga vettiga besked från reptil-chefen och jag är orolig för att hon ska gå sönder.
Men.
Det ÄR ju inte mitt problem.
Pratade med lilla mamman som var hos doktorn idag för att få veta resultatet av jobbiga och grundliga undersökningar.
Tack lov positvt besked!
Fast dom vet fortfarande inte vad som är felet.
Men en hel massa hemskheter kan nu uteslutas.
Thankyouverymuch.
Imorgon ska jag hjälpa ebs i hennes bokaffär som öppnar om två veckor.
Tydligen lite kaotiskt och massor av varor som måste packas upp, registreras och prismärkas.
Hon lät som ett vrak.
Men jag undrar.
Jag är ju van vid ett stressigt jobb där det verkligen kan hända vad som helst på två sekunder.
Men vad är det som kan orsaka extrem stress i en bokaffär???
Vad är det för akuta situationer som kan inträffa?
Felleveranser?
För mycket kunder? Nej... det är ju det man vill ha.
För lite kunder kanske.
Det är väl det.
Det är kul att kunna hjälpa till!
Jag är svårt avundsjuk på hela grejen men samtidigt otroligt glad för ebs skull.
Mysigt att följa en serie.
Idag gick jag hem vid lunch och så har jag suttit hemma vid köksbordet ända tills nu och gjort nästa veckas scheman.
Imorgon slipper jag kontoret för en dag och är ute på fältet.
Det ska bli så skönt.
Sen är det bara en vecka kvar innan jag är helt fri.
Lite småjobbigt känns det att det inte finns någon som ska ta över.
Jag blir orolig för min chef.
Hon får inga vettiga besked från reptil-chefen och jag är orolig för att hon ska gå sönder.
Men.
Det ÄR ju inte mitt problem.
Pratade med lilla mamman som var hos doktorn idag för att få veta resultatet av jobbiga och grundliga undersökningar.
Tack lov positvt besked!
Fast dom vet fortfarande inte vad som är felet.
Men en hel massa hemskheter kan nu uteslutas.
Thankyouverymuch.
Imorgon ska jag hjälpa ebs i hennes bokaffär som öppnar om två veckor.
Tydligen lite kaotiskt och massor av varor som måste packas upp, registreras och prismärkas.
Hon lät som ett vrak.
Men jag undrar.
Jag är ju van vid ett stressigt jobb där det verkligen kan hända vad som helst på två sekunder.
Men vad är det som kan orsaka extrem stress i en bokaffär???
Vad är det för akuta situationer som kan inträffa?
Felleveranser?
För mycket kunder? Nej... det är ju det man vill ha.
För lite kunder kanske.
Det är väl det.
Det är kul att kunna hjälpa till!
Jag är svårt avundsjuk på hela grejen men samtidigt otroligt glad för ebs skull.
plötsligt populär
Egentligen borde man lite oftare gå ut med att man ska sluta på sitt jobb och sen ändå vara kvar för alla blir så glada när dom ser en.
Jag berättade ju för några i fredags att nu är det bara måndag kvar... för jag ville inte bara försvinna utan ett ord... det finns ju några som jag trots allt står ut med...
Och så sitter jag där som vanligt när dom kommer till jobbet och då blir dom så glada!
Men det gulliga är att samtliga jag har pratat med ändå tycker att jag har tagit världens bästa beslut.
Dom är glada för min skull men tycker det är trist för sin egen.
Positiv feedback.
Inte varje dag.
Igår kväll var dotterns nya boyfriend här.
Vi bakade pizza och av alla som har fått den stora äran att komma hem och laga mat hos oss så verkar han vara en av dom bättre,
Duktig OCH trevlig.
Fick ett lite dåligt intryck på demonstrationen men igår var han hur social som helst.
Kul.
Såg sen heroes utan att somna.
Spännande.
Idag kommer det igen!
Är sjukt trött men hoppas kunna gå hem vid lunch.
Måste göra scheman.
Imorgon ska jag inte vara på kontoret utan ÄNTLIGEN få åka ut till mina små damer herrar på fältet.
Bara för en dag men ändå.
Och i helgen har vi inga planer.
Jo.
Jag och sonen ska tillbringa lördagen tillsammans hemma.
Diskutera livet och framtiden.
Ta lite beslut.
Röja lite.
Plugga.
Men annars inget.
Nu bråttom.
Jag berättade ju för några i fredags att nu är det bara måndag kvar... för jag ville inte bara försvinna utan ett ord... det finns ju några som jag trots allt står ut med...
Och så sitter jag där som vanligt när dom kommer till jobbet och då blir dom så glada!
Men det gulliga är att samtliga jag har pratat med ändå tycker att jag har tagit världens bästa beslut.
Dom är glada för min skull men tycker det är trist för sin egen.
Positiv feedback.
Inte varje dag.
Igår kväll var dotterns nya boyfriend här.
Vi bakade pizza och av alla som har fått den stora äran att komma hem och laga mat hos oss så verkar han vara en av dom bättre,
Duktig OCH trevlig.
Fick ett lite dåligt intryck på demonstrationen men igår var han hur social som helst.
Kul.
Såg sen heroes utan att somna.
Spännande.
Idag kommer det igen!
Är sjukt trött men hoppas kunna gå hem vid lunch.
Måste göra scheman.
Imorgon ska jag inte vara på kontoret utan ÄNTLIGEN få åka ut till mina små damer herrar på fältet.
Bara för en dag men ändå.
Och i helgen har vi inga planer.
Jo.
Jag och sonen ska tillbringa lördagen tillsammans hemma.
Diskutera livet och framtiden.
Ta lite beslut.
Röja lite.
Plugga.
Men annars inget.
Nu bråttom.
blähä
zzzzzzzzzömnig!
Måste muntra upp mig lite!
Måste muntra upp mig lite!
livet är en musikal
Nu har jag bråttom.
Vill bara hälsa denna nya förbannade dag välkommen.
På ett sätt är det värdelöst att jag har 40 minuters resväg till jobbet.
40 minuters extra sömn skulle öka min sovtid rätt rejält rent procentuellt.
Å andra sidan hinner man lyssna på rätt många låtar under 40 minuter vilket har en mycket balsamerande efffekt på humöret.
Man kan alltid inbilla sig att man är med i en musikal.
Man får dock bita sig i tungan så man inte helt plötsligt brister ut i sång.
Komma ihåg att alla andra inte hör samma sak. Det är synd.
Tyvärr är jag inne i en period när jag inbillar mig att jag är trött på all musik jag har.
Jag behöver ny musik som kan göra mig glad.
Var hittar man den?
Den här är trots allt inte helt fel en grå och stressig höstmorgon.
Tung.
Vill bara hälsa denna nya förbannade dag välkommen.
På ett sätt är det värdelöst att jag har 40 minuters resväg till jobbet.
40 minuters extra sömn skulle öka min sovtid rätt rejält rent procentuellt.
Å andra sidan hinner man lyssna på rätt många låtar under 40 minuter vilket har en mycket balsamerande efffekt på humöret.
Man kan alltid inbilla sig att man är med i en musikal.
Man får dock bita sig i tungan så man inte helt plötsligt brister ut i sång.
Komma ihåg att alla andra inte hör samma sak. Det är synd.
Tyvärr är jag inne i en period när jag inbillar mig att jag är trött på all musik jag har.
Jag behöver ny musik som kan göra mig glad.
Var hittar man den?
Den här är trots allt inte helt fel en grå och stressig höstmorgon.
Tung.
solidaritet
Då har man protesterat lite och det känns bra.
Ca 5000 var vi som tågade från plattan till mynttorget.
Allt gick så lugnt till. Inget bråk.
Orkar inte ge mig in i något politiskt resonemang.
Men vad det handlar om för mig är begreppet solidaritet.
Ett ord som säkert för många fått en negativ klang i och med att det oftast förknippas med allt som är vänstervridet och extremt.
Men solidaritet för mig är att bry sig om.
Att göra andras sak till sin.
Att bry sig om fast man egentligen skulle kunna låta bli.
Att engagera sig för sina medmänniskor fast man själv har sitt på det torra.
Och att förstå och ta till sig att alla inte har samma förutsättningar.
Att allt inte går bara för att man vill.
Man måste ha tur också.
Tur att födas i rätt land t.ex.
Och gärna av rätt föräldrar.
Tur att vara frisk och hel.
Att ha tillräcklig förmåga.
Solidaritet handlar om ödmjukhet.
Att inte ta för givet.
Att inte döma.
Att fatta att det kunde lika gärna ha varit jag.
Ca 5000 var vi som tågade från plattan till mynttorget.
Allt gick så lugnt till. Inget bråk.
Orkar inte ge mig in i något politiskt resonemang.
Men vad det handlar om för mig är begreppet solidaritet.
Ett ord som säkert för många fått en negativ klang i och med att det oftast förknippas med allt som är vänstervridet och extremt.
Men solidaritet för mig är att bry sig om.
Att göra andras sak till sin.
Att bry sig om fast man egentligen skulle kunna låta bli.
Att engagera sig för sina medmänniskor fast man själv har sitt på det torra.
Och att förstå och ta till sig att alla inte har samma förutsättningar.
Att allt inte går bara för att man vill.
Man måste ha tur också.
Tur att födas i rätt land t.ex.
Och gärna av rätt föräldrar.
Tur att vara frisk och hel.
Att ha tillräcklig förmåga.
Solidaritet handlar om ödmjukhet.
Att inte ta för givet.
Att inte döma.
Att fatta att det kunde lika gärna ha varit jag.
pest och pina...
... och helvetes skit!
Förbannade morgonjävel.
Bara för att man har en trevlig kväll i all sin vardaglighet så kommer man försent i säng.
Har sovit ca 5 timmar för lite.
Och idag som man ska vara pigg och taggad.
Åtminstone kl 18 för då ska det demonstreras.
Hoppas det kommer fler än dom drygt 800 som har anmält sig på deras sajt.
Och jag som ville vara politisk och vacker!
Nu blir jag bara politisk.
Så är det när man, arbetare som man är, måste släpa sig upp i okristlig tid.
Jag kanske ska gå in för politisk och farlig istället.
Det beror väl på hur dagen blir.
Lutar nog mer mot politisk och urvriden som en disktrasa är jag rädd.
Tusan också.
Vill inte framstå som en martyr.
Skulle verkligen vilja vara politisk och vacker.
Som en ung Jane Fonda ungefär.
Förbannade morgonjävel.
Bara för att man har en trevlig kväll i all sin vardaglighet så kommer man försent i säng.
Har sovit ca 5 timmar för lite.
Och idag som man ska vara pigg och taggad.
Åtminstone kl 18 för då ska det demonstreras.
Hoppas det kommer fler än dom drygt 800 som har anmält sig på deras sajt.
Och jag som ville vara politisk och vacker!
Nu blir jag bara politisk.
Så är det när man, arbetare som man är, måste släpa sig upp i okristlig tid.
Jag kanske ska gå in för politisk och farlig istället.
Det beror väl på hur dagen blir.
Lutar nog mer mot politisk och urvriden som en disktrasa är jag rädd.
Tusan också.
Vill inte framstå som en martyr.
Skulle verkligen vilja vara politisk och vacker.
Som en ung Jane Fonda ungefär.
separationsångest
Har tillagat och intagit hiskeligt goda grekiska köttbullar med citronsås och pasta.
Gjorde detta i gemytlig samvaro med dottern.
Tänkte inom mig att det här varar inte för evigt.
En dag... ganska snart... så kommer vi inte att ses varje dag.
Sen såg jag sonens skitiga strumpor på köksgolvet och tände först till och svor inombords... men sen kom jag på att en dag... rätt snart (allt är ju relativt) så kommer det aldrig att ligga skitiga strumpor slängda på mina golv om jag inte slänger dom själv...
Jag håller alltså på och tar ut ungarnas framtida flytt hemifrån några år i förskott.
Kanske är bra att förbereda sig.
För gud vad TRÅKIGT livet kommer att bli.
Hur kommer man att stå ut?
Utan dom.
Inte tänkte jag på det när jag fick barn att det inte skulle vara för evigt.
Nu är det verkligen dags att sova.
Vi ses väl på Sergels Torg imorgon kl 18?
Gjorde detta i gemytlig samvaro med dottern.
Tänkte inom mig att det här varar inte för evigt.
En dag... ganska snart... så kommer vi inte att ses varje dag.
Sen såg jag sonens skitiga strumpor på köksgolvet och tände först till och svor inombords... men sen kom jag på att en dag... rätt snart (allt är ju relativt) så kommer det aldrig att ligga skitiga strumpor slängda på mina golv om jag inte slänger dom själv...
Jag håller alltså på och tar ut ungarnas framtida flytt hemifrån några år i förskott.
Kanske är bra att förbereda sig.
För gud vad TRÅKIGT livet kommer att bli.
Hur kommer man att stå ut?
Utan dom.
Inte tänkte jag på det när jag fick barn att det inte skulle vara för evigt.
Nu är det verkligen dags att sova.
Vi ses väl på Sergels Torg imorgon kl 18?
Det funkade!!!
Jag blev på bättre humör av bilden i inlägget nedan!!
Ibland behövs det inte mycket.
Nu ska jag svänga ihop några grekiska köttbullar och en citronsås och lite pasta så det är klart när dottern kommer hem från raggadansträningen vid åttatiden.
Sen väntas sonen hem kl 21 prickallrasenast.
Han är och åker inlines på fryshuset.
men allra först ska katterna få mat för dom har nu på alla sätt utom skriftligen talat om för mig att dom håller på att svälta ihjäl!
Här är en av dom.
Men han vill vara anonym.
Ibland behövs det inte mycket.
Nu ska jag svänga ihop några grekiska köttbullar och en citronsås och lite pasta så det är klart när dottern kommer hem från raggadansträningen vid åttatiden.
Sen väntas sonen hem kl 21 prickallrasenast.
Han är och åker inlines på fryshuset.
men allra först ska katterna få mat för dom har nu på alla sätt utom skriftligen talat om för mig att dom håller på att svälta ihjäl!
Här är en av dom.
Men han vill vara anonym.
vill våga vägra
o nej då.
September ut blir det på kontoret.
VÅGA VÄGRA! smsade min sötaste dotter till mig... men jag vågar ju tydligen inte det...
Eller...
Vet inte riktigt varför jag ställer upp.
Jag sa som det var att jag spyr på allt och vill, hur barnsligt det än låter, bara lägga mig ner på golvet och skrika.
Cheferna (inte gestapo/reptilen för hon sa bara hej till mig innan dom stängde in sig för viktigt konfererande och sen gick hon utan att säga hejdå) (dom är två nu.. den gamla (som förut var nya (gud vad mycket parentesande det blev nu) )och den som ska bli biträdande och tydligen ta över mitt jobb(ett erkännande i sig kan man tycka att det tydligen behövs en chef för att göra mitt jobb)...
puh..
Alltså... cheferna stirrade nervöst på mig och sa att dom förstod men att dom annars inte visste hur dom skulle lösa situationen.
Och jag sa att... okej, okej... jag står inte ut men okej...
eller nåt...
Sen gick jag ut på eftermiddagen och tog hand om tanter och det var så FÖRBANNAT SKÖNT!!!!!
Att slippa det där JÄVLA STÄLLET!!!!!
Snackade med konstnären om Ickes reptil-teori och han berättade att han hade en bekant som var ryss och dessutom stofil och att han ansåg att det rätt så tydligt, mellan raderna dock, går att uttyda ur bibeln att Jesus var kannibal. På fullaste allvar.
Jag och konstnären träffades på tunnelbanan i morse och just när vi kom in på det där med att Jesus var kannibal så var vi framme på kontoret och jag fick genast kasta mig över dagens scheman eftersom TVÅ av personalen hade sjukanmält sig.
Ska se om jag hinner få veta nåt mer imorgon.
För det lät ju lite spännande.
Här är en bild på världens vackraste kvinna (r.i.p.) som en liten tröst till mig själv.
September ut blir det på kontoret.
VÅGA VÄGRA! smsade min sötaste dotter till mig... men jag vågar ju tydligen inte det...
Eller...
Vet inte riktigt varför jag ställer upp.
Jag sa som det var att jag spyr på allt och vill, hur barnsligt det än låter, bara lägga mig ner på golvet och skrika.
Cheferna (inte gestapo/reptilen för hon sa bara hej till mig innan dom stängde in sig för viktigt konfererande och sen gick hon utan att säga hejdå) (dom är två nu.. den gamla (som förut var nya (gud vad mycket parentesande det blev nu) )och den som ska bli biträdande och tydligen ta över mitt jobb(ett erkännande i sig kan man tycka att det tydligen behövs en chef för att göra mitt jobb)...
puh..
Alltså... cheferna stirrade nervöst på mig och sa att dom förstod men att dom annars inte visste hur dom skulle lösa situationen.
Och jag sa att... okej, okej... jag står inte ut men okej...
eller nåt...
Sen gick jag ut på eftermiddagen och tog hand om tanter och det var så FÖRBANNAT SKÖNT!!!!!
Att slippa det där JÄVLA STÄLLET!!!!!
Snackade med konstnären om Ickes reptil-teori och han berättade att han hade en bekant som var ryss och dessutom stofil och att han ansåg att det rätt så tydligt, mellan raderna dock, går att uttyda ur bibeln att Jesus var kannibal. På fullaste allvar.
Jag och konstnären träffades på tunnelbanan i morse och just när vi kom in på det där med att Jesus var kannibal så var vi framme på kontoret och jag fick genast kasta mig över dagens scheman eftersom TVÅ av personalen hade sjukanmält sig.
Ska se om jag hinner få veta nåt mer imorgon.
För det lät ju lite spännande.
Här är en bild på världens vackraste kvinna (r.i.p.) som en liten tröst till mig själv.
banne mig sista dan in hell
Håller tummarna för mig själv idag.För att inte överchefen ska ha hittat på något dumt och oförutsägbart som kullkastar mina ljuva framtidsplaner.
Man vet aldrig med den människan.
Människa?
Om det ligger något i David Ickes reptil-konspirationsteori så är jag bergis på att hon är en reptil.
Hon är expert på att knäppa en på näsan och igen och igen demonstrera att man faktiskt inte har någonting att säga till om när det gäller ens egen situation på jobbet.
For the greater good (?)- verkar vara hennes devis.
Vad är väl den enskilde (med)arbetaren värd då?
Som en myrstack är vi allihopa.
Eller tapirstack. (uppdatering kl 19.43: TERMITstack heter det ju. Tapirerna äter väl termiter... eller? Tur man har en bisserwesser till dotter!)
Och hon är den gigantiska, slemmiga och pulserande drottningen.
För att roa mig själv ska jag räkna alla näsknäppningar idag.
Jag ska också föreställa mig henne naken.
May the force be with me.
måndag hela veckan
Nu är alla två barnen lyckligen hemma, jag känner mig komplett och vi har ätit och är mätta och trötta.
Fasar lite för morgondagen men tänker samtidigt att ja,ja... det är bara en dag och den lär väl passera som alla andra... det är ju inte som att tiden kommer att stå still just imorgon...
Måndag hela veckan. Favoritfilm.
Det vore ju verkligen typiskt om man skulle fastna i tiden just imorgon.
Sonen har förresten rakat av allt hår och ser alldeles nyfödd ut.
Och dottern har sålt clownnäsor hela dan för "clowner utan gränser".... clowner som åker omkring till krigsdrabbade länder och sprider glädje, kärlek och hopp.
Hoppas det inte är vanligt med clownfobi i dom krigsdrabbade länderna.
Nu öser regnet ner utanför och en stackars hund ylar i närheten.
Time to hit the sack I guess.
Fasar lite för morgondagen men tänker samtidigt att ja,ja... det är bara en dag och den lär väl passera som alla andra... det är ju inte som att tiden kommer att stå still just imorgon...
Måndag hela veckan. Favoritfilm.
Det vore ju verkligen typiskt om man skulle fastna i tiden just imorgon.
Sonen har förresten rakat av allt hår och ser alldeles nyfödd ut.
Och dottern har sålt clownnäsor hela dan för "clowner utan gränser".... clowner som åker omkring till krigsdrabbade länder och sprider glädje, kärlek och hopp.
Hoppas det inte är vanligt med clownfobi i dom krigsdrabbade länderna.
Nu öser regnet ner utanför och en stackars hund ylar i närheten.
Time to hit the sack I guess.
slow motion
Idag går allt i sloooooowwwwwwww moooooooootioooooooooooooooonnnnnnn..........
Nu har jag spatserat fram och tillbaks till affären och kompletterat förrådet lite.
Vinägern får vänta för dom hade inga bra vitvinsvinägrar här i Hässelby.
Det var rätt skönt att spatsera.
Knaprade på lite cashewnötter och hade dånande musik i lurarna.
The Ornitologs t.ex. med Charta 77... tror jag..
Synd. Den verkar inte finnas på youtube.
Bra låt att marschera till annars.
Eller Sanningsdan med säkert.
Såhär låter den:
Oj.. det var INTE bra ljud... men man får ändå en uppfattning av vilken takt det blir på spatserandet.
Nu blir det matlagning.
Yes!
Nu har jag spatserat fram och tillbaks till affären och kompletterat förrådet lite.
Vinägern får vänta för dom hade inga bra vitvinsvinägrar här i Hässelby.
Det var rätt skönt att spatsera.
Knaprade på lite cashewnötter och hade dånande musik i lurarna.
The Ornitologs t.ex. med Charta 77... tror jag..
Synd. Den verkar inte finnas på youtube.
Bra låt att marschera till annars.
Eller Sanningsdan med säkert.
Såhär låter den:
Oj.. det var INTE bra ljud... men man får ändå en uppfattning av vilken takt det blir på spatserandet.
Nu blir det matlagning.
Yes!
intresseklubben hör upp! Notera:
Av huvudsakligen ingredienser som finns hemma i skåp och lådor och frysar och kylar ska nu tillredas följande:
Skulle gärna vilja göra gélé men då måste man SILA och hålla på... låter fruktansvärt komplicerat... så det får vara.
Vinäger har man ju alltid användning för tänker jag praktiskt.
- fläskkotlett med rödlök och champinjonsås samt pasta
- mustig tomatsås med linser att ätas till... da-dam.... pasta
- grekiska köttbullar och citronsås som ska ätas med ris och sallad (fast jag tycker det låter godare med pasta!)
- rågbitar
- samt outsidern... rödavinbärsvinäger!!!
Skulle gärna vilja göra gélé men då måste man SILA och hålla på... låter fruktansvärt komplicerat... så det får vara.
Vinäger har man ju alltid användning för tänker jag praktiskt.
viktigt i livet
Nu ska jag diska.
Med diskhandskar så jag kan skölja i kallt vatten eftersom jag vill vara miljövänlig.
Sen ska jag skriva en liten inköpslista och sen gå och handla.
Måste iallafall ha kattmat.
Idag kommer kanske barn hem.
Eller kanske inte.
Jag hoppas att dom kommer för jag längtar ihjäl mig.
Imorgon måste jag ju tyvärr in till kontoret en sista gång och träffa hemska gestapo-chefen.
Dom vill att jag ska lämna över till den stackaren som hädanefter ska göra mitt jobb.
Jag tror det kommer att bli obehagligt.
Vet inte riktigt på vilket sätt.... men jag känner på mig att morgondagen inte blir bra.
Jag tror att gestapo kommer att sprida en isande stämning på jobbet.
Därför vill jag gärna träffa mina barn idag... så jag har i färskt minne vad som är viktigt i livet.
Med diskhandskar så jag kan skölja i kallt vatten eftersom jag vill vara miljövänlig.
Sen ska jag skriva en liten inköpslista och sen gå och handla.
Måste iallafall ha kattmat.
Idag kommer kanske barn hem.
Eller kanske inte.
Jag hoppas att dom kommer för jag längtar ihjäl mig.
Imorgon måste jag ju tyvärr in till kontoret en sista gång och träffa hemska gestapo-chefen.
Dom vill att jag ska lämna över till den stackaren som hädanefter ska göra mitt jobb.
Jag tror det kommer att bli obehagligt.
Vet inte riktigt på vilket sätt.... men jag känner på mig att morgondagen inte blir bra.
Jag tror att gestapo kommer att sprida en isande stämning på jobbet.
Därför vill jag gärna träffa mina barn idag... så jag har i färskt minne vad som är viktigt i livet.
fläskkotletter och frysta jordgubbar
Idag ska jag leka "Vad har du i ditt kylskåp?"
Hette det så det där programmet när den där Jan-Boris gick hem till känt folk och totade ihop festliga middagar av vad dom råkade ha i kylskåpet.
Ha, ha... kommer ihåg en ytterst surmulen Dr Alban som mycket motvilligt medverkade.
Idag är jag både Jan-Boris och kylskåpsinnehavare och jag har lovat mig själv att inte vara surmulen.
Vi har inga pengar i portmonnän och det är massor av dagar kvar tills det är lön så nu ska vi äta oss ur både kyl, frys och skafferi tänkte jag.
Kanske måste jag gå och handla litegrann för att komplettera.
Igår gjorde jag en rödvinbärs-kaka.
Den blev aldrig färdig. Kaksmeten stelnade aldrig. Stod säkert nästan 2 timmar i ugnen och kanterna blev lite brända. Eller ganska mycket brända.. man får nog bända loss dom. Men i mitten blev den väl ok.
Och jag blev av med en påse röda vinbär som jag av mystisk anledning hade längst in i frysen.
Nu ska det tillagas saker innehållandes köttfärs, fläskkotletter, bulgur, frysta jordgubbar, krossade tomater, röda linser och fryst mango.
Sökte på fläskotletter och fick upp den här bilden!
Passande!
Hette det så det där programmet när den där Jan-Boris gick hem till känt folk och totade ihop festliga middagar av vad dom råkade ha i kylskåpet.
Ha, ha... kommer ihåg en ytterst surmulen Dr Alban som mycket motvilligt medverkade.
Idag är jag både Jan-Boris och kylskåpsinnehavare och jag har lovat mig själv att inte vara surmulen.
Vi har inga pengar i portmonnän och det är massor av dagar kvar tills det är lön så nu ska vi äta oss ur både kyl, frys och skafferi tänkte jag.
Kanske måste jag gå och handla litegrann för att komplettera.
Igår gjorde jag en rödvinbärs-kaka.
Den blev aldrig färdig. Kaksmeten stelnade aldrig. Stod säkert nästan 2 timmar i ugnen och kanterna blev lite brända. Eller ganska mycket brända.. man får nog bända loss dom. Men i mitten blev den väl ok.
Och jag blev av med en påse röda vinbär som jag av mystisk anledning hade längst in i frysen.
Nu ska det tillagas saker innehållandes köttfärs, fläskkotletter, bulgur, frysta jordgubbar, krossade tomater, röda linser och fryst mango.
Sökte på fläskotletter och fick upp den här bilden!
Passande!
barndomsglad
Ok.
Som motvikt till förra inlägget måste jag ju rabbla lite ljuva barndoms-tv-minnen också.
Jag gillade verkligen Kalles Klätterträd, Trazan Apanson, Drutten och Jena (Misse och Mojje kom aldrig upp på samma nivå!), John Blund, alla program med bilderböcker och uppläsarröst (typ... Anders ska på kollo... eller Mattias farfar är död... eller den söta björnen Polly!), fem myror förstås, leranimationer i all sin ursprungliga enkelhet, linus på linjen (inget direkt barnprogram men ändå en favorit!), alla såna dära 70-talsbarnprogram när ett gäng barn och några vuxna satt och sjöng och gjorde egna instrument typ en trumma av en stor kaffeburk.. man ville så gärna vara med själv!
Vilket får mig att tänka på Klapp och Klang! Jag hade 3 LP-skivor med dom och gud! vad avundsjuk jag var på dom ungarna som fick vara med där!
Vilket får mig att tänka på Anita och televinken!!!
Snacka om barndom!
Barnens trafikklubb!
Jag älskade Anita och Televinken och hade en sönderlyssnad LP samt massor av små ep-skivor som man fick i barnens trafikklubb.
Det var lite konstigt bara att Televinken var så liten och betedde sig som ett barn men ändå hade en farbror-röst.
Lite, lite förbryllande.
Jag tyckte också att den här tjejen var väldigt vacker.
Jag ville vara henne.
Som motvikt till förra inlägget måste jag ju rabbla lite ljuva barndoms-tv-minnen också.
Jag gillade verkligen Kalles Klätterträd, Trazan Apanson, Drutten och Jena (Misse och Mojje kom aldrig upp på samma nivå!), John Blund, alla program med bilderböcker och uppläsarröst (typ... Anders ska på kollo... eller Mattias farfar är död... eller den söta björnen Polly!), fem myror förstås, leranimationer i all sin ursprungliga enkelhet, linus på linjen (inget direkt barnprogram men ändå en favorit!), alla såna dära 70-talsbarnprogram när ett gäng barn och några vuxna satt och sjöng och gjorde egna instrument typ en trumma av en stor kaffeburk.. man ville så gärna vara med själv!
Vilket får mig att tänka på Klapp och Klang! Jag hade 3 LP-skivor med dom och gud! vad avundsjuk jag var på dom ungarna som fick vara med där!
Vilket får mig att tänka på Anita och televinken!!!
Snacka om barndom!
Barnens trafikklubb!
Jag älskade Anita och Televinken och hade en sönderlyssnad LP samt massor av små ep-skivor som man fick i barnens trafikklubb.
Det var lite konstigt bara att Televinken var så liten och betedde sig som ett barn men ändå hade en farbror-röst.
Lite, lite förbryllande.
Jag tyckte också att den här tjejen var väldigt vacker.
Jag ville vara henne.
barndomsobekväm
Jag vill inte gå så långt så jag anklagar Staffan Westerberg för att ha förstört min barndom.
Men sant är att jag kände mig riktigt, riktigt obekväm där jag, i 4-5-årsåldern, satt ensam framför tv:n och glodde på hemskheter som Herr Ingenting funderar och Den lilla teatern spelar för dig..
Det var en mycket ödslig och underlig stämning i dom här programmen och mitt i allt alltsomoftast Staffan Westerberg själv i obehaglig närbild... vi snackar näshårsnärbild.. man såg ALLT....
Vilse i pannkakan har fått ta mycket skit och har man inte sett något annat så kanske den är tillräckligt obehaglig, men för mig var den inte så farlig. Det förekom ju en gigantisk pannkaka och pannkakor är goda. Jag, då ca 7 år, satt och tänkte på vad gott det skulle vara att äta den stora pannkakan... ofta var man lite hungrig när man såg barnprogrammen eftersom mamman eller pappan var i köket och lagade mat... det var också därför man satt där alldeles ensam.. ensambarn som man sorgligen var....
Andra som gjorde mig obekväm som barn var clownen Manne (hallå! vuxen gubbe i blöja och med napp! jättebebis med skäggväxt! Han hade ännu inte genomgått clowntransformationen utan var fortfarande på bebisstadiet då i början av 70- talet... ), finlanssvensk gubbe i snickarbyxor och rutig skjorta som kanske hette Wallander som satt alldeles ensam i ett hus med endast en spratteldocka som sällskap och käkade knäckebröd med kalles kaviar ... och Ingmar Bergman samt tv-teater i största allmänhet eftersom stämningen alltid var mycket Dyster.
Tyckte också det var lite, lite äckligt med Hedvigs näsa. Själva näsan såg så väldigt konstig ut.
Men sant är att jag kände mig riktigt, riktigt obekväm där jag, i 4-5-årsåldern, satt ensam framför tv:n och glodde på hemskheter som Herr Ingenting funderar och Den lilla teatern spelar för dig..
Det var en mycket ödslig och underlig stämning i dom här programmen och mitt i allt alltsomoftast Staffan Westerberg själv i obehaglig närbild... vi snackar näshårsnärbild.. man såg ALLT....
Vilse i pannkakan har fått ta mycket skit och har man inte sett något annat så kanske den är tillräckligt obehaglig, men för mig var den inte så farlig. Det förekom ju en gigantisk pannkaka och pannkakor är goda. Jag, då ca 7 år, satt och tänkte på vad gott det skulle vara att äta den stora pannkakan... ofta var man lite hungrig när man såg barnprogrammen eftersom mamman eller pappan var i köket och lagade mat... det var också därför man satt där alldeles ensam.. ensambarn som man sorgligen var....
Andra som gjorde mig obekväm som barn var clownen Manne (hallå! vuxen gubbe i blöja och med napp! jättebebis med skäggväxt! Han hade ännu inte genomgått clowntransformationen utan var fortfarande på bebisstadiet då i början av 70- talet... ), finlanssvensk gubbe i snickarbyxor och rutig skjorta som kanske hette Wallander som satt alldeles ensam i ett hus med endast en spratteldocka som sällskap och käkade knäckebröd med kalles kaviar ... och Ingmar Bergman samt tv-teater i största allmänhet eftersom stämningen alltid var mycket Dyster.
Tyckte också det var lite, lite äckligt med Hedvigs näsa. Själva näsan såg så väldigt konstig ut.
sweet dreams
Har drömt och drömt och drömt.
Non-stop action.
Kommer inte ihåg någonting. Så fort jag börjar tänka lite mer på det så försvinner det ännu mer.
Himla irriterande.
Jag vet att det förekom kattungar.
Och vissa arbetskamrater... även från förr... och så några kunder..
Allt var också tämligen mystiskt.. och det var ganska upprörda känslor emellanåt.
Non-stop action.
Kommer inte ihåg någonting. Så fort jag börjar tänka lite mer på det så försvinner det ännu mer.
Himla irriterande.
Jag vet att det förekom kattungar.
Och vissa arbetskamrater... även från förr... och så några kunder..
Allt var också tämligen mystiskt.. och det var ganska upprörda känslor emellanåt.
ska man bli orolig
Jag bråkar i princip aldrig med mina barn.
Dom är ändå 17 och 15 år.
Visst tjafsar vi en hel del... särskilt jag och sonen.. vi är inte alltid överens om t.ex. tidpunkt för hemkomst...
Och jag och dottern kan irritera oss en smula på varandra.. men då är det nästan alltid jag som har varit trött och barnslig...
Vi svär och skriker inte.
Det smälls ytterst sällan i dörrar.
Vi pratar mycket med varandra och dom berättar en hel del för mig (självklart fattar jag att det är MASSOR jag inte får höra... och det känns ju sunt... kallas integritet..).
Jag tycker så gränslöst mycket om mina barn.. dom är så genomsympatiska och lojala och intelligenta...
Det är kanske som det ska.
Men det konstiga är ju att dom verkar stå ut med mig också.
Det är inte så att dom inte har frigjort sig.. eller att jag vägrar att släppa dom...
Det har liksom skett successivt och ganska smärtfritt.
Lite trubbel har det väl varit med sonen och hans skolgång.
Han var kanske lite för intresserad av graffiti ett tag och hamnade lite i blåsväder.
Men dom problemen löste vi tillsammans.. det var inte kul just då men vi bråkade inte särskilt mycket.
När jag riktigt tänker efter så var det faktiskt en period när sonen var rätt butter och fåordig... det var svårt att nå honom... men så har det ju varit ända sen dom var små.. olika perioder som avlöser varandra, inte så konstigt.
Dom bråkar heller inte med varandra och har i princip aldrig gjort det.
En hel massa tjafs förstås... men aldrig skrik och tårar.
Antingen är det något stort och undertryckt fel på oss...
..eller så är vi bara extremt harmoniska..
Konstigt.. för vi har ju inte alltid haft det så lätt..
Eller så är det just därför.
Eller så har explosionen bara inte kommit än.
Dom är ändå 17 och 15 år.
Visst tjafsar vi en hel del... särskilt jag och sonen.. vi är inte alltid överens om t.ex. tidpunkt för hemkomst...
Och jag och dottern kan irritera oss en smula på varandra.. men då är det nästan alltid jag som har varit trött och barnslig...
Vi svär och skriker inte.
Det smälls ytterst sällan i dörrar.
Vi pratar mycket med varandra och dom berättar en hel del för mig (självklart fattar jag att det är MASSOR jag inte får höra... och det känns ju sunt... kallas integritet..).
Jag tycker så gränslöst mycket om mina barn.. dom är så genomsympatiska och lojala och intelligenta...
Det är kanske som det ska.
Men det konstiga är ju att dom verkar stå ut med mig också.
Det är inte så att dom inte har frigjort sig.. eller att jag vägrar att släppa dom...
Det har liksom skett successivt och ganska smärtfritt.
Lite trubbel har det väl varit med sonen och hans skolgång.
Han var kanske lite för intresserad av graffiti ett tag och hamnade lite i blåsväder.
Men dom problemen löste vi tillsammans.. det var inte kul just då men vi bråkade inte särskilt mycket.
När jag riktigt tänker efter så var det faktiskt en period när sonen var rätt butter och fåordig... det var svårt att nå honom... men så har det ju varit ända sen dom var små.. olika perioder som avlöser varandra, inte så konstigt.
Dom bråkar heller inte med varandra och har i princip aldrig gjort det.
En hel massa tjafs förstås... men aldrig skrik och tårar.
Antingen är det något stort och undertryckt fel på oss...
..eller så är vi bara extremt harmoniska..
Konstigt.. för vi har ju inte alltid haft det så lätt..
Eller så är det just därför.
Eller så har explosionen bara inte kommit än.
Det var ju ett tag sen...
Kände helt enkelt för att damma av den här gamla bloggen och låta den få göra lite nytta igen.
Det är ju inte så att mitt liv har stått still bara för att jag inte orkat skriva något.. men nästan..
Eländes elände på jobbet... sjuk stress utan minsta möjlighet till reflektion.. galet helt enkelt!
Nu har jag dock tagit lite radikala beslut och hoppas att tillvaron kommer att bli roligare framöver.
Jag ska inte jobba som samordnare på kontoret längre utan kommer att gå ut på schema och gå runt och pyssla och fixa hos mina egna små gummor och gubbar.
Det ska bli underbart!
När jag väl har hämtat mig lite kanske jag börjar leta runt efter andra jobb.. men först ska jag bara stressa av.
Jag har haft en sjukt tung arbetsbörda och hamnat i kläm mellan chefer, personal, kunder, kunders anhöriga och biståndshandläggare... samtliga alltmer missnöjda hur duktigt jag än jobbat...
Det är ju inte mitt fel (jo, det är mitt fel att jag har stannat så länge såklart men det beror på att jag har varit så stressad och pressad att jag inte fattat att jag har något annat val förrän mina ungar påpekade det)... det är ju organisationen och ledningen som begär orimligheter... men jag är ju tyvärr en sån person som vill vara till lags och som alltid ska vara duktig så jag har kämpat och kämpat...
Min närmsta chef, som är BRA men som tyvärr inte har något att säga till om, har gjort vad hon kunnat för att förbättra situationen och vi har hela tiden trott att det kommer att bli bättre... men... nu verkar det som att det slagit slint alldeles... ledningen har anlitat någon ekonom som har sett över hela företaget och den ekonomen anser att vi kan vara ännu effektivare och att vi måste pressa personalen ännu mer och att vi absolut inte ska vara fler på kontoret och blablabla...
Detta gäller inte bara vår enhet, utan alla enheter inom vårt företag... vilket lett till att andra chefer har sagt upp sig... vilket känns lite bra för mig eftersom det på något sätt är en bekräftelse på att något inte är bra.. att det inte bara är jag som är klen..
Anyhoo...
Jag har alltså helt enkelt sagt att nu vill jag inte vara med längre... och eftersom jag från början är anställd som vårdbiträde så kan dom inte göra något utan är tvungna att låta mig gå ut på schema.
Det kanske inte låter så fantastiskt att få gå ut på ett schema i hemtjänsten... men för mig är det som en dröm!
Jag ska få pyssla om mina alldeles egna kunder... en i taget.. jag kommer att få röra på mig, få motion... jag kommer att vara ledig när jag är ledig... jag behöver bara stå för vad jag själv gör och behöver inte bry mig om något annat... jag behöver inte lösa omöjliga situationer (som t.ex. när tre personal har sjukanmält sig när man kommer till jobbet på morgonen... eller när lilla Greta plötsligt kommer hem från sjukhuset imorgon och ska ha hjälp 5ggr/dag... ).
Jag ser fram emot att städa och tvätta och diska och handla. Jag ser fram emot att få använda min kropp och att få hjälpa människor som behöver det.
Och dessutom får jag tid och energi över till att hjälpa ebs som öppnar bokhandel på Mariatorget i början på oktober!
Och till att plugga järnet med sonen som ska söka till gymnasiet.
Och till att plugga med dottern bara för att det är så kul.
Och kanske också till att återuppta kontakten med kära gamla vänner som jag inte orkat eller hunnit träffa på hundra år!
Jag får helt enkelt tillbaks mitt liv!