moonlight

Idag blev det ris och kassler med vit sås.
Samt sallad.
Helt ok.

Jäkligt god soppa när man känner sig lite illamående och i behov av näring. Tyvärr innehåller den socker, så det är ingen dietmat, men perfekt när man är lite allmänt darrig.

Ser dubbelt av trötthet.
Kom på igår på tunnelbanan hem att det fattas en personal idag.
Jag hade glömt bort att jag lovat en tjej att hon kunde vara ledig.
Alltså ett helt schema obemannat.
Det löste sig till slut, men det förstörde kvällen och min mentala hälsa (tillfälligt, men sviterna består).
Det hindrade dock inte mig och sonen från shoppa loss på ica.
OST.
Blir det mycket när man inte vill äta kolhydrater.
Det är ju inte så billigt.
Hittade i alla fall en bit havarti.
Konstigt att man kan tycka att den doften är aptitretande!
Hade det varit sonens fötter som luktade så, så hade jag troligen vomerat.
Men ost får stinka.
Jag antar att dom som gillar surströmming uppskattar den doften också.
Väl hemma slösade jag bort resten av kvällen på aloha solitaire.
Fullständigt meningslöst.
Men kanske fyller det någon slags meditativ funktion.
Så kom ju också mitt undermedvetna på en lösning på dagens jobbproblem.
Dottern kom hem vid 22-tiden.
Sonen mötte henne vid t-banan.
Hon hade varit på Lava på kulturhuset med kompisar.
Idag har dom studiedag.
Dottern ska till pojkvännen, kommer hem på söndag.
_{I have to let go men visst gör det ont när knoppar brister}
Sonen ska troligen sova hos en kompis.
Det är bra för jag är så trött.
Den här veckan har varit stentuff.
Tung arbetsbörda och tungt huvud.
Jag behöver semester snarast för att undvika implodering.
Så det blir jag och dom tre musketörerna.
Och utsovning imorgon.
HÄÄÄÄÄÄÄLITT!!! som Agneta Sjödin skulle ha uttryckt det.

Dagens sötaste är P.
Jag sitter kvar på kontoret efter en hektisk dag och han kom in sent så vi snackade lite.
Han sa att han tycker att jag gör ett så bra jobb och att dom hade suttit och pratat i helgen om att dom tycker att jag är så bra.
Att allt funkar när jag är här.
Han tyckte att det lät jättekul att jag och L leker polis här på jobbet.
En viss Pamela hade anförtrott sig till honom och sagt att hon tyckte att det var så dåligt här, rena dagiset tyckte hon.
Det måste ha varit vår polislek hon tänkte på.
Det är ju vårt sätt att göra den grå vardagen lite roligare.
Och det är ju bara snack.
En jargong.
Vi är superseriösa när det gäller jobbet.
Fy vad trist det är med vuxna, osäkra  människor som inte kan ha kul.
Dagens sötaste P ska få bli cop-kollega till oss.
Vi ska bara fundera ut ett bra namn.
Finns det någon lämplig, lätt förvirrad men snäll polisförebild?
Vi ska fundera tills imorgon.

Många bloggare lägger ju in bilder på DAGENS OUTFIT.
Så fånig tänker inte jag bli
_{jag är bara avundsjuk, dom ser så bra ut allihopa}

Jag kan meddela att min outfit vareviga dag är ingen höjdare.
Jag hasar runt i trasiga jeans, eller gamla ärvda svarta manchesterbyxor (som är för långa), eller träningsbyxor.
Till det har jag det som för tillfälligt är renast i min fantastiska kollektion av gamla långärmade t-shirts.
Ovanpå det en gammal kofta.
Allt i upplyftande färger såsom svart och marinblått.
Dels har jag ett jobb där jag aldrig vet vad jag kan hamna i för skit (bokstavligen).
Dels har jag som sagt gått upp i vikt och vägrar acceptera detta (alltså inga nya kläder).
Dels har jag inga pengar.
Men jag har en vacker själ.

Nä.
Jag tänker använda bloggen till att klura ut vad vi ska äta till middag eftersom detta är ett dagligen återkommande och irriterande problem för mig.

Idag blir det hemlagade fiskpinnar och klyftpotatis.
Så synd att inte jag kan äta av det.
För mycket kolhydrater.
Varför ska jag då göra det?
Jo, därför att allt finns hemma och de två barnen (sorry... tonåringarna) behöver mat.
Jag får hitta på nåt annat åt mig.
En burk makrill eller nåt.
Med spenat kanske.