moonlight

Typiskt mig!
Skrev ett långt och känslosamt inlägg om diverse, fick sen för mig att jag skulle torka av bildskärmen och drog även ett svep över tangenterna varpå all text försvann!!!

Never mind.
Det var ändå inget viktigt.
Bara lite gnäll om att jag är så sjuk och bla, bla, bla.
Spydde lite förut också.
Troligen därför jag är tokhungrig nu.
Så jag kokar spagetti!
Då kan man ändå förstå att jag håller på att tillfriskna eftersom jag ens orkar.

Jag tror att jag är lite på bättringsvägen.
Därmed inte sagt att plågan är över.
Det värsta är inte halsontet, som ju faktiskt börjar bli hanterbart...
.... det värsta är att jag mår illa!
Troligtvis p.g.a. alla värktabletter.
Samt att jag får kikhostsliknande hostattacker som bara är på vippen att passera gränsen till okontrollerade kräkningar.
Jag kanske borde spy.
Det kanske skulle bli bättre då.
Men nu är det så att jag är livrädd för att spy.
Gör det bara i ABSOLUTA nödfall.
Annars hade jag garanterat varit bulimiker.
Saliven rinner... jag sväljer... av någon anledning sväljer jag ner en massa luft också vilket inte gör illamåendet mindre...
INGENTING kan jag komma på att äta som skulle få mig att må bättre.
Har beställt skorpor av dottern.
En klassiker när man mår lite kymigt.
Jag mår t.o.m. illa av nyponsoppan och det brukar ju annars vara pålitligt.
Ovanpå detta nyser jag ohejdat när som helst.
Då sprutar kroppsvätskorna från både mun och näsa.
Bildskärmen är alldeles fläckig.
Fy fan vad jag känner mig vidrigt äcklig och eländig.
Men som sagt... jag tror jag är på bättringsvägen trots allt!

Såhär kanske den ser ut... den lilla rackaren som åtminstone tillfälligt totalt knockat mig.
Djävulsk smärta i halsen, tjockt slem någonstans i närheten av stämbanden... ingen röst...
... en dörr gnisslade till någonstans i farstun och sonen kom utrusande från sitt rum och undrade vad jag  ville....
Säger något om hur jag låter när jag försöker.
Lock för höger öra.
Kikhosteliknande hosta igår... höll på att spy flera gånger... än så länge är det inte lika illa idag, men det har väl bara inte kommit igång...
Trött på ett onormalt sätt... men ändå kunde jag inte sova inatt eftersom halsen gjorde så ont...
Det är SYND om mig... och allting beror på ETT LITET DJÄVLA VIRUS!!! Som inte ens syns... det är FUSK!!!
Kom igen nu lilla immunförsvaret!!! Mobilisera! Slå tillbaks! Attackera! Och fast det är MIN kropp så har JAG inget att göra med hur motattacken ska läggas upp! Jag måste lita på att min kropp, minus mig, gör vad den kan och att den gör det bra!

Kom precis hem och fasiken va taskiga dom är mot sjuklingar nuförtiden.
Inte nog med att man måste släpa sig till vårdcentralen (vilket i mitt fall innebär en promenad på ca 15 minuter)...
... väl där måste man först stå (finns ju inte tillräckligt med stolar) med en hel skock andra sjuklingar och vänta i eviga tider innan man ens får gå in till det riktiga väntrummet.
Ok att man inte är döende... ren rutin i vårdpersonalens ögon.. men man kan ju må förbannat dåligt ändå... Det kan ju faktiskt vara rent outhärdligt bara med en vanlig liten förkylning... det kan (som i mitt fall) göra jäkligt ONT!!! någonstans.
Väl inne i det riktiga väntrummet får man sitta och vänta minst en kvart över tiden.. jag har i alla fall aldrig varit med om något annat...
Ett snabbt möte med doktorn och sen måste man gå tillbaks till kassan igen och vänta i eviga tider igen på att bli uppropad för att få den förnämliga äran att göra ett svalgprov (vilket är det avskyvärdaste som finns i provväg... jag KAN inte skärpa mig! Hur vuxen jag än borde vara... det går emot alla instinkter att låta någon sticka in en lång pinne och pillra på den där... vad den nu heter... SÅ nära att jag kaskadkräktes på sköterskan eller åtminstone gav henne en örfil)... SEN måste man leta reda på labbet där man återigen får ta en nummerlapp och vänta i eviga tider innan man får komma in och bli stucken...
SEN får man gå tillbaks till väntrummet och sitta där och hoppas att doktorn fattat att man är tillbaks... och så får man slutligen komma in till honom igen...
Och då vet han ingenting eftersom ingenting syntes på proverna... vissa prover tar lite tid och eftersom han ska vara ledig torsdag och fredag så kan han inte ringa mig förrän på  måndag!
Men det verkar som om det är virus!
Grrr....
Det känns alltid som att dra en nitlott när dom säger att man fått ett virus!
Har man sån tur att man fått streptokocker eller liknande så kan man ju få ANTIBIOTIKA!
Och då vet man ju att skiten kommer att gå över rätt snabbt.
Virus är så ovisst.
Inget att göra liksom... bara vänta...
Anyhoo...
Vid detta moment i den tröttsamma processen att gå till doktorn så skrev i alla fall läkaren ut slemlösande tabletter och något smärtstillande att gurgla med.
Jag blev ju förstås lite besviken..
Hade nästan börjat se fram emot en ny flummig citodonperiod... men, men...
Frid och fröjd.
Och i dessa moderna tider får man inte ens ett recept i handen, utan vips med en knapptryckning hade han skickat ner det till apoteket en trappa ner!
Så himla modernt!
Puh... äntligen såg jag slutet på det till synes oändliga knatandet fram och tillbaka på den klaustrofobiska (inte ett fönster!) vårdcentralen...
Det är ändå något man måste göra... man härdar ut eftersom man måste...
Ner till apoteket.
Nummerlapp... vänta, vänta...
Äntligen min tur!
Men då har inte det fördömda receptet kommit!
"Det kan bli en liten fördröjning ibland." informerade mig apoteksmänniskan om.
"Kanske kan du gå ett litet ärende under tiden!?"
Nu hade halsen börjat värka ordentligt igen och min obetydliga men dock mycket påtagliga feber susade i öronen.... kände att jag bara ville gråta lite...
Gick till ica... skulle ändå köpa lite nyponsoppa..
Gick tillbaks... efter att ha fått hostattacker med påföljande spykväljningar inne vid köttdisken, kände mig pestsmittad... nös och det skvätte, fick fram en äcklig gammal näsduk...
Receptet fanns fortfarande inte!
Gick upp till vårdcentralen igen.
Kände att jag inte stod ut.
En rostig kniv i halsen, sus och dunk i huvudet, svettningar och yrsel.
Men vad kan man göra?
Det är ju bara att härda ut för om jag hade valt det andra alternativet, att lägga mig ner på golvet och vrålgråta så hade jag inte kommit fortare hem.
Sköterskan kollade i datorn och sa förvånat att doktorn inte hade skrivit ut nåt recept till mig.
Hon ringde upp honom...upptaget... hon sprang iväg till honom...
Jag satt som ett vrak och imploderade en smula.
Hon kom tillbaks och sa att NU finns det, nu är det bara att gå ner till apoteket.
Jag gjorde det och tog en nummerlapp för tredje gången... och faktiskt så fanns det nu.
Fick mina mediciner och vacklade hem.
Mår så mycket sämre nu än vad jag gjorde innan jag gick till doktorn.
Varför kan dom inte bara komma hem och titta till en när man behöver det?
Nu ligger jag i sängen.
Jag har tagit alvedon och ipren.
Jag har tagit slemlösande och gurglat med det där läskiga bedövningsmedlet.
Jag glömde köpa toalettpapper.
Det ser fördjävligt ut här hemma.
Jag skriver som en kråka och orkar inte formulera mig med någon finess.
I couldn't care less.

Dagens klyscha:
Du måste vara frisk för att orka vara sjuk!

"Åhh, doktorn... jag är fast i en vana kan inte förklara...."

Agneta Fältskog.
Those were (also) the days.
Värst vad jag är nostalgisk i dag... måste vara för att jag är så sjuuuuuuuuk!

Fick en tid kl 10.
Först sa hon att det lät ju som virus, men sen när jag mer utförligt beskrev upphostningsslemmet så sa hon att det kanske var lunginflammation.
Majj gadd.
Hade jag varit en romanfigur i Utvandrarna hade jag varit garanterat död och aldrig nått fram till Amerikat.
Jag är lite som Monica i Vänner.
Jag känner det som ett personligt nederlag att jag blir sjuk.
JAG blir inte sjuk.
Jag kanske är lite sliten, utbränd och har ont i skallen...
... men jag blir inte sjuk!
Förbaskade immunförsvar!
Är det åldern?
Ska det va såhär nu?
Helt klart ska jag börja träna och äta rätt.
Här ska ALLT göras för att undvika sånt här larv i framtiden.
Jag som är en sån DUKTIG människa.
Nu är jag inte riktigt nöjd med mig själv.

Jag är sjuk... buhu...
Det slog till i måndags... kände mer och mer ju längre dan gick att något inte stod rätt till i halsen... långt ner i halsen (oj, vad det lät på nåt sätt!).. precis i halsgropen liksom.
Det killade och jag hostade mer och mer och det var som en slemansamling där.
Kände mig också mer och mer konstig, som i en bubbla.
Stannade hemma igår mot min vilja... och det blev värre under dagen... pytteyttelite feber, typ en halv grad, men det räcker för att jag ska känna mig riktigt sjuk.
Och nu har jag knappt någon röst och dessutom en rostig kniv i halsen.
Sitter nu och väntar på att dom ska ringa upp från vårdcentralen så jag kan få en tid.
Dom måste väl pillra mig i halsen med en pinne... usch, det är hemskt och jag börjar alltid slåss, fast inte med flit bara av ren instinkt... och sen kommer dom säkert att konstatera att det är virus så man inte kan få någon medicin... men isåfall vill jag ha något smärtstillande, för de thär är vidrigt och outhärdligt.
Det är verkligen trist att vara sjuk.
Att må dåligt.
Fy fabian.
Finns inget att göra för man orkar ingenting, men ändå blir man rastlös och uttråkad.
Såg "Tjenare kungen" igår.... filmen alltså.
Den var helt ok och allra bäst var att den utspelade sig 1984.
Det var det året då jag fyllde 16 och det var det året då jag kastade bort mina plugghästglasögon och skaffade kontaktlinser och det var det året killar och alkohol och pumps kom in i mitt liv.
Jag hoppade av skolan, tog sabbatsår, experimenterade med kläder och smink, träffade en massa roliga människor och livet lekte helt enkelt.
Those were the days my friend, we thougt they'de never end....
Så filmen var bra och jag rekommenderar den.
Bra skådisar, kaxiga tjejer och bra musik.

Inget särskilt egentligen förutom att jag och chefen jobbade som tusan och fick en hel massa gjort.
Det känns bara så skönt.
Ser nästan fram emot att gå till jobbet imorgon och få ägna mig åt det jag egentligen ska ägna mig åt... och inte ägna hela dagarna åt att pussla ihop alla scheman.
Kom precis hem.
Dottern mötte upp på Vivo vid Fridhemsplan och vi shoppade loss lite.
Måste ju ha en massa kött och grönsaker nu när jag ska köra den här dieten.
Vilket jag alltså börjar med imorgon.
Åhhhh....!!!!!
Ser fram emot att läsa böcker.
Nu när jag får tid över till ett liv.
Det ska blir så härligt!
Men först... alldeles nu... ska vi kolla in BB-live-sändningen på nätet (har ju inte femman).
Dom ska dansa line-dance och sjunga.
Kul... jag och Solstrålen S på jobbet funderar på att börja med det.
Line-dance alltså.
Vi vill ha en hobby och det verkar så himla ROLIGT.
Mår så bra idag jämfört med igår.
Det är som att födas på nytt när man tillfrisknar efter ett migränanfall.
Nästan värt det... åtminstone om det är väldigt sällan... det kanske är någon slags nödvändig urladdning...
Nu blev jag kanonhungrig.... bara sådär på en sekund...
Mat och BB.
Right away pronto!

Nu laddar moonlight för en riktig uppryckning på mat och motionsfronten.
South Beach-boken är beställd... jag har googlat och läst på en massa forum om dieten och på måndag får jag tillbaks min mp3-spelare... förhoppningsvis är snön på väg bort så man kan marschera lite igen...
Och... ja... nu finns det helt enkelt inga anledningar kvar till att inte ta tag i detta sorgliga kapitel som är min kropp.
Det ska bli ett spännande experiment och jag ser fram emot att må bättre och bli piggare.
Ska också ta mig i örat och komma igång och läsa igen.
Har inte läst en bok på eviga tider och det är verkligen trist.
En hel dimension som fattas i mitt liv.
Home-making-projektet får vänta lite eftersom jag måste betala en massa till tandläkaren.
Men det är lugnt... om jag inte står ut att se mitt hem så kan jag ju alltid ge mig ut på en stärkande promenad!
Jag tror jag skjuter upp inrednings-planerna till hösten... det är ju då man vill vara hemma och mysa.
Nu börjar ju SOMMARTIDEN (grr... tycker inte om att tappa en timme..)!!!

Vaknade onormalt tidigt idag.
Det är ju ljust på morgonen nu... har missat det eftersom jag går upp vid 5-tiden annars.
Huvudvärk förstås... treo naturligtvis...
Ska väl försöka pallra mig iväg till Hässelby Villastad och spana efter El Gato Velvet.
Skulle jag hitta honom igen så skulle jag nog svimma av lycka.
Kan inte tänka mig något underbarare än att det skulle ske.
Både son och dotter väntas hem till kvällningen.
Jag ska ju jobba imorgon så jag tänker ta det väldigt lugnt.

Och that´s it.

Femton timmar sen mitt förra inlägg och nu är jag hemma igen.
Känner mig verkligen misslyckad på jobbet... självförtroendet sviktar oroväckande...
Jag räcker liksom inte till.
Vet inte om det beror på att jag helt enkelt inte är tillräckligt kompetent, eller om det beror på att ingen skulle klara av det bättre eftersom arbetsbördan är för stor.
Men det händer saker HELA tiden.
Sjuttielva bollar i luften samtidigt och hela tiden kommer nya bollar och aldrig hinner man bli klar med någon av dom så dom blir färre.
Väldigt frustrerande.
Mitt i allt ringde en kvinna och sa att hon kanske sett katten.
Mitt i Hässelby Villastad.
Jag ska åka dit och kolla imorgon, det blev för sent idag.
Hon lovade i alla fall att om hon såg katten nån mer gång så skulle hon försöka få tag i den så jag kan komma och kolla om det är vår älskade pluttefnutt.
Hoppas.
Nu ska jag läsa klick på aftonbladet.
Om Brad och Angelina och deras fejkbröllop.
Så himla exajting.

Ja... alltså fredag... kycklingdags ni vet!
Redan i måndags kände jag att den här veckan gärna kunde ta slut så det är på tiden att vi äntligen har kommit så här långt.
Tyvärr är hela dagen fortfarande kvar.
Det har varit så rörigt på jobbet den här veckan... alla är tjuriga... det är frustrerande att inte räcka till åt allt...
Fast jag jobbar som en skadeskjuten iller så är det inte tillräckligt.
Och jag som alltid ska vara så duktig.
Det här är banne mig outhärdligt... hur mycket jag än anstränger mig så blir resultatet inte bra...
På söndag ska vi sitta och planera, min chef och jag...
Hoppas på bättring sen.
Inte hinner jag följa med i BB heller :( ...
Och igår fick jag ringa och avboka sonens utvecklingssamtal.
Kunde helt enkelt inte komma ifrån jobbet tidigare.
Fick ny tid på måndag så det är ingen fara.
Har fått ett käckt head-set till telefonen på jobbet.
Måste hålla i mig för att inte svara "Via direkt..." .
Mitt förra head-set höll i drygt en vecka... hoppas det här är bättre.
Men en sak om head-sets.... INTE bra för frisyren!!!
Fast jag har ju inte mycket till frisyr... so no fuzz om det egentligen....
Men det blir elektriskt när man sliter av och på sig lurarna.
Öronplupp vill man ju inte ha... eftersom det inte bara är jag som använder det... lite småäckligt....
Men egentligen spelar såna här små skitsaker ingen som helst roll... även fast dom är många och tillsammans blir rätt stora till slut....
The dramaqueen has left the building....
och allt annat är världsliga saker.

P.S.
Kom på en sak!
Vad tusan ska man göra med sitt liv den här helgen???
Inget Let's Dance och ingen Melodifestival!!!
Man kan ju känna sig vilse i pannkakan för mindre!

Det var någon sån där lustig radiopratare som sa nån gång att för henne hade morgonstund absolut inte "guld i mund" utan mer något av en "sur uppstötning"...
Så är det för mig också.
Jag är sjukt trött och det enda jag vill är att sova.
Den här veckan är jobbig.

Måndag- Carmen på Kungliga Operan. Superbra, underbar upplevelse, men jag kom i säng ca kl 01.00.

Tisdag- personalmöte på jobbet- kom hem vid 19-tiden och stupade i säng eftersom jag sovit så lite...

Onsdag- satt kvar på jobbet till ca 18.00 och sen hade vi tvättstuga 19-21.

Torsdag (idag)- utvecklingssamtal i skolan med sonen och pappan... i och för sig 15.30, men det betyder att jag måste gå tidigare från jobbet vilket betyder att jag måste jobba häcken av mig mer än vanligt så jag kan gå tidigare...

Fredag- personalmöte med kvällspatrullen... 14-16... kommer antagligen få sitta kvar ett bra tag efter det för att bli klar med allt inför helgen...

Lördag- sova

Söndag- jobba med chefen... vi hinner ju inte prata på arbetstid...

En spikad och halvtrist vecka helt enkelt.
Carmen var som sagt en härlig upplevelse.
Jag vill definitivt gå mer på operan.
Helst vill jag se La Bohème... men det verkar inte som den kommer upp i år.
Det är den opera jag kan bäst och det skulle vara en enorm NJUTNING att uppleva den...

Nu är det morgontoalett... BLÄ... I wish I was a natural beauty!
Tänk om man bara behövde vakna, resa sig upp, vaska av de väsentliga delarna och klä på sig och GÅ.
That would be grrrrrrrejjjjt!!!

Nu är det sorg på jobbet och i mitt hjärta.
En av våra kära kunder har gått bort.
Jag jobbar ju i äldreomsorgen och man kanske kan tycka att det hör till vår vardag och att man skulle vänja sig... men så är det inte...
Vi jobbar ju med människor som ännu bor hemma... vi går ofta till dom i flera år innan dom kanske blir ännu skruttigare och kanske till slut dör...
Den här damen som nu har lämnat oss var väldigt speciell för mig.
Hon var MIN från början.
Det var jag som gick till henne varje dag.
Och när jag sen började jobba mer på kontoret och inte längre var hennes kontaktperson så blev det lååååånga telefonsamtal istället.
Den här damen hade inga anhöriga, men hon hade en hel del människor som gjorde henne små tjänster och var hennes vän.
Nu är det inte lätt att hitta dom alla... vi har bara hennes adressbok och den är full med namn... svårt att veta vilka som är viktiga...
Det är egentligen inte vår sak längre... det har tillsatts någon dödsboutredning som ska fixa allt... men jag känner att det är viktigt för hennes skull att hjälpa till...

Åhhh.... älskade H!
Du var så alldeles väldigt speciell!
Du kunde driva mig till vansinne...
... men jag tyckte så mycket om dig ändå!
Hela vår verksamhet var beroende av ditt humör... det var inte kul att sitta och vara samordnare när du var på krigsstigen och inte alltid lätt att fatta vad du ville.
Martyr, diva... primadonna!
Och ibland en väldigt liten och tjurig barnrumpa.
Men samtidigt så generös och omtänksam och med en underbar humor...
Dig glömmer jag inte och det kommer att dröja innan jag vant mig vid att du inte längre finns hos oss.
Nu är du med din man igen får man hoppas och nu slipper du alla kroppsliga plågor.
R.I.P.

Malin går ur BB-huset och Engla slutar blogga!
Varken det ena eller det andra skakar om min värld särskilt mycket men är ändå små microdraman i det stora hela... påverkar många andra människor verkar det som...

Själv saknar jag lilla bortkomna katten så det värker i själen.
Vi har slutat att gå ut och ropa nu.
Lappar sitter fortfarande uppe både här och där och om någon vänlig människa förbarmat sig över honom och läser en lapp så kanske, kanske han kan komma hem igen.
Saknar, saknar, saknar...

Saknar också min mp3-spelare som råkar ligga i pappans ficka sen i torsdags... men det är ett mindre problem som kommer att lösas senast nu på torsdag när vi ska på utvecklingssamtal.
I will survive.

Nysoven, nyduschad, nybusad (brat-benämning på brun-utan-sol.... senaste vapnet i kampen mot den totala glåmigheten...), nydiskad och placerad i bekväm viloposition i soff/sängen.
Ska jobba.
Ska först klämma en kaffe (ny hemmavana... har kommit av mig med téet... känner mig mer business-woman liksom med kaffe...).

Shoppade med sonen igår.
Lite finkläder till operabesöket imorgon.
Hittade ingenting till mig själv men sonen fick en glassig skjorta bl.a.
Sen mötte jag upp  med pappan och vi gick och hälsade på graff-sonen på konstskolan där han går en graffiti-kurs.
Vi kollade lite på vad han höll på och skissade... fortf. för kallt för att måla ute... och snackade sen en hel del med läraren... en cool konstnärssnubbe i 60-årsåldern med långt grått hår i hästsvans... den enda som verkar se nåt gott i dom här grabbarna.
Det var ett positivt besök... vi blev glada och känner att sonen ska definitivt gå kvar där så länge han sköter sig och inte passerar gränsen till det icke tillåtna.
Sen åkte vi hem via lite shopping på ica.
Kidsen samt dotterns pojkvän lagade middag (jag hade jobbig huvudvärk hela dan) och vi käkade och sen var det dags för melodifestival.
Jag har ju inte sett en enda delfestival så det var första gången jag hörde låtarna.
Mina favvisar var Andreas Johnsson, Rednex och Kikki D (höll på att skratta ihjäl mig när dom där trista kommentatorerna benämnde henne så... som Leila K liksom... Kikki Diiiii.... förövrigt det enda jag skrattade åt.. dom var urtrista...).
Carola var jätteläskig.
Tänk att vakna upp mitt i natten och så står hon där och stirrar och fiskdarrar med underläppen (hon göööör verkligen det... kolla nästa gång!) i värsta blåsten!
Hu!
Slår det mesta i skräckfilmsväg.
Bara Michael Jackson som kan slå det.
Rednex, som jag helhjärtat föraktat förut, var väldigt bra tycker jag.
Dom var roliga på ett bra sätt och låten var helt ok.
Passar in lite i rådande Brokeback-Mountain-trend.
Kikki D^iiiiiiiii var stabil.
Så söt så mitt modershjärta började klappa.
Hon tillhör inte heller mina favoriter annars, men... jag blev rörd och nostalgisk på nåt sätt.
Och Andreas lät som Slade på 80-talet, men han har ju utstrålning och låten går ju hem.
Dottern tog det väldigt hårt att Carola vann... blev riktigt otrevlig ett tag och touchade helt klart gränsen till personangrepp...
Men...
Jag bryr mig inte så jättemycket egentligen.

Idag ska jag jobba lite och sen kommer min mamma och G.
Dom ska lämna nån tv tror jag dom svamlade om och så ska dom väl fira dottern lite... dom har inte träffat henne sen hon fyllde år...
That´s the pla-a-an.

Idag har jag varit piggare än igår... tror lustgasen gått ur kroppen och även citodonet... inte så lightheaded längre...
Lång dag på jobbet med diverse kriser och sen möte i skolan med fältassistenter om graffiti.
Intressant och informativt möte.
Dom beskrev subkulturen och alla tecken man ska vara uppmärksam på.
Allt stämde ju förstås på sonen, men skulle också kunna vara tecken på... typ ingenting...
Jag menar...
Jag klottrar jämt när jag pratar i telefon.
Ett tecken!
Men jag förstod vad dom menade och det är klart man ska vara uppmärksam.
Dom var vettiga och dom har ju en del erfarenhet så naturligtvis ska man lyssna på vad dom har att säga.
En hel del föräldrar var där också, dom flesta trevliga och normala människor men också Stiffa pappan som naturligtvis var tvungen att vara pompös och köra lite solonummer... lilla pappan...
Nåväl.
Nu är jag hemma och det värker i kroppen av trötthet.
Det har varit en jobbig vecka med tanden och allt... skönt att det är fredag imorgon!
Gonatt!

Var ju hos tandis i förrgår.
Hon pumpade på med lustgasen så det är inte förrän nu som jag börjar känna mig som mig själv.
Tanden behövde inte dras ut,men den var full med var så hon dödade nerven helt enkelt och ska rotfylla den nästa gång.
Det gick bra... jag  var ju inte riktigt närvarande eftersom hon blåste ut mig genom fönstret.
Så nu har jag inte ont och min tid som pundare är över...
Igår var det jobbigt eftersom jag var så trött och borta i huvudet... tackålov var T på jobbet och hon höll ställningarna trots alla småkriser som uppstod hela tiden.
Hon är där idag också.. så nu ska jag jobba ikapp.
Ikväll är det "tagga-ner"-möte i sonens skola.
Jag och pappan går dit med enad front.
Jag ska bita mig i tungan och låta pappan stå för snacket.
Jag avskyr den där studierktorshäxan.
En riktig bitch är hon... oavsett om vår son har gjort fel...
Hagga!
Pappan var så klok i söndags när vi pratade med sonen så jag litar på honom.
Nu ska jag skynda!

Ok.
Nu ska jag blunda mig igenom hela den här dagen hålla för öronen och sjunga LA-LA-LA  så högt jag kan inuti mitt huvud.
Kl tjugo över två ska jag till tandläkaren och troligtvis DRA UT min tand, annars rotfylla.
Med lustgas naturligtvis men ändå...
Poor me... men tur man inte behöver gå till smeden i alla fall...
Känner mig som Lina i Emil i Lönneberga när hon har tandvärk.
Life sucks sometimes.
Men...
Det är trots allt världsliga saker.
Precis som klottriga ungar och tonårskänsliga 16-åringar...
Citodonet räcker precis och huvudsaken är att jag inte behöver sitta på jobbet med värsta tandvärken.

Tillsvidare rekommenderar jag fortfarande Belle & Sebastians senaste...
Snacka om UPPLYFTANDE.
Sätt på dom i lurarna i morgonrusningen och jag LOVAR...

Man vidrör inte marken!

Och... till mig själv... kom ihåg!
DU får bedövning!
Det fick inte James Frey i Tusen små bitar.
Och jag BRYR MIG INTE om ifall den inte är exakt sann.
Just tandläkarbiten tror jag stenhårt på!

You can make it, ME!!!

Nu är pappan här och vi har pratat allvar med sonen.
Det kändes bra och vi har enats om att ta tag i det här tillsammans.
Det är nog bra att påminna barnen om att dom faktiskt har TVÅ föräldrar som faktiskt kan samarbeta när det väl gäller.
På torsdag ska vi gå på "tagga ner"-möte i skolan angående sonens klottrande.
På lördag ska vi följa med honom till graffitikursen, som vi kommit fram till att han ska få fortsätta med om han kan visa att han sköter sig.
Och så ska vi gå tillsammans på sonens utvecklingssamtal nästa vecka.
Majj gadd vad vi är vuxna och förnuftiga.
Så har det inte alltid varit.
Det är inte så fasligt längesen som vi inte kunde vara i samma rum utan att börja bråka.
Times change och det känns så bra.

Annars är läget oförändrat.
Tanden gör sig påmind.... jag är lätt hypokondrisk... borde jobba men orkar inte.
Pappan sitter och plinkar på sonens gitarr och det går mig bara lite på nerverna.
Tiderna förändras verkligen.

Det gör fortfarande ont i tanden, men inte på samma sätt.
Tack och lov har det inte sprängvärkt nåt sen igår morse... vet ju inte om det beror på att jag tagit smärtstillande men jag klarade mig hela kvällen och natten utan..
Däremot är det en tand på höger sida däruppe som är väldigt öm.
Kan inte tugga alls där.
Så var det inte först... då visste jag inte vilken tand som värken kom ifrån.
Jag ringer min tandläkare imorgon så får vi se vad hon säger.

Idag måste jag först röja lite här hemma... orkade ingenting igår..
Sen kommer förhoppningsvis sonens pappa.
Vi ska ha allvarligt samtal med sonen om hans fuffens med graffiti.
Det har tydligen pågått en hel del som vi inte vetat om.
Häromdagen åkte en av polarna fast i tunnelbanan när han taggade.
Det kunde lika gärna ha varit sonen.
Dom är samma skrot och korn... på gott och ont...
Underbara grabbar men på lite fel spår.
Detta har fått oss att fatta att vår son håller på med saker som definitivt inte är ok.
TROTS låååånga samtal härhemma om just detta... där han intygat om och om igen att han aldrig skulle göra något som var olagligt.
Dessutom har sonen börjat snusa.
Men det sistnämnda har jag lovat att inte ta upp med pappan om det inte händer igen.
Sonen är helt knäckt.
Han gråter så fort man pratar med honom, fast han försöker dölja det.
Tårarna bara rinner.
Jag är en mesig morsa som har svårt för sånt... men jag försöker se det som ett positivt tecken...
Det vore värre om han bara blev arg och gapade och skrek.
Det allra tråkigaste med allt detta är att vi inte kan låta honom fortsätta med sitt stora intresse... graffiti.
Han har svikit vårt förtroende för honom och vi måste göra en tydlig markering.
Han måste helt enkelt ta konsekvenserna av sitt handlande... konsekvenser som han faktiskt valde själv när han valde att göra fel...
Han förstår det!
Men jag ser att han är djupt deprimerad... att han känner stor tomhet...
Vad ska han nu göra liksom?
Kommer livet nånsin att bli kul igen???
Han har verkligen brunnit för det här.
Det är klart att allt kommer att ordna sig.
Det gäller bara för oss att hjälpa honom att hitta något annat.
Min son har en stor talang.
Han är otroligt duktig på att teckna... har varit det enda sen han kunde hålla i en penna... alltid legat före alla jämnåriga och för längesen har han passerat dom flesta vuxna...
Att uttrycka sig i bildform är hans språk.
Det är ett behov.
Nu måste vi hitta ett annat sätt för honom att utveckla och få utlopp för den här talangen.
Det är det här vi ska prata om idag.
Samt lite tråkiga restriktioner i form av utegångsförbud och indragna pengar och sånt.

Dottern är hos pojkvännen hela den här helgen.... hon kommer hem ikväll.
Hoppas verkligen allt är bra med henne.
Ett strulande barn i taget är ung. vad man klarar av.

Skulle vara bra om jag hann jobba lite också!!!

Usch!
Idag är det en riktigt tråkig vuxendag!

Kl halvtvå får jag ta citodon igen.
Tog två st halvåtta imorse.
Åt en macka för någon timme sen och fick ont sen.
Men det gjorde inte ont när jag åt.
Det gör inte ont på något specifikt ställe.
Tog då treo och det verkar hjälpa lite.
Känner mig som värsta knarkaren.
Men treo och citodon innehåller inte samma ämne.
Treo innehåller ju det där krångliga... acylsalicyrsyra... typ eller nåt liknande...
Och citodon innehåller samma sak som alvedon... jag vet vad det heter men är tom i huvudet just nu..
Well.
Det ena är dåligt för levern och det andra är dåligt för magen.
Så man kan kombinera dom utan att t.ex. levern brakar ihop.
Jag blir deprimerad av det här.
Jag är hypokondriker och inbillar mig nu att när just jag har tandvärk så är det nog inte som när alla andra har tandvärk utan säkert är det en hjärntumör eller nåt.
Blir också hypokondriskt orolig för att infektionen (om det nu inte är en hjärntumör utan bara en infektion) ska gå ner i hjärtat... vilket jag hört att sånt händer ibland...
Snart kommer jag att utveckla dubbelseende samt bröstsmärtor.
Samtidigt som jag oroar mig för kommande eventuella rotfyllning.
Jag får ju inte lustgas utan anledning.
Jag har hysterisk tandläkarskräck.
Eller tandvårdsrädsla som jag lärt mig att det heter.
Detta p.g.a. sadistiska tandläkare i min barndom i kombination med dåliga anlag som gjort att jag fått hål i tänderna vad jag än gör.
Detta har i och för sig lugnat ner sig nu... men nu har jag två miljoner lagningar som turas om att gå sönder.
Jag har provat det mesta.
Samtalsterapi, hypnos, narkos och lustgas.
Lustgas är det som fungerar bäst.
Hypnos och samtal funkar inte alls och den tandläkaren som försökte med det blev bara otålig och förbannad på mig och tyckte att jag skulle skärpa mig.
Jag tycker väl också att jag kunde skärpa mig, men... när jag lägger mig i en tandläkarstol och lämnar ut mig själv till en annan människa som man ju gör där så försvinner allt som är förnuftigt och rationellt... jag blir primitiv och reagerar instinktivt.
När jag får lustgas så skiter jag i det mesta... inte orkar jag tjafsa då... jag blir lite på lyran helt enkelt och dessutom slipper jag baksmälla.
Tandläkaren bedövar som vanligt och kan jobba på utan att behöva bråka med mig.
Narkos är hemskt.
Det känns lite kusligt att låta söva sig (snacka om att lämna ut sig i någon annans våld) och man mår piss efteråt. Dyrt är det också.
Det är inte direkt billigt med lustgas heller, för att inte tala om att överhuvudtaget gå till tandläkaren, men det är överkomligt och definitivt värt det.

Nu vill jag att klockan ska bli halvtvå!

Något måste ha blivit fel i tanden efter att min kära tandläkare var där och fixade.
Jag fick ju ont när bedövningen släppte... men det gick över.
Sen var det bra i en dag.
Men sen...
Igår slog det till.
Aj,aj,aj!!!!!
Sen har det hållit på... det kommer och går (tack och lov så är det inte nonstop).
När det är som värst så gör det ont i halva ansiktet och nästan ner i halsen och ut i örat.
Det SPRÄNGVÄRKER.
Imorse insåg jag att det inte gick att förtränga.
Vare sig ipren eller treo hjälper.
Jag ringde tandläkaren och naturligtvis var det hennes lediga dag idag.
Fick en tid hos en kollega.
Gick dit.
(hamnade mitt i någon modefotografering... en superpoppig fotograf, en superpoppig stylist och en superpoppig modell... dom bytte kläder och vinklar... modellen poserade och fotografen plåtade.. och där satt jag och höll på att dö av smärtattacker..)
Kollegan röntgade och petade och knackade...
.... men hittade INGENTING.
Han sa att det kunde vara så att min tandläkare hade retat en nerv och att den nu höll på och fånade sig.
Eller nåt sånt.
Han skrev ut citodon och sa att om det inte blev bättre i början på nästa vecka så måste jag komma tillbaka.
Och jag säger det att om jag fortfarande har så här ont på måndag så ringer jag MIN tandläkare så får hon bestämma vad jag ska göra.
Tack och lov så hjälper citodonet, men man får ju bara ta det 4 ggr/ dygn... och efter lite kvick huvudräkning så listade jag just nu ut att isåfall så räcker det bara till måndag.
Trots sorgliga tänder och mycket elände så har jag aldrig haft sån här tandvärk.
Aldrig.
När den slår till kan man inte göra någonting.
Man vill bara slita bort halva huvet.
Fy i helvete säger jag bara.

Annars har jag jobbat så mycket jag har kunnat.
Och sonen har trasslat in sig i nån tråkig graffitihärva så nu är jag och pappan tvungna att förbjuda honom från att hålla på med det han älskar.
Vilket skär i mitt hjärta.
Men så tråkigt är livet.
Usch.
Det mesta är skit nu.

Men på söndag åker Muffe ut ur bb-huset och det är ju åtminstone något litet att glädjas åt.
I alla fall för en sorglig person som jag.

Satt i godan ro på jobbet idag och irriterade mig lite på att det satt fast något mellan tänderna.
Pillrade lite med nageln och hej och hå där trillade nästan en lagning ut...
Tryckte tillbaks den så gott det gick och ringde den Viktigaste Människan I Mitt liv (min tandläkare) och THANKYOU LORD det fanns en tid idag kl 15...
Jobbade undan allt jobb snabbt som vinden och hann precis i tid till Viktigaste Människan I Mitt Liv.
Hon, den underbara varelsen, pumpade mig full med lustgas och sa att det här fixar vi lätt som en plätt... vi snyggar till lite här fram också... så du får ett vitare leende....

Käre Gode Gudinna och Gud!
Låt min tandläkare, aka Viktigaste Människan I Mitt Liv, få leva väldigt länge.
Låt henne jobba långt efter pensionsåldern och låt henne även behålla alla sina förmågor som hon behöver för att kunna utöva sitt yrke.
Låt aldrig något hemskt hända henne!
Låt henne bliva vid sin läst!
Amen.
Blessed be.

Och det är verklige n kul att få lustgas!
Jag måste liksom påminna mig om att ingen annan kan höra mina tankar, för jag lovar... jag SKRIKER ut dom inuti mitt huvud.
Riktigt pinsamma och smått vulgära tankar också.
Men... ens om jag fick en minneslucka, så finns det ju ingen möjlighet att jag yppar tankarna högt efter som  Viktigaste Människan faktiskt har min mun som sin arbetsplats... inte lätt att prata då liksom...
Och som vanligt kom jag på så mycket smarta saker när jag låg där, fjättrad och oförmögen att kommunicera, men som vanligt kom jag inte ihåg något efteråt.
Well, well, well....
Det är kul att vara lite hög ibland...

Fick en ruskig tankvärk när bedövningen började släppa men kom då att tänka på att ipren-mannen ju brukar nämna just tandvärk i sin lilla sång... tog 2 ipren och tamejtusan! dom gjorde susen.

Detta har jag lyckats göra på min semester:

*köpt en scartsladd till vår dvd

*målat hallen

*ätit god middag hemma hos vänner

*sett Pingvinresan med sonen på bio

*varit på ikea och valt ut möbler

*promenerat en jäkla massa

*sett på bb

*organiserat om min garderob och rensat ut en massa drit

*bjudit kompis på Brokeback Mountain

*köpt böcker på bokrean

*köpt en ny telefon SAMT satt upp den på väggen

*köpt nya påslakan

*köpt 1st traktörpanna och 1st stekpanna

*slappat, sovit och degat

*spelat aloha solitaire till förbannelse

*köpt och fått levererat carmen,  belle&sebastian, david bowie & Ebba the movie

samt

*tappat bort en katt (drömde om honom inatt... att han kom hem igen... bara sådär...)

Sista dagen på semestern.
Ångest.
Känner mig livegen.
Måste få det att fungera på jobbet så jag orkar med annat.
Har i alla fall varit ute och gått en hel del under ledigheten.
Tack vare bortsprungna katten =(
Känner att det känns bra och ska verkligen se till att fortsätta med det.
Ska också börja sola lite.
Fick igång vågen igår.
Trodde den var trasig eftersom jag vägde 138 kg, men det visade sig att den var inställd på pounds.
Översatt till kilon blev det typ 64.
Vilket är alldeles för mycket, men då har jag nåt att utgå ifrån.
Har laddat ipoden med nya Belle & Sebastian-skivan och David Bowies greatest.
Ska handla upp mig på makrill i tomatsås.
Den perfekta lunchlådan.
Visst är det lite trist i längden, men det går ner och matmätaren höjs.
Man är som en tamagotchi.
Eller en sims.
Nu vill jag beställa 10 böcker på bokus.com.
Sa bestämt NEJ till mig själv och lydde för en gångs skull.
Nu är det möbler som går först.
Billy-hyllor i hallen, i ek.
Soffa och soffbord.
Sen får dottern min säng och det vore fiffigt om vi kunde få upp den på några hurtsar eller nåt... så hon kan ha förvaring under. Sänglådor går det inte i särskilt mycket i.
Säkert kan G hjälpa oss med det.
Igår tittade jag på första akten i Carmen.
Den var på ca 1 timme och sen är det tre akter till.
Jag kommer att somna.
Men vackert var det.
Tyvärr kan jag inte lägga in den i ipoden eftersom det är en dvd.
Hur ska jag klara mig utan bb nu på jobbet?
Jag har ju blivit beroende.
Jag och nya chefen får se till att fixa till det så det inte blir så mycket dagligt arbete med scheman och sånt.
Det blir nog bra.
Men jag har ångest ändå.

Pling!
Sa det nyss när jag satt här i godan ro och slösurfade lite.
Det var kära kollegan Goldielock som är i Thailand på lång-semester, som dök upp på msn.
Hon (den lymmeln) har bestämt sig för att stanna kvar en månad längre än vad som var meningen.
Hon ska ta nåt dykar-master-certifikat av nåt slag.
Härligt för henne!
Trist för mig =(
Nu är hon orolig för jobbet... hon är ju bara timmis egentligen även fast hon går på ett fast schema.
Jag sa att hon inte behöver oroa sig.
Om hon inte får jobba när hon kommer hem så slutar jag också.
Men det är ingen risk... vi behöver alltid bra folk!
Vi bestämde att när hon är färdigutbildad läkare (hon har inte ens kommit in på läkarlinjen... men hon SKA), så ska jag bli hennes personliga assistent och så ska vi resa runt i världen och jobba för Läkare Utan Gränser.
Så nu är framtiden utstakad.
Känns bra.
Tills dess hoppas jag bara att hon inte hamnar i klorna på nåt ryggradslöst djur.
Gott om såna därborta i havets djup.
Bläckfiskar med ögon stora som FOTBOLLAR och maneter med en räckvidd på 40 meter.
Men...
Jag är inte orolig egentligen.
Goldielock fixar allt.
She always does.

Moonlight har ont i armen.
Vi tokmålade hallen inatt.
Illandes ill-röd.
Sånt där tar ju alltid längre tid än man tror.
Först ska allt plockas undan (och även om det bara är en hall, så gott som utan möbler, så har man överraskande mycket saker där..).
Sen ska det tejpas runt alla lister och dörrar och elurtag och proppskåp och längs taket.
Bara det tar hundra år även om man är två.
Sen målar man.
Det tar sin tid.
Sen måste man vänta, helst två timmar, innan man kan måla igen.
Vi körde disney-låtar på högsta volym och skrålade med bäst vi kunde för att hålla humöret uppe.
Fuck the neighbours.

Resultatet?
harkel...
Inte så bra tyvärr.
Det blev flammigt, det syns tydliga skillnader där man har rollat och där man har gjort med pensel.
Ska försöka fixa till dom värsta ställena med den färgen som är över.
Färgen är jättefin.
Hallen ser ut som ett café tycker dottern.
Det är ju inget proffsjobb och var aldrig menat att bli... men... även fast jag är slarvig och otålig så står jag inte ut med vad som helst...
Ska göra vad jag kan.
Måste bara dricka lite kaffe först.

Usch.
Var uppe och käkade rå falukorv och mintchoklad inatt.
Inte bra.
Tror även jag tog en tugga på grevéosten.
aj,aj
Snart ska jag väcka dottern (inte lätt) och så ska jag ta mig en stoooor kaffe med mjölk.
Har börjat dricka kaffe hemma igen.
Kanske för att jag har semester och inte dricker nåt på jobbet.
Sen ska jag mäta hallen så vi kan köpa färg.
Längtar efter att få ordning härhemma.
Vill trivas i mitt eget hem.
Är trött på den sunkiga soprumsstilen.
Vill ha nytt och fräscht och inget junk.
Vi ska köpa ikeas billigaste hörnbäddsoffa.
Fågelbo tror jag att den heter.
Beige.
Jag är inte särskilt beige till min natur, jämt ska det vara starka färger och mönster och blommor och tjafs.
People will be chockerade.
Men jag kom på att beige är bra eftersom då kan man KOMPLETTERA med filtar och kuddar och grejer i andra färger och variera stil rätt lätt.
Dessutom fanns soffan bara i marinblått och beige och strukturen på tyget var annorlunda, gillade mer den beiga.
Till det ett ps ikea soffbord i valnöt.
Jag ska även rensa ut en massa kläder.
Bara ha kvar sånt som jag garanterat använder åtminstone nån gång i månaden.
Den biten är svår för jag är en riktig samlare.
Jag gillar känslan av att ha en secondhand-affär i garderoben.
Men... let's be realistic.
En hel del är faktiskt bara skräp.

UTRENSNING!!!
Visst är det härligt.

Dottern och jag har precis kommit hem efter att ha jagat runt i Hässelby Villastad efter katteländet.
En tant ringde idag och rapporterade att hon hade sett en svart, vilsen och frusen liten katt på Fagerstrand... typ...
Jag har nollkoll på Hässelby Villastad och inga bussar går ju där och sent var det så vi tog en taxi dit.
Tanten hade sett katten vid 15-tiden så chansen var ju inte så stor... men kanske, kanske att han finns där nånstans.
Vi ropade och ropade och traskade runt, gata upp och gata ner.
Vi halkade och slirade och snubblade men ingen katt såg vi.
Satte i alla fall upp ett gäng lappar. Det är ju många barnfamiljer som bor där och kanske dom bryr sig lite om dom bara vet vart dom ska ringa.
Vi ska tillbaks dit imorgon och skramla med lite torrfoder.

Dessförinnan så var ju jag och sonen ute på äventyr.
Först pingvinfilmen i Heron City.
Filmen var ok.
Jag älskar pingviner men på nåt sätt var filmen lite ... tråkig...
Det var inte pingvinernas fel, dom är hur faschinerande som helst... det var nog mer det att filmmakaren hade försökt vara så konstnärlig och så var det Gösta Ekman som pratade och hans manus var lite... pinsamt faktiskt...
Men åhhh vad jag skulle vilja regrediera ibland och krypa in under en stor, tjock, varm pingvinmage...

Sen promenerade vi över till ikea.
Där var det ett helvete som vanligt.
Jag och sonen tappade omedelbart bort varandra och till slut fick jag efterlysa honom.
Tyvärr var jag för trött och grinig för att komma ihåg att kalla honom Stina, det är annars vad han brukar få heta vid efterlysningar... he, he...
När han var liten så var han så lik Stina på Saltkråkan och det tycker vi andra är jättekul att reta honom för.
Vi återfann varandra på lampavdelningen och lyckades baxa oss ombord på en buss tillbaks till Skärholmen släpandes på bl.a påslakan, garderobsförvaring, toalettborstar, hudcreme, stekpannor och duschdraperi.
Åså när jag kom hem så blev det kattlarm som sagt.

Så idag har det minsann inte varit nåt slöande.
Imorgon blir det också full rulle.
Först ska dottern och jag ut till Hässelby Villastad igen och skramla med torrfodret och sen ska vi till Spånga och köpa färg och sen ska vi måla hallen.
Bara sådär.
Jag ska nämligen äntligen få ordning här hemma och allt börjar med att jag måste måla hallen.
Där ska det nämligen ställas bokyllor, som ska införskaffas på ikea och sen ska hälften av böckerna i vardagsrummet ut dit så vi kan slänga dom fula lagerhyllorna vi har där och sen ska det köpas en hörnbäddsoffa och sen ska skrivbordet bort och ett soffbord ska köpas och min säng ska in till dottern och hennes fula våningssäng ska bort och sen ska sonen ha en klippan-soffa och vi behöver även ett skåp att ha under handfatet m.m.
That's the plan.

Tydligen har jag fått lite energi av den här semestern i alla fall.
Nu blir det bb och sen ska jag drömma söta pingvin-drömmar!