moonlight

Härligt slapp dag men samtidigt blir jag lite irriterad på mig själv som inte gör nåt vettigt.
Har suttit och lyssnat på Lantz i p3 och spelat kungen i timmar.
Ungarna har fortfarande inte kommit hem och jag orkar inte ringa och kolla var dom är.
Inte än i alla fall.
Dom kommer nog snart.
Ska ge katterna mat och köra en liten dammsugning i vardagsrummet.
Festligt.
Kanske är det nåt bra på tv.
Har förresten börjat läsa en ny bok nu.
Skäms lite.
"Gigolon och förförerskan" av Jackie Collins.
Jag är en sån som inte kan slänga böcker som jag inte har läst och förra året så städade min dåvarande chef ut en massa böcker och då var jag tvungen att rädda dom hem till mig.
Mer som ett statement tror jag för anledningen till att hon skulle slänga alla böckerna var att hennes nya sambo inte tyckte om att ha böcker hemma!!
Har man hört nåt så rysansvärt!!!
En sån sambo skulle inte komma över min tröskel.
Hursomhelst så har jag därför ett stort antal jättestora inbundna 80-talsromaner av något sämre kvalitet... däribland denna av Jackie Collins.
Nu har jag snart läst ut denna rätt hemska bok och då kan jag lägga ut den i soprummet så kan någon annan hitta den.
Den är verkligen väldigt dålig.
På alla sätt.
Allt ifrån intrigen till översättningen.
Och så tidstypisk.
Totalt mansgrisigt och rasistiskt... det var liksom inte lika politiskt inkorrekt då.

Nej.
Nu ringer jag ungarna!

Har fått lite mer ordning i bokhyllan men mycket jobb återstår.
Jag har inte bara böcker där utan halva mitt liv i form av jobbiga tidningshögar, skrivna alster, halvfärdiga projekt, diverse pysselattiraljer, tidningsurklipp, lådor med osorterade foton etc etc.
Tänk er en hel jäkla vägg!!!
Och det är inte kortväggen.
Det måste alltså sorteras eftersom allt liksom har flutit ut och ihop... den ursprungliga ordningen är nu ett minne blott.
Fortsätter imorgon med nya friska tag.

Har inte letat fram någon bok ännu.
Det känns lite motigt på nåt sätt.. men ska nog skärpa mig och göra det nu eftersom jag ska gå och lägga mig.

Handlade med sonen och sonens kompis och har sen lagat mat och inväntat dottern som nu är hemkommen.
Alla är hemma, allt är lugnt, allt är bra.
Älskar Annika Lantz.. sitter och lyssnar på hennes program och hon är bara så SPRUDLANDE hela tiden..
Nu väntar son och sons kompis otåligt på tillgång till datorn så jag får väl lov att logga ut.

sleep sweet

Nu har jag läst ut min bok och det känns tomt.
Jag har ju bara några hundra olästa böcker härhemma så det borde ju inte vara så svårt att hitta en ny... men precis som vanligt när man läst en bok man älskar så känns det som att INGEN annan bok kan vara lika bra som den... ALDRIG mer kommer man att läsa nåt man tycker lika mycket om!!!
Det var ändå inte den bästa jag läst, men den var MYSIG!

Har pratat med G på jobbet och vi blev båda deprimerade.
Känns som att allt håller på och förändras och som att min chef håller på och kuppar en massa nu när jag är på semester.. paktar ihop sig med J som tydligen fått för sig att hon ska vara kvar på kontoret för alltid.
Det kommer inte att bli kul att börja jobba igen.

Har nu käkat en lite sen lunch... äggröra och spenat och sallad samt en c-vitaminbrustablett och kaffe.
Tänkte fortsätta med organiseringen av bokhyllan i vardagsrummet som täcker en hel vägg.
Hyllor behöver släpas ut i soprummet men det känns inte som att jag orkar det själv.
Dottern är på teater och kommer hem sent och sonen är ute och svärmar med flickvännen och kommer hem vid 19-tiden med en kompis som ska sova över... dom borde kunna hjälpa mig!

Nu ska jag först gå och leta fram en ny bok.

Släpade mig iväg till konsum trots att jag är mörbultad i hela kroppen... (konstigt att bli det av att skruva).
Det fanns fortfarande en hel del varor kvar trots att jag inte kom dit förrän vid 12-tiden.
Jag kommer ihåg i början på 90-talet när jag precis hade fått kabel-tv så fanns det en kanal som hette lifestyle... och där brukade det varje dag vara en massa roliga amerikanska tävlingsprogram, bl.a. något som ev. hette "supermarket-race" som gick ut på att kvinnor (endast kvinnor deltog I wonder why) på tid rusade omkring i någon jättestor supermarket och hivade i så mycket dyra grejer dom kunde i kundvagnar på tid... och så vann förstås den som kom upp i högsta summan.
Hursomhelst.
Precis så kändes det på konsum idag.
Det var slagsmål redan vid ingången om kundvagnarna.
Jag plockade på mig en hel del innan jag fick såna där svimningskänslor igen... intalade mig att det bara var panikångest och därmed inbillning.. iallafall inget farligt.. men var ändå tvungen att ge mig.
Väl ute ur affären var svimningskänslorna som bortblåsta.

Försökte sen lägga mig och vila men kände mig för rastlös för det eftersom det fortfarande är så mycket att göra här hemma... så jag hivade iväg en massa jättekartonger i soprummet och skruvade ihop den sista bennon och sorterade cd-skivor.
Nu håller jag på att svälta ihjäl så nu ska jag äta och sen diska.



Håller för övrigt på och läser den här boken just nu.
Det är samma författare som skrev Elegans som jag läste i början av sommaren och tyckte mycket om.
Typisk chic lit, men bra sådan.
I like it!

Tydligen lyckades jag tanka rätt bra med energi i fredags för den här helgen har jag slitit som ett djur och svettats hinkvis och nu har jag ont i hela kroppen!
Dottern och jag åkte ut till ikea i lördags bara för att kolla lite och ev. fixa det här med lån.
Det visade sig att lånet kunde man få bara sådär lätt som en plätt... då fick vi ett ryck och ringde till mamma och farbrorn och frågade om dom hade lust att komma till ikea och hjälpa oss köra hem lite grejer... och det hade dom... och då var det bara att köra igång!!!

Jag och dottern rusade runt ikea och plockade ihop grejer för 17000 kr (inklusive en soffa som levereras senare). Det var tungt och djävligt trångt och vi var sjukt stressade och speedade eftersom vi ville hinna få med dom största grejerna med dagens sista hemkörning... vilket vi INTE lyckades med.
Kan konstatera att jag troligtvis inte lider av latent hjärnblödning, för i såfall hade den utlösts i lördags!

Väl hemma igen med allt som gick in i mammas och farbrorns bil var det bara att sätta igång och röja undan allt som skulle bort och göra plats för den stora leveransen som skulle komma igår söndag.
Vi slet som duracellkaniner och lyckades t.o.m. montera isär en besvärlig våningssäng med tusentals dolda skruvar.
Man kan om man vill och vem behöver en handyman????!!!!!!
När vi väl skulle slänga allt åbäke i soprummet var det låst eftersom klockan tydligen var för mycket så därför var vi tvungna att släpa oss upp igår morse klockan halvtio och kånka ut skräpet (2 fåtöljer, 1 våningssäng i tusentals bitar, ivarhyllor och diverse) innan ikea-lasset kom kl 10.
Sen fick vi så gott som alldeles själva kånka in allting från gatan eftersom hemkörarkillarna totalt saknade gentlemannainstinkter.
Och sen.
Sen skruvade jag billyhyllor till förbannelse.
Har nu blåsor i händerna.
Två hyllplan blev felvända och jag förstår inte hur man skruvar upp dom där konstiga ikea-skruvarna... när dom väl är på plats så går dom ju inte att pillra ut igen... så man får väl se det som en personlig touch!
Men jag kan nu skruva ihop en billy utan beskrivning!

Nu ska jag gå till konsum och kolla om dom har några varor kvar att köpa.
Det är utförsäljning där idag eftersom dom ska stänga.
Sen ska jag bara vila.

Men fint blev det här hemma och finare kommer det att bli när soffan kommer och alla grejer hamnat på plats!!

Nu har jag släpat mig fram och tillbaks till vällingby och jag är som vanligt helt slut.
Eller... jag tycker nog att jag varit tröttare än vanligt den här veckan när jag varit ledig... jag antar att all lagrad trötthet kryper fram nu när den får chansen.
Ovanpå det har jag idag fått helvetesperioden vilket givetvis bidrar åt det negativa hållet.
Och dessutom går jag ju på sockeravgiftning sen i söndags... det kan ju bidra lite det också.
Är så trött i kroppen och det känns som att jag befinner mig inuti en glaskupa.
Så jag ger för tillfället upp.
Jag lägger ner för idag och imorgon blir det vila,vila, vila hela dan så jag orkar åka ut till ikea på lördag.

Jag har funderat på detta om jag verkligen ska ta ett ikea-lån nu när min jobbsituation ser ut som den gör.
Men å andra sidan... jag lär ju inte få sparken eller säga upp mig på den här sidan årsskiftet och om vi då snålar som tusan så kan vi säkert betala tillbaks det mesta...
Och det är ju viktigt att vi får det beboeligt nån gång.. för vår allmänna familjehälsa.
Så jag tror jag är lite vild och galen och slår till!

Men först VILA som sagt!

Fick rapporter från jobbet igår som var synnerligen deprimerande och illavarslande.
Det var personalmöte och chefens chef var där för att informera om kommande omorganiseringar i organisationen.
Hon var inte snäll.
Jag är bara så INNERLIGT tacksam för att jag inte var där.
Jag hade skämts ihjäl och tagit på mig hela skulden
Kortfattat så basunerade hon ut att vi går såinihelvete back så det går ju inte och därför så stundar nu stenhårda tider... i mina ögon så är det chefen som har sjabblat och möjligen har jag gjort ett dåligt jobb (men jag förväntar mig också vissa riktlinjer och direktiv från min chef) och därför ska nu personalen få betala för det genom sämre arbetsvillkor.
Det är så fult.
Det är särskilt så fult GJORT.
Vilken företagsledare som helst begriper väl att om tiderna är svåra så måste man se till att få personalen MED sig och inte EMOT sig!!!

Och vilka är det som kommer att bli mest lidande????
Jo!
Såklart våra små tanter och farbröder.

Jag känner direkt att jag vill inte vara med längre.
Jag kanske överreagerar, jag vet inte, men jag surfade in på platsbanken och sökte omedelbart ett jobb som biblioteksassistent.
Tror väl knappast jag har någon chans att få det, men det är ett sätt för mig att deala med den här obehagliga situationen.
Om jag söker och söker så får jag väl till slut ett jobb någonstans.
Tills dess måste jag hålla stenhårt i det jag har hur outhärdligt det än kommer att bli.

Nu ska jag rusa iväg för att möta sonen i Vällingby.
Vi ska gå och se om vi kan få hans mobil reparerad och så ska vi försöka få ut dom där växthormonerna på apoteket och sen kanske vi ska ta blodprover.

För övrigt känner jag mig vimmelkantig.

En liten paus i prep-läsningen...
Känner att jag börjar bli lite hungrig så jag ska väl peta i mig nåt snart.
Dottern är på väg hem för hon är förkyld och dom har idrottsdag och det verkar ju vara en dum kombination.
Bra!
Då får jag sällskap och så blir jag inte lika seg.
Inte bra att dottern mår dåligt förstås... men så himla dåligt mår hon inte än så länge... och om hon tar det lugnt kanske det inte behöver bli värre!
Ingenting får mig att skärpa till mig lika mycket som när mina barn blir sjuka.
Det låter en smula på gränsen till munchenhausen-syndromet... ni vet när föräldrar, främst mammor, medvetet gör sina barn sjuka för att få uppmärksamhet på nåt skruvat sätt...
När mina barn är sjuka så är jag i mitt esse!
Nu pratar jag inte allvarligare sjukdomar, för det har vi ju också varit med om och det fanns inget som var bra med det och jag var inte i mitt esse utan i upplösningstillstånd, knappt förmögen att existera.
Jag pratar om sånt som huvudvärk, lite (obs! LITE) feber, en smula ont i halsen.
Ja... när jag tänker på det så försvann det mesta av florence nightingale-känslan då min dotter var allvarligt sjuk.
Sen dess tål jag knappt minsta lilla feber... får hjärtklappning och funderar på att åka till sjukhuset direkt.
Det här blir rörigt märker jag.
Jag finner alltså ingen som helst njutning i att mina barn mår dåligt, men jag finner en liten, liten njutning i att få ta hand om och gå in i svala-handen-på-pannan-rollen.
Aldrig städar jag så mycket som då!
Jag utgår från mig själv som vanligt (fullblodsegocentriker) och när jag är sjuk så blir jag tokig på om det är rörigt och skitigt runtomkring mig.
Så jag städar och putsar och springer och handlar specialmat och vad som nu kan göra att man mår lite bättre.
Jag stoppar om och läser högt och ger presenter.
Och jag glömmer liksom bort min vanliga bekvämlighet och seghet som annars hindrar mig från att göra tråkiga saker... såsom att städa.

Men som sagt.
Febern behöver inte bli så hög för att jag ska känna hur panikkänslorna kommer krypande.
Det var så det började när dottern hade hjärninflammation och var på vippen att dö.
Hon fick feber som blev högre och högre och vi åkte till sjukhuset hur många gånger som helst och dom tog prover och dom skickade hem oss och sa att det är virus det går över ät alvedon och drick mycket...
Jag fick BRÅKA mig till att vi blev inlagda och sen tog det inte lång tid innan älskade dottern inte kunde andas på egen hand.
Sen dess litar jag inte riktigt på doktorer och sjukhus.

Men nu är det ingen fara med lilla p.
Hon är lite halvrisig men trots det på gott humör och jag är så egoistisk så jag tycker det är mysigt att hon kommer hem och håller mig sällskap när jag har semester.

Funderar allvarligt på att vara lite galen och ta ett lån på ikea och handla allt som vi behöver för att få ett normalt hem...
Det är skabbigt här hemma och jag är trött på att inte ha en soffa.
Nu funkar ju min säng som det och det är inte samma sak... jag vill ha en bäddsoffa.
Och dottern som är 16 år sover fortfarande i en våningssäng och det innebär att översängen blir någon slags klädlåda... bara ett enda stort stök.
Jag vill ha ett mysigt hem som jag sen kan sitta och vara fattig i.
Jag är kräfta och enligt alla horoskop jag någonsin läst så innebär det att mitt hem är extra viktigt.
Det som hindrar mig är ekonomi och dom eländiga katterna.

Sov ganska bra inatt förutom att jag var uppe femtielva ggr och käkade.
Men jag åt bara sånt som jag får äta.. kör ju southbeach nu.. liten tröst även om det ändå inte känns bra när man vaknar på morgonen..
Har southbeachat sen i söndags.. tre hela dagar.. och hittills har det inte varit något problem..
Jag är liksom van sen förut så jag behöver inte tänka så mycket på det.

Boken... Prep... är underbart bra och beroendeframkallande... man läser och läser och så tycker man att nu får det räcka för ett tag och så går man och gör nåt annat och efter en halvtimme så kommer suget krypande efter mer, mer, MER...

För övrigt tycker jag att det är lite obehagligt det som händer i Thailand.
Själv har jag ju aldrig varit där och känner ingen därifrån... men många jag känner, inklusive dottern, har vänner där som dom är oroliga för nu.

Och så stör det mig en aning det här med Pernilla Wahlgren.
Att hon ska ha ett till barn.
Vi har ju kört parallellt hon och jag.
Inte för att hon vet om det, men jag har alltid hyst någon slags hatkärlek... eller ska vi säga.. hat/fashination.. för henne...
Hon körde om mig med tredje barnet.. men det verkade ske under så olyckliga omständigheter så där kan jag ju tycka att det bara var skönt att jag inte gjorde likadant.. kunde ju lika gärna ha blivit så...
Men nu!
Hon har gått vidare, till skillnad från mig, från sitt destruktiva förhållande till ett nytt med en normal människa och ska ha en SLADDIS!!!!
Det kommer aldrig att hända mig.
Jag är grymt avundsjuk... jag kommer aldrig mer att vara gravid... aldrig mer få en bebis...
Det känns sorgligt.

men, men... jag önskar förstås Pernilla lycka till!!!
^{(även om jag samtidigt förfulas några snäpp i själen av ren bitterhet)}

Är helt slut.
Har småpysslat lite här hemma och sen gick jag iväg till torget och handlade lite och fy vad kvavt och jobbigt det var.
Och jag hade lyckats sätta på mig kläder som korvade sig och snurrade.
Väl hemma möttes jag av sonen för oj vad kl har blivit mycket helt plötsligt.
Nu ska jag sätta mig ner med en kaffe latte (nåja.. nästan i alla fall.. så gott det går med nescafé och mellanmjölk) och inredningstidningar som jag införskaffat.
Vi ska ju trixa till det här hemma så det blir beboeligt men jag kan inte komma på en enda idé om hur jag vill ha det... det står still i huvudet och jag känner mig bara så begränsad av pengar och oförmåga att tapetsera.
Nu piper vattenkokaren.

Jag är helt klart känslomässigt störd.
Jag klarar inte av intimitet.
Dom ända jag känner mig trygg och bekväm med är mina barn.
Nu fick jag ett mail från Mannen och kände bara direkt BLÄHÄÄÄÄ!!!
Det finns liksom ingen chans för mig att någonsin få ihop det med någon ever!!
För hur intresserad och till mig jag än är så förstörs allting omedelbart så fort jag får minsta gensvar.
Varför???
Jag verkar inte vilja ha någon som verkar tycka om mig.
Varför????
Tycker jag så illa om mig själv?
Nä.. det tycker jag inte att jag gör.
Det är lika bra jag lägger ner hela tanken på att någonsin ha ett förhållande med någon igen.
Lika bra att skippa det projektet.
Jag kan vara likadan med vänner också.
Gillar liksom inte att bli för kompis med folk.
Mina gamla vänner (den handfull som finns kvar) känns ok... precis som mina barn... men jag gillar inte att släppa in nya.
Jag kan ha hur kul som helst på jobbet med mina arbetskompisar... men jag vill inte släppa in dom privat all the way... jag är lite hemlig av mig.

Jag kommer att bli så ensam!
Men det kanske är då jag mår bäst???
Fast det tror jag inte.
Känns som att jag slösar bort mitt liv.
Snacka om att en psykoanalytiker skulle gnugga sina händer!!

Känner mig lite tom nu.
Har precis läst ut boken om engelska kungahuset.
Finns hur mycket böcker som helst, men jag får inte köpa fler böcker för tillfället.
Så nu får jag fortsätta med den där prep-boken, som iochförsig verkar rätt bra... bara inte riktigt samma sak.
Googlade på Diana igår.
Skrev bara in diana rätt och slätt.
Nummer ett på träfflistan var en diana i göteborg som uppenbarligen försörjer sig genom gammal, hederlig prostitution.
Hon beskrev explicit alla sina tjänster och tillgångar och redogjorde noggrant för priser och omkostnader.
Jag är så himla nyfiken av mig så när jag snubblar över såna saker så måste jag ju utforska dom ordentligt.
Så nu vet jag vad det kostar och vad som ingår.
Fast hon tar bara emot manliga kunder.
Hoppas hon mår bra.

Idag hade jag och dottern tänkt åka till ikea efter hennes skola.
Men nu fick jag ett sms om att hon har ont i halsen så vi får väl se om hon orkar.
Igår höll jag på att slå ihjäl henne.
Hon skulle på 50-årsfest hemma hos en kompis i lördags och sen skulle hon sova där.. kompisen bor i Danderyyyyyyd.
När kl var fyra igår tyckte jag att jag borde ha hört nåt ifrån henne så jag ringde men abonnenten gick inte att få tag på för tillfället.
Till slut ringde jag till kompisen och då visade det sig att dottern hade åkt därifrån efter festen, alltså i lördags natt... påstod att hon skulle sova hos en kompis vid Brommaplan. Men kompisen visste inte vilken kompis. Jag ringde pojkvännen men han visste inget och inte kunde jag komma på vilken kompis det kunde vara frågan om.
Jag fick mental kollaps och ringde till pappan som inte var hemma, men som tur var så var styvmamman där.
Hon förstod allvaret och tackålov är hon engagerad i båda mina barn som om vore det hennes egna så hon ringde till kompisen igen och korsförhörde henne och fick ur henne ett namn.
Jag som fortfarande hade mental kollaps och hysteriskt hade börjat städa ifall polisen skulle komma hem om det hade hänt något allvarligt, lyckades med sonens hjälp leta fram telefonnumret till bromma-kompisen.
Styvmamman ringde dit och pratade med den läskiga åklagarmamman och det visade sig att dottern hade sovit där och sen åkt in till stan med några kompisar, inklusive hennes dotter.
Hon lovade att ringa sin dotter och se till att dottern ringde mig.
Allt detta tog väl en dryg halvtimme men på den tiden tog jag ut allt hemskt min fantasi kunde komma på i förskott.
Så när hon väl ringde och för att inte tala om när hon slutligen kom hem så hade all den skräck och ångest jag lyckats frammana omvandlats till helig vrede.
Naturligtvis blandad med lättnad, men den skymtade mest någonstans i bakgrunden.
Dottern var först arg tillbaks men insåg sen vad hon låtit oss genomlida, förutom mig så var styvmamman snudd på kollaps för att inte tala om mamman i danderyd som låtit dottern åka iväg mitt i natten.
När dottern insåg det och dessutom fick ringa och be om ursäkt till samtliga inblandade så bröt hon ihop.
Och så grät vi en skvätt och blev sams.
Sen var jag så trött... snacka om energiurladdning... så jag orkade knappt delta i valvakan.

Det  ÄR stundtals ett helvete att ha tonårsbarn.

Visserligen kan jag krypa tillbaks och kanske somna om, men tyvärr hade jag glömt att stänga av det återkommande alarmet på mobilen så jag väcktes kl 5 av bumbibjörnarna.
Och då var jag förstås tvungen att kila upp och kolla in nyheterna.
JAAAAAA!!!!
Jag tror det blev JA till trängselskatt!
Ser så ut i alla fall även om marginalen inte är så stor.
Och så blev det som väntat seger för alliansen... både på riksplanet och på det kommunala... jag antar också på landstingsnivå här i stockholm.
Så nu blir det intressant att se vad som händer.
Jag tror aldrig det hade gått såhär bra för moderaterna om dom inte hade Reinfeldt.
Jag tycker det är lite sorgligt att så mycket ska hänga på partiledaren... är vi inte smartare än så???
Jämför stackars Leijonborg med Bengt Westerberg t.ex.
Jämför Ohly med Gudrun.
Sossarna behöver helt enkelt någon som går att tycka om... så har det inte varit förut.
Tage Erlander var visserligen omtyckt och uppnådde landsfader-status, men det var i en tid när politiken enbart bestod av mossiga gubbar.
Ingen kan väl påstå att Palme och Persson varit lätta att tycka om... inte om man inte redan är alldeles överens med dom...
Båda två var väl alldeles särskilt bra på att reta upp ännu icke frälsta.
Inte bra i en populistisk tid som denna.
Påpekade förfärat för dottern att Reinfeldt bara är något år äldre än mig (fattar ju inte att jag är så himla vuxen att jämnåriga är potentiella gubbar) och då sa hon "men han ser ju ut som ett ägg!" (underförstått att det gör inte jag).
"Ja, och så råkar han ju vara MAN också, om vi nu ska påpeka uppenbara skillnader..." sa jag.
"Ja just det! Och MODERAT!" tillade dottern.

Det som skiljer mig från Reinfeldt är alltså i följande relevansordning:

1. Han ser ut som ett ägg.
2. Han är man.
3. Han är moderat.

Annars är det inte mycket som skiljer.

Undrar nu bara en sak.
Hur gick det för Linda Rosing och Unika partiet?
Lilla gumman! Jag får akuta moderskänslor.
Norpade en valsedel som jag kanske ska rama in och sätta upp i vår tacky hall.
Tanken är ju helt rätt!
Att vi alla är UNIKA.
Linda kanske bara inte var den första som kom på det.
(tänk om alla skulle starta ett parti så fort man kom fram till någon självutvecklande insikt... rätt kaxigt ändå,men liksom ändå att göra det lite svårt för sig... bäddat för nederlag och allmänt hånflabbande...)

Så svårt att motivera mig att gå upp och pallra mig iväg idag, sista dan.
Det enda som drar är G... kan inte svika henne idag.
Vill bara ligga hemma och läsa om Dianas olyckliga äktenskap.
Och om Fergie.. hon var en frisk fläkt när det begav sig.. trampade i alla snobbiga överklassklaver som fanns. ho, ho....
Men hon verkar i alla fall må bra idag... hon överlevde, så därför är det mest bara kul att läsa om hennes alla bravader.
Diana är mest tragisk.
För att inte tala om prins Charles.

Jag vet.
Jag är tillfälligt insnöad.
Undrar vad nästa period blir!!!?
Svenska politiker?

Kom på igår att jag inte sett röken av mitt röstkort.
Vad gör man då???
Får man inte rösta då?
Då är det ju verkligen kört för samarbetspartierna (som jag precis lärt mig att dom kallar sig... inte lika slagkraftigt som ALLIANSEN)... känns som att dom behöver min röst och alla andra dom kan tänkas få.

Måste rusa.
Fick precis veta att en är sjuk på jobbet och allt måste roddas om.
sistadansistadansistadansistadansistadansistadansistadansistadansistadansistadansistadan

Sitter i sonens rum och det STINKER väldigt starkt av kattpiss... upptäckte att den fördömda D-katten har slutat gå på kattlådan och istället börjat använda en madrass som ligger under skrivbordet!!!!!
Men vad är det FRÅGAN om?????
Jag orkar inte göra något åt det just nu... sonen får släpa ut madrassen till soprummet sen.

Jag har precis smällt i mig revbensspjäll och äppelmos och brieost och ben&jerry-glass.
Nu mår jag lite illa.
Var på trist möte idag ute i täby.
Höll på att dö av hunger på vägen hem och tyvärr blev det därför hetsätarhandling på ica sen.
Men, men.
Snart är jag ledig och sen vankas det andra tider på matfronten.
Har skjutit upp min southbeach-period till semestern eftersom det blev en massa svimningsattacker mitt i allt. Doktorn har förresten ringt och sagt att blodproverna var ok.. inte ens lite järnbrist hade jag.. blev nästan besviken.
En konkret järnbrist hade man ju kunnat åtgärda.

Imorgon är det sista dagen på jobbet innan semestern.
Det känns så djävla skönt!!!

Inte för att jag ska göra något speciellt.
Bara vila.
Och sen röja här hemma.
Läsa läxor.
Läsa böcker.
Inget mer.

23 sovmorgnar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Smashing!!! (inspirerad av engelska kungahuset)

Puh.
Jag är så trött nu och det är så lite tid kvar till semestern så jag orkar liksom inget mer.
Chefen behöver inte göra nånting för att jag ska implodera och jag har ingen energi över till att slå på en extra växel när det behövs.. högarna växer och allt blir bara så rörigt!!!Jag skulle ju lugnt och fint sätta in G i mitt jobb eftersom hon ska vicka för mig men så gick J och blev sjuk och då måste vi ju göra hennes jobb och då blir det ingen tid över till annat.
Dessutom satt jag och räknade idag och tyvärr är det så att det är en omöjlighet att inte gå back i vår bransch.
Man måste ha nästan lika med noll gångtid mellan kunderna bara för att det ska gå ihop och det fattar ju vem som helst att det funkar inte.
Ja, det är mycket som jag tycker och tänker om det här men jag orkar inte skriva om det nu.
Blev bara deppig.
Jag vill kunna koncentrera mig på att ge en bra omsorg till våra kunder, inte behöva bekymra mig om ekonomi i första hand.
Inte konstigt att det händer skandaler ibland i hemtjänsten... jag tror inte det beror på nonchalans eller slarv... utan helt enkelt på ekonomi.
En hemtjänst måste också gå ihop.
Och hemtjänstpersonalen har redan dom lägsta lönerna.
USCH säger jag bara.

Snart får jag i alla fall en bärbar dator på jobbet och då kan jag ju använda den hemma också.
Något som är bra.
Nu sitter jag i sonens rum, på nåder, samtidigt som han trampar omkring bakom min rygg och vill att jag ska sluta.
Så nu tänker jag sluta.

Nu ska jag slänga mig i säng och läsa om det engelska kungahuset... min senaste last.
Var ju lite deppig efter att Diana-boken tog slut... tittade lite håglöst i min bokhylla (som täcker en hel vägg) och hittade den här!!!!!!

Tror jag köpte den vanvettigt billigt för nästan 10 år sen och sen har den stått där och inte lockat ett dugg... men nu!!!
Nu är mitt begär väckt!
Såpass att jag var tvungen att köpa aftonbladet idag  och läsa om hur Diana begravde ett barn i sin trädgård!!
Det är spännande att vara en periodare... man vet aldrig vad nästa last blir... eller när det slår till!

Gick tidigare från jobbet idag eftersom jag skulle till doktorn med sonen.
Han är liten till växten och ska kanske få en skjuts på traven med lite hormoner.
Det är inte tillväxthormoner utan  något som ska sätta fart på växten bara... slutresultatet blir det som det kommer att bli hursomhelst... det går bara lite snabbare.
Han har varit liten hela livet och alla har tjatat i min omgivning och ojat sig och kommit med ohyfsade och okänsliga kommentarer... jag har aldrig oroat mig eftersom han hela tiden följt sin kurva, men eftersom andra människor undrade och tyckte så mycket så såg jag ändå till att dom gjorde en utredning när han var liten.. vilket jag fick bråka mig till på bvc och när jag råkade tjuvläsa i hans journal och såg att dom skrev att "modern är extremt orolig" så sökte jag hjälp hos en privat barnläkare istället och då blev han utredd i ett nafs och det konstaterades att eftersom han inte har så långa föräldrar så kommer han inte att platsa i nåt basketlag, men det var i alla fall inte något fel på någonting...
Sen dess har jag inte funderat så mycket mer på det, men nu när han är 14 år och alla polare har passerat 1.70 och han fortfarande bara är 1.50 så har han själv börjat oroa sig för om han någonsin kommer att bli större...
Och då är det ju skitsamma om JAG oroar mig eller inte... då är det ju självklart att man kollar upp saken en gång till...
Så det gjorde vi och det blev samma resultat som förra gången.. det finns inga fysiologiska fel och han kommer att bli stor som alla andra om än dock inte särskilt lång... men ändå normal... han är bara lite sen i puberteten tydligen, och det är ju då pojkar sätter fart i tillväxten.
Och detta kan man alltså få hjälp med och det ska vi få... men bara för att komplicera saken ännu mer så har dom sedan vi var på första besöket hos läkaren i maj, infört nya bestämmelser om just detta läkemedel så nu krävs det speciella intyg som ska skickas hit och dit och det kan dra ut på tiden.
Så vi får vänta lite till
suckelisuck

Så därför är jag hemma relativt tidigt idag.
Men jag har lagt ner allt hushållsarbete den här veckan i väntan på semestern.
Jag har meddelat ungarna att det är självbetjäning på allt den här veckan.
Dom har lovat att inte svälta ihjäl, utan att se till att laga mat och äta om jag bara handlar det dom vill ha... och det gör jag förstås!

På jobbet är det lätt kaotiskt pga höstförkylningar... massor av sjuk personal, inklusive J som sitter på kontoret och gör scheman, vilket ju ställer till det för mig och G... vi hinner inte göra det vi ska göra egentligen och så blir allt rörigt som vanligt.
K kom förbi en sväng idag.
Hon är sjukskriven pga djup depression som antagligen är en reaktion på gammal stress och press. Jag smsade henne imorse och frågade om hon inte kunde komma och ta en kopp kaffe och då kom hon. Fast hon drack te.
Det kan vara bra att ha ett mål att ta sig till, det är inte så lätt att komma sig för och hitta på saker att göra när man är deprimerad men man mår ofta bättre av att ta sig ut åtminstone en liten stund varje dag.
Hon uppskattade att jag hörde av mig sa hon... det är skönt att inte tappa kontakten med sin arbetsplats när man är långtidssjukskriven.. man blir så isolerad och avskuren.
Jag vet ju själv hur det är... been there, done that... så jag gör gärna vad jag kan för att situationen åtminstone inte ska förvärras.


Har nu läst ut Diana-boken och saknar den som bara den.
Vill läsa mer om den engelska överklassen och kungahuset därborta.
Har nu börjat läsa den här boken.
Handlar om en 14-årig tjej som går på highschool... man får följa henne i fyra år. Jag läste någon artikel om den här boken och beställde den bums från bokus.
Kommer inte ihåg vad det stod i artikeln.. men jag antar att det lät intressant.

Tidigt uppe idag.
Behövde ingen väckarklocka.
Vaknade av ett  JÄKLA SURRANDE!!!!
En geting  som verkar helt groggy och som antagligen  inte är i bästa form verkade utkämpa någon form av sista kamp vid huvudändan av min säng.
Kattkräket, som för en gångs skull skulle kunna gjort en insats, satt bara och glodde.
Ren tur att getingen inte halkade ner i sängen och blev klämd under mig  så jag blev stucken.
Jag har klarat mig hela livet utan att bli stucken.
Ibland enbart genom att springa för livet, kraftigt viftandes och gällt skrikandes.
Konstigt vilka oanade krafter man kan få.
En gång sprang jag på rekordtid uppför mördarbacken på värmdö utan att knappt märka det... i ren adrenalinskräck. Och med packning.
Den backen orkar man knappt GÅ uppför i vanliga fall... den är så brant så det nästan blir naturligt  att man använder händerna.

nåväl

Drömde om siffror.
Tror rentav jag räknade på några beslut i sömnen.
Hur det nu gick till för jag hade ju ingen miniräknare och det är ju en hel del decimaler.

Många som uppmärksammade att det var den 11:e september igår.
Har för mig att  beatles  släppte någon skiva just detta datum.
Eller fick ett kontrakt.
Eller något slikt.
Jag valde i alla fall att fokusera på det.
För mycket negativt i luften annars.
Och hade inte statskuppen i Chile ägt rum så hade troligtvis inte min son funnits.
Det ena leder till det andra och ibland kan väldigt negativa  händelser  trots allt sluta med att goda saker händer.
Om inte om fanns.

Nu ska jag kasta mig i duschen.
Vill vara  synnerligen tidigt på jobbet.
Stackars grannar.
Men dom   hämnas genom att tvätta dygnet runt.

Idag har jag räknat och räknat och räknat.
Det är allt jag gjort men jag har gjort det i timmar.
Slet mig loss  från siffrorna kl sju och åkte hemåt.
Det är ju så  många siffror jag måste få kläm på innan jag kan ta semester.
Min chef har panik eftersom hennes chefer  skällt på henne och eftersom hon inte har någon koll själv så springer hon bara omkring och viftar med händerna och slänger ur sig saker som att "vi måste effektivisera" och "vi måste tajta ihop schemana" etc.
Personalen sliter som galningar och det är väl inte så bra för stämningen på jobbet när chefen då häver ur sig dylika saker utan att veta vad hon pratar om.
Vi jobbar i hemtjänsten och våra kunder bor på olika håll och eftersom vi inte kan  transferera oss på noll sekunder från den ena kunden till den andra så går det såklart  åt tid till transport.. ibland till fots ibland krävs det buss.
Så är det ju bara och om det inte är acceptabelt för dom höga cheferna så tycker jag att dom ska lägga ner hela verksamheten.
Man måste ju vara realistisk.
Jag tror inte att våra siffror är så himla dåliga.
Jag tror att någon, t.ex. min chef, har räknat fel.
Det vet väl varenda människa som har läst åtminstone några poäng på högskola och därmed inte kunnat undgå statistik att om siffrorna är väldigt, väldigt konstiga så får man räkna om... för då är det nåt som inte stämmer.
Suck.

Det är i alla fall kul att g är tillbaks och idag jobbade även T och H kom in en sväng och hälsade på.
Det kändes som i gamla tider och jag önskar att det alltid kunde vara så... men man får ta vara på dom små stunderna och göra det bästa av resten av tiden.
Nu biter jag bara ihop och inväntar semestern och 23 sovmorgnar i rad.
Fy i helvete vad skönt det ska bli!!!!!

Ska hoppa i säng nu med Diana-boken som jag nu rekommenderar ännu mer.
Ett visst intresse för brittisk överklass måste man kanske ha, om än bara ur sociologisk synvinkel.
Det är faschinerande hur förstockat det fortfarande är på vissa håll!

Sov gott alla människor därute!

blessed be

Grrrr.
Nu har vi avslöjat den andra katten som smygpissare!!!
Inkontinenskatten har ju fått sitt revir kraftigt begränsat sedan vi flyttade in honom i vardagsrummet och hittills har det visat sig positivt.
D-katten har fått hålla till i resten av vår enorma lägenhet på 3rok.
Tyckte det var skönt att bara kunna ställa ikea-kassarna med ren tvätt rätt ner på golvet, något som var omöjligt förut med herr inkontinens i närheten... så nu har påsarna stått där i tre dagar utan att någon har haft tid eller lust att ta itu med innehållet.
Och nu skulle jag gräva fram lite rena kläder... hade tänkt ut en snitsig outfit... OCH SÅ VAR ALLT NERPISSAT!!!!
Och är det inte en av oss människor så finns det bara ett alternativ och det är den sockersöta D-katten.
Förbannat också!



Annars har jag precis läst ut den här boken.
Rekommenderas.
Det finns ju en film också och den skulle jag vilja se.
Ofattbart grymt.










Just nu håller jag på och läser den här boken.
Den är också rätt hemsk och sorglig.
Men det känns mer onödigt... jag menar... här är det inte fråga om vapenhot och total maktlöshet utan mer om konventioner... kan i och för sig vara nog så svåra att bryta emot.
Intressant läsning är det hur som helst eftersom Cecilia skriver personligt och humoristiskt och även berättar en hel del om sig själv.
Boken handlar mycket om föräldrar och hur barn kommer i kläm och vilken förödande inverkan det kan få på resten av livet... vilken makt och vilket ansvar en förälder har.
Rekommenderas också!

Jag är så glad så glad för nu har min bästaste kollega och vapendragare återkommit till svensk mark igen och även till vår kära arbetsplats.
Hon landade igår morse och det tog bara några timmar så kunde hon inte låta bli att komma förbi kontoret där jag satt och jobbade extra med en massa tråkiga papper som jag måste klara av innan jag kan ta semester. Och idag sågs vi igen och fick lite jobb  gjort även fast det är svårt  för oss att skärpa oss och jobba nu när vi väl ses igen.
Sen gick vi och käkade tapas och bara satt och slappade lite och nu är jag hemma.
Igår fyllde sonen 14 år och jag och dottern uppvaktade honom sedvanligt på morgonen med en massa paket och smarrig frukost. Sen åkte jag in och jobbade och på kvällen kom dottern till jobbet med hårspray och så kammade hon till snedbena på mig och jag sminkade mig (massor med kors i taket) och hade utsläppt hår (ännu mera kors i taket) och till på köpet en  kjol och så åkte vi till söder och mötte upp med sonen och hans kompis J och så kidnappade vi sonen och släpade iväg med honom till en indisk restaurang och där väntade tjocka släkten och så åt vi så gott så gott och firade hela kvällen lång.
Väldigt trevligt var det!!!

Och nu är det en vecka tills jag får min uppskjutna semester och det känns väldigt bra.
Jag är med andra ord på väldigt gott humör för tillfället.
Käre gode gudinna och gud låt mig slippa nästan svimma den här veckan!!!
Låt denna vecka bara passera utan att något dumt händer.
Por favor!

Datortrassel både hemma och på jobbet gör att jag inte kan skriva så mycket för tillfället.
Kanske bara bra för jag verkar vara i sämre form än vad jag själv fattar.
Fick en sån där svimningsattack i tisdags på jobbet igen.
Blev jätterädd och åkte hem.. jobbigt på tunnelbanan för jag kände mig helt svimfärdig.
Väl hemma somnade jag och sov 13 timmar i sträck.
Stannade hemma igår och lyckades få en tid hos doktorn som undersökte mig efter konstens alla regler.
Allt verkar vara som det ska, men jag har ju inte fått svar på blodproverna än.
Hon trodde att det var panikångest som har med stress att göra.
Och det kan jag väl köpa.
Jag har haft någon form av panikångest förut, för tre år sen.
Men då var det inte samma symptom.
Då trodde jag att jag fick en hjärtattack på konsum.
Blev JÄTTERÄDD och oroade mig och nojade som bara den... det slutade med att jag fick käka såna där lyckopiller i nåt år, vilket ledde till att jag gick upp 10 kg i vikt.
Men det har inte kommit tillbaka förrän nu.. om det nu är det.
Kanske inte så konstigt för senaste året har varit tufft.
Det är inte förrän nu som det har lugnat ner sig och blivit mer strukturerat på jobbet.
Och det är väl typiskt att det är då som kroppen reagerar.. när allt äntligen är bra.
Dumma kropp!!
Fast samtidigt... TACK lilla kropp!
Tack för att du är klokare än vad jag uppenbarligen är och säger ifrån.
Det är verkligen dags för semester nu.
Jag har redan fått skjuta upp den tre veckor.. en vecka kvar och sen är det jag som går under jorden.
(tänkte också låna six feet under och kolla på)

Så det är vad som hänt sen sist.
Jobbade idag men känner att jag inte orkar så mycket.
Tar det lugnt..tänker inte offra mig själv.
Imorgon kommer söta, rara H och lunchar med mig och det ser jag verkligen fram emot.

Idag shoppade jag och dottern presenter till sonen.
Ett självlysande tangentbord ska han få och pengar till kläder, några böcker, silikonlampor och en massa cocacola och tuggummin. Och pengar till kannor på graff-kursen.
Och så blir det indisk restaurang med pappan och mormorn, kusinen och farbrorn på lördag.
Festligt som bara den!

Mannen har jag inte hunnit tänka så mycket på.
Ska maila honom nästa vecka när vi får uppkoppling på jobbet.
Någon måtta får det vara!

Man går och lägger sig rätt tidigt eftersom man är gammal och trött.
Man somnar.
Man sover och sover och vaknar slutligen för att man måste gå på toa.
Väl tillbaks i sängen kollar man på klockan för att se om det  är någon idé att somna om.
Då ser man att klockan bara är KVART ÖVER ELVA (23.15).

Hela natten kvar!
Som att vinna på en lott!
Nu är det verkligen morgon igen.. men jag känner mig fortfarande alldeles lycklig för det känns som om jag fick sova TVÅ nätter!
Och är man trött och utarbetad så är det det allra underbaraste.

Idag ska jag på en tråkig kurs om vårt nya lönesystem.
Kan man tänka sig nåt tristare???

Igår gick jag med chefen och kollade på ett lager där dom har begagnade kontorsmöbler.
Hittade en sån här stol, fast inte lika sober och diskret, utan tyvärr i en läskigt mintgrön variant...
Vi köpte den till mig i alla fall.
Mitt skrivbord ska stå så att stolen inte kommer att synas så mycket, men jag kommer att sitta där rak i ryggen och gunga på fjädringen.
Känner att jag kommer få en massa energi och orka massor!!!
Har hittills aldrig stött på en kontorsstol som varit bekväm.
Hur man än ställer in dom rackarna så blir det antingen så att man liksom sitter och lutar framåt och måste klamra sig fast vid skrivbordskanten, som om stolen vill katapultkasta en framåt... eller så blir det nåt åt tandläkarstolhållet och man måste göra en sit-ups-liknande rörelse varje gång man ska sträcka sig framåt lite... och så är armstöden i vägen så man inte kan komma tillräckligt nära... hopplöst.

Men min nya stol är pigg och glad och ful!
Fast man kan ju verkligen fråga sig vem det är som designar kontorsmöbler!
Är det samma person som gör bilbarnstolar och fleecetröjor???
Ruskigt fula mönster och färgkombinationer.
Resten av möblemanget ska vi köpa på ikea.
Både billigare och snyggare.

Igår körde jag south-beach hela dan.
Det var inte så dramatiskt.
Åt yoghurt till frukost på jobbet... någon hade knyckt mina fiberflingor så det blev bara yoghurt...
Åt kycklingsoppa till lunch.
Några väldigt mörka chokladbitar till mellanmål.
Kycklingsoppa till middag.
Och sen inget mer.

Kanske inte så varierande.. men dock näringsriktigt och  mättande.
Åt förresten några tigerostar och lite olivphiladelphia också när jag kom hem.
Kanske därför jag sov gott!!!

Vidare köpte vi en ny high-tech kattlåda igår och ny konstig kattsand (mer som små kristaller).. och nu har vi installerat inkontinens-katten i sonens rum.
Där ska han få bo när sonen är hemma och annars i vardagsrummet med mig.
Hallen är förbjudet område och eftersom den ligger så centralt.. som hallar brukar göra.. så blir det tyvärr instängning i ett rum i taget.
Hörde lite ynkliga jamningar och förvånansvärt kraftiga utbrytningsförsök när jag var uppe och vimsade inatt (kväll)...
Det känns lite grymt, men alternativet att göra oss av med kattkräket är ännu värre.
Detta är ett experiment.

Natten till igår drömde jag oanständiga och pinsamma drömmar om en viss person på jobbet som jag verkligen inte har såna fantasier om.
Sånt är ju jobbigt.
Tar ett tag innan man kan skaka av sig.
Den här personen tycker jag ju om, men verkligen inte på det sättet.
Jäkla undermedvetna!!!
Hitta på så där!
Man blir ju generad.
Det kanske är för att tona ner a-mannen lite.

Idag ska jag dejta dottern och kanske guds gåva och så ska vi hitta på nåt till sonens födelsedag.
Anything!!!

Och nu... måste jag göra mig i ordning!
Be careful out there!

Det blev ingen utgång idag.
Kom på att jag har allt hemma som behövs.
Nu puttrar en kycklingsoppa på spisen och jag har precis fått besked om att båda barnen väntas hem till kvällen.
Frukost äter jag på jobbet imorgon och det ligger en seveneleven precis på vägen från tunnelbanan så då kan jag köpa lite yoghurt där. Fiberflingor har jag på jobbet.
Imorgon ska dom koppla in datorerna och faxen på jobbet och jag hoppas verkligen att jag får ett skrivbord snart så man kan sätta igång och jobba som vanligt.
Atmosfären är helt annorlunda i nya lokalen.
Fridfullare på  nåt sätt.
Jag tror jag kommer att kunna jobba bra där.
Vilket betyder att jag inte kommer att bli lika trött.

Måste komma ihåg att göra nåt gott med all karl johan-svamp som jag fick i fredags!!!
Det godaste är nog att bara steka dom i smör och salta lite.
Mums!!!

Sitter nu och försöker motivera mig själv att ge mig iväg till affären och handla.
Ska som sagt köra igång en ny period av south beach (höll på att skriva park) och måste fylla kylskåpet med kolhydratfattiga grejer.
Tre veckor tänkte jag mig.
Det gick ju bra sist.
Fast som vi carboholics säger.... EN DAG I TAGET!!! DET FINNS BARA NU!!!

Satt också och funderade på vad min kropp egentligen behöver.
MOTION.
Att det ska vara så omöjligt.
Varför är jag så lat och bekväm av mig.
Tusan att det inte blev något av linedancen.
Det visade ju sig att det inte alls gick att droppa in sådär.
Och vi vill ju inte binda upp oss på något som vi inte vet vad det är.

Huvudet är i alla fall bra.
Ska jag åka ända till fridhemsplan???
Det är väl nästan bäst.
Får väl ta med mig nåt kul att läsa.

Så får det bli.

Vaknade halvsex med smygande migrän.
Har nu tagit tabletter och inväntar effekten.
Kan inte få igång min dator.
Dels är det ju vajsing på sladden och dels funkar plötsligt inte mitt lösenord.
Vilken tur att sonen har en dator!
Men då tvingas man sitta på en hård stol i hans rum och  dessutom funkar mellanslaget dåligt så man måste trycka tre ggr så hårt som vanligt mellan varje ord... stör rytmen...
Och det är nåt konstigt med sonens dator också.
Två fönster med aktivitetshanteraren öppna som inte går att stänga och eftersom dom lägger sig framför allt annat så måste jag dra ner dom i ena hörnet... well, well...

Nu tror jag att det lättat lite i huvudet.
Kanske ska försöka sova lite till.
Drömde inatt en massa om jobbet och om telefoner och sms (värsta knutby) och om barnens pappa... inte konstigt att det blev huvudvärk av det...

Om en vecka fyller sonen år och jag har inte tänkt ut någonting åt honom.
Själv säger han att han inte vill ha något... han vill bara få tillstånd att umgås med sina vänner igen...vilket han ju inte får nu som en påföljd av hans ljugande m.m.
Men det är klart att han egentligen vill ha något.
Sånt där är bara snack.
Om man skulle gå på det så skulle det sluta väldigt sorgligt.
Men vad???

Jag var så trött så trött igår så jag var alldeles vimmelkantig.
Det måste vara flytten på jobbet och allt stök med den som blev för mycket.
Blev irriterad på mig själv.
Hur klen kan man vara?
Det är ju KUL att flytta.
Det är kul och terapeutiskt för själen att få rensa bort en massa skräp och bygga upp en ny ordning.
Tror kanske också att tröttheten beror på mina för tillfället usla kostvanor.
Dom är miserabla.
Ska göra en liten planering nu i helgen.
Konsten med att äta rätt är ju att ha framförhållning så det inte spårar ur vid akut trötthet.
Då är det annars så lätt att falla tillbaks i gamla sunkiga rostbrödsvanor.

Så det är vad jag ska ägna helgen åt.
Planering och inköp av mat.
Laga mat och frysa in lunchlådor.
Och så ska jag sätta mig in i politiken.
Man kan lyssna på partiledarutfrågningarna på p1... kanske också en och annan debatt.
Jag är nog ganska säker på vad jag ska rösta på.. men jag känner mig korkad och oinsatt... vill veta mer!!!

Tror att jag nästan lyckades astralprojicera igår, men eftersom jag var så trött så blev det ytterst kortvarigt innan jag gled in i riktig sömn. Jag hann i alla fall konstatera att jag hörde precis allt som Jim Dale läste (harry potter) samtidigt som jag åtminstone var på väg ut ur kroppen.

Varje gång jag skriver om sånt här vill jag liksom be om ursäkt eftersom jag vet att det är många som tycker att man verkar helt knasig...
MEN DET ÄR MIN BLOGG!!!
Jag får skriva vad jag vill.
Och om någon tycker att jag är knasig så .... har dom kanske rätt.
Men..
Dom här upplevelserna är verkliga.
Mer eller mindre.
Jag vet inte själv riktigt vad som händer, men det är det jag försöker ta reda på.

Längtar.
Lustigt att alla jag faller för har alltid en anknytning till beatles.
Men det är inte det jag (medvetet) faller för.. det konstaterar jag alltid i efterhand.