oväntat!

Vilken bra jul det har varit julklappsmässigt sett!
strumpor Från dom mest oväntade håll har jag kammat in hela TRE beatlesrelaterade tingester utan att ens uttalat önska mig något.

Jag har fått dom här strumporna till höger.
Dom är vita så dom syns inte så bra på bilden.
Dom fick jag från en kollega som jag inte alls hade väntat mig att få nåt ifrån och allra minst något sånt!


Sen, helt oväntat, damp det ner en originalmeny från Star Club direkt från Hamburg, i brevlådan några dagar före jul!
en menyJag har inte hittat någon bild på just den menyn som jag fick och jag fattar inte hur man scannar men här är i alla fall en bild på själva Star-Club.
Ett ställe som beatles spelade på innan dom slog igenom när dom fortfarande var okända.. jag och dottern var ju där och kollade förra sommaren när vi var i Hamburg.




Och så sist men långtifrån minst rariteten från söta P som jag nämnde här nedan!
raritet
Nämligen den här lilla ep:n direkt från 1964!

WOW!

Säger jag bara.

Goldielock

Pling!
Sa det nyss när jag satt här i godan ro och slösurfade lite.
Det var kära kollegan Goldielock som är i Thailand på lång-semester, som dök upp på msn.
Hon (den lymmeln) har bestämt sig för att stanna kvar en månad längre än vad som var meningen.
Hon ska ta nåt dykar-master-certifikat av nåt slag.
Härligt för henne!
Trist för mig =(
Nu är hon orolig för jobbet... hon är ju bara timmis egentligen även fast hon går på ett fast schema.
Jag sa att hon inte behöver oroa sig.
Om hon inte får jobba när hon kommer hem så slutar jag också.
Men det är ingen risk... vi behöver alltid bra folk!
Vi bestämde att när hon är färdigutbildad läkare (hon har inte ens kommit in på läkarlinjen... men hon SKA), så ska jag bli hennes personliga assistent och så ska vi resa runt i världen och jobba för Läkare Utan Gränser.
Så nu är framtiden utstakad.
Känns bra.
Tills dess hoppas jag bara att hon inte hamnar i klorna på nåt ryggradslöst djur.
Gott om såna därborta i havets djup.
Bläckfiskar med ögon stora som FOTBOLLAR och maneter med en räckvidd på 40 meter.
Men...
Jag är inte orolig egentligen.
Goldielock fixar allt.
She always does.

kors i taket och flammor på väggarna

Moonlight har ont i armen.
Vi tokmålade hallen inatt.
Illandes ill-röd.
Sånt där tar ju alltid längre tid än man tror.
Först ska allt plockas undan (och även om det bara är en hall, så gott som utan möbler, så har man överraskande mycket saker där..).
Sen ska det tejpas runt alla lister och dörrar och elurtag och proppskåp och längs taket.
Bara det tar hundra år även om man är två.
Sen målar man.
Det tar sin tid.
Sen måste man vänta, helst två timmar, innan man kan måla igen.
Vi körde disney-låtar på högsta volym och skrålade med bäst vi kunde för att hålla humöret uppe.
Fuck the neighbours.

Resultatet?
harkel...
Inte så bra tyvärr.
Det blev flammigt, det syns tydliga skillnader där man har rollat och där man har gjort med pensel.
Ska försöka fixa till dom värsta ställena med den färgen som är över.
Färgen är jättefin.
Hallen ser ut som ett café tycker dottern.
Det är ju inget proffsjobb och var aldrig menat att bli... men... även fast jag är slarvig och otålig så står jag inte ut med vad som helst...
Ska göra vad jag kan.
Måste bara dricka lite kaffe först.

Damm

Idag känns det som om jag inte gjorde någonting på jobbet innan det var dags att sluta.
Jag hade två hembesök.
Alltså två nya ärenden som vi har fått.
(Jag jobbar på ett privat hemtjänstföretag och jag är någon form av samordnare även om jag ännu inte förärats med den oerhört fina titeln. Vi ska dock få en ny chef och då ska jag förhandla upp både lön, arbetstid och anställningsgrad.)
Det första hembesöket var hos en dam som har så ont i rygg och ben att hon mest bara orkar ligga platt på rygg i sängen.
Det var en uppfriskande och trevlig ny bekantskap.
Hon besatt någon slags pessimist-optimistisk livssyn och hade dessutom varit granne med Laila Freivalds och kunde intyga att denne varit mycket osympatisk och aldrig hälsat på övriga boende i trappuppgången. Lailas make, som då var pappaledig och för det mesta släpade på en eller annan bävernylonunge, var däremot normal.
Min lilla dam och alla hennes vänner hånskrattade nästan ihjäl sig när Laila hamnade i lägenhetsskandalen.
Rätt åt den sura människan! tyckte dom.
Det andra hembesöket var hos en herre på 94½ år.
Han var också mycket sympatisk, men också mycket, mycket dammig.
Liksom hans hem.
Hemmet såg för övrigt mer ut som ett soprum än som ett hem.
Där fanns också en säng och ett bord och en stol.
Och en supermodern tv.
Vi ska såklart hjälpa honom att damma lite.
Och förhoppningsvis kanske vi får slänga lite skräp.
Kanske dammsuga den lilla gången som gick mellan diskbänk, badrum (som jag inte vågade kika in i) och sängen/bordet.
Jag älskar såna människor.
Åtminstone på jobbet.
Det är dom som är intressanta.
Damer som bekymrar sig över mattfransar är inte lika spännande.
Imorgon blir det kontoret hela dan.


Ointressant

Jag har verkligen inget av allmänintresse att skriva om i min lilla blogg.
Och eftersom jag inte tänker informera min bekantskapskrets om detta lilla ställe i cyberspace så lär jag ju aldrig få några läsare.
Så varför skriver jag egentligen och till vem?

Till mig själv längre fram i tiden kanske.
Om jag lyckas bevara detta så kan det kanske vara av intresse någon gång.

Igår gick jag och la mig redan vid 20-tiden med Änglar och demoner.
Jag hann inte läsa särskilt länge innan jag somnade.
Vaknade nån gång i natt, men eftersom mitt undermedvetna visste att köket var låst så somnade jag om.
Vaknade vid 7-tiden i morse av tre racerkatter som använde mig som avstampningsramp... eller nåt....
Det går inte att fortsätta sova under såna omständigheter... om inte annat vaknar man av sina egna vrål...
Ungarna avvek till första skoldagen vid halvåtta.
Jag har legat och läst lite.
Boken börjar bli spännande om än utan finess.
Det är verkligen James Bond-stuket som gäller.
Tidsjakt... bomb... nedräkning...
Men, men... jag begär inte så mycket..
Är glad att ha en bok på gång.

honeypies


Va kul!!!
Upptäckte precis att det är någon slags beatlesspecial imorgon på tv2.
Det är inte varje dag minsann!
Kl 21.15 börjar det och jag kommer att sitta som naglad.
Bäst att banda också eftersom jag garanterat kommer att somna.

honeypies

Puss på er!