moonlight

Idag, äntligen, är det meningen att min älskade bärbara ska återvända till hemmet.
Förhoppningsvis nu någon gång efter lunch.
Datagubben ska ringa innan han dyker upp, men jag hoppas jag hinner städa lite.
Igår firade vi av chefen på jobbet som ska sluta.
Vin, ost, frukt och kex.
Det var gott.
Sen hämtade jag dottern på Lava och vi åkte hem.
Eftersom jag hade druckit hela TRE ganska små glas vitt vin så kändes det som om jag hade varit på en riktig krogrunda.
Jag och alkohol är ingen bra kombination och ju mer sällan man dricker desto mindre tål man för varje gång.
Jag behöver i princip bara dricka ett glas vin så känns det som om jag har varit ute och röjt när jag vaknar dan efter.
Tur att det finns treo.
På tunnelbanan hem så fick vi sällskap av ett vandrande vrak.
Jag blir alltid lite rädd när såna där utflippade typer söker sig till mig (vilket dom har en tendens att göra) men dottern var cool så jag skärpte mig och var snäll jag också.
Vet inte var min rädsla kommer ifrån, har aldrig råkat ut för någon som varit dum.
Förutom en gång för hundra år sen när jag blev rånad på cigarettlimpor när jag jobbade i pressbyrån av en rätt aggressiv och påtänd typ.
Det är väl det som spökar i reptilhjärnan.
Vraket som vi sällskapade med igår var hur som helst snäll.
Han älskade oss.
Han sa det ca sju ggr.
Varje gång ville jag så gärna säga tack detsamma, men trots att jag solidariserar och sympatiserar och allt annat möjligt så kunde jag bara inte förmå mig till att älska honom tillbaka.
Han var en sån spillra.
Jag kom fram till att jag aldrig skulle kunna krama honom, men att jag gärna skulle tvätta hans hår.
Dottern, som är en god människa, skulle ha kunnat krama honom sa hon.
Väl hemma var kl bara typ halvåtta, men för mig kändes det som sagt som om jag varit ute en helkväll på krogen, så jag kröp i säng och sen tittade vi på Let's Dance.
Jag ville att Peppe skulle åka ut för han anstränger sig inte tillräckligt, han tror att han ska få vara kvar bara för att han är lite lustigt stel och tafatt och det var väl precis vad som hände.
Jag hejar på bolibompakillen och jag tycker om nästan alla andra också förutom den där träaktiga Paulo Roberto som jag förövrigt tyckte var rätt träaktig även tidigare, mentalt alltså men nu visar det sig att det även gäller kroppen.
Sen sov jag gott.

Nu precis ringde en gammal kompis sen gymnasietiden som jag brukar gå på bio med.
Vi ska ses på onsdag, hon ska bjuda mig på lunch och berätta en grej om sig själv.
Jag är rätt säker på att hon ska berätta att hon ska byta kön.
Varför jag tror det (som ju inte är det första man kanske tror om någon säger att dom ska berätta något) har sina orsaker.
Hon kom med lite antydningar sist vi pratade, men då fick jag lite panik (obegripligt) och låtsades inte fatta någonting. Nu har jag funderat lite mer på det och vant mig vid tanken.
Anledningen till min reaktion har inget att göra med att jag på nåt sätt har nåt emot att folk gör vad dom vill, eller alternativa livsstilar (tvärtom!) utan jag tror att det mer var på det personliga planet.
Någon slags chock och identitetskris relaterat till henne.
Nu har min hjärna hunnit ikapp och jag tycker bara att det är skönt att hon äntligen ska berätta.
Och jag tycker att, om det nu är så som jag tror, det är helt fantastiskt och underbart att hon har kommit fram till det beslutet och ska ta steget.
Det är ingen lätt grej.
Jag återkommer om detta.

Nu måste jag röja upp här hemma och röja upp mig själv.
Nästa gång jag skriver något är det förhoppningsvis från min lilla laptop!!!

Nu har jag varit hemma i 4 dagar och imorgon är det jobb igen.
Jag behöver vara ledig mycket längre än så här för att bli utvilad, men det känns ändå som om jag fått ut mycket av dom här dagarna.
Inte händelsemässigt, men energimässigt.
Jag har sovit väldigt bra.
Det är inte varje natt minsann.
Jag trivs med mitt jobb.
Jag trivs på min arbetsplats.
Åtminstone jämförelsevis.
Har man haft chefen from hell på arbetsplatsen in hell så är man nöjd med det som är normalt.
Nu blir det lite spännande när nya chefen kommer.
Jag vet ännu inte exakt vad som förväntas av mig.

Jag har i alla fall bestämt mig.
Antingen högre lön, heltid med flexibla tider och en annan befattning eller så byter jag arbetsuppgifter och går ut på schema som någon annan har gjort.
Dom får bestämma sig för vad dom vill ha ut av mig.

Nu när jag börjar jobba igen kommer jag inte att skriva här så mycket.
Åtminstone inte förrän min laptop är tillbaks.
Jag sitter ju vid sonens dator nu och det funkar inte så bra när han är hemma.


Jag älskar Vänner!

Monica: "What´s pleh?"
Joey: "That´s help spelled backwards so that the hellacopters can see it!"

Det blir lövbiff och potatisklyftor till middag.
Då blir nog även den dystre sonen nöjd.
Var på konsum och då sålde dom lövbiff för 79kr/kg.
Coop Xtra.
Gud vet vad dom lövbiffarna innehåller.
Men det bryr jag mig inte om för tillfället.
Dom såg fina ut och vi är fattiga men hungriga.

Vad blir det då till middag ikväll?

Ekonomin tillåter inga direkta inköp.
Troligtvis får det bli pasta och tomatsås.
Inga problem för mig och dottern som skulle kunna äta det nästan jämt, möjligtvis varvat med någon stek emellanåt, men sonen... han blir ju inte glad.
Ska nog sätta mig ner med honom och höra vad han egentligen vill ha.
Han är lite komplicerad.
Inne i en negativ livsfas.
Ingenting är särskilt bra.
Det skrattas inte så ofta.
Och jag är inte till någon hjälp, eftersom ingenting jag gör kan bli riktigt rätt i hans ögon för tillfället.
Det är svårt att vara mammas pojke.
Förr eller senare måste man slita sig loss.
Det är som det ska.

Kl 21.15 på Svt2.
Lokelani kommer att sitta som klistrad.
Trots det kommer jag kanske att somna.
Det är något med att sitta stilla och glo på en tv-ruta som stimulerar sömncentrum.
Men det gör inget!
För Lokelani ska ladda videon med ett sprillans nytt vhs-band!

Först ska jag sova ut.
Sen ska jag äta frukost i köket, där det drar från skafferiet, så jag blir riktigt frusen.
När jag är lämpligt nedfrusen ska jag ta mig ett härligt, ångande bad med badbomb (hittade en härhemma som jag först trodde kom från Lush, men tyvärr verkar den vara inhandlad på Åhléns... men det får duga).


Sen, när jag är härligt ren och väldoftande, ska jag ta itu med att röja härhemma.
Boka tvättstuga.
Om jag har tid finns det tid redan imorgon.
Får skärpa mig och tvätta även fast jag är ensam hemma.
Förbannar den dagen jag läste den där eländiga boken där ett läskigt spökbarn dök upp i torkrummet.

Alltså... målet imorgon är att, i nämnda ordning, jag och hemmet ska bli rent och fräscht.

Utöver detta skulle det inte skada om jag kom igång och läste någon bok.
Det är ju inte som om jag har brist på olästa böcker.
Sist jag räknade var det väl runt 300 st.
En last jag har... att köpa böcker...
Beställde en idag från bokus.com.
Får egentligen inte göra det för mig själv, har faktiskt sagt ifrån på skarpen, men det verkar jag inte bry mig om...
Hursomhelst... jag beställde en bok om scrapbooking... tror jag att det heter.
Det visar sig nämligen att det finns ett namn för det som jag har pysslat med till och från i hela mitt liv.
Det är ett begrepp.
Något som utövas av en hel massa människor.
I USA är det jättestort.
Finns hur många böcker och tidningar som helst.
Det finns olika tekniker och hjälpmedel.
Spännande!

Detta var en avstickare.

Det vore alltså bra för min sinnesfrid och för min livskvalitét om jag kunde sätta igång och läsa en bok.
Jag mår alltid som bäst när jag har en bok på gång, och kommer jag bara igång med en så brukar jag läsa 5-6 till av bara farten.
Sen kommer jag alltid av mig och så går det en tid då jag alltid lider lite.
Livet blir tristare helt enkelt.
Livet blir mysigare tillsammans med böcker.
Det blir roligare att åka tunnelbana, att vänta på bussen, att gå och lägga sig, att äta frukost...
Nu har jag varit hänvisad till sudoku på vägen till jobbet, och det är väl inte helt fel, men man kommer liksom aldrig någon vart... samma taktik hela tiden... tråkigt i längden...

Avstickare igen.

Vi kan väl säga såhär...
Målet är att jag och mitt hem och våra kläder ska bli rena imorgon.
Sen får jag göra vad jag vill, och skulle jag nu lyckas komma igång med en bok så vore det inte helt fel.