moonlight

Om än bara för en dag!

Gårdagen var inte bra.
Vädret var uselt.
Kunde inte promenera som vanligt utan var tvungen att ta bussen.
Irriterande man som troligtvis jobbar i hemtjänsten runt Alvik dök hela tiden upp i min närhet och det känns som att han iakttar mig och som att jag är tvungen att hälsa på honom vilket jag inte har gjort hittills men vart jag än tittar så dyker han upp och det STÖR mig. Om han vill hälsa så får han göra det själv. Jag vill vara ifred och har ingen lust att vara social och trevlig förutom med mina kunder.

Grr..
Läste det här och det stämmer så bra:
(från aftonbladet idag)

Maja: Så bemöts jag som kvinna

Maja: Så tänker män om kvinnor

Tjejer pratar om meningslösa saker, har mesiga och löjliga intressen.

En snygg tjej är naturligt fräsch utan att behöva anstränga sig.

Tjejen ska lyssna och bekräfta. Ingen gillar en kvinna som inte behöver en man.

Möter man en ensam kvinna är hon endera ett potentiellt sexobjekt eller ointressant kärring. Kvinnor med någon sorts position måste man vara artig mot.

Möter man ett par ger man kvinnan på sin höjd en bedömande blick, och frågar mannen efter vägen.

Alltså.
Det är tyvärr så det är.
Rent generellt.
Depressing.
Jag själv känner inga såna underutvecklade män (känner iochförsig inte så många män) men dom finns runtomkring everywhere... idioter...
Och så störande att man påverkas.
Jag ska skita i den här snubben. Punkt.

För att fortsätta med beskrivningen av den dåliga gårdagen.
Min nyinförskaffade stegräknare/radio var värdelös.
Stegräknaren var omöjlig att ställa in så den räknade rätt.
Radion helt oduglig.
Dessutom tog batteriet slut redan vid lunch.

Allt detta gjorde mig på miserabelt humör vilket präglade hela dagen.
Jag vimsade till det och klantade mig med det mesta.
Grrrr.

Det blev lite bättre när jag kom hem.
Tog först en paus och lyssnade på Lantz.
Bytte sen kläder och satte på mig ett par röda jeans som jag hittade i garderoben och som satt mycket bra.
Sen grejade jag ihop middagen och diskade och dottern kom hem och tyckte att det var JÄTTEGOTT!!! och sen sket jag i alla planer på bak och matlagning och tillät mig att krypa i säng och somnade framför Seinfeld.

Idag ska jag först följa med dottern till doktorn och sen ska vi åka och äta frukost på bokslukaren och sen ska vi dejta sonen och gå på bio. Troligtvis den där råttfilmen.
Sen hem.
Kanske baka m.m.

Nu måste jag väcka dottern.

Inte så bra.
Extremt trött.
Vaknade med smulor i sängen.
Inget minne.
Minns däremot att jag varit uppe och käkat banan minst 2ggr.
Vilken SABLA tur att jag är ledig imorgon.

Lagade lasagne (med bränd bechamelsås), morots-och linssoppa (måste kryddas innan ätning) och spenat- och ricottafyllda pastarullar (som jag lyckades GLÖMMA i ugnen... stängde dock av ugnen eftersom jag inbillade mig att den var tom varpå pastarullarna inte brändes men blev tråkigt torra.... suck...).
Ingen direkt succé med andra ord.
Fortsätter ikväll.
Måste tyvärr kompletteringshandla idag.
Sallad och kattmat.
Måste köpa en tjockbottnad kastrull.
Säkert därför bechamelsåsen brändes trots att jag vispade som en galning.

Idag kommer sötnosarna hem.
Så jag ska inte klaga.

Nu ska det skrubbas med badborsten.

Have a f-ing nice day!!!

Ok.
Nu har jag varit och handlat och det var TUNGT att släpa hem allting själv.
Köpte en stegräknare och vikter att sätta runt vristerna.
Stegräknare med radio.
Köpte också en hårinpackning och en duschborste.
Nu ska det torrborstas så det ryker. Tills det inte ryker mer.
Men först ska det lagas mat.
MASSOR av mat.
Och bakas bröd.
Kom igen nu!!!!
Res mig upp och gå ut i köket och JUST DO IT!!!

Var ju tvungen att slänga mig på sängen och pusta ut ett tag när jag kom hem.
Alltid en risk eftersom jag liksom fastnar.
Lyssnar på lite radioprogram... spelar lite spel... läser lite bloggar....
Och så vips har det gått 3 timmar!

Nu.
NU!!!

Efter den extremt slöa gårdagen så är det idag dags att kavla upp ärmarna och get serious!
Har nu suttit och letat recept och skrivit inköpslista och ska strax vandra iväg till coop.
Sen blir det matlagning och bakning hela dagen lång.
Naturligtvis var ebs ledig igår... den första dagen sen invigningen som jag lyckats pallra mig iväg till bokslukaren...
Men hennes trevliga kollegor Lisa och Johanna var där och jag och sonen satte oss ner i caféhörnan ett tag och intog chai-te, ost- och skink-fralla, maräng och en latte.
Störtmysigt!!!!
Om jag bodde vid Mariatorget skulle jag alltid äta frukost där.
Sen åkte jag hem och så blev det heroes hela dagen.
Skulle gärna ligga varje dag och bara glo på någon bra serie.
Otroligt avkopplande men tyvärr inte så hälsosamt.
Jag lyckades proppa i mig risifrutti, haegendazglass, smågodis, munkar och kyckling med coleslaw.
Maj gadd.
Det är såhär folk får 400 kilos övervikt och fastnar i sängen.

Nu dör batteriet alldeles strax.
Dags att pila iväg till coop.
(tack tack för den extra timmen!!!)

Idag är det heroes på tv heeeeeela långa dagen.
Men först ska jag åka in till Bokslukaren och betala en liten skuld.
Kanske ta en kaffe med sonen om han orkar pallra sig dit.
Det gör han nog eftersom han ska få pengar av mig.
I reklampauserna ska jag planera maten för några veckor framåt och imorgon ska jag handla och tillaga och frysa in.
Det är helt nödvändigt eftersom vi är i ekonomisk knipa.
Dom älskade ungarna ska ju vara hos mig i två veckor i rad (jippi!!!) och då måste det för gudsskull finnas käk!
En lasagne ska jag göra.
Och tjockpannkaka.
Eller vanliga pannkakor i stora lass.
lite soppor.
Baka bröd.
Kanske något smarrigt långkok på någon gammal seg köttbit.
Det är ju så inne med långkok nu och det är ju förbålt gemütlich!

Frågan är dock.
Vad ska jag äta idag???
Jag kommer inte att ha tid att stå och hänga i köket.
Gjorde en coleslaw i förrgår som blev oerhört smarrig.
Kanske inte så nyttig... innehåller både socker och majonnäs och creme fraiche av den onyttigare sorten... men billigt blev det!
Vitkål och morötter... så gott som gratis!
Om jag köper lite grillad kyckling och äter till det.... hm....
Får ekonomisk ångest bara jag tänker på att spendera.
LIte godis och glass måste jag också ha förstås.
Jag avbokade tandläkaren på tisdag.
Av ekonomiska skäl.
Där tjänade jag kanske in den grillade kycklingen.
Skulle också gärna vilja gå på bio med  ungarna under deras lov.
Råttatiouille vill vi se.
Men vi får se.

Jag tror att den store allmighty eller vem det nu är som ligger bakom allting vill att jag ska ligga lågt som tusan och tänka många kloka tankar.
Den som ligger bakom allting vill inte att jag ska lyssna på radio eller musik t.ex.
I förrgår så pajade radion på min mobil oförklarligt.
Och när jag kom hem från jobbet så tappade jag omedelbart min ipod för 2500 kr i skurhinken!
Den är nu DÖD.
Jag biter ihop och tar stoiskt detta som ett tecken på att jag ska lyssna på min egen inre röst istället för på något annat.
Eller som jag läste i någon käck självhjälpsbok.
Jag kan gå på bio i min inre biograf.

Nu måste jag rusa!!!!
Annars spricker schemat direkt!
TACK OCH LOV att man får en extratimme den här helgen!
GRATIS!!!!

Det går åt det sämre hållet i halsen.
Killar och kliar och inget händer när jag hostar.
Skit också.

Ska in till kontoret nu på morgonen på lönesamtal.
Känns helt meningslöst.
Jag kan inte få den lönen jag förtjänar så är det bara.
Jag har slitit som en slav för det där jävla företaget innan jag insåg mitt eget bästa och skippade kontoret och gick ut på fältet och då tog dom bort mitt ynkliga tillägg.
Allas löner är sjukt låga och fast jag vet att jag gör ett bättre jobb än samtliga så kommer jag inte att få en lön som motsvarar min kompetens.
För så är det på ett privat jävla hemtjänstföretag.
Take it or leave it.
Jag vet ju dessutom att jag är bra på mitt jobb.
Jag har ju för gudsskull suttit på det där förbannade kontoret och VET hur nivån på övrig personal ser ut.
Jag läste lite i den där "mera självkänsla nu" eller vad den heter av hon den där illblonda rättså jobbiga människan.
Konstaterade efter 3 sidor att det är just min självkänsla som det är fel på.
Jag har självförtroende men ingen självkänsla.
Jag duger inte i mina egna ögon och har aldrig gjort det och därför sitter jag där jag sitter för jag har aldrig vågat och på något skumt sätt tycker jag tydligen inte att jag förtjänar bättre.
Men jag VET att jag är BÄST på det här fucking lågstatusjobbet.
Och innerst inne så vet jag också att det inte är så många som är bra på det här jobbet.
Det är nämligen en konst som är sjukt undervärderad i vårt samhälle.
Min kassa självkänsla har tillåtit mig att bli bäst på en totalt undervärderad jävla lågstatuskonst.
Logiskt trots allt.

Och jag kommer bara sitta där på lönesamtalet och spy inom mig.

Har förresten fått besked om att jag ska börja jobba helger!
Precis vad jag vill!
Lite extra ob och så får man en massa lediga dagar mitt i veckan.
Perfekt!
Tyvärr blev det just precis den helgen som ungarna är hos mig så nu måste vi svänga om schemat vilket innebär att dom kommer att vara hos mig TVÅ veckor i sträck.
Underbart men också dyrt.
Börjar jobba helg i november och sen blir det var 14:e dag.

Läste om en 46-årig sjuksköterska som skolade om sig till rörmokare.
Blev inspirerad och googlade lite.
Tyvärr verkar det som att man nuförtiden MÅSTE ha 3-årig gymnasiekompetens för ALLT.
Det har inte jag.
Funderar på att ta ett snack med arbetsförmedlingen.
Det måste finnas något sätt för mig att skaffa ett vettigt jobb.
Jag älskar visserligen det jag gör nu men det är slavarbete.
Man får ingenting betalt.
Det funkar nog bara om man är gift och har delad ekonomi.

Känner mig lite såsig.
Somnade framför tv:n igår lååååångt före heroes och har sovit större delen av natten.
Missade därmed den enda serien jag följer men vaknade å andra sidan av mig själv kl halv fem.
Tyvärr lever förkylningen fortfarande i min kropp och främst då i hals och svalg.
Är lite hostig.
Fick lönebesked igår och det såg mycket dystert ut.
Var ju sjuk två dagar i september och har dessutom gått miste om mitt lönetillägg för att jag satt på kontoret.
Vet ej hur vi ska klara oss nu.
Därför tänker jag inte rusa iväg och köpa dyra förkylningspreparat.
Inte förrän jag betalt alla räkningar i alla fall.
Och snart är det jul.
Det blir inga julklappar att tala om i år.
Bara till ungarna och även det blir ransonerat.
Har inga reserver kvar att ta av och jag tänker verkligen inte ta några mer lån.
Ska planera mat nu i helgen och storhandla lite.
Laga och frysa in.
Problemet för mig är vad jag ska ha med mig för lunch till jobbet.
Jag har ju ingen lokal att äta i och ingen micro att värma maten i.
Mackor är inte det hälsosammaste i längden.
Sallad blir rätt dyrt.
Jag får äta kall mat helt enkelt.
Men budgetalternativet soppa är ju inte att tänka på.

Idag ska jag:
1. Skicka iväg toffelgubben till dagvård.
2. Bädda hos snurrtanten.
3. Bädda hos sötaste smurftanten.
4. Städa och fixa hos norrländskan.
5. Hämta matlådor.
6. Dela ut matlådor.
7. Svänga ihop en soppa och städa hos matlagningstanten.
8. Ta emot toffelgubben när han kommer hem från dagvården.
9. Handla med snurrtanten.

Rätt späckat schema.
Det gick bra igår med psyktanten.
Vi lyckades rentav slänga två kassar med sopor.
Framsteg.
Inte för att det gjorde någon skillnad men allt är relativt.
Man skulle behöva lastbilar och containrar för att tömma hennes hem på sopor.

Igår pratade jag också med exxet (barnens pappa).
Han biktade sig för mig och jag fick höra saker som jag kanske helst inte hade velat veta.
Han vet att jag aldrig kan skvallra för någon av hänsyn till våra barn.
Hans hemligheter är säkra hos mig.

Men nu känner jag ett behov av att bikta mig!

Det är inget kriminellt eller så... bara besvärande personligt.

Mycket, mycket nöjd med mig själv just nu!
Har ätit frukost!!!
En smoothie med jordgubbar, banan, vetekli och vaniljyoghurt.
En fullkornsmacka med ost och skinka. Inget smör.
En kopp te.

Måste börja viktklubba nu med Aftonbladet.
Lunchen idag blir tyvärr nutrilett eftersom jag inte haft möjlighet att förbereda något.
Men man måste ju börja någonstans och frukosten är nästan det knepigaste.
Jag har lite frukostnojja.
Inbillar mig att jag ska bli dålig och få magknip och diarréattacker på tunnelbanan eller nåt sånt.

Ville bara säga det.

....känner jag lust att leeeeeeva!!!!
Hör jag Carolas röst skråla i huvudet... plötsligt ser jag Runar för mitt inre och var jag inte vaken innan så gör det susen!

Utvecklingssamtalet gick bra igår.
Sonen har en ny handledare eftersom den förra lämpligen gick och blev föräldraledig lagom till det sista viktiga året.
Ja,ja.
Jag önskar henne bittert lycka till och menar det verkligen.
Hon var bra och brydde sig på riktigt.
Den här nya...
Sonen sa innan att hon är den tråkigaste människan han någonsin har träffat.
Det sa mig inte så mycket.
Men han hade rätt.
Tråkigare, färglösare och segare människa har jag sällan mött.
Det var ett extremt långtråkigt utvecklingssamtal även fast det var det första någonsin där det bara fanns positiva saker att säga om sonen. Nästan.
Det borde ha varit en jubel- och feststund.
Herregud.
Vi är iallafall såklart glada ändå såhär efteråt.
Som vanligt tyckte lärarna att sonen underpresterar men han riskerar iallafall inte att få icke godkänt i något.

Sonen följde sen med hem vilket gjorde att mina planer på drogsömn kraschade.
Plockade lite hemma, surfade lite och tittade på tv och vips så var klockan jättemycket och nu har jag inte sovit så mycket som jag borde.
Hostade lite inatt också. Usch.

Idag ska jag:
1. Göra iordning toffelfarbrorn och skicka iväg honom till dagvården.
2. Bädda hos snurrtanten.
3. Bädda hos sötaste smurftanten.
4. Duscha, rulla papiljotter och handla hos Tanten med stort T (modell Klassisk Tant).
5. Hämta femtielva matlådor.
6. Dela ut dessa matlådor.
7. Steka fisk hos matlagningstanten (blev lamm igår).
8. Åka med psyk-tanten till bank m.m. Det blir dagens äventyr! Hon är galen. Brukar hota med att slå barn som kommer i hennes väg med käppen.

Sen blir det kanske drogsovning!
Jag siktar på det.

Har sovit som en drogad gris.
Kom hem tidigt igår.
Gav efter för glass-sug och köpte en ben & jerry (strawberry cheesecake... absolut inte i närheten av haägen daaz eller hur tusan dom nu stavar det påhittade ordet).
Kröp ner med den i sängen.
Åt.
Slocknade.
Alarmet ringde nästan en timme nu imorse innan jag fattade vad det betydde.
Och nu är datorn helskum.
Känns som att det är min hjärna som smittar av sig.
Tog lite morfinhostmedicin i förrgår... världens minsta slurp... men det känns som att det är den som spökar...
Vill minnas att man blev ofantligt seg.
Idag ska jag i alla fall sluta tidigare för jag ska på utvecklingssamtal med sonen.
Och sen blir det väl hem och drogsova igen.
Jag har ju något virus i kroppen.
Lika bra att låta kroppen jobba med det ifred.

Men först!
Iväg och duscha toffelgubben.
Min dag:
1. Bädda hos snurrtanten.
2.Duscha toffelgubben.
3. Bädda hos sötaste smurftanten.
4. Hämta matlådor till femtielva panschisar.
5. Dela ut matlådor.
6. Steka fisk hos mattanten.

Och sen fort som katten åka till aba-skolan och träffa sonen.

Usch.
Har sovit dåligt och drömt mardrömmar.
Drömde att mammas G var död.
Vaknade hela tiden.
Natten gick både fort och långsamt.
Drömde att jag inte hittade mina kläder och att jag var sjukt sen och skulle komma försent till jobbet och att chefen ringde på mobilen.
Ingen bra start på veckan med andra ord.

Ungarna ska till pappan idag.
Hur trist som helst men samtidigt kanske bra för då kan jag krypa ner under täcket och cocoona hur mycket som helst när jag kommer hem från jobbet.
Känns som att det behövs.

Igår var en traumatisk dag för katten F.
Först satte han sig rätt på min tumme!
Just det. Han prickade in exakt. Kanske var traumat störst för mig.
Har aldrig kommit i kontakt med den delen på en katt förut.
Kontakten var över på en nanosekund men jag hann känna något skumgummiaktigt.
Sen fastnade han med en framtassklo i svansen.
Vi märkte att han liksom sprang i cirklar.
Vi försökte pillra loss klon men han blev så vild och farlig så vi vågade inte fortsätta.
Man ska ju akta sig för kattbett. Det är dom farligaste betten efter människobett.
Sonen sprang över till indianen som är expert på knepiga djursituationer men innan hon hann komma över så hade katten F lyckligtvis kommit loss.
Såhär lurig kan katten F se ut.

Oj vad länge sen jag skrev nåt!
Så går det när man har kul... eh.. eller nåt...
Har väl inte haft så jättejättekul precis... eller tråkigt heller för den delen..
Har jobbat och jobbat och så har alla datorer här hemma pajjat och varit borta på reparation och idag kom datafarbrorn och återställde ordningen tackochlov.
Helgen har gått åt till slappande och kurerande av hotande halsinfektion.
Halsontet har backat men det kittlar fortfarande lite i halsen... kanske rethosta på gång... hu!
Isåfall blir det doktorn nästa och dunderhostmedicin, den där med morfin... jag tänker INTE gå omkring och försöka låta bli att hosta.. finns inget värre...
Idag har dotterns pojkvän varit här och förgyllt vår tillvaro.
Han påstår sig vara bitter och cynisk men jag tycker han glömmer bort sig rätt ofta.
En smart och rätt fnissig kille döljer sig precis under ytan.
Huslig är han också om man ber honom.
Men han är uppfödd med diskmaskin och sköljer därmed inte av tallrikar.
Tur han har träffat oss så vi kan uppfostra honom.

Nu måste jag sluta.
Dottern kom precis hem och hon behöver datorn för hon ska plugga.
Jag ska krypa ner i sängen och kolla in gamla seinfeldavsnitt.
Lovely.

Äntligen fredag igen.
Ska tvätta håret och släpa mig iväg.
Idag ska det duschas farbror bl.a.
Kanske kommer bästa ex-kollegan förbi också.
Hon är på gästvisit här i landet. Annars pluggar hon för fullt till läkare i Danmark.
Hon måste nog ägna höstlovet till att plugga för fullt här också... men hon har lovat att komma och käka middag hos oss nån gång nästa vecka och hon svamlade nåt om att kanske komma förbi Minneberg idag.
Har sovit relativt gott.
Inte varit uppe och snurrat något vad jag kan minnas.
Imorgon lördag tror jag att vi ska på födelsedagskalas i Nacka.
Det är nevön som fyller.... kan det vara FEM år??? Tror det. Usch, jag är en dålig moster som inte håller koll, men tiden går ju så fort.
Vad vill en femåring ha?
Kanske läge att åka förbi bokslukaren!!!
Böcker är aldrig fel... oavsett ålder.

Nu hårtvätt!

Har sovit i hundra år och allt skulle kännas finfint om det bara inte var för att jag varit uppe  ett otal ggr inatt och käkat en massa onyttigheter. Förbaskat! Känner mig som en soptunna.

Idag ska jag duscha en dam och sen handla och sen hämta femtielva matlådor och sen hoppas jag att dom inte har hittat på nåt mer för isåfall så får jag det ganska lugnt idag.
Igår var det strålande väder... dvs. solen sken... strålande i det här fallet är kanske inte bara positivt när man tänker efter...
Det känns lite för varmt för oktober tycker jag.
Jag hade en kvart över och lyckades nästan somna i en rutschkana där jag lagt mig med ryggsäcken som huvudkudde.
Hade en fantastisk pratstund med en av mina kunder igår, en liten herre som ser ut som dobby i harry potter.
Denne herre är tysk jude och kom till sverige under andra världskriget efter att först ha lyckats ta sig till Danmark 1938.
Han berättade om hur det var att vara ung och judisk i Tyskland under 20- och 30-talet.
Om terrorn och skräcken.
Om varför ingen vågade protestera.
Om hur det kändes att buntas ihop med alla andra som råkade vara judar i en enda grupp fast man inte hade någonting gemensamt utom det.
Om goda vänner och grannar som plötsligt kom hem från jobbet i ss-uniform.
Om hur han lyckades rädda sig själv och sin yngre syster genom en judisk organisation som såg till att judiska ungdomar kom ut ur landet innan kriget satte igång.
Om hur hans föräldrar var för gamla för att få hjälp.
Om hur dom gasades ihjäl i Auscwitz.

Det är såna här stunder som gör mitt arbete till det bästa jobb som finns.
Dessa möten med människor som levt så länge och som faktiskt var där.

Men idag blir det som sagt mest tanter.
Bredarslade tanter som Robban Broberg sjöng om på 80-talet.
Jag älskar mina tanter.

Nu ska jag tvätta håret!

Usch för helvetesperioden.
Igår vinglade jag omkring i Minneberg som om jag gick på en båt.
Mådde piss. Lite panikångestkänningar.
Ville bara gå hem och krypa ner i en grop.
Idag ska jag städa på två ställen och fasar lite för det... för hur jag ska hinna och orka när jag inte är i så bra form.
Men jag ska försöka iallafall.

Söndagen ägnades åt att vårda dotterns krossade hjärta.
Samt hennes tillintetgjorda självkänsla.
A berodde på att pojkvännen dumpat henne. Iochförsig klokt av honom... han har problem med sig själv och mår inte så bra och vill inte dra in dottern i det. Dom ska bara vara vänner (jo,jo).
B berodde på att en galen ex-kompis till dottern flippat ur fullkomligt och skrivit en massa skit på sin blogg.
Den här exkompisen, vi kan kalla henne E, är en av dotterns äldsta kompisar. Dom gick i samma klass i grundskolan och hängde i flera år. Hon var dock inte dotterns bästis.. utan mer ett påhäng (hur grymt det än kan låta).... en sån där kompis som har svårt att få kompisar och försöker lite för desperat..
Vi pratade mycket om det här på den tiden och jag har alltid uppmuntrat dottern att se till att alla ska få vara med och bla, bla, bla...
Men det är klart... E kände väl att hon aldrig hade bästis-status.
Sen hängde dom lite i början av gymnasietiden fast dom gick i olika skolor...
Dottern drog med E till tjejzonens teatergrupp bl.a.
Pojkar kom in i bilden och fester och alkohol.
Internetdejter.
Minns att dottern var väldigt orolig för E när hon åkte iväg till Örebro för att träffa okänd kille utan hennes föräldrars vetskap. Hon såg till att ha kontakt med E så hon skulle märka om något hände.
Vi sa aldrig något till hennes knäppa föräldrar.

Anyhoo.
Plötsligt utan förvarning så spyr den här E ur sig ett riktigt HAT-inlägg på helgon.
Riktat till dottern.
Och sen dess har hon ägnat sitt liv åt att sprida falska rykten och snacka skit om vilket monster min dotter är.
Naturligtvis kan det ligga saker bakom det här som jag inte vet något om.
Jag vet ju inte ALLT som min dotter gör och vill inte veta heller.
Och jag misstänker att det här hatet har legat och grott under alla år som second-best... jag kan förstå dom känslorna på sätt och vis...
Nu är hon bitter och avundsjuk.
I helgen kulminerade det med ett helt rubbat inlägg på hennes offentliga blogg om vilken hänsynslös mansslukerska min dotter är och hur hon, E, minsann vet hur min dotter fungerar och tänker och hur hon utnyttjar alla oskyldiga pojkar i sin omgivning och hur mycket hon HATAR henne...
Jag kunde inte hålla mig utan skrev en anonym kommentar om att det faktiskt är mobbing hon håller på med och att hon kanske ska fundera lite på 1. vad det kan leda till och 2. vad det gör henne till.
Vips så hade hon lösenordsskyddat bloggen.
Kanske gick något in... kanske inte...
Ska kanske tillägga att dottern har legat lågt och försökt att tiga ihjäl hela historien... påhejad av mig...
Jag tycker inte att E förtjänar någon uppmärksamhet.
Sonen vill åka dit och spöa upp henne.

Så det ägnades söndagen åt.
Det åts dyr glass och tittades på tröstfilm och snöts i balsamerade näsdukar.
Jobbigt.
Förbaskade olyckliga tonårstid!

tjotjo!
Helvetesperioden har oerhört regelbundet anlänt och jag funderar lite på hur det ska gå nu när jag inte kommer att ha tillgång till en toalett på samma sätt som när man sitter på ett kontor.
Får proppa i mig sånadära cyklo-f helt enkelt.
Tur att jag inte har så ont iallafall.

Ont har jag däremot i ena örat emellanåt.
Det skär till med jämna mellanrum nånstans mittemellan örat och halsen.
Hittills är det bättre idag än igår.
Jag får sådär ibland men det brukar aldrig gå så långt som till öroninflammation.
Lets hope.

Igår swischade jag och sonen in till Bokslukaren där dottern mötte upp.
Vi trängdes och minglade ett tag.
Det var full rulle och utrymmet begränsat och ebs med kollegor hade naturligtvis fullt upp med att hålla ordning på allt och samtidigt hälsa på alla.
Vi tog en latte och pressade ner oss i en av de två röda sammetssofforna och lyssnade på lite bra livemusik innan vi gav upp.
Egentligen var det meningen att åtminstone jag skulle stanna kvar och deltaga i efterfesten för vännerna men det skärande örat gjorde att jag avstod från det.
Jag och ungarna letade upp en indier och käkade middag innan vi åkte hem.
Rätt dålig, men lite komisk, indier.
Han vägrade tända lampor så vi satt i dystert eftermiddagsdunkel.
Korman var god men allt annat smakade ingenting.
Lassin var sjukt söt. Tillochmed sonen som är sockerknarkare tyckte att det smakade skit.
Men klagade vi för det?
Nej.
Vi bara beslöt oss för att aldrig mer gå dit. Sååå kul var det inte för 300 kronor.

Åkte hem.
Sonen avvek vid hässelby gård för att tillbringa natten med vänner.
Dottern och jag gick hem.
Segade, käkade choklad, diskuterade Botswana och såg hip,hip hora.
Pinsamt dålig film.
Dom vuxna karaktärerna är så orealistiska så jag får ont. Hoppas jag iallafall.
Och att den tjejen ska föreställa 12 år som fyller 13 är fullständigt osannolikt. Värre än Olivia Newton John i Grease.
Somnade till vänner.

Idag måste jag åka till ett apotek och inhandla helvetesperiodtabletter.
Tvättstuga 16.00.
Plugga Botswana med dotter.
Kanske baka något.
Bestämma vad jag ska ha på mig imorgon. Är trött på paniken som uppstår VARJE morgon när jag inte hittar något.

Thats it.

Igår gick jag emot min löjligt mesiga natur och alla mina duktighets- och vara-till-lags-instinkter.
Jag sa till min stackars överbelastade och sjukt stressade chef att jag VÄGRAR att sitta en dag till på kontoret.
Jag sa att jag klarar inte av det.
Att jag inte längre har förmågan att göra det jobb som krävs.
Att jag mer än gärna går ut på ett schema.
Men att jag annars tyvärr måste gå hem och sjukskriva mig.

Chefen blev desperat och oproffsig.
Hon började skrika lite "VAD SKA JAG GÖRA? DU MÅSTE...!" osv. på klingande gotländska.
Jag kände mig äckligt taskig och illojal.
Men jag stod på mig.
Det var ändå rätt lätt för det är ju sant... jag kan inte göra jobbet längre.
Då sa hon martyraktigt: "Då tycker jag att du ska gå hem och sjukskriva dig!".
Ok. Sa jag. Det verkar ju vara det som krävs för att dom däruppe ska fatta att jag menar allvar.
Sen visade det sig att det fattades en massa personal och då frågade jag vänligt om jag inte skulle gå ut och ta ett schema i alla fall och då kom hon på att det vore ju bra.

Usch.
Jag känner mig så fruktansvärt grym emot henne.
Jag vet ju vilket helvete hon får nu.
Jag vill verkligen inte bara lämna henne i sticket.
Och det är väl kanske så det ser ut i utomståendes ögon (och i "dom-däruppes"-ögon).
Men skitsamma.
Alla mina vänner och min familj tycker att jag gör rätt och att jag ska stå på mig.
Det är ju faktiskt rätt rubbat att jag ska vara så oumbärlig.
Först är budskapet det att man egentligen inte behövs.
Sen visar det sig att det är omöjligt att skrapa fram någon som kan göra mitt jobb... andra chefer säger hellre upp sig... verksamheten rasar och allt blir kaos.
Kanske en hint om varför jag inte kan vara kvar längre.

Nu vet jag inte vad som händer idag.
Men. Jag är orubblig.
Behöver bara känna efter lite så VET jag att kontoret är en omöjlighet för mig.
Jag är som en mobiltelefon med extremt dåligt batteri.
Jag funkar lite halvdant i en kvart men så fort någon använder mig så slutar jag fungera.
Det känns ju fånigt att bara gå mitt i och inte lämna över till någon.
Men det är ju inte min sak att styra upp.

Nu ska jag klä på mig något som lämpar sig för raska promenader, svettiga städningar och urininkontinens (inte min egen alltså).
Vet ju aldrig var man hamnar.

Free at last.