moonlight

En sorgens dag idag.
Sista dagen i frihet.
Måste helt enkelt komma på överlevnadsstrategier.
Det måste gå!
Det är så typiskt att min återkomst till jobbet ska sammanfalla med den värsta typen av pms-mood... fast jag egentligen inte borde lida av pms redan nu.. men symptomen är likadana..
Känner mig fet, blek, glåmig och allmänt hopplös och har INGA kläder att sätta på mig som jag trivs i.
Försöker intala mig själv att den här känslan inte har något med den yttre verkligheten att göra.
Det kommer inifrån.
Men det är inte så lätt.
Hatar att känna mig ofri.
Att vara bunden av ett jobb och inte hinna eller orka göra sånt man egentligen vill.
Inte för att jag vet vad jag egentligen vill.
Men själva känslan av att inte kunna... för att man sitter fast...

Jag lever destruktivt.
Det måste bli mer fart på mig!
Måste vända den här negativa spiralen på nåt sätt.
Onda cirklar.
Hur bryter man dom?

Dottern ska få klippa mig idag... det känns i alla fall konstruktivt!!!

Åså var vi då hemma igen och jag har precis kollat på halva Independence day, spaceinspirerad som jag är för tillfället.
Det blev inte så mycket handlat idag... några små mattor och lite lakan och batterier.
En fin mörklila matta som passar utmärkt bra framför vår oranga soffa.. ser jättebra ut... synd att katterna tror att det är en startramp så den hamnar intryckt under soffan hela tiden...

Ska se mord i sinnet och försöka att inte somna innan fallet är löst den här gången.
Kollade för första gången på det förra lördagen och det var ju verkligen väldigt spännande och mystiskt men ändå lyckades jag somna mitt i upplösningen.. så irriterande...
Annars lyssnar jag just nu på två låtar som jag inte kan få nog av.
Perfect day med Velvet underground från trainspotting och så Girl laying down med Anna Ternheim, radioversionen med bara piano... SÅ BRA!!!!
Kan inte tröttna.

Dottern och pojkvännen är på bio och jag väntar hem en surmulen son vilket ögonblick som helst.
Han ska diska och plugga matte istället för att vara med flickvännen så jag kan väl förstå att han inte är så munter.
Imorgon ska det bli kul att se parlamentet.
Farbrorn har varit med och skrivit manus och bl.a. hade han ett skämt om vad man vill ha för musik på sin begravning... varför vill alla ha så sorgliga saker.. varför inte bara spela "sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min!"
Lite sjukt kul tycker jag.. får se om det kommer med.

Regeringen.
Tycker på nåt sätt att det känns fel att Carl Bildt ska vara utrikesminister.
Eller inte att han ska vara just det.. det passar säkert bra, han har ju många kontakter och så.. men att han ska vara en minister efter att tidigare ha varit statsminister...
Att ha haft den högsta positionen och sen komma tillbaks och underordna sig... kan vara lite knivigt..
Vi får väl se.
Får också lite obehagliga djursholms-rysningar av Maria Borelius.
Tyckte om henne en gång för hundra år sen när hon var programledare tillsammans med Annika Dopping, men nu verkar hon ju vara en sån där ... typisk... danderydsmänniska som har nollkoll på hur andra människor har det... en barnflickemamma...
Bara det att anställa en tonåring (det är för det mesta tonåringar) som ska se efter ens barn!
Jag skulle aldrig våga utsätta mina barn för det.
Min kompis var barnflicka i Djursholm och det var rätt obehagliga inblickar man fick i dom fina familjerna.
Finansministern verkar spännande men vi får väl se vad han går för.
Lite intressant är det hur som helst.
Ska bli intressant att se hur dom sköter sig.

....nu bär det snart av ut till IKEA igen...
Mamma (som är nästan bra nu) och farbrorn kommer inom en kvart och hämtar mig, dottern och dotterns senaste (en trevlig norrlänning som verkar vara motsatsen till en skitstövel... en snäll kille och därmed tyvärr inte lika spännande i flickors ögon...).
Vi ska lämna tillbaks en grej som vi köpte förut och handla lite småsaker och sen hoppas jag att vi inte behöver åka dit ut något mer på åratal.

Såg IDOL igår och blir lite irriterad.
Tycker verkligen att man borde få rösta på den man vill ha ut istället för om det var så så tror jag inte att Nathalie hade åkt ut.
Jag tyckte att Cissi och Erik var sämst, men dom har ju sina egna beundrare och det tror jag inte att t.ex. Jessica och Nathalie har hunnit skrapa ihop än.. så dom blir liksom bortglömda fast dom egentligen är bra...
Sen kan ju tilläggas att jag personligen tycker att Nathalie verkar skitläskig!
Tänk er själva att vakna upp mitt i natten och så ser man Nathalie ryckvis (typ the ring)  komma emot en sjungandes på den där Aguilera (?)-låten som hon sjöng i förra programmet med det där skyltdockeansiktet och så när hon kommer fram till sängen så förvrider hon ansiktet i ett hiskeligt LEENDE med sina konstigt gula och oproportionerliga tänder....
Många har tänder som henne och jag kräver verkligen inte att alla ska ha bländvita, perfekta leenden, men just i hennes artificiellt perfekta ansikte så blir effekten något bisarr...

Men Cissi var en besvikelse igår och Erik går vidare bara för att en del tycker att han ser bra ut... Nathalie sjöng bättre...
Själv hejar jag som en galning på Markus... han STRÅLAR.
Danny var också bra igår.
Dom två fick man nästan rysningar av.

Nu åker vi!!!!!!!!!!!!!!!!

Allt är fel.
Jag är ful.
Jag har inga kläder.
Plötsligt är jag lite småfet igen.
Jag är inte hungrig men känner att jag behöver något att äta.
Sonens kompisars mamma ringer och säger att hon fått veta att han och en annan kompis sprungit och bankat på dörrarna i trapphuset hemma hos en tredje kompis så dennes mamma fått en varning från hyresvärden.
Jag har ingen energi.
Glasögonen är fula.
Semestern är så gott som slut.
Jag är pank.

... ser jag allt ut med mina nya glasögon.
Dom är svarta stålbågar i en fyrkantig modell.
Känner mig som Welma i scooby doo.
Jag måste le och se glad ut hela tiden annars blir effekten mer åt det snörpiga kärring-hållet.




Solglasögonen är perfekta. Är helt kär i dom..
Så här ser dom ut fast med mörkt glas förstås.. lite gul/mörkbrunt...
....skulle helst ha dom hela tiden, men det kanske verkar konstigt..
Jag är ju faktiskt väldigt ljuskänslig och får lätt ont i huvudet.
Jag kan skylla på det.
Det är ju inte ens att skylla på nåt, det är ju SANT!!!
Men jag måste nog träna på att ha dom snipiga glasögonen också annars kommer jag aldrig vänja mig vid att se ut så och då vågar jag inte ha dom bland folk.

Så COOLT att se med båda ögonen!!!
WOW!!!!!!!
Har ju inte gjort det på några år.

Och inte har dom fördömda fönstergubbarna varit här heller!
Typiskt.
Då blir det nästa vecka när ingen är hemma utom kattpopulationen.
Well, well... det får gå som det går.
Sonen ska ha prov i ekologi om några veckor så vi slänger oss med begrepp som population, kretslopp och toppkonsument härhemma för tillfället.
Intressant faktiskt.

Nu ska jag se om man kan lyssna på dagens Lantz!

Mamma mår bättre.. inte helt bra.. men hon är hemma igen och det är ingen fara med henne.
Troligtvis var hon tablettförgiftad pga alla smärtstillande hon tagit och så har det blivit en ond cirkel så hon har fått ondare och ondare och så har hon tagit mer och mer och så har det gått för långt.

Har börjat titta på tv lite mer den senaste tiden.
Tycker det passar bra ihop med soffa och höst.
(soffan är förresten en orange tylösand från ikea, bäddsoffevarianten)
Tittar nu gärna på nedan nämnda "Love my way", samt Ghostwisperer (slut för säsongen! vilken säsong pratar vi om här??? just wondering..), Medium, Alias, Mord i sinnet, Idol, Parlamentet... och ikväll kommer äntligen Hey Baberiba tillbaks! Tjoho!

Tittar helst INTE på Förkväll (pinsamma intervjuer utan substans fast jag gillar Carina Berg som sidekick till Lantz), Postkodmiljonären (förlåt.. men jag får knutby-rysningar av Rikard Sjöholm), Deal or no deal (man undrar ju vad som döljer sig bakom Martin Timells försåtligt gemytliga fasad!) och  (såklart.. värst av allt!) Ordjakten!!!!!

Älskar den lilla söta Lattjolajban-hallåan på tv 4 (det är nog bara tv 4 jag tittar på för tillfället och det beror löjligt nog på att jag inte har någon fjärrkontroll) men är ini märgen trött på alla andra tv4-ansikten.
Gör en tre kronor!!!
Spräng tv4-huset... åtminstone i teorin!!!!

Var bara tvungen att tillägga dessa små meningslösa åsikter.
Nu ringde dom från optikern.
Mina glasögon har kommit!!!!
Så nu susar jag in och hämtar dom så jag kan försöka vänja mig i helgen.

wish me luck!!!!!
(det är inte helt otraumatiskt att byta glasögon efter SJU år)

Såg "Love my way" igår och är helt tagen.
En underbar australiensk serie som går rätt sent på torsdagar i tv 4 som jag upptäckte för några avsnitt sen.
En sån där serie om vanliga (fast ovanligt snygga) människor mellan 30 och 40 och till och med några som är äldre än det och hur dom kämpar på med sina liv och relationer.
Igår dog huvudpersonens 8-åriga dotter bara pang bom!
Plötslig hjärtdöd... tydligen en av dom vanligaste orsakerna till att unga människor dör.
Det var fruktansvärt bra skildrat.
Vidrigt bra.
Plågsamt tvärsigenom.
Första gången jag sett nåt liknande som tog upp såna tankar som jag haft.
Som t.ex. hur man överhuvudtaget klarar av att vända sig om och gå ifrån sitt barn (kroppen) för sista gången. Det definitiva avskedet.
Att klara av att genomföra den fysiska ansträngningen utan att behöva bli knockad i huvudet och bortsläpad.
Såna tankar som trängde sig på när dottern var sjuk även fast jag gjorde mitt yttersta för att tränga bort dom.

Annars sitter jag för andra dagen i rad och väntar på hantverkare som preliminärt skulle kommit igår för att göra nåt fönsterarbete i hela lägenheten... vilket innebär att alla fönster måste städas och möbler dras bort och täckas över... jobbigt eftersom vår lilla lägenhet därför nu är totalt omysig och uppochner.
I tisdags satt jag och väntade hela dan på att soffan skulle anlända.
Tänkte hela tiden att jag skulle äta efter att soffan hade kommit så när den väl kom ca kl 16 var mitt blodsocker obefintligt och dessutom kom soffan i tusen delar i en gigantisk låda och först trodde jag att inga skruvar fanns med och det var mycket tårar (av frustration och ilska) och kaos innan jag fick ihop allting.

Så det känns som att jag har suttit och väntat hela den här veckan och det är jobbigt och påfrestande eftersom det är svårt att ta sig för och göra nåt vettigt när man inte vet hur länge man måste vänta.
Och när hantverkarna kommer så vet jag ju inte vilka rum dom ska börja med så jag vet ju inte var jag kan vara... SUCK!!!

Soffan är förövrigt till belåtenhet.
Jag är mycket nöjd med den både som soffa och som säng.
Lätt att bädda.
Fiffig förvaring för alla påslakan och kuddar.
Jag har sovit utmärkt i tre nätter nu.

På måndag börjar jag jobba igen och jag känner mig INTE redo för det.
Har ju inte hunnit sova ut.
Har inte gjort nåt direkt kul.
Har visserligen ruinerat mig och remejkat hela hemmet och DESSUTOM provat ut och beställt nya glasögon OCH slipade solglasögon.. men tyvärr inte hunnit få dom än... men ändå...
Så jag har ju fått en hel del gjort.
Men jobbet lockar inte.
Har ju fått en del rapporter därifrån och det verkar helt sanslöst.
Så låg nivå.
Dokusåpanivå.
Är så trött på det.. vill jobba med vuxna proffessionella människor men det verkar ju omöjligt..
Ska i alla fall införliva yoga i min dagliga morgonrutin och väldigt gärna också minst 15 minuter på det mekaniska löpbandet som vi (tyvärr eftersom det tar upp 25% av vardagsrummet) hittade i soprummet.
Måste bygga upp både andlig kraft och muskelstyrka.

Just nu håller jag på och läser den här boken ==>
Väldigt spännande sf-roman, lite som independence day fast liksom mer på nåt sätt.
Dumt nog har jag redan läst en sammanfattning av vad den handlar om så jag vet lite för mycket om hur det ska gå.. men eftersom jag läser den på engelska och det ibland är lite komplicerade space-begrepp så känns det som att jag kanske skulle missa nåt annars...
Det handlar alltså om aliens som kommer från ett annat solsystem för att invadera och erövra jorden.. inga snällingar alltså..
Nu ska jag läsa den!

Min mamma ligger på sjukhus.
Hon åkte in igår kväll eftersom hon haft ovanligt svår migrän i 4 dagar och dessutom är förkyld och dessutom är ovanligt klen.
Idag har jag röjt som en galning i vardagsrummet.
Mobiltelefonen låg i köket och eftersom katten måste vara instängd i vardagsrummet så var dörren stängd och dessutom hade jag på musik.
Därför hörde jag inte att det ringde på mobilen.
När jag äntligen tog en liten paus vid 15-tiden så såg jag att jag hade fyra meddelanden och att folk hade ringt.
Jag kollade första meddelandet som var från min syster och hon skrev att mamma ligger på sjukhus.
Jag ringde upp direkt och fick veta att läget var under kontroll och att mamma var bättre, att dom hade uteslutit stroke men fortfarande inte visste vad som var fel.
Syrran och farbrorn var hos henne på sjukhuset.
Men det var ingen fara.
Mamma sa att det var bättre och att hon hade det så bra man kan ha det på sjukhuset.
Hon tyckte inte att vi behövde komma idag.
Och jag tänkte att om jag låg på sjukhus för att jag hade överdjävlig huvudvärk och dessutom mådde illa så skulle jag inte vilja att det kom en massa besökare... det skulle liksom inte hjälpa.
Sen pratade jag med farbrorn och han var direkt otrevlig.
Han tyckte det var dåligt att det inte hade gått att få tag på mig på mobilen på hela dan.
Men syrran var där för henne hade det gått att få tag på.
Sa han med en rätt elak ton.
Jag blev djävligt ledsen och det sitter i än.
Funderar nu på om jag ska åka dit i alla fall.
Försöker skilja på känslorna... på min vackliga självkänsla som dålig dotter och på vad mamma verkligen behöver...
Jag förstår att han är OROLIG och LEDSEN... och jag vet att det kan ta fram det sämsta hos en person... och finns det någon potentiell syndabock i närheten så ger man sig gärna på den...
Jag förstår det.
Men jag blev så ledsen och jag känner mig verkligen som en dålig dotter och inte bara för det just idag utan för att jag ALDRIG har tid med min mamma.
Jag har aldrig tid med någon förutom min närmsta familj... mig själv och mina barn.
Jag hindras av avstånd och ekonomi... och tidsbrist.
Men vill man så kan man och det verkar som om det fattas en vilja hos mig.
Jag är inte mycket till dotter att hänga i granen.

Men sånt här är ju komplicerat.
Man har ju hela sitt bagage från barndomen som påverkar vad man har för relation i nuet.
Och dessutom allt man har lyckats trassla till själv här i livet.
Jag är kanske egocentrisk.
Men jag tror det beror på att jag fortfarande håller på och tar mig upp... upp från bottenskiktet (kanske inte den absoluta botten, men närapå) som jag halkat ner på i och med vad jag varit med om... främst tre saker nämligen 1. mitt ex och vårt destruktiva förhållande, 2. min dotters livshotande sjukdom, 3. min situation på min förra arbetsplats.... och den svåra ekonomiska situation jag därmed hamnade i....
All min energi har liksom gått åt till mitt och mitt eget.. till att skapa mig en tillvaro jag står ut med och till att överleva...
Vet att många har det så mycket värre... men det behöver inte vara värst för att vara nog svårt...

Hursomhelst.
Min lilla mamma ligger på sjukhus och jag önskar jag kunde åka dit och få hålla henne i handen, men då vet jag att farbrorn är där och jag pallar inte med att träffa honom.

Eller så åker jag ändå.
Vi får se.