moonlight

Den middagen var sanna mina ord god!
Fläskkarré som dottern totade ihop så den blev gudomlig. Vitlök och smör och kryddor. Mums.
Ångkokt broccoli till det och sallad med världens godaste dressing.
Undrar om man inte upplever smaker intensivare när man slutar med socker.
Det verkar så.
Lunchen blev mycket riktigt en endaste liten burk makrill, men till det klämde jag en halv gul paprika.
Tog två chokladbitar på kontoret. Mörka.
Och så har jag druckit en massa kaffe med mjölk.
Mycket bra dag matmässigt.

På jobbet är det intressant för tillfället.
Nya samordnaren vill ha min hjälp.
Nya chefen som jag träffade idag vill också ha min hjälp.
Dom vill att jag bl.a. ska göra en massa skrivarbete i samband med att ett nytt planeringssystem ska införas.
Och så ska jag svara i telefonen.
Hmm.. tänkte jag först om det.
Men sen kom jag på att jag inte har något emot att svara i telefonen om jag bara slipper planera.
Svara på frågor kan jag göra efter förmåga.
Piece of cake.
Känner bara lite dåligt samvete för mina små kunder.
Men, men.
Dom får klara sig ett tag.
Måste tänka på mig själv. Jag gillar omväxling och att ha ett finger med i spelet.
Spelet?
Ja alltså själva verksamheten och organiserandet av denna.
Jag står inte ut i längden med att bara göra.
Jag måste få fixa lite också.
Fast vi kör inte igång direkt.
Imorgon blir allt precis som vanligt och tackålov för det. Jag har haft en erbarmeligt seg och tråkig dag eftersom jag som sagt fick gå på ett annat schema.
LÄNGTAR efter alla MINA tanter!

Nu ska jag gå och lägga mig med lite sudoku.
Min telefon funkar inte så jag kan inte lyssna på någon bok.
Simkortet är inaktivt.
Comviq har stängt av det och skickat ett nytt med nya abonnemanget.
Synd att dom inte sa till i förväg.
Synd att det är fredag imorgon och att nya simkortet i värsta fall inte kommer förrän på måndag.
Så nu kan ingen få tag på mig.

Frukost: Som vanligt 2 ägg ihopvispade med en stor sked cream cheese, micrade i ca 1,5 minuter. Ätes tillsammans med 1/2 tomat i bitar. Lite örtsalt på. Urk. Det går ner men jag har svårt att äta på morgonen.

Lunch: 1 ynklig burk med makrill i tomatsås. Måste köpa fler på konsum i Minneberg.

Middag: Enligt planen ska det bli stekt fläskkarré med ångkokt broccoli och sallad.

Smarrigt värre!!
Men allvarligt... sämre kan det vara!
Visst är lunchen lite trist, men det tar jag igen med middagen.

Tycker inte jag märker någon yttre skillnad på min kropp. Har ju ingen våg så jag kan inte kolla vikten.
Men jag sover bättre och känner mig bättre.

Slutsats: Sugar is not for me!

Har klarat av dom flesta punkterna nu!
Mycket bra!
Sitter nu i startgroparna för att ila till tunnelbanan och åka in till globala gymnasiet med sonen.
Öppet hus som sagt.
Har slagit till idag på snackis-abonnemang på comviq och en ny telefon.
Jag vet jag är knäpp.
Men abonnemang måste jag ha, också med tanke på att det är lättare då att se hur mycket jobbet ska betala, och en ny telefon av lite bättre kvalitet är en nödvändighet.
Har också avsagt mig lite medlemsskap i diverse klubbar.
Och postat böcker till Tyskland.
Och varit på apoteket och köpt livmodersvaccin till dottern som hon ska hämta på fredag för att sen rusa upp till sköterskan med och bli sprutad.
Och handlat en massa tråkiga nödvändigheter såsom kattsand och lök. Medmera.

Klapp, klapp på mitt eget huvud för idag har jag fått massor gjort!
Inte illa för att vara mig.

OJOJOJ!
Idag är det fullspikat schema.
15 punkter har det blivit på min lista.
Har precis släpat mig upp efter en lite orolig natt.
Har skällt på dottern ett antal gånger för att hon aldrig går och lägger sig.
Skällningen har varit på en rätt skum och barnslig nivå eftersom jag själv varit i zoombietillstånd.
Stackarn.
Nog för att det kanske fanns fog för lite tillsägningar och påtryckningar, men absolut inte för de tillskrikningar och verbala konstigheter som ljöd ur min mun.
Minns lite dimmigt.
Lite kanske kan skyllas på mitt cold-turkey-tillstånd.
Avgiftning från socker är inte att leka med.
Men idag är det femte dagen och jag tycker jag är duktig.
Efter första nattens pepparkakeincident så har inget annat slunkit ner som inte borde det.

Bäst att köra igång nu så jag hinner det jag ska!

Sitter med en stoooor kopp kaffe och inväntar koffeinkicken.
Höll på att somna på tunnelbanan hem, måste ha sett märklig ut som jag skelade och klippte med ögonlocken.
Dottern river morötter.
Hon ska tillaga middag till henne och sonen.
Själv ska jag gnaga i mig en kycklingklubba.
Kanske några grönsaker till.
Typ broccoli.
Har ätit dåligt idag.
Bara två små burkar med makrill på hela dan.
Alldeles för lite.
Men dagen har varit lite ostrukturerad.
Gick ju dubbelt med nya människan (som för övrigt verkade vettig) och mycket tid gick åt till babbel och information.
Blev liksom ingen tid över till mat.
Ändå hade jag en hel timmes lucka då jag inte visste vad jag skulle göra.
Så jag satte mig i en port och ringde polarinnan i Tyskland som ska få en dotter på fredag via kejsarsnitt.
Spännande!
Imorgon är jag ledig och då har jag en to do-lista bestående av 13 mer eller mindre jobbiga punkter att avklara.
Bl.a. ska jag och sonen åka på öppet hus i dotterns skola.
Ser fram emot det eftersom dom precis flyttat in i nyrenoverade lokaler vid Zinkensdamm.
Superfint enligt dottern.
Och superbra mat får dom.
Verkar toppen!

Himmel vad jag har sovit gott!
Fast jag fick överge dotterns säng som jag däckat i nu när hon inte varit hemma, och återgå till den buckliga extrasängen i vardagsrummet (modell: tältsäng).
Har ju en bäddsoffa, men orkar aldrig bädda den på morgonen och då blir allt så rörigt.

Konstaterar för femtielfte gången att jag MÅR BRA av att undvika socker och kolhydrater.
Tänker ju bara vara extrem i ca två veckor, men jag tänker fortsätta undvika rent socker och godis och kakor.
Bröd klarar jag mig nästan utan.
Frukt kan jag äta med måtta.
Potatis och pasta och sånt med måtta.
Tonvikten kommer att läggas på grönsaker i alla former och fisk och kyckling.

Motion?
Njä.
Dit har jag inte riktigt kommit än.
Har ju varit så trött och vacklig.
Det kommer det kommer.
Jag rör mig ju hela dagarna trots allt.
Det verkar dock inte räcka för att åstadkomma kroppsliga förändringar i positiv riktning... men det kanske förhindrar fortsatt förfall.
Och även fast jag känner mig lite kaxigare nu än förra veckan så ska jag absolut gå till doktorn nästa vecka om den där panikångesten.
Den kommer och går och beroende på min allmänna form så kan jag hantera den mer eller mindre bra.
Är trött på det.
Vill inte slösa bort mitt liv på onödig oro.

Idag hoppas jag att jag hinner umgås lite med dottern också.
Var så trött när hon kom hem igår.
Snart fyller hon 18.
Helgalet.
Tänk vad en barndom går snabbt.
Visst känns det längesen som hon satt där och var flintskallig och skelade, men ändå inte...
Säger då det.

Åhhh!
Känner mig behaglig och tillfreds till mods.
Sonen och jag är hemma och dottern kommer så fort hon dansat klart.
Har ätit duktigt och betalat räkningar och diskat och rensat avlopp och dammsugit och lagat mat till ungarna och snackat gymnasieval med sonen och snackat om livet med sonen och gjort en liten to do-lista inför min lediga onsdag.
Känner mig organiserad och i kontroll över tillvaron.
Har haft en alldeles utmärkt dag på jobbet.
Swischade ut till Kista med söta lilla snurrtanten som skulle dit och få lite hörselhjälpmedel.
Vi hade det riktigt trevligt och lärde känna varandra lite bättre.
Och sen städade jag hemma hos småländskan och eftersom ledsagningen gick snabbare än beräknat så hade jag riktigt gott om tid på mig och kunde ta det lugnt.
Hann till och med med en fika med damen ifråga och hennes styvdotter.
Vi diskuterade religiösa sekter.
Alltid intressant.
Och sen träffade jag en kollega och vi sällskapade till tunnelbanan och hon är så mysig och trevlig så.
Imorgon ska jag förhoppningsvis få gå dubbelt med en ny personal.
Kul med lite sällskap och kul att få visa upp alla mina rara damer för någon.
Jag är stolt över dom allihopa som om dom vore mina barn.
Inte för att jag ser dom som barn, men det är samma typ av stolthet.
Sötnosar!

Enda smolket i glädjebägaren är att jag nu lyssnat klart på alla Camilla Läckbergs deckare på bok-i-lur.
Buhu! =(

Kanske lika bra då att jag lyckades trampa sönder mitt headset.
Skickligt, det medges, men sönder gick det.
Rackarns.
Funderar på att införskaffa en ny mobil med abonnemang.
Har märkt att jag måste tanka på kontanatkortet hela tiden så jag misstänker att det inte blir dyrare med fast abonnemang. Och så kan man kanske passa på att få en ny och fin telefon.
Igen!
Men den jag har nu har visat sig vara lite klen.
Coolt förresten!
Vi ringde nyss och pratade med Paris. En fast telefon.
Det kostade ca 4 kronor och då pratade sonen ändå minst 5 minuter.

Nu ska jag kolla upp vad det finns för abonnemang därute!

Tänk vad härligt om någa månader när det är ljust på morgonen.
Vilken skillnad!
Att gå upp och släpa sig iväg.
När det inte känns som mittinatten.
Tänk!

Gårdagen förflöt.
Nya samordnaren kom in til kontoret för att fixa och dona lite (känner igen mig!).
Stannade kvar efter jobbet och snackade länge och väl med henne.
Jag har hopp!
Hon verkar (obs! v.e.r.k.a.r.) för bra för att vara sann.
Hon har en underbar inställning till människor.
Sen om hon kommer att lyckas i sina ambitioner eller om hon kommer att uppslukas och kvävas hon också... det får vi se.
Jag erbjöd mina tjänster iallafall och hon sa att hon redan tänkt på det att hon vill fixa så hon kan få loss mig från mitt schema ibland så jag kan komma in och hjälpa henne styra upp allt.

Är det inte konstigt??
Jag har jobbat som samordnare i ca två år på heltid och ännu längre på deltid och den enda som vill ta till vara på min kompetens och mina erfarenheter och kunskaper är den nya samordnaren som egentligen inte känner mig.
Jag VET att jag inte gjorde ett värdelöst jobb.
Särskilt vet jag det eftersom allt rasat fullständigt sedan jag slutade.
Men dom som bestämmer vill inte ge mig det erkännandet och en stor del av personalen vill inte fatta det heller.
Det handlar om någon slags missunnsamhet och avundsjuka.
Jag nämnde för några att jag snackat med nya samordnaren och att jag erbjudit henne att hjälpa till eftersom jag anser att det trots allt är så att jag sitter inne på en hel del kunskap och information i egenskap av f.d. samordnare.
Genast började dom muttra om att DOM skulle minsann också kunna hjälpa till och DERAS kunskap var också värdefull och varför skulle just jag kunna bidra med något av värde och bla, bla bla...
Och det var ju inte det det handlade om!
Jag har aldrig sagt att dom inte kan bidra med något.
Det jag gjorde var att erbjuda MINA tjänster, vilket inte utesluter något annat.

Arrrrgh!!!!

Blir trött på den barnsliga nivån.

Idag ska jag följa med liten snurrig kulturtant till hörselklinik i Kista.
Hoppas jag inte får svimningsattack!
Ikväll kommer ungarna!!!
Och ordningen blir återställd.

Har faktiskt haft en bra dag.
Några kolhydrater slank tyvärr ner i form av en bit chokladtårta på kontoret.
Glömde helt enkelt bort mig lite lämpligt.
Fick ett ok schema ute i Fredhäll och vädret var bra.
Alla snälla och söta.
En massa gnäll och klag bland kollegorna men jag ska inte säga något för jag gnällde och klagade jag också.
På hur eländigt och miserabelt allt har blivit på vår arbetsplats.
Cyniskt och kallt.
Människofientlig inställning.
Långt bort från det som är min drivkraft, nämligen att hjälpa människor som behöver hjälp med att klara sin vardag.
Vi gör vårt bästa ändå, vi som knegar runt.
Men man mår inte bra.
Min kropp börjar definitivt säga ifrån.
Jag klarar helt enkelt inte stressen.
Och jag har väldigt svårt för att klara av den allmänna attityden från ledningen.
Hjärtklappning och panikångest.
Vill ibland bara gråta. På riktigt gråta. Ibland är jag på vippen.
Och det beror på att jag blir känslig när jag inte mår bra.
Trött och överkänslig.
Trist, trist.
Man jobbar för ett företag man inte vill stå för.
Ska ringa stadsdelsförvaltningen här hemma på måndag och höra om det finns något jobb.
Privat hemtjänst är INTE  bra.
Kom ihåg det.

Förlitar mig nu på läkarbesöket om två veckor.
Och ska tills dess ta det riktigt lugnt.
Bli fyrkantig och oflexibel.
Längtar som en galning tills på måndag då ungarna kommer hem.
Dom får mig att känna mig normal.
PUSS på dom!

ojoj
Är helt vimsig i huvudet.
Snubblar på allt och fastnar och stjälper ut.
Hjälp!
Fummel, fummel.
Höll på stt sticka hål på trumhinnan med en tops och petade mig i ögat med mascaran.
Kan ju inte skylla på kolhydratsabstinens för det har ju knappt hunnit börja än.
Ska nu andas lugnt och ta ett steg i taget.

This too shall pass!

Frukost: 2 ägg + philadelphia i micro och 1 tomat.
Lunch: sallad med grillad kyckling (om jag kan få tag på någon... annars bara sallad, samt clementin).
Mellanmål får jag köpa i stan.

För ovanlighetens skull har jag shoppat idag.
Först köpte jag en smart pärm med skrivbräda i som jag ska ha när jag jobbar för att hålla reda på mitt schema och allt annat jag måste hålla reda på dagarna i ända.
Det ska bli ordning på mig!
Sen köpte jag en fin svart moccaväska som jag ska ha min skrivbräda i och för att jag ska slippa släpa omkring på den fula och opraktiska ryggsäck som jag haft hittills.
Ryggsäckar är så erbarmeligt opraktiska om man hela tiden måste ha grejer i dom.
Av och på, av och på eftersom man inte kan komma åt innehållet när man har ryggsäcken på ryggen.
Sen köpte jag en finfin liten sidennecessär som jag ska ha tandborste och sånt i som jag gärna vill ha med mig när jag jobbar.
Och så köpte jag lite smink.
Vit kajal! Så 80-tal!
Sen förtränger jag att jag köpte ett par svarta byxor som jag inte kan få på mig.
Dom ska bli mina målbyxor.
När jag kommer i dom, då vet jag att jag har blivit kompis med min kropp igen.
Just det!
Köpte en kalender också.
Ordning som sagt.

Dejtade mamman och till bådas vår glädje anslöt sig sonen till vårt glada sällskap.
Vi fikade som bara den på kulturhuset och hade det allmänt gemytligt.
Fick en fin lila halsduk av mamman som såg alldeles köpt ut fast den var hemtstickad.
Blev väldigt sugen på att sticka själv.

Det gick bra hos doktorn imorse.
Hamnade hos en at-läkare som kollade blodvärden och blodtryck och skrev ut lugnande tabletter (atarax, ej beroendeframkallande bara ohyggligt tröttframkallande) som jag ska ha i beredskap för att känna mig trygg.
Fick sen boka in ett ordentligt besök hos min husläkare om två veckor.
Ska ta tag i det här nu för jag orkar inte gå omkring och tro att jag ska ramla ihop och dö hela tiden.
Det går åt väldigt mycket energi till det och jag tror det förklarar mycket av min trötthet

Imorgon kör jag igång med dieten.
Det blir lite atkinsstuk till att börja med.
En liten sockeravgiftning i ca två veckor.
Sen blir det gi i kombination med kaloriräkning på viktklubben.se.

Så....
Hej ägg och mozarella! Nu är det ni och jag!

Uppe i vanlig tid fast jag är ledig.
Måste nämligen ringa vårdcentralen och få en tid så fort deras telefonväxel öppnar kl 8.
Lika bra att gå upp då tänkte jag och göra sig i ordning ifall man får en tidig tid.
Igår mådde jag inget bra.
Fick svimmningskänslor när jag stod och putsade en kristallkrona hemma hos en tant.
Kallsvettades och fick tunnelseende.
Antingen är jag dödligt, allvarligt sjuk eller så har jag fått tillbaks den där panikångesten jag dras med ibland.
Det gick inte att resonera bort.
Vill inte utesluta dödlig sjukdom men jag har märkt att jag för det mesta mår bra hemma.
Och när jag är med mina barn.
Känns då som att det lutar åt panikångesten till eftersom det verkar ha med vissa situationer att göra.
Jag menar... är man sjuk på riktigt så borde man ju känna av det även hemma och i sina barns närhet.
Läste en mycket bra bok i somras om panikångest.
Hade ju lite problem med det i början av min semester.
Lyckades då med hjälp av boken ta mig ur det utan att springa iväg till doktorn.
Men nu hjälper inte dom knepen.
Hos doktorn får man lyckopiller.
Man blir inte ett dugg lycklig av dom, tvärtom kommer jag ihåg att jag fick äckliga sekundsnabba superdepressionskänningar... eller dementor-känningar som jag kallade dom...
Men dom hjälpte förra gången iallafall.
Jag slutade nojja helt enkelt.
Och så gick jag upp 10 kilo i vikt.
Det tänker jag verkligen inte tillåta den här gången.
Det har tydligen med serotoninet i hjärnan att göra.
Det måste balanseras lite helt enkelt.

Hoppas jag träffar en snäll och okomplicerad doktor som hajjar problemet.
Vill ha en snabb lösning så jag känner mig trygg.
Vill inte behöva stanna hemma från jobbet mer nu.
Har inte råd och får ångest av det också.
Ständigt denna ångest!

Det är synd om mig.
Jag blir liksom inte riktigt frisk efter den där eländiga förkylningen.
Hostan är nästan borta men dyker upp ibland när man minst förväntar sig.
Jag är hängig och trött.
Vimmelkantig.
Igår hade jag en konstig dag.
Var på två ledsagningar och hade ingen riktig lunch.
Man kan tycka att det skulle vara skönt att åka på ledsagning och slippa springa omkring, men just igår var det bara jobbigt.
Jag blev så extremt trött av att bara sitta och vänta.
Ville bara gråta och lägga mig ner på golvet och sova.
Sen när man väl kommer hem så kan man inte somna.
Vill bara bli frisk och pigg.

Imorgon kommer lönen och då ska jag köra igång med lite diet.
Som vanligt är det kolhydraterna som ryker.
Bra både för vikten och mot tröttheten inbillar jag mig.
Man mår inte bra av socker helt enkelt.
Men jag gillar ordet socker.
Sött.

Är ledig imorgon.
Ska sova några timmar extra och sen åka in till stan och dejta mamman.
Hör inte till det vanliga.
Hon har stickat en halsduk till mig och den måste jag ju ha innan vintern är över.
Kul.
Tänkte vi kunde kolla in någon utställning på kulturhuset.
Alltid är det något på gång där.

Hej alla jag känner!
Jag tänker på er och skickar mentala sms hela tiden.
Det hoppas jag ni märker!

well
Inatt har jag sovit en hel del.
Somnade mycket tidigt och natten kändes som flera dygn.
Undrar vad jag ska göra idag!??
Har ju ingen koll nu när somliga kunder inte är hemma.
Igår fick jag åka till en dam som bodde vid Odenplan.
Trevlig dam.
Jag fick en bok av Bodil Malmsten.
Damen ifråga har varit en riktig boktok i sina dar, men nu orkar hon inte läsa längre.
Eftersom hon vill uttrycka sin tacksamhet på något konkret sätt men vet att vi inte tar emot pengar så väljer  hon ut en bok som hon tycker passar och så får man den.
Om jag någon gång kommer att vara i behov av hemtjänst så ska jag göra likadant.
Utmärkt idé!
Annars säger jag bara det att Camilla Läckberg är min senaste last.

Gå försiktigt idag och se upp för hala fläckar!

Skulle kunna vara utsövd nu.
Men.
Har ju ingen disciplin.
Kunde inte sluta lyssna på "Stenhuggaren" av Camilla Läckberg igår.
Har sovit extremt lite.
Min lilla toffelgubbe är bortrest i några veckor så det gör inget om jag kommer lite försent.
Tror jag ska avsluta arbetsdagen inne på Norrmalm.
Det är bra för jag måste dejta sonen och ge honom en hundring.
Ungarna ska vara hos pappan den här veckan också så vi kommer på rätt spår.
Bra eftersom jag är pank.
Dåligt eftersom jag SAKNAR dom.

Nu iväg till jobbet.
Med morfinmedicin i högsta hugg.

Nu ligger jag här i dotterns nybäddade säng och är lite smålullig av hostmedicinen som jag ÄNTLIGEN lyckats komma över. Det var inte lätt att få den äran att träffa en doktor som kunde skriva ut recept. Börjar vänja mig vid att man måste ringa och bråka och vara riktigt jobbig och krävande för att få något i vårdväg.
På måndag måste jag ringa och bråka om dotterns hudproblem igen.
Vad det nu än är hon har så har det kommit tillbaks och den här gången är det ännu värre.
Hon är djupt olycklig. Det kliar helvetiskt och ser förjävligt ut.
Stackars, stackars älskade unge.

Annars tar jag det lugnt.
Har sovit dåligt pga rethostan och tänker ta igen det nu så jag är pigg på måndag.
Lyssnar som vanligt på ljudböcker i mobilen.
Nu är det "Isprinsessan" av Camilla Läckberg.

Bredvid mig sitter katten och spinner så hela sängen vibrerar.
Han vill väldigt gärna placera sig under min haka.
Det vore väldigt trevligt om han bara kunde låta bli att dreggla.
Han dregglar värre än en newfoundlandhund när han är på kelhumör.
Kroppstempererat dräggel som man ibland inte upptäcker förrän efteråt när han har gått och det kallnar.
Nu ligger han bredvid mig på min ena axel med en tass under min haka och försöker diskret åla sig in mot halsen.
Hans favoritdräggelplats.

Uppdate: heter det dreggel eller dräggel??? För övrigt ett rätt skumt ord. Jag brukar inte vara ordblind men nu blev jag det.

Typiskt.
Kunde inte somna igår.
Har nog inte sovit många timmar.
Och idag ska jag jobba dubbelpass. Alltså till 21.00.
Vilken tur att jag är ledig i helgen.
Varmvattnet kom ju aldrig igårkväll så jag var helt inställd på att tvätta håret i kallvatten nu på morgonen.
Men THANK GOD!
Det fanns varmvatten!!!!
HALLELUJA!!!  
Det kan hända att det var tanken på arla kalldusch som gjorde det svårt att sova.
Har hostat inatt. Jäkla rethosta.
Halstabletter och vatten. Halstabletter och vatten. Halstabletter och vatten.l

Vet faktiskt inte vad jag ska göra idag.
Har varit så mycket borta så jag har kommit av mig.
Rätt spännande!

Nu morgontoalett!

Jag är inte frisk än tyvärr.
Har varit ledig idag och bara vilat.
Släpade mig till apoteket och köpte lite mediciner och sen till ica och köpte godis och nu mår jag illa.
Väntar på att varmvattnet ska sättas på igen kl 20.00 så jag kan diska och tvätta håret.
Min mobil har blivit knäpp.
Alarmet gick igång imorse fast det inte var på.
När man lägger in en påminnelse så raderas alla andra påminnelser och så blir det minst 4 st av den nya påminnelsen.
Inkommande, obesvarade och uppringda nummer hamnar helt hullerombuller i samtalslistan så ibland är det knepigt att fatta vem som har ringt när man missat ett samtal.
Whats wrong???
Typiskt. Måste leta fram kvittot och sen släpa mig till en siba-butik.

Läste om operasångarens kollaps i rätten idag.
Stackarn.
Vilken dramaqueen han är!
Jobbigt när allt kommer fram och man inte kan komma undan.
Om han nu är skyldig, vilket jag är benägen att tro.
OM han är oskyldig så är det ju värsta Bangkok Hilton!
Då får han sjunga Mercedes Benz i fängelset.
Tycker mest synd om hans ungar.

Är frusen och trött.
Ska snart ta ett bad och lyssna på en bok.
Dagen har varit bra. Alla är glada och nöjda och rara emot mig.
Sorglig nyhet dock.
Min lilla Dobby-farbror har gått bort.
Det känns vemodigt men jag är lättad för hans skull för han led så av sin sjukdom på slutet.
Han var så olycklig och otrygg.
Kommer aldrig glömma allt han berättade för mig om sitt liv.
Han växte upp i en judisk familj i Tyskland och lyckades utvandra till Danmark precis innan andra världskriget bröt ut.
Han lyckades också få med sig sin syster, men föräldrarna gasades ihjäl i koncentrationsläger.
Outplånliga intryck är vad människor gör.
Så länge man koms ihåg finns man kvar.

Fortsatt duktig.
Kom i säng i anständig tid och tror jag somnade före 23.
Gick upp kl 6 och har tom klämt en kopp kaffe.
Känner mig organiserad.
Störande är att en begynnande rethosta är på upptågande.
Ska försöka klara mig med tusentals halstabletter och vatten idag.
Söt ny, lite ilsken och lätt dement, tant tycker att jag ska äta min lunch hos henne.
Tror jag slår till på det idag.
Bara bra att bonda lite.
Kanske funkar bättre att hjälpa henne om hon får hjälpa mig lite också.
Lite ömsesidighet kan ibland göra susen.

Måste snyta mig och sen rusa!

Idag har jag gått och gått.
En kär familjemedlem klantade till det lite och det ledde till att jag nu inte har något busskort.
Detta inträffar nu, två veckor före lön, när vi är alldeles utblottade efter julen och jag har räknat ut allt på öret.
Jag har 13 kronor på mobilen.
Läget var kärvt redan innan.
Men, men.
Problem är till för att lösas.
Vi hittade lite dolda slantar här hemma vilket räckte till ett förköpshäfte till mig.
Det räcker den här veckan och på fredag kommer sonens barnbidrag som jag får låna av.

Så jag har som sagt gått och gått.
Tillbaks på jobbet.
Blä tycker jag om det men oj, oj vad varmt mottagen jag blivit av varenda kotte.
Dom älskar verkligen mig!
Jag älskar dom också men jag vill ha mer tid och energi till annat i mitt liv.

Nu är ungarna hos pappan och jag funderar på att ta ett lush-bad. Med glitterstjärnor i.
Lyssnar på "Guldkalven" av Helene Tursten.
Ok deckare.
Har också börjat läsa sista Harry Potter på svenska.
Vill göra det eftersom det kan måhända vara så att jag missuppfattat något.
Men usch vad annorlunda det känns.
Jag menar... Monsterögat Moody!
MONSTERÖGAT!!!!!
En skymf är vad det är.
Han heter Mad-Eye och punkt och slut.

Kan man dricka upp den sista glöggen i glitterbadet?
Eller är det en vämjelig tanke???

Ja. Vid närmare eftertanke är det vämjeligt. (bra ord)
När man badar måste man ju dricka något kallt.
En julöl kanske?
Thats an idea.

P.S.
Jag gick och la mig kl 22.00 igår. Tryckte ihop morgonritualen idag så jag kunde sova en timme längre.
Och jag har inte åkt rulltrappa en enda gång!
Jo förresten. Jag råkade göra det imorse en gång. Glömde. Förlåt.
Men ändå!
Duktig första dag!

Imorgon är det strictly business.
Upp tidigt och då menar jag tidigt som när jag ska jobba.
Dusch och kaffe och sen ut på promenad.
Sen är det stenhård planering.
Av mitt liv.

Har ett halvår på mig att åstadkomma positiv förändring och den här gången måste jag lyckas annars kan jag lika gärna lägga ner.
Har samlat på mig mängder av käcka tips angående skönhet, motion och hälsa som jag i organisatoriska anfall satt in i pärmar.
Tänkte att jag skulle testa dom och utvärdera här.
Det är ju två veckor kvar till lön så jag kan inte köra igång någon specifik diet än, men jag tänkte att jag kan starta nu med s.k. vardagsmotion, som ju anses göra så stor skillnad.
Alltså.
Det som gäller fram till den 25/2 är promenader, gå uppför trappor och rulltrappor, skippa bussen osv.
Helt enkelt skippa alla onödiga bekvämlighetsutvägar.
Samt hoppa isäng senast kl 22.00. Med bok. Vanlig bok, inte i mobilen.

Det är allt.

Ska finslipa planerna imorgon.

NÅGON, ev. samma mystiska person som släckte granen tidigare i veckan, har knyckt dotterns behå som hon bombsäkert tog in i badrummet innan hon hoppade i duschen.

Alternativen är följande:

1. Någon går igen... alltså typ som i spöka. (Ring ghostbusters el. Malin Berghagen)
2. Alla har begynnande demens och vet inte vad dom gör i alla lägen. (aschbasch... lite demens sätter bara sprätt på livet)
3. Någon el. flera lider av multipla personligheter och vet inte vad dom gör i alla lägen. (ring dig själv)
4. Någon ljuger. Men varför? (ring dr Phil)
5. Vårt hus är byggt på ett currykors. Skulle förklara mycket. (ring Deepak Chopra el. Malin  Berghagen)

Jaha.
Nu har dom där firmanboysen gjort det igen.
Knappt hinner dom bli dömda för dödsmisshandel så åker dom in igen.
Mycket sorgligt.
MYCKET sorgligt.
Om dom kunde lägga sin energi på att gräva diken eller avverka skog istället.
Dom kunde ha varit med i Mina drömmars stad.
Inte mycket tid man fick över då.
Jag blir så beklämd.
Dottern har en kompis som råkade ut för dessa gossar.
Han hade 18-årsfest i glada vänners lag och så dyker dom här mobbarkillarna upp och börjar slåss.
Dotterns kompis och hans kompisar är inga slagskämpar men dom stred till siste man, tog massor av stryk men ingen dog. Positivt.
Dom anmälde inte.
Vad kan man göra?
Vad är fel?
Går det att rätta till psyket på sådana människor eller måste dom hållas strikt kopplade resten av livet???
Skulle vilja ha bakgrundsinfo.
Vad säger deras föräldrar?
Vad är deras inställning?
Vrider dom sina händer eller viftar dom bort det som normala pojkstreck?
Slog dom sina kompisar med pinnar på dagis också?
Kunde dom koncentrera sig i skolan?
Vad är det som är FEL???

Och sen råkar dom ha ihjäl en kille.
Tänk att leva med det resten av livet. Snacka om ångest om man är normalt byggd i huvudet.
Vad gör dom då?
Dom LJUGER och SLINGRAR SIG.
Allt för att komma undan.
Men guess what!
Jag tror inte man kan komma undan det man har gjort om man inte står för det och sonar det på något sätt.
Jag förstår inte hur advokater kan ställa upp på att hjälpa folk att slingra sig undan.
Det är inte rättvisa. Det är inte hälsosamt.
Om något av mina barn gjorde något väldigt, väldigt dumt som gick ut över någon annan så skulle jag KRÄVA att dom stod för vad dom hade gjort.
För att man måste betala för det man gör.
För att man är skyldig dom drabbade och deras anhöriga det.
För att kunna fortsätta leva själv.

På sista tiden har jag funderat en hel del över den mänskliga naturen.
Med tanke på hur läget är i världen.
Jag börjar luta mer och mer åt att vi inte är bättre än t.ex. katter.
Vi tål inte ANDRA människor och vi måste markera revir och rangordna oss hela tiden.
Vi försöker och försöker genom uppfostran och socialisation att bevisa det där med att människan är skapelsens krona och allt... men, men... när det kommer till kritan tror jag mer att vi är skapelsens bark. Vi kanske är den senaste versionen av utvecklingen men någon krona på toppen (om man nu med det menar att toppen är bättre än botten) är det knappast frågan om.
Så fort det kör ihop sig på något sätt så tappar vi den förfinade fasaden.
Då blir det krig.
Allt från familjebråk till gängbråk till storskaliga robotkrig.
Thats the human nature.

Varför känner jag ett sånt extremt motstånd mot att börja jobba på måndag?
Varför tvivlar jag på att jag ens ska kunna hålla mig på benen?
En objektiv gissning är väl att jag har först jobbat häcken av mig i den sjukaste av arbetsmiljöer, nämligen på kontoret, tills jag blev knäpp och sen raka spåret ut på fältet där jag under november och december jobbade heltid PLUS så mycket extra jag kunde och sen var det JULEN.
Well.
Logiken säger att x+y+jul = en något urvriden z.
Eller nåt.

På måndag ska jag jobba i alla fall.
Buhu.
Ord som livegen, tvång, obligatoriskt och "Mina drömmars stad" fyller mitt väsen.
Hur, jag säger HUR, ska man göra för att tillvaron ska bli uthärdlig?
Det måste ju bara gå.
DET MÅSTE JU BARA GÅ!!!!!!!

Har slökollat på Lets Dance.
Rätt trist.
Uffe Larsson ser superläskig ut.
Nästan som the gentlemen i Buffy.
Han kunde faktiskt göra nåt åt håret.

Dottern har slocknat i soffan.
Sonen är och lanar hos en kompis.
Jag borde gå och lägga mig.
Ska upp tidigt imorgon och promenera. Som sagt.

Är inne i en Seinfeld-period.
Har kommit på att det är MASSOR av avsnitt som jag inte har sett.
Funderade allvarligt på att klicka hem boxen med alla 180 avsnitt för knappt 2000 spänn.
Hejdade mig tackålov.
Inte läge för det nu.

Det blev biffar av köttfärsen.
Med massor av vitlök och sweet chili.
Gott, men vi längtar efter sallad.
Är så rysligt panka så såna lyxigheter kan vi inte unna oss förrän nästa fredag då barnbidraget kommer.
Knaprade i mig en morot.

Om någon läser denna blogg så tänker jag inte be om ursäkt för ointressant information.
Det är min blogg.
Its a blog about NOTHING.

Funderar på vad jag ska göra med 2 kg köttfärs.
Måste göras något idag annars blir den dålig.
Biffar. Eller köttfärssås.
Får fråga första hemkommande familjemedlem.

Stannar hemma i helgen också.
Ska gå upp tidigt och promenera så mycket jag orkar för att få upp flåset igen.
Förkylningen är nästan borta, men jag är matt och svag och ynklig.

För övrigt är det något galet med datorerna här hemma.
Strular med internetåtkomsten, man måste hålla på och felsöka hela tiden.
Is it a sign?
Ska man skaffa sig en annan hobby???

Jag SKA skaffa mig en hobby.
Nyårslöfte.
Har funderat lite över vad som får mig att må riktigt bra.
Kom på att det för det mesta är när jag har skapat något själv.
Skrev en Depp-bok till dottern.
Målade om ett bord.
Klädde strykbrädan med nytt fint tyg.
Kände mig ohyggligt nöjd och belåten.
Kan alltså vara allt från att klippa och klistra till att skriva en bok.
Jag tror att mitt nästa projekt kommer att bli att piffa upp vårt soffbord med mosaik.
Det är ett gammalt bord som vi hittat i soprummet så det är ju ingen katastrof om det misslyckas.

Jaja.
Än så länge är jag både pank och ynklig och svag.
Fortsätter således och lyssnar på senaste boken.. Presidentens val, av Anne Holt.

Ett extremt bra sätt att avreagera sig på är att ta alla sina glasburkar och flaskor som ska sopsorteras och så går man till soprummet och så slänger man dom en och en med all kraft man har rätt ner i lådan!
Helt tillåtet och mycket välgörande.

Hmm..
Hillary vann i New Hampshire.
Vet inte vad jag tycker.
För en vecka sen hade jag blivit glad och nöjd.
Men Obama har verkligen lyckats put his spell on me och nu vet jag varken från eller till.
Jag tror att det som ändå gör att jag gillar Obama mest är att han är en av få som är emot dödsstraff.
Vet inte hur hårt han kommer att driva det. Ingen huvudfråga direkt och inte särskilt strategiskt i nuläget men anyhoo.
Jag tycker fortfarande att Obama känns mest äkta och minst maktgalen.
Och blödig som jag är så tycker jag synd om John Edwards.

Jag och dottern fick ett ryck och hivade ut julen.
Bildligt genom att plocka bort allt julkrafs och rent bokstavligt genom att trycka ut granen genom vardagsrumsfönstret.
När vi slutligen lyckades få in åbäket i soprummet så hade den väldigt få barr kvar.
Ganska många barr släpper taget när man pressar ut en julgran genom ett fönster vars omkrets är något mindre än granens.
Vi tycker nu att det engelska ordet needle passar så mycket bättre än barr.
Möjligen vore det sammansatta ordet bloodyevilneedle något mer beskrivande.
Vi har sopat och dammsugit och möblerat om, men vi VET att det kommer att dyka upp barr ända i månader framöver.
På dom mest märkliga ställen.
Nu är vårt blodsocker extremt lågt.
Jag ska diska och dottern ska laga mat och sen ska vi kolla på Seinfeld.
Det där avsnittet när Elaine dansar.
Det var egentligen det som var startskottet till hela juluthivningsrycket.
Bandet med det avsnittet stod nämligen i ett skåp bakom julgranen.

Kanske ska vi också grilla mashmallows och dricka upp glöggen som finns kvar.
Är det slut så är det.

Nu ska jag bara kolla hur läget är därborta i New Hampshire.

(förövrigt är jag snorig och trött och det känns som att jag har en sån där käck gammaldags dykardräkt runt huvudet... alltså själva glaskupan... eller var det astronauter??? Iallafall... jag känner mig detached... avskuren liksom.. är troligen hemma imorgon och torsdag också och sen är jag ledig fredag och så är jag back on track till helgen!)

Inget särskilt att rapportera förutom att jag nu borde ta en dusch och tvätta håret så jag kan klä på mig och släpa mig iväg till ica och handla kattmat och sen gå förbi tvättstugan och boka en tid helst till ikväll kl 19, allt enligt order från dottern på en sträng liten lapp på diskbänken.
Ringde jobbet och sa att jag är sjuk imorgon.
Tror jag är på bättringsvägen.
Var piggare igår än i förrgår.

Nu undrar jag varför julgranen är släckt.
Har någon helt plötsligt fått för sig att släcka den, eller är belysningen trasig???
Funderar på om vi ska hiva ut graneländet idag...
Sen försvinner ungarna till pappan i en vecka och nästa helg är det ju tjugondaknutochdåskagranenut... men då är ju inte ungarna hemma... och granen är torr som fnöske..
Man behöver bara tänka på den så rasar barren.
Vad heter förresten barr på engelska?
*kollar snabbt som attan*

spruce needle

Märkligt. Jag hade absolut ingen aning om att gran heter spruce på engelska.

Jo. Nu tar jag en dusch.

Jag är iallafall inte sämre idag!
Fortfarande tvärförkyld med totalstopp i näsan alt. värsta rinnet som killar så jag blir tokig.
Lite, lite känningar i halsen och så känner jag mig febrig och seg i kroppen fast jag inte har någon feber.
Ingen hosta än så länge.
Är ju ledig imorgon, men har bestämt mig för att inte gå till jobbet förrän jag känner mig återställd.
Det var skillnad när man satt på kontoret.
Då kunde man släpa sig dit och sen sitta där med en stor kopp te och ingen pensionär behövde utsättas för ens baciller.
Får väl jobba my ass off sen för att kompensera karensdag och sjukt låg sjukersättning.

Obama är helt klart min president-favorit.
Han motsvarar precis alla mina förväntningar om hur en amerikansk president EGENTLIGEN ska vara.
Så som dom är på film (independence day) och tv (24).
Han känns äkta och han känns mänsklig.
Ska fortsätta leta fakta och se om han håller.
Från början lutade jag mer åt Hillary-hållet.
Det är ju dags för en kvinnlig president.
Men ju mer jag lyssnar på dom, desto mer hysterisk och strategisk känns hon.
Naturligtvis gäller det egentligen alla presidentkandidatskandidater, inklusive Obama, men Hillary känns påklistrad och tillrättalagd.
Jag tror hon kan vara en förklädd Margaret Thatcher.
Alltså inte mycket bättre än vilken man som helst, men som försöker få fördelar för att hon är kvinna.
Deep down tror jag mig ana att den som är mest kvinna i det här sammanhanget faktiskt är Obama!

Och det är ju på tiden med en black (om än inte kolsvart) president också.
Det ultimata vore väl om Oprah ställde upp.
Black OCH woman.
Ännu bättre om hon vore lesbisk ateist också.
Men man kan inte få allt.

Jodå. Då är  man definitivt förkyld.
Nyser.
Snörvlar.
Är allmänt trött och öm i kroppen.

Ska vara ledig tre dagar och hoppas hinna repa mig på den tiden.
Tänker inte gå till jobbet om jag inte känner mig bra.
Dels vill jag inte smitta mina söta kunder och dels är jobbet alldeles för tungt för att klara av om man inte är frisk.
Igår hann jag inte ta lunch.
Slängde i mig en macka och en yoghurt på 10 minuter i en port.
Satt i princip inte på hela dan.
Det är inga problem för mig om jag är i form, men igår var det olidligt.
Det här är ändå min första förkylning den här säsongen.
Det har varit på väg och vänt några gånger.
Tror jag byggde upp immunförsvaret rätt bra förra året när jag var sjuk i princip hela december.

Tänkte att jag skulle sätta mig in i amerikanska presidentvalet nu när jag har tid.
Tror mitt hjärta klappar mest för Obama.
Men jag måste gräva djupare och ta mig bakom alla kandidaters tillrättalagda fasader innan jag vet riktigt säkert.
Jag litar dock på Oprah.
För det mesta.

Just nu är det "Livet runt 30" på tv.
Jag följde det slaviskt i början på 90-talet.
Det känns lite ohippt nu.
Hela 90-talet känns rätt löjligt.
Allvarligt och fult.
Till skillnad mot 80-talet som var fult men ändå KUL.

Nu ska jag kolla på Kalla fötter.
Också lite 90-tal, men med humor!

Åh nej!
Vaknade med begynnande halssvid, rinnande näsa och upprepade nysningar.
Vill så gärna tro att jag plötsligt blivit granallergisk men tyvärr tror jag att jag håller på att utveckla en förkylning.
Dottern har ju hostat till höger och vänster i någon vecka.
JAG VILL INTE!!!!!!
Har inte råd att bli sjuk.
Har inte råd att köpa esberitox eller gå till doktorn.
Har inte lust att låna pengar av mamma.
Men blir väl tvungen om det här inte omedelbart ger med sig.
Jag har ett jobb där det inte är lämpligt att gå omkring och snora.

Ska ägna helgen åt att sova och sova och sova.
Lider av extrem sömnbrist eftersom jag inte lyckats återställa min jobbdygnsrytm.
Har väl sovit 4-5 timmar max varje natt och det är låååååångt ifrån tillräckligt för att jag ska fungera som en normal människa.

Men först måste jag klara av den här dagen.
Den känns evighetslång och extremt långtråkig såhär innan den riktigt startat.
Please Lord! Be with me!

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

säger jag bara.

Sonen är piercad och jag var där!
Det tog ju FLERA SEKUNDER innan nålen var igenom!!!!
Min son LED!!!!!!!!!!!
Sånt smärtar i ett modershjärta.
Även om det var alldeles frivilligt och hett efterlängtat.
Och även fast han är helnöjd nu efteråt.

Och snyggt blev det faktiskt.
Han är riktigt handsome min son.
En guapo.
Och det säger jag inte bara för att jag som hans mor alltid tycker att han är bäst och vackrast, utan för att jag har hört det ryktas att flickor i hans ålder tycker att han är en hunk!
Och det bästa av allt är att han dessutom är en schysst snubbe.
Wohoo!!
Jag har lyckats!!!

My work is done.

Hårt jobb idag.
Både dag och kväll.
Somnade gudskelov oplanerat tidigt igår vilket synnerligen och verkligen behövdes.
Blev inte mycket sömn på nyårsafton eftersom dom smällde så inibängen med raketer precis, och då menar jag p.r.e.c.i.s., utanför fönstret där jag låg som en liten pensionär och bara ville sova.
Katterna var något upprörda.
Är trött och pank.
En trist kombination.
Skulle egentligen vilja jobba i helgen också om det behövs, men tror nog jag måste vara ledig och sova ikapp.
Och förbereda lite mat inför veckan.
Igår var jag ute i Minneberg och hade ingen mat med mig.
Tänkte köpa en macka på konsum, men det gick inte! Där var länsat och eftersom nyårsdagen är den stängdaste av alla helgdagar och allt ligger extremt lågt så hade dom inga leveranser.
Det fanns i princip ingenting i hela butiken som inte behövdes tillagas för att ätas.
Inte ens pappersmuggar till kaffemaskinen fanns det.
Två munkar blev det till lunch.
I en port.
Trodde jag skulle få försmäkta i min ensamhet här hemma sen... vilket inte kändes alldeles fel.. men plötsligt fick alla två barnen hemlängtan.
Dom överlevde nyårsafton!!!
Det är allt som betyder något i min värld.
Imorgon ska sonen pierca sig!!!
Målsman måste närvara.
Det är jag det.
Pappan kunde ju inte ens närvara vid kritiska moment under förlossningen pga nålar.
Han är ju hur klen som helst.

Undrar om allt snöblask från igår har fryst till i natt???
Undrar om man ska ta med sig ispikarna???

grrrrr!
Det är fel på nätverkskabeln till dotterns bärbara och man måste hålla på och lirka med det för att det ska funka.... nu funkar det inte alls!!!
Om 46 minuter tar batteriet slut!
Världsligt problem jag vet... men det STÖR mig för jag har haft en TRÅKIG och BLÖT dag UTAN MAT och nu vill jag koppla av med datorn på något bekvämt ställe.

gott nytt år förresten!