moonlight

Det är bra att jag ska gå till doktorn på torsdag.
Har kommit på att jag mår som sämst på förmiddagarna.
Det är då jag tror jag ska trilla ihop och dö. Eller åtminstone svimma.
Känner mig så ostadig och vimmelkantig då.
Overklig på något sätt.
Sen blir det bättre och bättre ju längre dagen går och på kvällen känns det normalt igen.
Hemma mår jag alltid bra. I princip.
Förutom att jag jämt är trött, men det har ju sina orsaker.
Har funderat mycket på det och kommit på att även om jag inte har en allvarlig sjukdom så finns det tillräckligt med förklaringar till min trötthet ändå.

Sitter och inväntar hemvändande dotter.
Har jobbat dubbelpass idag. Det gick bra men jag är trött i kroppen.
Imorgon blir det kontoret om det blir som den optimistiske nya stjärnan tror.
Jag har mina dubier. (kul ord... äntligen fick det användning!)
Nya stjärnan är eld och lågor över att jag ska komma och hjälpa henne.
Hon vet knappt till sig.
Hon har energi så det räcker.
Jag tänker koncentrera mig på att vara en klippa som hon kan luta sig emot lite ibland.
Hon är som ett tomtebloss i människoskepnad.
Jag är som en sten.
Det är lite spännande ändå.
Mest förtjust tror jag att hon är över att hon ska få en arbetskompis.
Hon ringer mig jämt och det sista hon frågade var vad vi skulle äta till lunch imorgon.

Har haft ett långt snack med syrran.
Hon kämpar på med sin son som ev. har adhd.
Han blir så aggressiv och våldsam ibland så hon måste åka med honom till psykakuten.
Han är 5 år.
Ändå kan dom inte komma igång med en utredning på BUP.
Och utan utredning ingen diagnos.
Och utan diagnos i princip ingen hjälp.
Sjukt.