moonlight

Visst är det trevligt med små mysiga byar där alla känner alla.
Härligt gemensamt socialt ansvar och trygghet.
Visst.
Men när man inte vill träffa någon man känner.
När man känner sig som en gammal soppåse som någon glömt att slänga.
Typ när man går till vårdcentralen... eller ica för att nödproviantera...
Då är det lite jobbigt att dottern varit där innan och flirtat in sig hos kassapersonalen på båda ställena.
Vårdcentralenkillen är den senaste bekantskapen.
Dottern skulle bara gå och få en vaccination... det var det enda!
Det slutade med att både hon och jag satt och fikade och pratade med kassakillen i TIMMAR.
Det kändes lite obekvämt idag när jag hade tid för panikångest av alla åkommor.